Lagom är bäst
Aldrig får man vara riktigt nöjd.
När världens bästa golfdamer till slut fick spela British Open på Royal Liverpool, då blåste det först så mycket så att det inte gick att spela. Sedan blåste det så lite att banan – mjuk efter sommarens och höstens ymniga regnande – blev för lätt för toppspelarna.
Det var egentligen inte förrän sent på lördag eftermiddag som det blev sådär lagom mycket vind: inte så att det blev en övermäktig uppgift att klara par, men tillräckligt mycket för att dåliga slag skulle straffas.
Det är visserligen 36 hål kvar, men just nu känns det svårt att se vem ska kunna utmana Jiyai Shin. Koreanskan har sett oerhört stabil ut och mästerskapet är hennes att förlora nu.
På svenskfronten blev det en oerhört mager tävling. Visst, Carin Koch finns med långt fram och skulle kunna hitta på något på söndagen. Men där tar det också slut. Läste att Caroline Hedwall var upprörd över att man flyttat kvalgränsen från topp 65 till topp 50, men alla visste om förutsättningarna när de peggade upp på lördagen. Och även om Hedwalls två dubblar på vägen in gjorde så att hon slutligen missade cutten, så var det knappast där som hon försatte sina chanser. De försvann redan i torsdags förmiddag med en miserabel inledning.
Så hur ska man då följa söndagens spel? Det kan mycket väl vara så att allt är avgjort när tv-äsndningen drar igång. Då kanske Shin har levererat en ny runda i 67-trakten och då blir resten bara en transportsträcka. Inte minst för tv-tittarna.
Nåja, det kunde vara värre. Bilder från en bra golfbana kan man alltid njuta av.
PS. Minns ni att undertecknad hade med det tredje hålet (eller det första, för den som besökt Hoylake i vardagslag) som ett av tävlingens nyckelhål i papperstidningen? Fick medhåll av Laura Davies, som visserligen bröt tävlingen, men ändå: världens svåraste hål, sa hon. Och då har hon ändå spelat ett och annat. DS
