Klicka för större.

Datavisualisering! Det är det det handlar om mina vänner!

Att hitta, hämta hem, bearbeta och visualisera stora mängder data kommer att bli en stor journalistisk utmaning de närmaste åren.

Vi lever i ett avancerat informationssamhälle. Ett ständigt insamlande av data pågår ständigt över världen.

Myndigheter och stater gör databaser offentliga. The Guardian har en samlat några av dem och gjort offentliga här.

Many Eyes är IBM:s verktyg att hantera datamängder. Här kan vem som helst lägga in underlag, med viss risk för felaktigheter förstås.

Utan att överdriva kan man säga att det är en journalistisk nisch på uppåtgående.

I Sverige hör jag nästan ingen diskussion om detta. Detta trots att Sverige med offentlighetsprincipen borde vara datavisualiseringsjournalistens dröm. En och annan kurs i databassökning hålls och på Gräv 12 tas ämnet upp.

Men det handlar oftast om att skaffa ingredienserna, inte hur man bakar tårtan. För det blir inte journalistik för att man kan samla ihop data. Eller för all del visualisera den.

På Malofiej, den årliga stora världsgrafikkonferensen i Pamplona (21–23 mars), har man fattat det. Flera av punkterna handlar om just datavisualisering. Vilken dag som helst kommer väl också programmet upp på världens inte mest aktuella hemsida.

Varenda nyhetsgrafiker, redigerare och alla som överhuvudtaget sysslar med något som är i närheten av att presentera nyheter borde åka dit.

På Pitcairn Islands (Pitcairnöarna) bor det 48 personer. De har något gemensamt. Samtliga är ättlingar till myteristerna som i april 1789 tog kommandot på det legendariska skeppet Bounty. Händelserna har filmatiserats flera gånger. Myteristerna begav sig först till Tahiti. 9 av dem, plus 11 tahitiska kvinnor och 6 tahitiska män drog sedan vidare till Pitcairn Islands i januari 1790.

Pitcairnöarna är sedan 1838 brittiskt territorium. På ön talas pitcairnesiska, en blandning mellan 1700-talsengelska och tahitiska. Som flest bodde 237 personer på öarna 1937 men en omfattande utvandring har minskat antalet till nuvarande 48.

Pitcairn har en våldsam historia. När brittiska sjömän besökte ön 1814 var bara en av myteristerna i livet efter stridigheter mellan tahitierna och engelsmännen. Flera av tahitierna hade fått barn med myteristerna och man tror idag att samtliga som lever på ön är ättlingar till myteristerna.

2004 dömdes sex män, bland dessa borgmästaren, för olika sexbrott. Storbritannien byggde då ett fängelse på ön där de dömda fängslades 2006. Idag är alla männen frigivna eller har fått straffen omvandlade till husarrest eller samhällstjänst.

Detta är ju naturligtvis fantastisk kuriosa, men vad har det med grafik att göra?

Jo, Pitcairnöarna är ett av de länder som är med i vår statistik över tillgängligheten till internet i världens länder. Vi jobbar just nu på en storgrafik över internetanvändadet i världen.

Några axplock från den nya statistiken:

• Mest uppkopplat är Monaco där 97,4 % av befolkningen har tillgång till internet.
• Kina har gått från 3 till 36 procent på tio år.
• Facebookanvändningen har ökat 436 procent i Libyen de senaste sex månaderna.
• Sverige världens fjärde mest uppkopplade land.

Klicka för att förstora.

Här kan jag snöa in ibland. Inte bara tilltalar den här sajten min fascination för skyskrapor, den är också högklassig rent grafisk.

Sidan listar de högsta byggnaderna i städer över hela världen. Malmös finns också där (se bilden ovan).

Den ritar upp dem i höjdordning och till finns det massor av fakta. Den listar också kyrkor, moskéer, stadion, master och ett och annat fantasifoster.

Hur snygg som helst.

Missa inte de utförliga sökmöjligheterna i botten.

Här är en bra sida att starta resan på skyscraperpage.com.

Tisdag förmiddag. Morgonmötet är avklarat och det står klart att en av morgondagens bästa nyheter handlar om Skånes bristande beredskap vid en oljeolycka i havet. Självklart ska det vara grafik till det!

Vad är grejen? Vad vill vi visa? Hur gör vi det? Samling vid pumpen, alltså där grafikredaktionens chef  huserar. Från vänster reporter Izabella Rosengren, inrikeschefen Dan Ivarsson, redigerare Kim Alm, chef Björn Hellström, redaktör Eva Rothstein och nyhetsgrafikerkollega Krister Cronqvist. Att göra tidning är inget enmansjobb.

I somras gjorde jag en stor grafik som visar människans aktivitet i Östersjön: fartygens rutter, olyckor, oljehamnar, vindkraftsparker, passagerartrafik … Kan vi ha glädje av den på något sätt nu? Kanske. Vad vill vi visa den här gången?

Källan som användes då, Helsingforskommissionen, är en guldgruva men här krävs ny research … Hur det blir? Kolla morgondagens tidning, på papper och läsplatta!

Här är länken till Helsingforskommissionens fantatiska databas. Den kräver en del datorkraft och det tar ett tag att sätta sig in i hur den funkar – men det är det värt.

Bombkarta 2012. Klicka för att förstora.

Hur är det att bo Malmö i dessa dagar?

Det är just nu en inte helt ovanlig fråga från personer utanför staden. I morse, efter årets första bombdåd mot en polisstation, sms:ade min bror: ”Jösses, är det så farligt som det verkar i Malmö? Rena kaoset, ju…”.

Sanningen är ju att det inte är det. Kaos alltså. Precis som att inte vartenda barn i Afrika svälter eller att det inte alltid är terrorattentat i Irak. Men vi ser det så ofta på nyheterna så vi förleds att tro det. Mediernas uppdrag är ju, bl a, att skildra det som avviker från det normala. Och blir det mycket så uppfattas det som normalt, trots att det är tvärtom.

Men naturligtvis är det farligare att bo i en stad där mord, skottlossningar och bomber är mer frekventa än i andra städer. Jag förstår inte hur man kan förneka det. Bomben i natt kunde ha skadat förbipasserande svårt. Och kan en älgjägare i skogen av misstag skjuta ihjäl en skidåkare som åker en bra bit bakom älgen (som också träffas med samma skott) så kan det så klart drabba oskyldiga i en storstad också.

Jag börjar bli ganska trött på dem som viftar bort det hela med att det enbart handlar om kriminella uppgörelser i undre världen och att (vi) andra inte riskerar att drabbas. Ju längre det här håller på, desto närmare kommer vi en riktigt svår tragedi.

Därför började vi sommaren 2010 med en skottkarta där vi plottade ut alla årets skottdåd kända av polisen. Vi tyckte helt enkelt att det varit ovanligt många av dem i början av året.

Och kartan kom i rätt tid. På hösten intensifierades skjutningarna och när det stod klart att en ensam serieskytt misstänktes härja i staden var vi, mitt i bedrövelsen, glada över att den fanns. Med hjälp av den kunde vi (och andra medier – det var mer än 200 000 från hela världen som klickade in sig på kartan 2010) förkasta kommentarer som att ”alla sker i samma stadsdel”. En plottad karta visar ju mönster och det är en av nyhetsgrafikens starkaste sidor.

Vi har fått både beröm och kritik för den. Kritikerna har bl a menat att den riskerar att bli en del i händelseförloppet, att den skulle uppmuntra till skjutande. Berömmet kommer från dem som vill se en sammanställning istället för enstaka rapporter. Vi tycker själva att vårt uppdrag är att ta fram fakta och minska underlaget för spekulationer. Vårt jobb är inte att vifta saker under mattan för att de är obehagliga. Så vi fortsätter.

Vi började senare också med en bombkarta av samma skäl.

Och idag var det dags att påbörja en sådan över 2012. Det dröjde till den 1 februari.

Ni hittar den här: Sydsvenskans bombkarta 2012.