Vi har en identitetskris. Vi har drabbats av snippa-syndromet!
Språkets makt är stor. Större än man någonsin helt kan förstå. Häromdagen förstod jag den litet mer.
Jag får en enkät på jobbet. Högskolan som skickar ut den vill skapa en bild av situationen på landets olika nyhetsredaktioner. Först ska man kryssa för vilka journalistiska uppgifter man utför.
Valen står emellan:
- Reporter
- Redigerare/layoutare
- Fotograf/Kameraman
- Researcher
- Kommentator
- Ledarskribent/kolumnist
- Producent (radio/tv)
- Nyhetsankare (radio/tv)
- Webbredaktör
- Redaktör/arbetsledare
- Arbete med annonsörer
- Ekonomi inom företaget
What! Vi finns inte med! Trots att vi lever i en av de mest visuella tidevarven och producerar mer än någonsin så finns Nyhetsgrafik inte med. Det vi gör har alltså inte nått ut till journalisthögskolorna (iaf denna) och det är förbannat trist!
Men tyvärr också helt förståeligt.
Det är naturligtvis ett språkligt problem. Det finns helt enkelt inget bra ord för vad vi är. Vi som gör infografik i nyhetsmedierna har drabbats av snippa-syndromet. Jag vill förstås inte påstå att det påverkar våra sexliv eller synen på våra könsorgan, men nog påverkar det våra arbetsliv. Inte helt oviktigt det heller.
För hur ska lekmannen kunna veta vad en ”nyhetsgrafiker” gör?
Om det nu ska heta så, hur kan man förstå att vi inte är grafiker utan journalister? Det är inte det minsta logiskt.
Vi kallas ibland också tecknare. Men ändå är vi inte illustratörer. Hur begripligt är det?
Och om vi nu inte är grafiker, varför kallas då det vi producerar för grafik?
Det är för dumt och språkligt inkonsekvent.
För ett tiotal år sedan, när Grafikredaktionen byggdes ut här på Sydsvenskan, letades efter en modern titel men inget förslag var tillräckligt bra. Det blev ”nyhetsgrafiker” men det duger faktiskt inte.
Och nu, när den här frågan har funnits i mitt medvetande i närmare fem år som ansvarig för nyhetsgrafiken (som alltså numera heter Grafikredaktionen), så vet jag fortfarande inte något bättre ord än det lite vaga ”journalist”. Det måste iaf finnas med eftersom alla andra ord jag känner till leder tankarna åt fel håll. Och det är sannolikt de språkliga irrvägarna som gör så många tror, och tycker, att grafik ska vara en beställningsvara. Det ses sällan som något som utgår från Grafikredaktionen. Och det påverkar kvaliteten negativt.
Om man kan tänka sig att bygga ut begreppet lite, då gillar jag ”Visuell journalist” bäst. Kunde inte det funka?
