En hårig historia
Jag har jobbat med nyhetsgrafik på Sydsvenskan i mer än tio år.
Under årens lopp har vi utfört de mest märkliga och spännande uppdrag man kan tänka sig. Ofta har jag fått nypa mig i armen för att fatta att jag får sitta och rita rymdsonder, dinosaurier och bataljillustrationer av historiska fältslag. Och dessutom få betalt för det. Men det har även hänt att man ibland undrar vad man sysslar med. De årliga Nobelpriserna är ett sådant exempel.
En grånad professor i kemi har varit böjd över provrör och mikroskop hela sitt vuxna liv och belönas för sin banbrytande upptäckt. Själv fattar vi på grafiken inte ett smack om vad det handlar om och vi har fem timmar på oss att försöka förstå det och sedan åskådliggöra det för läsarna.
Men det är det som är charmen med nyhetsgrafik.
I veckan kom så jobbet som man i sin vildaste fantasi inte trodde skulle dyka upp. En glad redaktör undrade om vi skulle kunna hjälpa till med ett jobb.
Visst, vad handlar det om, undrade vi?
–Intimfrisyrer!
Jaha du, vad spännande! Finns det något underlag eller källa undrade vi?
Det fanns det såklart inte, förutom några enstaka förklaringar om respektive frisyrer. För att kunna illustrera frillorna behövdes någon form av bildbeskrivning. Allting finns på nätet, som man brukar säga, men ämnet i fråga är inget man sitter och googlar öppet på en redaktion en eftermiddag med reportrar och redigerare springande runt sin arbetsplats. Uppgiften föll på mig eftersom att min arbetsplats är något så när insynsskyddad. Efter en stunds bläddrande bland närbilderna infann sig en viss olustkänsla. Tänk om it-teknikerna kommer och släpar i väg mig för en förklaring om vad i h…..e jag sysslar med på arbetstid.
Grafiken resulterade i fem av de vanligast förekommande frisyrerna.
Martiniglaset, landningsbanan och Hitlermustaschen, för att nämna några.
Tänk om någon varit uppkallad efter James Onedins polisonger eller ZZ Top- skäggen. Hemska tanke!
Hela grafiken kan ses i papperstidningen.
