Klicka för större

Jonathan Corum gjorde pappersgrafiken ovan. Den visar samtliga (verkligen alla) fångar på Guantanamo och vann guld och utsågs också till Best in show i  pappersklassen.

Den är ganska oansenlig i uttrycket. Svartvit och ser mest ut som ett gäng tidslinjer staplade på varandra.

Det tog honom bara en dag att rita den men researchen har pågått i tio år. Inte ständigt förstås men när nya uppgifter har kommit har det samlats in och sparats.

Här berättar han hur han har gjort den.

I motiveringen pekade juryn bland annat på att det var en väldigt tydlig grafik gjord på en gigantisk samling information som var gjord med fantastisk återhållsamhet.

Utnämningen fick en del kritik. Dels för sin ganska akademiska karaktär, men också för det intetsägande utseendet. Och det är ju tydligt att juryn har premierat informationen före utseendet.

Robert Kosara (professor i datavetenskap och föreläsare på Malofiej 20) är en av flera som bloggat om priserna. Han satt själv i juryn och de många priserna till NYT fick många av konferensdeltagarna att resignera: ”Är det någon idé att tävla med NYT som har närmare 30 medarbetare?).

Ja! säger Kosara. Det är främst tre saker som gör att NYT vinner och ingen av dem är beroende av en stor stab.

1. Redaktionell kontroll. I samtal med andra nyhetsgrafiker blir Kosara förvånad av hur lite makt som ligger på grafikredaktionerna. Vanligast verkar vara att nyhetsgrafikern får en story och data och uppdraget att göra något av det. På NYT har man kontroll över historien.
2. Man litar på läsarna. NYT bangar inte för svåra, komplexa, faktatunga grafer, även om man förstås försöker förenkla så långt det är möjligt.
3. Teknisk skicklighet. Programmeringskunskaper börjar bli en nödvändighet för att kunna göra grafik på hög nivå. På de flesta tidningar är det enbart designers som jobbar med grafik.

Hela Kosaras text finns här.