Publicerad den 25 januari 2012 klockan 18:10 av Jan Gustafson
30-årsjubiléet som skrivande journalist vid handbollens mästerskap slutar varken med semifinal eller medalj. Avskedet blir att åka hem från EM i Serbien redan efter två matcher i mellanrundan. Nu lägger jag ner pennan, stänger av datorn och konstaterar att allt var bättre förr.
Vid de första uppdragen på handbollens bakgårdar handlade tjusningen om att få tränga in bakom järnridån i öst. Sen fick jag nöjet att uppleva den gyllene epoken 1990-2002 live.
Under storhetsperioden räknades bara guld. Svenska finalplatser kändes självklara och silver betraktades som förluster. Bittrast var OS-bakslagen i Barcelona och Atlanta. Ändå ingenting mot att tappa 11-målsledningen mot Polen i lördags.
Roligast var ändå alla resorna runt om i världen och utflykterna till exotiska platser med landslaget. De upphörde tyvärr 2003 och sen dess har man fått leva på minnen.
***
Jag kommer att sakna mycket, men inte allt.
Trängseln för att få intervjuer i mixade zoner, oron över att datorn inte fungerar trådlöst eller med sladduppkopplingar och stressen att lämna texter efter sena matcher innan manusstopp ska enbart bli skön att slippa.
***
Min första landskamp var Baltic Cup i dåvarande Östtyskland i januari 1977. Jag delade rum med Aftonbladets Larne Wallisson och landslagsledaren Evald Fridén tog hand om oss unga journalister.
Det behövde han inte göra under kommande turneringar på 70- och 80-talet i Rostock. Och framöver gällde enkelrum.
På hotell Warnow var det sträng bevakning vid hissarna så att obehöriga inte skulle följa med upp till rummen. Jag minns att några debutanter blev kvar i hotellvestibulen en halv natt. Lundakillarna visste inte att förbuden mot gäster gick att trotsa genom mutor.
Fast alla telefonsamtal blev förstås avlyssnade av säkerhetspolisen Stasi. Vid ett tillfälle klickade det plötsligt till i luren när jag sagt orden ”totalitära stater som…” Samtalet bröts. På den tiden ringde man in referaten till telemottagningens bandspelare på SDS-redaktionen.
Vissa journalister kontrollerades extra. Dolda mikrofoner i utvalda rum gjorde att jag av någon anledning alltid checkades in i nummer 412 på Interhotellet.
Svartväxling och traktamenten till västtyska kursen i D-mark gjorde emellertid att man levde gott. En trerättersmiddag kostade motsvarande 10 svenska kronor och varje telefonsamtal (mot kvitto) gav fem gånger beloppet i förtjänst på räkningen till min dåvarande sportchef Bertil Lundgren.
Tänk att ett grått östland kunde upplevas som rena paradiset. När muren föll 1990 var det nog många som beklagade att Tyskland blev en gemensam nation.
***
1979 fick jag rycka in på min första stora bevakning, OS-kvalet i Spanien, sedan blivande pensionärskollegan Håkan Malmström tvingats avstå på grund av familjeskäl. KvP:s Kent Hansson klädde upp sig i kostym varje gång vi skulle käka på restaurang i Madrid. Han skötte beställningarna och gick under smeknamnet ”El Papa”.
Mästerskapsdebuten blev VM i Tyskland 1982. Jag hade livliga diskussioner med KvP-krönikören Nils-Erik Åhman och Arbetets Bengt Bergelin om den tveksamma petningen av Drotts Einar Jakobsson i truppen. Förstod inte då att jag som skribent på en skånsk tidning skulle ta parti för de lokala lirarna.
Göteborgs-Postens Jarl Strömberg förde egna anteckningar på målvaktsräddningar i blocket. Det fanns ingen officiell statistik. ”Jalles” noteringar slutade oftast runt ofattbara 40 (!) parader för Claes Hellgren. Ändå blev Sveriges placering bara 11:a.
Från OS-kvalet i Holland 1983 kom jag hem mer vältränad än varken förr eller senare. Dyk- och simentusiasten Rolf Olsson – Sydsvenskan skickade även ut egna fotografer – tvingade mig till hotellbassängerna varje dag. Några hekton försvann också under ett antal timmar i en mixad bastu i Groningen. Trist bara att glasögonen immade igen i ångan.
***
Vid VM i Schweiz 1986 kallade Roger ”Ragge” Carlsson till presskonferens på spelarhotellet i Zürich. Då Expressens Cars Stenfeldt nåddes av beskedet att bara förbundskaptenen skulle närvara krävde han att platsen ändrades.
”Om vi är femton journalister och du ensam måste det vara smidigare att du tar dig till vårt hotell. Annars blir det inga intervjuer”, löd motiveringen.
”Ragge” kom också med vassa repliker. När han precis skulle ge sina synpunkter efter en match hade en morgontidningskollega, på grund av extra tidig pressläggning, redan börjat läsa in sin text och hördes med ljudlig stämma extemporera in fejkade uttalanden från en telefonhytt:
”… så svek försvaret, konstaterar Roger Carlsson, Carlsson med C, och fortsätter: utgång pratminus…”
”Vänta lite”, vädjade ”Ragge” till den församlade kåren. ”Jag måste först höra vad jag har sagt”!
Fjärdeplatsen, en stor VM-framgång, firades med att ”Ragge” lät spelarna raka av honom skägget. Det var början till att landslagsledare bjöd på sig själva.
***
Bengt Johansson tog över 1988. Epoken 1990-2002 kommer för alltid att vara höjdpunkten i min journalistkarriär. Jag bevakade elva mästerskap i VM, EM och OS. Facit blev fem guld, tre silver och två brons.
Johan Flinck började rapportera för Sportbladet 2003 och har ännu inte fått skriva om en enda medalj…
Under ”Benga-epoken” var ändå resorna mot målet mycket roligare än slutdagarna på prispallen. Vi fick vara med landslagskillarna och bada i varma källor på Island 1993, besöka tempel i Japan 1997 och pyramiderna i Kairo 1999. Upplevelser och minnen för livet.
Förbundet hade gemensamma pressmiddagar vid varje mästerskap. ”Benga” serverade drinkar, Ystadsgamängen Bertil Åkerman höll underhållande tacktal med sång och Anders Bergfeldt på Svenska Dagbladet tillhörde de sista att lämna baren.
Episoder som inträffade utanför handbollsplanen var ”off-record”. Den respekten visade alla det öppna landslaget fram till VM 2003.
Det var då en skandaljournalist skrev att Ola Lindgren varit nära att drunkna utanför Portugals kust i Atlanten. Sanningen var att han bara fått en stänk havsvatten från en plötslig våg vid en promenad längs strandkanten.
***
Bengt Johansson blev ordentligt upprörd. Annars hade han alltid glimten i ögat i vårt umgänge. Efter landslagets fisketur i isländska Akureyri påtalade han för Expressens Hans Linné att gammelgäddor bara nappade om natten!
Halmstad-Johan var också noga med att journalisterna fick träffa spelarna och hade bra arbetsvillkor. I Reykjavik stoppades Bosse Harmby på TT från att komma in på plan för att han glömt ackrediteringen. ”Benga” observerade vad som hänt och gick med raska och bestämda steg fram till säkerhetsvakterna och sade att ”den mannen tillhör oss”.
I matcherna kunde tankspridde Johansson däremot vara ouppmärksam. En av grodorna var när han i coachningen skrek: ”Ola, byt med Lindgren”. En annan när han beordrade en gubbe på bänken att gå in och slå ett straffkast. Felet var bara att den spelaren satt utvisad!
I klar svensk ledning tog Bengt Johansson också en märklig time-out mot Ungern. Och på frågan varför, svarade han: ”Var det inte motståndarna som begärde time-outen”?
I Atlanta-OS undrade Per Carlén om det gick bra att gå ut och ta en öl och fick nobben. ”Varför detta plötsliga förbud”, fräste lagkaptenen. ”Ni har alltid frihet under ansvar och gör som ni vill. Men är du så dum att du behöver fråga mig kan jag bara svara på ett sätt”, sa ”Benga”.
Med gode vännen Christer Björkman hade jag nattliga dispyter om det meningsfulla att ha ett Team -93 för alla framtidsmän som inte platsade i landslaget. KvP-experten gav sig aldrig förrän han fått sista ordet. Det fick han genom att bjuda på Black Russia, en blandning av två delar vodka och en liten skvätt kaluhá. Efter att ha svept dricksglaset var jag alltför omtöcknad för att fortsätta orka argumentera.
***
På 1990-talet hade vi bara papperstidningar att lämna till. Matchdagar var det därför ytterst sällsynt att någon journalist dök upp på förmiddagsträningarna. Om någon spelare stukat foten skulle vi ju ändå få besked på kvällen – i god tid innan upplagan gick i tryck.
Annat är det med de senaste årens nyhetsjakt till nätet och att skriva aktuella bloggar. De kräver ständig närvaro, intervjuinspelningar på mobilen och alltid en minidator i väskan. Eventuella incidenter ska ju vara rykande färska. Vilken skillnad mot tidigare.
Utan fler uppgifter än sena matchbevakningar kunde vi då fördriva dagarna med sol och bad runt hotellpoolen – och golf, för de som så önskade. EM-resorna till medelhavsländerna Portugal, Spanien och Italien i månadsskiftet maj-juni vartannat år 1994-98 var rena semestrarna!
När min sambo klagade över besvärlig barnpassning med ungarna hemma i Lund var det inte helt sanningsenligt att påstå att mitt jobb också var tufft. Efter två veckor kom jag sen hem brunbränd – innan den svenska sommaren hade börjat – och i bästa fall med lägre handicap.
Det är kanske bara jag som tycker det var bättre förr…
***
Fast utvecklingen har förstås gått framåt i så motto att man slipper trycka muffar mot gammaldags telefonlurar för att överföra texter från Atex. Så var fallet innan tekniken gick via rymden.
Fotograferna hade också andra villkor. Utsedd till Årets Fotograf anlände Jan Collsiöö till Tjeckoslovakien 1990 tillsammans med två medarbetare från Pressens Bild. Själv plåtade han bara under matcherna, lämnade sen ifrån sig kameran och lät kopisten framkalla rullarna. En tredje person, teleoperatören, sände hem bilderna till Sverige. Jan Collsiöö var alltid först på dansgolven, medan kopisten fick nöja sig med några chokladbitar Dajm vid badkaret.
Det var förresten Hallandspostens Jörgen Anderson som vid ett påtvingat träningsbesök kände suset av en stenhård boll runt huvudet. Skottet kom från Magnus Wislander. ”Får jag läsa att jag är omotiverad fler gånger ska jag sikta bättre nästa gång”, lovade ”Slangen”.
***
Efter VM i Tunisien 2005 finns inte så många udda historier att berätta. Lars Grimlund från Dagens Nyheter har kanske fler i sina memoarer – inom kort. Medarbetarna på Bonnierbolagets huvudtidning erbjuds väl också förtidspension?
Vid senaste VM-turneringen i Göteborg och Malmö fick jag samarbeta med Fredrik Sörensson. Ystads Allehanda beställde många YIF-vinklar.
Det var absolut bättre förr. Då fanns det ju även Drottlirare att skriva om i blågult!
Kommentering avstängd
Publicerad den 22 januari 2012 klockan 16:51 av Jan Gustafson
36 år som handbollsskribent för Sydsvenskan, debutlandskamp på pressläktaren i Baltic Cup 1977, första stora mästerskapet av tjugo i VM i Tyskland 1982.
Måndag kväll bevakar jag kanske min sista match för svenska landslaget. EM här i Serbien blir i alla fall mitt internationella avsked.
På söndagen tog Stefan Lövgren tillfället i akt att tacka för de gångna åren. Han överräckte en kristallvas vid en ceremoni innan presskonferensen på Hotel In.
– Du har varit en bra journalist i både med- och motgång och förmodligen avverkat fler förbundskaptener än någon annan, sa ”Lövet”, förbundets general manager.
***
Bertil Andersén, Ingemar Eriksson, Caj-Åke Andersson, Roger ”Ragge” Carlsson, Bengt ”Benga” Johansson (femton år), Ingemar Linnéll, Ola Lindgren och Staffan Olsson.
Jo, det har faktiskt blivit åtta olika landslagsledare!
***
Tiden med svenska landslagslaget har varit fantastisk. Jag återkommer med minnen i en senare blogg.
Just nu känner jag mig bara rörd. Jag vill både tacka för gåvan och alla jag haft nöjet att få arbeta med. Ledare och spelare.
– Du ska vara smickrad, sa Staffan Olsson. Kan inte påminna mig att jag och Ola ens fick några glasskålar när vi hade 300-jubileum.
Om jag räknat rätt är kanske runt 400 landskamper ”strået vassare”. Även om de varit från läktaren…
Kommentering avstängd
Publicerad den 21 januari 2012 klockan 22:25 av Jan Gustafson
Deppa inte, handbollsvänner.
Sverige kan fortfarande gå vidare till EM-semifinal – och vinna gruppen!
Det är ”bara” sex resultat som måste falla rätt i nästa vecka.
***
Måndagens matcher och krav:
* Seger för Danmark mot Tyskland.
* Seger för Makedonien mot Polen.
* Seger för Sverige mot Serbien.
Om Sverige tappar poäng är det definitivt godnatt.
***
Annars lever semifinaldrömmen till sista omgången.
Onsdagens matcher och måsten:
* Seger för Sverige mot Danmark.
* Seger för Polen mot Tyskland.
* Seger för Makedonien mot Serbien.
Lätt som en plätt, eller hur?
Men drömmar är en sak, verklighet något annat.
Kommentering avstängd
Publicerad den 20 januari 2012 klockan 21:32 av Jan Gustafson
På lördag inleds EM-handbollens mellanrunda i pampiga Pionir hall i Belgrad, med plats för 18 000 åskådare.
Arenan byggdes 2005 och är en av de största för inomhusidrott i Europa. Den är hemmaplan för Partizan Belgrad i både basket och handboll och stod som värd för Melodifestivalen 2008.
Biljettförsäljningen pekar på att det blir utsålt när gruppettorna Serbien och Tyskland drabbar samman i sena kvällsmatchen.
***
Lika mycket folk blir det förstås inte i öppningsmatchen Sverige-Polen, avkast kl 16.15.
Men på tisdag får Sverige möta arrangörsnationen inför säkert fullsatta läktare.
Större publik har det svenska landslaget bara haft vid två tidigare tillfällen i mästerskap.
I alla fall vad förbundskapten Ola Lindgren kunde erinra sig. Han var själv med båda gångerna.
* OS-finalen i Atlanta 1996 – 36 000 åskådare – förlust mot Kroatien.
* VM-finalen i Kairo 1999 – 30 000 åskådare – seger mot Ryssland.
Kommentering avstängd
Publicerad den 20 januari 2012 klockan 00:38 av Jan Gustafson
Är Sverige borta från möjligheten att nå semifinal i handbolls-EM?
Ja, förlusten mot Tyskland och premiärens lika onödiga oavgjorda resultat mot Makedonien kommer förmodligen att stå oss dyrt.
Sverige går nu in i mellanrundan med bara en poäng och måste förmodligen vinna rubbet i Belgrad för att få spela om medaljerna.
Det känns som en omöjlig uppgift.
***
Tyskland blev torsdagskvällens stora vinnare.
För två dar sen, uddamålsunderläge och blott tre minuter från förlust mot Makedonien, vilket hade betytt repass.
Nu vidare med full pott, sedan gruppens båda avslutningsmatcher gått rätt väg.
Tyskland slipper räkna förlusten mot Tjeckien och den svenska segern i tisdags visar sig betydelselös.
***
Nyligen firade förresten hela tyska truppen med middag på Hotel Aleksandar, hotellet där jag bor.
På menyn stod mixed grill av kötträtter och kryddad inhemsk korv. Till maten dracks det bara mineralvatten.
***
Svensk start i mellanrundan i Belgrad mot Polen.
– Det var väl i alla fall skönt att slippa hemmafavoriten Serbien på lördag, frågade jag Kim Andersson i mixed zone efter den bittra Tysklandsmatchen.
– Är du inte nykter, undrade Kim.
– Serbien är ju också vidare!
Jo – och som gruppvinnare , svarade jag.
Om Sverige knipit förstaplatsen hade det blivit match mellan båda ettorna på lördag. Kim Andersson hade inte koll på spelordningen.
Nu ställs Sverige mot Serbien först på tisdag.
Det kan vara en fördel, om Serbien i praktiken då redan är klart för semifinal och kanske sparar sina bästa spelare.
***
Men först handlar det om vinna eller försvinna mot polackerna, ett lag Sverige faktiskt haft lätt för de senaste åren.
Går det vägen öppnas i alla fall små chanser att bli bland de två bästa i mellanrundan.
Fast Sverige måste också ha hjälp av att Danmark slår Tyskland och att danskarna inte har något att spela för i avslutningen.
Många om och men. Alla pusselbitar ska falla på plats. Sånt flyt har man bara inte.
***
Kim Ekdahl Du Rietz utstrålade både ilska och revanschlust efter sin storartade insats på torsdagskvällen. Tyvärr var den förgäves.
– Vi ska slå Polen. Det blir trist att bara spela om placeringar nästa vecka.
Rätt inställning. Men det kan också vara viktigt att sluta trea i mellanrundan och få en match om platserna fem/sex.
EM-turneringens tre bästa är automatiskt kvalificerade för VM nästa år. Slutar Frankrike (regerande världsmästare) och Spanien (arrangör 2013) topp tre går biljetterna till fyran och femman.
Det är nog dit, femteplatsen, Sverige bör ställa siktet.
I så fall krävs bättre coachning.
***
Pratade kort med Ola Lindgren på väg till den internationella presskonferensen efter Tysklandsmatchen. Tog upp ämnet varför Sverige bara gått runt på nio utespelare och låtit förstauppställningen nästan spela non stop i anfallen.
– Så har vi i princip matchat laget hela mästerskapet, sa en märkbart irriterad förbundskapten.
Då är det hög tid att Ola och kollegan Staffan Olsson börjar rannsaka sig själva. Det syntes ju hur tydligt som helst att Kim Ekdahl Du Rietz och flera andra gick på knäna i andra halvlek, utpumpade efter att ha fått slita ont.
Alla hade behövt avlastning, åtminstone korta perioder.
***
Märkligt att Dalibor Doder inte fick spela en enda minut. Den irrationelle spelmotorn är ju mannen att bryta mönstret när det kärvar.
Johan Jakobsson, som var så lyckad i genrepet mot Ryssland i Malmö, kom heller aldrig in på banan.
* Varför ha avbytare om de bara ska sitta på bänken?
* Varför ta ut spelare till EM om de inte anses kvalificerade?
***
Ola Lindgren var även snarstucken på presskonferensen.
Förbundskaptenskollegan Martin Heuberger inledde med att ge sina synpunkter på tyska, varpå tolken översatte till engelska.
Så gick ordet till Ola Lindgren som pratade svenska.
– Please, speak english, vädjade presschefen.
Ola fortsatte – på sitt halländska modersmål.
Rätt ska vara rätt. För det ska väl inte göras skillnad?
Om engelskspråkige Martin Heuberger tilläts kommentera på tyska behövde inte heller Ola Lindgren byta språk.
***
Nu är det hög tid att betala hotellräkningen – antingen i euro eller serbiska dinarer – och packa väskorna för avfärd till Belgrad fredag morgon.
Jag hoppas få sova några timmar.
Kommentering avstängd
Publicerad den 18 januari 2012 klockan 01:01 av Jan Gustafson
Avslutningen av EM-handbollens gruppspel i Nis blir verkligen raffinerad.
Klart är bara att Sverige tagit sig vidare som enda lag från B-gruppen. Övriga nationer kan antingen göra sällskap till Belgrad eller packa väskorna och åka hem.
Till mellanrundan kommer Sverige med antingen fyra, tre, två eller en poäng.
Allt hänger på utgången i sista omgången.
Matcherna på torsdag: Sverige-Tyskland och Tjeckien-Makedonien.
***
Så här långt är utgångsläget att Sverige besegrat Tjeckien och spelat oavgjort mot Makedonien.
Här följer resterande förutsättningar, om jag nu räknat rätt på nattkröken.
Matematiken är nämligen komplicerad, även i utvilat tillstånd.
* Fyra poäng: Seger för Sverige och antingen tjeckisk vinst eller oavgjort i den andra matchen. Det är den optimala utdelningen. Sverige går då vidare tillsammans med Tjeckien och Tyskland och tar med sig de inbördes segrarna.
* Tre poäng: Seger för Sverige och vinst för Makedonien eller oavgjort för Sverige och vinst eller oavgjort för Tjeckien. Sverige får antingen räkna det oavgjorda resultatet mot Makedonien eller Tyskland.
* Två poäng: Förlust för Sverige och vinst eller oavgjort för Tjeckien. Sverige vidare med Tyskland och Tjeckien och tar med sig tisdagens seger mot tjeckerna.
* En poäng: Förlust för Sverige och vinst för Makedonien. Sverige vidare med Tyskland och Makedonien och räknar bara poängen i premiären, vilket är det värsta scenariot.
***
Målskillnad kan ytterligare komplicera den inbördes slutställningen.
Men låt oss stanna vid de olika kombinationerna av 1, x och 2.
Det är 40 år sedan jag tog mitt betyg i statistik på Lunds universitet. De siffermässiga kunskaperna börjar försvinna.
***
Från A-gruppen väntar fullpoängaren Serbien, Danmark och Polen i mellanrundan.
Om Makedonien burits fram av sina fanatiska fans i Nis har värdnationen ännu häftigare publikstöd på sin hemmaplan. Dessutom favörer hos domarna. Danskarna var fly förbannade över de partiska bedömningarna i tisdagskvällens förlustmatch uppe i Belgrad. Sverige riskerar nog drabbas av samma sak i mötet med Serbien.
Nordiska derbyt mot rödvita grannarna kan däremot sluta hur som helst.
Och med Johan Sjöstrand mellan stolparna slår vi alltid polackerna, försäkrar kollega Johan Flinck på Sportbladet.
***
Mer om detta i kommande bloggar.
Nu är det hög tid att stänga av datorn.
Kommentering avstängd
Publicerad den 17 januari 2012 klockan 12:31 av Jan Gustafson
Ikväll kan Sverige bli klart för mellanrundan i EM och vara vidare med tre poäng!
Det (nästan) optimala drömscenariot inträffar om Makedonien slår Tyskland och det blir svensk vinst mot Tjeckien.
Då är Tyskland utslaget och sista gruppmatchen på torsdag helt betydelselös.
Avancemang med full pott hade förstås varit bättre. Fast då krävs segrar mot både Tjeckien och Tyskland.
***
Små detaljer kommer bli viktiga mot Tjeckien, som inte varit motståndare i något mästerskap på tio år. Senast var hemma-EM 2002. Då gick det vägen i Scandinavium.
Jag har skrivit att störste stjärnan Kim Andersson fick dra ett alltför tungt lass i premiären. Han spelade non stop och mattades i andra halvlek.
Nu blir bördan ännu större eftersom Tjeckien i ett 5-1 försvar kommer att sätta Filip Jicha som spets på klubbkamraten i Kiel.
De svenska förbundskaptenerna är medvetna om vad som väntar. Och att Kim Andersson måste få vila några minuter för att orka.
Ola Lindgren berättar att lagkapten Tobias Karlsson har klara direktiv om han vinner slantsinglingen och får bestämma att antingen börja med bollen eller planhalva.
– Då ska han välja att anfallets högernia har avbytarbänken på sin sida i andra halvlek. Det innebär att Kim Andersson får kortast väg att byta anfall-försvar. Vi vill gärna ge honom lite återhämtning och ha honom fräsch i slutet av matchen.
***
Mot Makedonien fick Kim Andersson heller ingen avlastning framåt. Johan Jakobsson, den andre vänsterhänte skytten, kom aldrig in på banan.
– Med facit i handen borde vi nog gett Johan lite speltid. Anledningen att det inte blev så är att han passar bättre mot defensiva försvar, förklarar Staffan Olsson.
– Så om Tjeckien växlar om till 6-0 blir det nog läge att göra inhopp.
***
Sveriges normalt så pålitliga 6-0 försvar läckte oroväckande i mitten i söndags. Makedoniens Kiril Lazarov kunde i sina tempoväxlingar från stillastående gå förbi sin gubbe och lägga in bollen på linjen.
– Vi var inte tillräckligt kalla i man-man-spelet, gick ut och stötte för tidigt. Det gjorde att vi bjöd på ytor innanför frikastlinjen, säger Staffan Olsson.
Kanske berodde det på nerver, publiktrycket och ovanan att spela mästerskap. Hur som helst var vänstertvåan Jonathan Stenbäcken alltför het på gröten.
– Det duger inte att göra om samma misstag mot Filip Jicha. Han har ett ännu större register än Lazarov, konstaterar Staffan Olsson.
Nu hoppas landslagsledningen att Stenbäcken lärt sig. Tanken är nämligen att flytta över honom som högertvåa de perioder Kim Andersson behöver samla krafter på bänken.
***
Niclas Barud, linjealternativet till Andreas Nilsson, har drabbats av magsjuka och isolerats från övriga truppen på spelarhotellet.
* Ola Lindgren fick frågan hur han mår?
– Du är välkommen att besöka honom på rummet och intervjua!
Nej tack.
Jag vill gärna fira 30-årsjubiléet av internationella mästerskap som journalist (det första var VM i Tyskland 1982) och fullfölja utan att bli smittad.
Istället kanske färske Kim Ekdahl Du Rietz ligger i farozonen. Han delade ju rum med Niclas Barud fram till i måndags.
– Tror inte risken är så stor, lugnar Kim.
***
Dalibor Doder har sina föräldrar på plats i Nis.
Pappa Miroslav och mamma Lidija brukar följa sonen i mästerskapen och har dessutom sina rötter på Balkan.
– Det är inte så mycket tid över för annat än handboll och vila, men vi har i alla fall träffats, berättar ”Dado”.
I söndags svarade han för några briljanta individuella nummer i andra halvlek, men kastade också bort två bollar i slutskedet.
– Vi måste minska de tekniska felen för att slå Tjeckien, säger Dalibor Doder.
Kommentering avstängd
Publicerad den 16 januari 2012 klockan 23:31 av Jan Gustafson
Zoran Roganovic nåddes av beskedet om H43-krisen när han landat på Kastrup, sent på måndagskvällen.
Elitseriens skyttekung hade varit utomlands och spelat VM-kval för Montenegro i två veckor och var helt ovetande om det utsatta ekonomiska läget i klubben.
På mobilen fanns femton sms. Ett var från någon i H43-styrelsen, de övriga säkert jämnt fördelade mellan journalister och intresserade elitserieklubbar.
***
Zoran Roganovic ringde upp och berättade att han blivit chockad.
– Jag trodde inte det var sant. Vill verkligen H43 att vi spelare ska börja förhandla med andra lag?
– Om det hänger på min lön har föreningen inga problem. Jag tänker hjälpa H43 på alla sätt jag kan och är beredd att spela vidare för mindre pengar.
* Även i allsvenskan nästa säsong?
– Det här kom så plötsligt, jag har inte hunnit fundera över framtiden. Måste först diskutera med klubbledningen och höra vilka alternativ som finns.
– Helst vill jag bli kvar. Jag har mitt hjärta i H43.
***
Nu kommer inte Lundalaget ha råd att behålla sin stjärna. Då är frågan vem som kan hosta upp tillräckligt med kosing för att ta över Zoran Roganovics lönekostnader.
Hårdsatsande IFK Kristianstad, Lugi om det dyker upp externa finansiärer, HK Malmö?
Jakten är redan igång.
Transferfönstret för spel under vårsäsongen stänger 15 februari.
Kommentering avstängd
Publicerad den 16 januari 2012 klockan 00:34 av Jan Gustafson
Det är svårt att veta vilket ben man ska stå på efter Sveriges oavgjorda EM-premiär mot Makedonien, 26-26.
* Sett till mardrömsöppningarna på båda halvlekarna – fyramålsunderlägen 4-8 och 16-20 – och ännu mer kritiska 25-26 när det bara återstod en och en halv minut – kunde det gått fullständigt åt pipan och blivit förlust.
* Å andra sidan var det oförlåtligt att tappa 25-22, kopplat grepp och bollen i anfall med bara sju minuter kvar att spela. Surt att inte en sån upphämtning och ett moraliskt övertag gav seger.
Den erövrade poängen gör att fortsättningen av gruppspelet blir en helt öppen affär. EM lever i alla fall för Sverige fram till sista omgången på torsdag.
***
Jag såg inledningsmatchen mellan Tjeckien och Tyskland, överraskande tjeckisk seger, 27-24. Båda lagen övertygade mer än sina konkurrenter.
Jag tror personligen inte Makedonien tar fler poäng. I så fall räcker det med ytterligare ett oavgjort resultat för att Sverige ska ta sig till mellanrundan.
Men vi har väl inte kommit till EM för att bara gå vidare från en grupp med de på pappret sämsta lagen?
Jag vill helst se segrar mot både Tjecken och Tyskland. Fast det blir tufft, om Sverige inte presterar bättre än på söndagen.
***
Negativa intryck:
* Kim Andersson blev trött när han tvingades spela non stop. Knäskadade Oscar Carlén hade förmodligen räckt som avlastning. Alternativet på högernio, Johan Jakobsson, kom inte ens in på banan.
* Bakåt hade försvaret behövt ett alternativ till 6-0, som länge läckte i mitten och gav storstjärnan Kiril Lazarov möjlighet att styra de makedonska anfallen med både inspel och skott. Hjärtopererade Jonas Källman skulle klarat rollen att vara spets i en övergång till 5-1. Nu besannades farhågorna att ytterligare en nyckelman saknades.
* Jonathan Stenbäcken höll varken som försvarstvåa eller skytt, vågade inte avsluta. Spelmotorn Jonas Larholm återföll i gamla synder att inte satsa fullt ut och fastnade då i omfamningar. Båda fick för mycket speltid eftersom bredden på ersättare är för tunn.
***
Plusvarianter:
* Kim Andersson håller världsklass, både som skytt och framspelare.
* Det märktes knappast att Dalibor Doder, familjeskäl och Kim Ekdahl Du Rietz, första tävlingsmatchen sen oktober, missat viktig träning i EM-förberedelserna.
* Mästerskapsdebutanten Andreas Nilsson gav anfallen ett hot på linjen så länge Kim Andersson hittade in med bollar, på vänsterkanten förvaltade Henrik Lundström klubbkamratens diagonala passningar och till höger får också svältfödde Niclas Ekberg godkänt.
* Mellan stolparna räddade i alla fall Johan Sjöstrand tre straffar.
* Lagmoralen imponerade, trots motigheter och helvetiskt publiktryck fortsatte killarna hela tiden att kriga.
***
Således en hel del positivt att ta med till fortsättningen. Fast bristerna är tyvärr tyngre och de kan stå Sverige dyrt.
Men vi får väl hoppas att de tjeckiska nerverna åter gör sig gällande i det drömläge Filip Jicha och hans lagkamrater har på tisdag och att nordisk kyla, liksom ofta i hockey, blir utslagsgivande.
Kommentering avstängd
Publicerad den 15 januari 2012 klockan 11:06 av Jan Gustafson
Bara timmar kvar till EM-starten i handboll.
Svenskt glädjebesked: Barcelonaproffset Magnus Jernemyr kan spela mot Makedonien.
– Jag känner mig inte hundra, men det ska mer till för att missa en premiär i ett mästerskap, säger ”Orsa”, som låg nerbäddad i halsont i lördags.
– Tjugo timmar i sängen är förstås inte den uppladdning man vill ha. Skönt i alla fall att få skaka loss och röra på kroppen idag.
***
Sverige genomförde ett lättare träningspass före lunch. Samtliga spelare deltog.
Jonas Larholm var lite seg, dras också med en förkylning, men hoppades att eftermiddagens vila skulle göra susen.
***
Makedonien har storskytten Kiril Lazarov som en av EM-turneringens mest lyskraftiga stjärnor.
Vid senaste mästerskapet på Balkan, VM i Kroatien 2009, dundrade han in 92 bollar, alla tiders VM-rekord. Två gånger har han vunnit skytteligan i Champions League. Och gjort 851 mål på sina 109 landskamper.
Till vardags spelar Kiril Lazarov i Atletico Madrid. Magnus Jernemyr har mött honom flera gånger i spanska ligan och vet vad som krävs innan högernian lossar sitt patronbälte.
– Det gäller att få honom dit vi vill, men vart får ni se under matchen, ler den svenske försvarsstrategen.
För Sydsvenskan avslöjar i alla fall Magnus Jernemyr lite av planerna.
– Vi måste pressa Lazarov till sämre lägen, inte tillåta tre steg innan avsluten. Då blir han livsfarlig.
***
Defensiven är en av nycklarna för en lyckad svensk premiär.
Under och efter söndagens försvarsövningar mot uppställt anfallsspel instruerade Magnus Jernemyr sin mittkollega Tobias Karlsson i yviga gester.
– Jag berättade att det mesta kretsar kring Lazarov, att han styr spelet och även har ett bra samarbete med linjen.
***
Publiktrycket blir ett annat hot mot svensk seger. Till skillnad från i Serbien är handboll Makedoniens nationalsport. Över 3 000 supportrar är på väg att invadera Nis och de är fruktade för sin passion.
Utanför Sportski Center Cair faller snön i täta flingor. Riktig hetluft blir det däremot inne i den ovala huvudarenan.
Det förstår jag efter att ha mött högljudda makedonska fans, klädda i röda landslagströjor, i en rökig (tillåtet här) restauranglokal. De är, timmarna innan avkast, fulla av tillförsikt och struntar i att det visas engelsk ligafotboll mellan min Växjökusins favoritlag Newcastle och Queens Park Rangers på storbildsskärmen.
– Är man inte beredd kan man bli överrumplad. Men vi vet vad som väntar, säger Kim Andersson.
Rutinerade spelare från storklubbarna Kiel och Barcelona känns extra viktiga med sin erfarenhet av internationellt cupspel i patriotiska länder.
– Själv brukar jag vara mer taggad när folk sitter och buar på läktarna. Det finns inget roligare än att tysta en fanatisk publik, tycker Kim Andersson.
Upp till landslagsveteranerna att förmedla den inställningen till debutanten Andreas Nilsson och de unga lirarna och lugna nerverna.
***
Lite oflyt i spelschemat hade Sverige när Makedonien lottades som motståndare i första gruppomgången.
Det sydliga Balkanlandet har nog inte krafter att prestera i tre matcher och lär vara som mest inspirerat med publikstödet i ryggen ikväll.
Tyskland och Tjeckien får favören att möta Makedonien nästa vecka.
***
Onda fötter har besvärat Kim Ekdahl Du Rietz under förberedelserna. På söndagen deltog han – för första gången – i den inledande fotbollen utan bekymmer.
Skäggväxten är kanske ett större problem för Kim. Stubben började odlas efter skadan i oktober och täcker nu halva ansiktet.
Undra om Lundagrabben kan hålla löftet att inte raka sig förrän efter EM.
***
I Serbien finns mer än EM-medaljer i potten.
Det spelas också om en OS-plats och tre biljetter till nästa års VM i Spanien.
* Europamästarna blir klara för OS. Vinner Frankrike, regerande världsmästarna, gör tvåan sällskap till London.
Övriga nationer kvalar. Hamnar Sverige bland dessa länder väntar OS-kval i en av tre fyralagsgrupper i Göteborg i april. Europa får ytterligare sex OS-platser och de två främsta från varje grupp går vidare.
* De tre högst placerade EM-lagen blir automatiskt kvalificerade för VM 2013. Slutar Frankrike och Spanien (arrangörer) topp-3 går platserna till fyran och femman.
Resten får inrikta sig på ett kval till hösten.
Kommentering avstängd
