Vid den här tidpunkten är det ett populärt nöje att sätta ihop listor och försöka rangordna vilka som varit de främsta idrottsutövarna det gångna året.

Eget tyckande eller allmän röstning – någon rättvisa kan aldrig skipas. Jämförelser är svåra, uppfattningarna varierar, personliga värderingar avgör valen.

Efter att kontinuerligt ha följt elitseriehandbollen under hösten tar jag mig ändå friheten att nominera ett All-Star-Team av spelare från de sju sydsvenska klubbarna.

* Målvakt: Stephen Nielsen, Drott.

* Vänsternia: Sebastian Seifert, Ystads IF.

* Mittnia: Claus Kjeldgaard, IFK Kristianstad.

* Högernia: Zoran Roganovic, H43.

* Vänstersexa: Niklas Gudmundsson, Lugi.

* Mittsexa: Sebastian Geissler, HK Malmö.

* Högersexa: Niclas Ekberg, Ystads IF.

I positionerna målvakt och högernia skall jag erkänna att konkurrensen var extra tuff. Valen kunde lika gärna blivit Jesper Larsson, IFK Kristianstad och Niklas Forsmoo, Lugi.

Som tränare utser jag Jan Karlsson, HK Malmö. ”Proppen” hade nog varit mannen att även få den här hypotetiska uppställningen till en fungerande enhet.

Mer än 9 000 åskådare på tre matcher i Halmstad, Lund och Kristianstad i söndags – all time high. Så här mycket folk har aldrig någonsin sett sydsvensk klubbhandboll en och samma dag!

För hela julomgången blev snittet imponerande 2 076 personer. Höstens publika uppsving, säsongsökning till 1 403 per match, verkar inte ha några gränser.

När intresset är som störst känns det onekligen trist att elitserien gör uppehåll för EM i en månad framåt. Omstarten blir inte förrän 3 februari.

*

Innan vi skjuter iväg raketerna kan det vara på sin plats att göra en tillbakablick på hösten. Med undantag av några flippar och floppar har lagen presterat ungefär som jag tippade före seriestarten.

Redbergslid är den positiva överraskningen. Guif, fram till de senaste fyra matcherna, och H43 de största missräkningarna.

I en skala från 1-5 vill jag betygsätta de sydsvenska klubbarnas insatser enligt följande:

Lugi 5.

Ystads IF och Drott 4.

IFK Kristianstad och HK Malmö 3.

H43 och OV Helsingborg 1.

*

Över till några minnesvärda händelser, egna reflektioner över varför det gått som det gått och lite statistisk kuriosa.

* Årets ”happening”: Lugitränaren Johan Zanotti förlovade sig mitt ute på plan innan avkast i hemmapremiären mot Lindesberg.

* Sågningen: Tomas Axnér dömde ut sina lagkamrater för att sakna det rätta virket efter förlusten i Kristianstad i söndags.

* Bästa värvningarna 1: Återvändaren Sebastian Seifert och Niclas Ekberg, från lokalrivalen IFK Ystad, har blivit fina förstärkningar för Ystads IF.

* Assistkungen: Sebastian Seifert snittar fem målgivande passningar per match.

* Elitseriens EM-skåning: Niclas Ekberg, given högersexa i landslagstruppen till Österrike.

* Bästa värvningarna 2 : Målvakterna Stephen Nielsen och Jesper Larsson ligger bakom Drott och IFK Kristianstads lyft och sen decemberövergången från Hammarby har Patrik ”Pava” Johansson gett Guif en nytändning.

* Efterlängtad lundabo: Svenska landslaget saknar giftiga vänsternior och hade behövt Kim Ekdahl Du Rietz. Tyvärr är det tveksamt om Lugitalangen hinner få tillbaka skottkapaciteten i sin skadade högeraxel innan EM-uttagningen.

* Toppskytten: Regerande skyttekungen Zoran Roganovic håller stilen, 101 mål, men kan inte ensam bära upp ett ihåligt H43.

* Målfrosseri: Tobias Warvne satte 16 fullträffar, till ingen nytta, eftersom Lindesberg ändå föll mot Redbergslid. För vinst hade det krävts en tangering av Kim Keller-Christensens historiska notering på 21 mål i Stavsten hösten 1995.

* Dubbla vapen: Inget lag kan matcha HK Malmös utmärkta linjepar Sebastian Geissler och Mirsad Pecikoza, 109 mål tillsammans.

* Värste busen: Förre Trelleborgaren Andreas Nilsson har dragit på sig sjutton 2-minutersutvisningar och ett rött kort i sin nya klubb Skövde.

* Syndaren: HEH-statistiken visar att Daniel Lindquist gör flest tekniska fel av samtliga utespelare, fast det hänger nog mest samman med att ”Gädda” nästan lirat non stop i H43:s matcher och alltid fått dra ett tungt lass.

* Största förvandlingen: Lugi, nollad poängjumbo efter tre omgångar, nu med i toppstriden.

* Längsta sviten: Lugis elva raka utan förlust, rekord i klubbhistorien och OV Helsingborgs sju första matcher utan poäng.

* Pedagogisk uppladdning: Inför RIK-mötet gav Ulf Sandgren sina spelare en lektion i sannolikhetslära då han informerade om att det är ny match varje gång och att man inte behöver komma närmare förlusten bara för att man inte förlorat under en längre period.

* Höstens tränare: Ulf Sivertsson i Drott och Jan ”Proppen” Karlsson i Malmö.

* Försiktig general: ”Proppen” vägrar kategoriskt ta ordet SM-slutspel i sin mun.

* Tidiga avhopp: Rustan Lundbäck och Torben Winther har redan deklarerat att de slutar sina uppdrag i Sävehof och Ystads IF efter den här säsongen.

* Förlängt: Kenneth Andersson och ”Proppen” fortsätter hos de pigga skånska nykomlingarna.

* Mest irriterad: Pelle Käll hörde aldrig någon signal då Rustan Lundbäck kastade in timeoutkortet och tidtagarna stoppade klockan i slutsekunderna av matchen H43-Sävehof.

* Tv-grepp utan värde: Tomas Axnér spelade med mikrofon i direktsändningen, men avstod från att uttrycka sin ilska när ena poängen försvann så snöpligt. Nog hade man gärna velat höra lite spontana svordomar från H43-veteranen.

* Utsålt: 4 025 åskådare kom till klassikermötet Drott-Redbergslid och invigningen av Halmstad Arena i söndags.

* Bästa publiken: Kristianstads hemmafans skapar alltid ett härligt tryck i det antika idrottstempel som nu sjunger på sista versen.

* Nostalgi: Över 2 000 personer på läktarna i skånederbyt HK Malmö-Ystads IF påminde lite om stämningen och festerna från Bo ”Bobban” Anderssons glansdagar på 70-talet i Baltiska Hallen.

* MEP-liraren: Erik Fritzon, Sävehofs bläckfisk på linjen, är elitseriens mest effektive spelare.

* Blötaste natten: Guifs Mathias Tholin tog några glas för mycket under sin krogrunda i Eskilstuna.

På nyårsafton är det tillåtet för alla att dricka och skåla in tolvslaget med bubblande skumpa. Handbollsvännerna tillönskas ett gott slut och ett GOTT NYTT ÅR.

På söndag spelar Lugi två av säsongens höjdarmatcher vid det tevesända dubbelarrangemanget i Arenan. Prestigeladdat Skånederby mot Ystads IF för herrarna, toppfight mot regerande svenska mästarna Sävehof för damerna.

Innan julhelgen pratade jag med Niklas Forsmoo, som åkt till Tidaholm för att doppa i grytan hos föräldrarna. Ulf Sandgren hade gett spelarna fritt i tre dagar. Niklas berättade att han bara skulle koppla av från handbollen på julafton.

Juldagen väntade en löprunda för att springa bort julskinkan och på annandagen var det återsamling och gemensamt pass med laget i Lund.

När det går så bra som det gjort för Lugi är det lätt och roligt att gå och träna, förklarade Niklas Forsmoo och konstaterade att kvaliteten höjs om alla är inspirerade. Han har upplevt de senaste månaderna mycket mer givande än veckorna då elitserien startade.

Lugi öppnade ju med tre raka förluster och resultaten återspeglade sig under träningarna. Det var tjurigt, ångestfullt och funderingar på vad som borde gjorts annorlunda. I ett sånt läge finns risken att man fastnar i en ond cirkel.

Vinster ger däremot motsatt effekt. Ingen ifrågasätter vad Ulf Sandgren och Johan Zanotti predikar, humöret är på topp, framgång föder framgång.

*

Inför YIF-matchen har Lugi spelat elva raka utan förlust, nytt rekord i klubbhistorien. Det vore förstås ett antiklimax om sviten skulle spricka i avslutningen på den fantastiska hösten.

Vinner Lugi Skånederbyt kan bågen spännas mot riktigt höga höjder till våren. På 42 tidigare säsonger i elitserien/gamla allsvenskan har vinrött aldrig slutat etta. Fyra andraplaceringar – första gången debutsäsongen 1959-60, senast 1997-98 – är bästanoteringar. 

Nu finns det hägrande serieguldet inom räckhåll. Torskar Ystads IF även det andra inbördes mötet med Lugi konkurrerar bara Alingsås och Sävehof om tätplatsen.

Tänk förresten att det söndag kväll kan vara första gången Lugi har plusmålskillnad i höst!

*

Liksom många andra hävdar Niklas Forsmoo att bredden är styrkan hos vinterns Lugiupplaga. Klubben har ingen målskytt i Zoran-klass som sticker ut, istället många spelare som kan leverera. Vänsterhänte Forsmoo toppar den interna ligan på 68 fullträffar. I de andra lagen har femton man gjort fler, H43:s Zoran Roganovic flest 98.

Även om det är en lång väg att vandra för att bli seriesegrare har Lugi ett utmärkt sparkapital i guldkampen. Laget kommer att få ett lyft då Kim Ekdahl Du Rietz kan skjuta för fullt. När motståndarna tvingas ut och stöta på Kim får de andra spelarna större utrymme, vilket bland annat lär gynna Niklas Forsmoo.

*

På åtta försök har Lugidamerna ännu aldrig besegrat Sävehof i serie- och SM-slutspel. Nu tycker Sabina Jacobsen det är hög tid att bryta trenden.

Hon menar att Lugi är riktigt bra om det bara stämmer på samtliga händer och fötter, att tjejerna brukar växa mot topplagen och att alla brinner för att ge mästarna på nöten.

Det gäller inte minst Sabina själv, Lugis bidrag i svenska VM-truppen. På plan finns ytterligare fyra VM-spelare och motståndarkassen vaktas av Cecilia Grubbström, Sabinas rumskompis i Kina. Den duellen tänker Lugistjärnan vinna!

Anna Roxå är säkert också heltaggad för att visa att hon bör vara med i kommande landslag.

Tomten har redan kommit till H43 i form av Arne Paulsson. Den handbollsbitne glasmästaren lovar sponsra lundalaget med 300 000 kronor – eller vad som krävs – för spelarköp.

Vilken klubb får såna gåvor, även om det är jul?

När jag fick höra att det råder delade meningar i H43-styrelsen om man skall satsa på utländska importer eller lita på det folk som finns i föreningen blev jag förvånad. Det är väl bara att tacka och ta emot.

Om det finns moraliska aspekter i ledningen borde såna hänsyn läggas åt sidan. H43 måste välkomna alla förstärkningar man kan få. Inte minst i positionen vänsternia, där långtidsskadade Nemanja Milosevic är borta resten av säsongen.

H 43 har ett minst sagt utsatt läge i tabellen, nästjumbo. Dessutom finns alltid risken att fler spelare i den tunna truppen går sönder. Då blir kvalspöket ännu mer akut.

Jag tycker inte H43 har råd att avstå Arne Paulssons julklapp. Det kan stå lundensarna dyrt.

*

Kompletta vinröda lokalrivalen kan avnjuta Anna…, förlåt Kalle Anka i lugn och ro och behöver inte vänta på att tomten skall knacka på dörren. Istället borde Lugi öppna säcken och dela med sig av egna överflödet.

Det finns lirare, på gränsen till den ordinarie uppställningen, som skulle bli utmärkta tillgångar i flera elitserieklubbar.

*

Sabina Jacobsen fick sin bästa present i förskott, uttagningen till VM. För svensk damhandboll blev aldrig Kinaäventyret den pånyttfödelse vi hade hoppats på. Men Lugistjärnan är bara 20, det kommer fler mästerskap framöver.

EM på herrsidan går redan i januari. Vill det sig väl med axeln kanske jämnårige gamle klasskamraten Kim Ekdahl Du Rietz debuterar i Österrike.

*

Högst upp på Jan ”Proppen” Karlsson och HK Malmös önskelista står nog en dunderskytt och två kantmän. Med såna komplement hade nykomlingarna varit självskrivna för SM-slutspelet.

*

Kristianstads drömscenaro är förstås att alltid spela hemma. Men det tillåter inte förbundsprogrammet. Kan bussbolagen möjligen övertalas ställa upp och transportera de hängivna IFK-fansen till bortamatcherna?

Annars får duktige Kenneth Anderssons förlängning av tränarkontraktet till 2013 räcka som julgodis.

*

Ystads IF hade sin julafton när Sebastian Seifert och Niclas Ekberg skrev på övergångshandlingarna i somras. Sydskåningarna har sen varit snälla mot flera, på pappret sämre, konkurrenter och kors och tvärs skänkt bort poäng under hösten. Jag tvivlar på att tomten noterar den givmildheten i pluskontot till nästa jul.

*

Hopplösa jumbon OV hoppas hitta en påskrift från ett polskt nyförvärv under granen. Det blir ändå ingen vit jul i Helsingborg.

*

Men nu glömmer vi handbollen för några dagar. Bloggen önskar alla en RIKTIGT GOD JUL!

I lördags tog Drott farväl av den antika Sporthallen i Halmstad med ett spel som påminde om fornstora dar. 

Efter julhelgen invigs nya Arenan på Sannarp.

Då får Drott visa om man har ett nytt guldlag på gång.

Att spela bra i match efter match är det bara Lugi som klarat i höst. De senaste dagarnas resultat har trotsat all logik.

* Två dar efter toppinsatsen mot Alingsås presterade Ystads IF rena djupdykningen i hemmamötet med Redbergslid.

* Samma RIK, som två dar innan föll mot Lindesberg – och samma Lindesberg, som tre dar senare blev utklassat av Drott.

* På söndagen vände Skövde en förlustsvit på fyra raka med att bortabesegra serieledarna Alingsås.

Så här mycket har det nog aldrig svängt om elitserien. Allt kan tydligen hända. Publiken trivs, men kvalitetsmässigt är pendlingarna mellan himmel och helvete ett svaghetstecken.

Förutom Lugi känns inget lag riktigt stabilt. Då avgör viljan, precis som i hockey.

*

Drott var heltaggat för att göra en värdig sorti från den hemmahall där bollartisterna Magnus Andersson, Bengt ”Böna” Hansson och Einar Jakobsson bjudit på så mycket handbollsgodis genom åren.

En mer värdig slutvinjett än David Löfgrens läckra bakom-ryggen-straff kunde man väl inte önskat!

*

Först var HK Malmö den mest positiva överraskningen. Sen började IFK Kristianstad skrälla. Nu har Drott tagit över som det största utropstecknet.

Det råder handbollsfeber i ”laxastan” och till det klassisika mötet med RIK 27 december är biljetterna redan slutsålda. 3 900 personer kommer att fylla läktarna.

Givetvis vill Drott också vinna premiären i nya Arenan. Men höga förväntningar kan ofta bli en belastning. Det vet Ystads IF.

*

Efter uppvisningen mot Alingsås fick YIF-spelarna stående ovationer från sin hemmapublik. I bloggen skrev jag att sydskåningarna har kapacitet att bli ett av finallagen till våren.

Det är givetvis fortfarande möjligt, men i så fall måste Sebastian Seifert & co lära sig att kunna hantera favoritskap och ladda om batterierna på några dar.

Så här långt har Ystads IF varit ojämnt och alltför beroende av att nyckelmännen Seifert, Ekberg, Hammarstrand och Bolin vaknat på rätt sida.

Att släppa in fler mål på en halvlek mot RIK än under hela matchen mot Alingsås är rent ut sagt uselt.

*

Revanschbegär, tändning till max och vinnarläge i Skånederbyt i Lund nästa söndag? Eller kommer Lugi att vara pålitligt året ut?

Ystads IF spetsade till toppstriden i elitserien genom att för andra gången den här månaden besegra regerande svenska mästarna Alingsås. Nu skiljer bara två poäng mellan ettan och fyran i tabellen – och två av lagen kommer från Skåne.

Att Alingsås, Lugi, Sävehof och Ystads IF går till slutspel känns givet. Men den här säsongen får inbördes rangordningen mycket större betydelse än tidigare. Istället för kvartsfinaler inleds SM med två grupper om fyra lag och i dessa serier ges det bonuspoäng i skalan 3-2-1-0 för placeringarna i grundserien.

I Österporthallen kanske vi såg ett av de blivande SM-finallagen till våren. Nästa gång Ystads IF och Alingsås drabbar samman blir i alla fall inte förrän i slutspelet. Inför det mötet har YIF skaffat sig ett värdefullt psykologiskt övertag med sina två segrar.

*

Sydskåningarna visade ännu en gång att maxkapaciteten är hög. 27-19 var snudd på mästarklass. Speciellt imponerade det grymma försvaret och spelintelligente Sebastian Seiferts förmåga att hitta svårfångade Hans Karlsson på linjen. Stora plus också till sexmålsskytten Björn Grön och målvakten Linus Bolin.

*

Alingsås föll på eget grepp, vilket måste bekymra tränaren Robert Wedberg. Det högt uppdrivna tempot, som Alingsås borde dra fördel av från höstens internationella äventyr i Champions League, resulterade bara i hafs, slarv, okoncentrerade avslut och missade passningar. Ystad hade helt annan metodik i sina anfall.

*

Mot jumbon OV Helsingborg tog H43 sin första seger på åtta matcher och skrämde nedflyttningsspöket på flykten. Framgången var efterlängtad. För ett år sen bröt lundagänget sin dystra trend i ett lika utsatt tabelläge just vid den här tidpunkten.

Julhelgens höstavslutning mot IFK Kristianstad blir en vägledare för vilket av skånelagen som kan snegla högre upp i tabellen än kvalplats.

*

Raset mot Hammarby i Stockholm gav besked om att Kristianstad är två helt olika lag hemma och borta. 27 december har man publiken i ryggen.

*

HK Malmö var spelledigt, derbyt mot formstarka Lugi är framflyttat till 13 februari. Tre raka förluster i kombination med omgångens övriga resultat gör att Jan ”Proppen” Karlssons mannar hamnat under slutspelsstrecket.

HK Malmö kommer säkert igen, men vad som måste kännas oroande är att gamla storheter och troliga SM-konkurrenter som Hammarby och GUIF verkar vara ordentligt på gång. Nytända GUIF:s prestation att vända underläge till uddamålsseger mot Sävehof tyder på att hemvändaren Patrik Johanson är precis den injektion smederna behövde.

Kristianstad håller greppet som landets hetaste handbollsstad. Nästan fullsatt även i hemmamatchen mot Ystads IF, 2 049 personer.

I början hjälpte publiken sina favoriter att inte deppa ihop vid underläget 2-5, då Jesper Larsson inte hade räddat en enda boll. Stödet gav bland annat IFK-målvakten ökad energi att komma tillbaka. I mitten av halvleken bars Kristianstad fram till pausledning 15-11.

Under tiden YIF reducerade och kvitterade till 26-26 var stämningen fortfarande lika hög. Från läktarna ekade ”IFK, IFK, IFK” i taktfasta hejarop. Det måste vara jobbigt för alla bortalag att komma till Kristianstad och så blev det även för sydskåningarna.

När Claus Kjeldgaard sköt sitt tionde mål till 31-30 efter 29.48 visste jublet inga gränser och då ”Jeppe” avvärjde Konrad Rasmussons kvitteringschans med en elegant fotparad i slutsekunderna kokade hallen.

Jag skulle vilja rekommendera alla som har möjlighet att åka till Kristianstad och titta på handboll. Men boka i så fall biljetter i tid, matchdagarna är det oftast utsålt. Kristianstad är handbollens Mekka. Man ryser i hela kroppen av att få uppleva det fantastiska trycket.

Det gamla handbollstemplet är numera en byggarbetsplats och får av säkerhetsskäl inte ta in mer än 2 100 åskådare. Nästa höst invigs den nya arenan med 4 500 stolar. Då kommer det garanterat att finnas plats för alla.

Bara att hålla tummarna för att IFK Kristianstad håller sig kvar. Elitserien har inte råd att tappa den klassiska metropolen.

Hatten av för grymma Lugi. Alltid bäst när det gäller. Oslagbara i jämna slutskeden!

Underläge 31-30 när klockan tickat 54 minuter borta mot Redbergslid. Sex minuter senare stod det 33-36 på siffertavlan.

På ett mirakulöst sätt fortsätter vinrött också att plocka fram nya matchvinnare från den breda spelartruppen. I Lisebergshallen tog Kim Johansson hand om huvudrollen – på bästa Zlatan-manér. Den viljestarke linjespelaren satte hälften av de avslutande sex målen och gick inte att stoppa.

Jodå, hans smeknamn är – Zlatan!

Vinsten innebar att Lugi drygade ut egna klubbhistoriens rekord till tio raka utan förlust. Imponerande.

Ännu mer anmärkningsvärt är att ingen av svitens åtta segermatcher varit med mer än tre mål. Sex gånger den marginalen. Övriga två vinster med två bollar.

Ingen med uddamålet.

Det gör att Lugi inte kan beskyllas för att ha haft tur i sin framfart.

Snarare är det tvärtom. För i de två oavgjorda matcherna, Sävehof och Skövde, kvitterade motståndarna i slutsekunderna.

Med maximalt flyt kunde Lugi haft full pott i de tio senaste omgångarna och tio raka segrar!

Förklaring?

* Ja, för varje framgång ökar förstås självförtroendet. Lyckad utgång i upprepade matcher som står och väger gör att spelarna vet att de kan, vågar satsa även om ett avslut kan vara skillnaden mellan vinst och förlust och inte är rädda att förlora.

* Tränarparet Ulf Sandgren/Johan Zanottis förmåga att coacha rätt och alltid ha nya jokrar att spela ut förbryllar givetvis också motståndarna.

* Sen har kanske Lugi tränat mer och hårdare än sina elitseriekollegor, fast det aldrig går att bevisa. Vi vet bara att Lugi gång på gång varit starkast mot slutet och stått distansen ut.

Något mer?

Trots tio raka utan förlust och – tillfällig? – andraplats i tabellen, står Lugi på två bollar minus (!) i målskillad.

Det måste vara unikt för ett topplag.

Någon tycker kanske att Lugifolket ligger överdrivet lågt med kommentarer som att ”för varje seger kommer vi närmare förlusten”.

Fast det är ju helt riktigt.

Men ingen har väl sagt när Lugi förlorar nästa gång?

Ystads IF har varit Skånes främsta handbollslag och slutspelshopp de senaste åren, men tre gånger stupat i kvartsfinal (Redbergslid 2007), semifinal (2008) och kvartsfinal (Hammarby 2009). Den här säsongen kan det vara dags att gå hela vägen och nå den efterlängtade SM-fnalen.

Två saker talar för klassiska YIF. Jag tänker då på de båda nyförvärven och toppförstärkningarna Sebastian Seifert och Niclas Ekberg. Herrarna var mycket duktiga när Ystad vann glödheta hemmaderbyt mot IFK Kristianstad.

 * Sebastian Seifert, hemvändare från Kolding, är mannen som alltid styr upp anfallen. Ödmjuke ”Sibbe” håller ständigt igen sin egen bössa för att istället backa upp lagkamraterna. Han fintar skott, drar på sig bevakning, spelar bollen vidare – och sätter allt som oftast någon kompis i friläge. Det är inte för inte som den 31-årige veteranen är elitseriens överlägsne assistkung.

 * Niclas Ekberg, värvad från lokalkonkurrenten IFK Ystad, är stans ende landslagsman och given i truppen till EM i Österrike efter nyår. I avsluten från kanten får den läckre högersexan allting att se så enkelt ut. När han snurrar sin känsliga handled blir målvakterna grundlurade – till och med ett garvat burlejon som Jesper Larsson. På tolv matcher har Niclas gjort 76 mål, åtta fullträffar på Kristianstad.

I november förlorade Ystads IF mot HK Malmö och Lugi hemma. Då saknades Pierre Hammarstrand, borta sex veckor på grund av fraktur i ett mellanhandsben. I lördags gjorde även 31-årige Hammarstrand come back mot Alingsås, avgjorde i sin gamla hemmahall och visade i nya positionen som högernia mot Kristianstad att han höjt slagstyrkan på hela YIF-gänget.

Rutin betyder mycket i handboll. Erfarenhet i mängd finns också hos Hans Karlsson, tidigare Drott och utlandsproffs. När det drar ihop sig till hetluft i SM-slutspelet till våren kommer Skånes senaste mästarlag (1992) att ha flera trumfkort i leken.

Efter fredagsmatchen Lugi-HK Malmö skrev jag i min Analys i papperstidningen att Lugis nio raka matcher utan förlust var nytt rekord i klubbhistorien. Jag hade då gjort noggranna kontroller av resultat och datum i min personliga statistik.

På sin egen hemsida gick Lugi på måndagen ut och dementerade Sydsvenskans nyhet. Texten inför mötet med Redbergslid inleddes med att herrlaget – börjar närma sig rekordet. Man konstaterade att två matcher återstår och att Lugi säsongen 2006-07 spelat elva raka utan förlust, allt enligt uppgifter från Svenska Handbollförbundet.

De visade sig på ett sätt vara rätt – fast ändå fel.

Sant är att Lugi var obesegrat mellan de omgångar som i tävlingsprogrammet benämndes nummer 11 och 21. Matcher som avverkades från 30 november 2006 till 18 februari 2007. Men under den perioden spelades omgång 22 den 29 januari – och här förlorade Lugi mot IFK Trelleborg i Söderslättshallen.

I verkligheten, i tid räknat, blev den förlustfria sviten då bara sju matcher.

Lugi borde litat på Sydsvenskan från början.

Nu blev dock ingen större skada skedd. Den felaktiga rekorduppgiften låg bara ute på nätet under några timmar på måndagskvällen. Sen jag kontaktat den ansvarige Lugiskribenten och upplyst om misstaget kom hemsidan med en korrigering klockan 21.05.

Lugi behöver inte vänta med att skriva klubbhistoria. Egna rekordet, nio matcher utan poängnolla, är redan i hamn.

Men det är förstås långt till MFF-fotbollens 49 raka utan förlust åren 1949-51 och Drotts 21 raka utan nederlag mellan säsongerna 1992/93 och 1993/94.

Med start mot RIK på onsdag får Lugi istället fortsätta jakten på andra rekordsviter.