Anrika HK Drott är årets kometlag i svensk handboll. Fyra raka segrar i Slutspelsserien, smaka på den sensationella framfarten.

Största knallen levererades när regerande mästarna Alingsås fick på nöten i lejonets egen kula!

I trånga Nolhagahallen hade Halmstadlaget inte vunnit sen guldsäsongen 2001-02. Och det har runnit mycket vatten under Säveåns broar från novemberkvällen då siffrorna skrevs till 24-17. Kvar från den tiden är bara Martin Bystedt, 28-årig veteran på högerkanten.

* När det senast begav sig var legendariske världsstjärnan Magnus Andersson, tjeckiske storskytten Daniel Kubes samt Hans Karlsson, numera linjestrateg i Ystads IF, några av lagkamraterna.

* Den här säsongen har ”Byan” bland annat Stephen Nielsen, Gunnar Steinn Jónsson och 19-årige Magnus Persson vid sin sida.

***

I Alingås blev Stephen Nielsen för första gången utbytt mellan stolparna i vinter. Inhopparen Robert Bladh visade dock att Drott inte står och faller med sin danske nyckelman.

Isländske speldirigenten Gunnar Steinn Jónsson var däremot lika framgångsrik som i TV-matchen i lördags. Åttamålsskytt blev också vänsterhänte jättetalangen Magnus Persson, ett trumfkort bara han visar modet att gå rakt på mål.

Succétränaren Ulf Sivertsson regisserar ett lag som tagit för vana att hämta upp underlägen mot gruppens SM-favoriter. Samma visa i Alingsås, fem bollar minus blev 21-21.

Och under den magiska slutkvarten börjar det nu bli tradition att Drott är oslagbart. Forcering fram till 29-26.

***

Ännu är inte semifinalplatsen bärgad. Men tiofaldiga SM-vinnarna Drott, senaste guldet 2002, är onekligen en god bit på väg att spela bort någon av förra årets SM-finalister från handbollsfesterna i april och maj.

Samtidigt som Alingsås och Guif gjorde upp om titeln i Globen våren 2009 kvalade förresten Drott för sin elitseriestatus mot Hästö.

Tidernas förändras…

***

Ystads SM-öde avgörs efter påsk. Sydskåningarna har saken i egna händer då Hammarby kommer till Österporthallen.

I svängiga derbyt mot redan avsågade HK Malmö visade YIF-arna både sin bästa och sämsta sida.

* Stabilt när två gånger Linus, försvarsgeneralerna Nilsson/Rasmusson täppte till luckorna i mitten och tvingade Calle Sjödin att avsluta, passningarna framåt hittade in till Hans Karlsson och i andra halvlek, med övergång till två linjespelare, även Linus Rasmussen.

* Sårbart då frontfiguren Sebastian Seifert började kastade bort bollar och blev utbytt. Under tolv mållösa Ystadminuter gjorde Malmö sju raka mål och vände 17-20 till 24-20.

Att det slut ändå blev oavgjort berodde på att Malmö fick två utvisningar de fem sista minuterna. Ystad kom undan med blotta förskräckelsen, även om det vid förlust ändå skulle bli nödvändigt med poäng mot Bajen.

Fördelen av hemmaplan borde fälla utslag. Men YIF har blandat och gett så mycket under säsongen, haft djupa svackar och varvat toppinsatser med rena bottennapp att ingenting känns säkert.

***

Jag vet inte om det var Westerlund-effekten som räddade H43 i kvalet mot Hästö.

Men som jag föreslog redan i bloggen i söndags tog H43-ledningen dan efter det kloka beslutet att kickade Pelle Käll också fick sparken från bänken.

Samma Tumba som krossade H43 med elva bollar förlorade på onsdagskvällen mot Kristianstad med sexton (!) mål. Det svängde inte bara i Baltiskan…

***

Redbergslid fick sin elitlicens. Ingen är förvånad.

Undra vad som krävs för att fega liganämnden ska våga statuera exempel?

De utlovade hårdhandskarna mot negativa egna kapital som aldrig minskar och som vissa klubbar kan komma undan med lite ljumma löften om sponsorpengar känns bara löjliga!

***

I skytteligan över tidernas alla SM-slutspel har det blivit tronskifte i toppen. Sävehofs Erik Fritzon har passerat ovan nämnde Magnus Andersson (301) och leder på 328 fullträffar. Under våren kommer den effektive linjespelaren att bli ännu mer överlägsen etta.

Närmast att ta upp den framtida jakten bland dagens aktiva är Martin Boquist – om nu ”Boken” (293 mål) gör come back i ett elitserielag med SM-möjligheter, och inte väljer spel i Djurgården.

Uppe i Stockholm verkar folk tro att allting är möjligt…

I SM-slutspelets historiska målliga har YIF:s Hans Karlsson i dagsläget tagit sig upp på delad sjunde plats med 227 mål, lika många som förbundskaptenen Ola Lindgren.

Nästan hälften av de målen (109) gjorde linje-Hasse för Drott åren 1999-2004. Han drömmer nog om en semifinal mot sitt gamla klubblag och mannen som upptäckte honom i Växjö – Ulf Sivertsson!

Beslutet att sparka Ulf Sandgren blev nödvändigt. Lugistyrelsen hade ingen annan utväg eftersom man satt med bakbundna händer.
När inte Niklas Harris fick förlängt kontrakt, trots att han i vinter fört Lugidamerna till klubbens största framgång någonsin, gick det givetvis inte att behålla den huvudansvarige herrtränaren, som inte lyckades ta ett på pappret mycket starkt lag till SM-slutspel.
Ett annat agerande skulle varken skapa trovärdighet för Lugiledningen eller gentemot föreningens sponsorer inför nästa år.
För Ulf Sandgren var den katastrofala våren ett misslyckande. Spelarna började tappa förtroendet när säsongen blev en ren upprepning av förra året.

Vän av ordning ställer förstås frågan varför det gick så bra med samma okritiserade ledarskap under höstarna?
Uppfattningarna bland de aktiva är att framgångarna skapade ett självspelande piano, men att det inte fanns någon trygghet i grundidén då resultaten gick åt andra hållet. Tillsammans med Johan Zanotti får Ulf Sandgren ta ansvar för bristerna i spelupplägget.
Förra säsongen anställdes paret Sandgren/Zanotti för att skapa den kontinuitet som Lugi inte haft sen slutet av 80-talet. Frånsett Lars Friis-Hansen (tre säsonger) har ingen Lugitränare verkat mer än två år sen 1990.
Nu blir det byte på chefsposten igen. Det är nog för att ge trovärdighet åt ambitionen att bygga på sikt som Johan Zanotti får fortsätta. Annars gör ju Lugistyrelsen om samma ödesdigra fel som tidigare.
Tomas Persson och hans kollegor blev tagna på sängen av att det omöjliga (missat SM-deltagande) faktiskt inträffade. Dan efter elitserieavslutningen mot Lindesberg var goda råd dyra. Någon syndabock måste utses och interna samtal ledde fram till att Ulf Sandgren skulle offras.

Det brådskar att hitta ersättare. Lugi är lika sent ute som man är att skriva avtal med spelarna. Duktiga tränare växer inte på trän och de som är kvalificerade är inte lediga.
Ystads IF började leta redan i januari, fick nobben från en handfull kandidater innan budet gick till Pelle Käll. Jag hoppas verkligen att Lugi inte också väljer ett namn som valsat runt mellan Skåneklubbarna.
För att nå toppen i svensk handboll behövs en utomstående kraft med nya, annorlunda idéer.

Om Skåne ska få något lag i herrarnas SM-semifinaler vilar hela ansvaret på Ystads IF. Allt kommer att avgöras i hemmareturen mot Hammarby efter påsk, eftersom YIF inte fick den väntade hjälpen av Sävehof i Stockholm.

Tolv bollars förlust för Partillegänget – som tagit tolv raka segrar den här sidan nyår. Ett mycket märkligt resultat.

Kan det vara så illa att vårens seriesuveräner försöker styra vilket lag man vill möta i semifinal från den andra gruppen och att det för egen del då kan vara bättre att bli grupptvåa än etta? Det var väl inte tanken med ändringen till två Slutspelsserier istället för raka kvartsfinaler.

Jag förstår bitterheten i YIF-lägret. Själv är ändå bäste dräng och sydskåningarna har i alla fall semifinalplatsen i egna händer. Det gäller bara att vara lika tända i derbyreturen i Baltiskan på onsdag, så att grannarna i Malmö inte sabbar de önskade handbollsfesterna nästa månad.

***

I sina bästa stunder tillhör Ystads IF landets fyra främsta. När Sebastian Seifert och hans lagkamrater taggar upp är det inte många konkurrenter som står emot. Men YIF har varvat toppinsatser med rejäla bottennapp hela säsongen och i den bristande jämnheten ligger största faran.

Om Leo Larsson ursäktar, mycket duktig mot Malmö, är det en förstklassig målvakt som skiljer Ystads IF från att vara tillräckligt stabilt. Det krävs att uteförsvaret ger samma fina hjälp i fortsättningen.

Ska Ystads IF nå SM-final är det i år. Nästa säsong försvagas laget av att landslagsmannen Niclas Ekberg flyttar till Danmark och att rutinerade Hans Karlsson inte får nytt kontrakt. Pelle Käll står inför ett nytt tufft tränaruppdrag.

***

HK Malmö har redan gjort mer än vad man kunnat begära under säsongen. Kampmoralen är beundransvärd, men för att hävda sig mot de etablerade storheterna krävs mer. En vänsterhänt skytt och fler komplement på distans måste vara de värvningar Jan ”Proppen” Karlsson prioriterar mest.

I övrigt finns stommen till det lagbygge som ska infria vision 2013. Linjeparet Sebastian Geissler/Mirsad Pecikoza håller högsta nationella standard och Richard Eriksson duger i spelmotorrollen.

***

Från Stockholms förorter chockade även siffrorna i kvalet. H43 blev utklassat av Tumba, förkrossande 34-23 i baken.

Vägen mot elitserien kan vara fylld av fler fallgropar. Ännu har inte H43 vunnit utanför Lund i vinter. Jag börjar bli orolig när inte ens allsvenska gäng kan besegras.

Borde det inte vara hög tid att redan nu låta Tomas Westerlund ta över huvudansvaret? Dagens tränarassistent ska ju leda H43 till hösten och måste brinna för att slippa ta steget ner i allsvenskan.

Pelle Käll fick inte förlängt, Tomas Axnér slutar, Anton Månsson har proffsanbud från Tyskland. Jag tycker inte det känns bra när en klubbs framtida öde vilar på ett gungfly.

Zoran Roganovic och Daniel Lindquist har däremot större personliga intressen att hålla den sjunkande H43-skutan kvar ovanför vattenytan. Enligt rapporterna stod ingen att känna igen mot Tumba.

Var det inte en livförsäkring av H43-ledningen att skriva långtidskontrakt med nyckelmännen redan innan kvalet?

Nio matcher återstår. Ännu är det för tidigt att tala om kris. Sättet på vilket H43 blev överkört i Tumba ger mig dock kalla kårar i ryggraden.

En olycka kommer dessutom sällan ensam. Kantspelaren Hampus Svännel drog axeln ur led och kan vara borta resten av våren.

Underläge för Drott, 15-18 i mitten av andra halvlek. Sen gjorde Halmstadlaget 8-2 under slutkvarten och besegrade svenska mästarna Alingsås i Slutspelsserien, 23-20.

Förklaringen till den magiska scenförändringen var en lyckad timeout av Ulf Sivertsson.

I en minut samlade hemmatränaren sina spelare i ring och gav direktiv att gå rakt på mål istället för att bara flytta bollen i sidled.

Ibland kan några väl valda ord få stor och avgörande effekt.

Plötsligt var det fler än Gunnar Steinn Jónsson som tog initiativ. Lagkaptenen Michael Mattsson började också attackera. Mer behövdes inte för att vända på steken.

***

Redan innan seriestarten i höstas skrev jag att tre personer skulle lyfta klassiska Drott från de senaste årens bittra kvalstrider till att bli ett topplag. Ulf Sivertsson, Gunnar Steinn Jónsson och Stephen Nielsen.

Nämnda herrar har hela säsongen haft störst del i förvandlingen och så även mot Alingsås.

* Ulf Sivertsson, utsedd till årets tränare i elitserien, kommer alltid med kloka råd och är mannen bakom Drotts metodiska anfall och välorganiserade försvar.

* Gunnar Steinn Jónsson, den isländske spelmotorn, är spindeln som håller ihop offensiven och även avslutar framåt. Modernt handbollstänkande har inget med frisyren att göra, nio fullträffar i lördagens TV-match.

* Stephen Nielsen, danske stjärnmålvakten, tackade ödmjukt sina lagkamrater för att det fungerat så bra mellan stolparna, men alla reflexparaderna i frilägen var enbart hans egen förtjänst. Imponerande 54 i räddningsprocent och i slutet kom ingen jäkel över bron.

Jag skall också nämnda Michael Mattssons sex mål, lika många som stans tidigare stolta fotbollsgäng släppte in i Borås i veckan – och den härliga lagmoralen att aldrig ge upp.

Samma visa mot Guif, Halmstadkillarna svängde 22-24 till 29-27 under slutkvarten. Bäst när det gäller, som man brukar säga.

Drott har nu tre raka segrar i Slutspelsseriens B-grupp. Även om det är långt till semifinal, två tuffa bortareturer återstår, börjar nog favoriterna Alingsås och Guif åtminstone känna lite press.

***

I kvalet inledde IFK Kristianstad och Lindesberg med att utklassa Önnered respektive Hästö, trots bortaplan. Resultaten visar hur stort avståndet är mellan elitserien och allsvenskan.

Över en lång kvalserie med dubbelmöten mellan de sex lagen kommer skillnaden bli ännu större. Till Kristianstad, Lindesberg – och H43:s favör.

H43 behöver heller inte känna oro över sin elitseriestatus nästa säsong.

I Slutspelsserien snackas det både i Alingsås och Guif om hur viktigt det är att bli etta i B-gruppen för att slippa möta suveräna segermaskinen Sävehof i en semifinal.

Ingen av vårens SM-finalister vill få den tuffa uppgiften på sin lott.

De räknar kallt med att Ystads IF, trolig tvåa i andra gruppen, är lättare.

***

Kanske bättre att ta en sak i sänder, inte gapa över för mycket och i första hand se till att gå vidare.

Efter två omgångar toppas B-gruppen av – Drott!

Det försvarsstarka Halmstadlaget har fått tändvätska att snuva favoriterna på konfekten och fortsätter att överraska ”expertisen”.

***

Det borde också bli fyr i brasorna nere i Ystad över spekulationerna i Alingsås och Guif.

Jag tror inte Ystads IF är någon önskemotståndare i en eventuell semifinal. YIF har slagit de regerande mästarna dubbelt under säsongen och ”smederna” en gång. Sydskåningarna brinner säkert för att även ta hem en SM-serie i bäst av fem matcher.

På torsdagskvällen fixade Ystads IF ett drömläge att knipa andraplatsen i A-gruppen. Hammarby besegrades med 28-24 – andra vinsten på sju försök i Eriksdalshallen – och tvåpoängaren innebar att lagen bytte plats i tabellen.

YIF-arna betraktade Stockholmsmatchen som årets viktigaste. De gamla slutspelsrävarna Hans Karlsson, nio fullträffar på elva avslut från linjen, och Sebastian Seifert, nio målgivande passningar, visade åter vägen.

Högersexan Niclas Ekberg var också säker när gästerna kopplade greppet i andra halvlek. Och på vänsterkanten tog 30-årige veteranen Martin Walfridsson över huvudrollen från nio år yngre Philip Nilsson, vinterns stjärnskott i elitserien.

***

Innan skärtorsdag vänder Slutspelsserien med två Skånederbyn. Blir det full pott mot HK Malmö kan Ystads IF faktiskt vara semifinalklart när det blir dags att måla påskäggen.

Är det verkligen skillnad på proffs- och arbetssituationen mellan spelarna i HK Malmö och Sävehof?

Jag tror inte det och reagerade därför på Jan ”Proppen” Karlssons ursäkt i en kommentar efter slutspelsmatchen i Partille.

”Sen så orkade vi inte hänga med när de drog ifrån. Ingen av våra spelare är proffs, de hinner inte vila efter varje match för att de ska upp och jobba. Det tar på krafterna”, sade Malmötränaren till Sydsvenskan.

***

För att få en bild av civila sysselsättningar kollade jag HEH-guidens yrkesförteckning över de fjorton spelare i varje lag som deltog i onsdagsmatchen och daterade upp det aktuella läget i Malmö med Tommy Thysell, klubbens starke man.

Följande framgick:

* I Malmö studerar åtta man. Övriga sex är verksamma inom olika yrken.

* I Sävehof studerar bara tre spelare, medan elva man har civila jobb på pappret.

Nu är det förstås oklart hur de civila anställningarna ser ut i antal tjänstetimmar och hur mycket tid spelarna kan lägga på handboll och vila. Men normalt borde studerande ha större möjlighet att disponera sina dagar.

Att skylla på att ingen Malmöspelare är proffs var ett billigt försvarstal av Jan Karlsson att skyla över varför Malmö förlorade.

***

Skulle spelarnas civila liv påverka utgången i matcherna kommer förresten Malmö att vara ännu mer chanslöst i Ystad på söndag. I yrkesförteckningen över YIF-truppen tituleras hela fyra man som handbollsspelare.

Någon eller några behöver säkert inte ägna sig åt annat än handboll. Men överlag tävlar nog de flesta på lika villkor.

***

Däremot köper jag ”Proppens” andra förklaring till att Malmö föll.

Han menade att Malmö hela vintern tränat för att vara i toppform i grundseriens slutskede, samtidigt som Sävehof i lugn och ro kunnat planera för att nå sin formtopp i slutspelet.

De skilda säsongsuppläggen visar sig nu ge utslag i tappade respektive bibehållna krafter – mest på det psykiska och kroppsliga planet.

* Mentalt måste det tagit hårt på Malmöspelarna att behöva kriga för att undvika kvalplatsen fram till sista omgången och när målsättningen infriades med bonusbiljetten till Slutspelsserien var spelarna urblåsta i sina huvuden.

* Fysiskt har Sävehof inte behövt ödsla onödig energi i elitserien den här sidan EM-uppehållet, kunnat spara och matcha nyckelmännen klokt och till slutspelet är alla pigga och fräscha i muskler och ben.

Malmö behöver absolut inte skämmas för att ha torskat mot Sveriges bästa handbollslag. Ingen hade väntat något annat.

I Skånederbyt mot Ystads IF vet jag däremot att ingen känner sig slagen på förhand. Säsongens två inbördes segrar stärker självförtroendet. Det borde räcka för att mobilisera den sista gnistan i redan trötta hjärnor.

Sex skåningar blev uttagna i Malmötränaren Jan ”Proppen” Karlssons trupp till U-landslagets EM-kval i april.

Från de skånska elitserieklubbarna kommer fyra man. Målvakten Leo Larsson, Ystads IF, vänstersexan Hampus Svännel, H43 samt niometersspelarna Markus Olsson, IFK Kristianstad och Mattias Thynell, OV Helsingborg.

Vidare spelade mittsexan Andreas Nilsson för IFK Trelleborg innan han den här säsongen flyttade till Skövde. För den stadens IFK har Andreas gjort över hundra mål i elitserien i vinter.

Ingen U-landslagsspelare har Jan ”Proppen” Karlssons HK Malmö som klubbadress. Högersexan Thomas Varsamis tillhörde i alla fall Malmös trupp i höstas. Han drog sen vidare till Åhus för att få speltid.

Svenska U-landslaget möter Belgien, Holland och Slovenien i sin kvalgrupp 16-18 april. Två nationer går vidare till ungdoms-EM, som avgörs i Slovakien i månadsskiftet juli-augusti.

Sen debuten i svensk handboll för fem år sen har Stephen Nielsen farit som en jojo mellan Köpenhamn och Halmstad och haft svårt att bestämma sig för en permanent klubbadress.

Nu blir det ytterligare en säsong i Drott. Två raka känns nästan som rekord!

Den danske stjärnmålvakten kommenterar sitt förlängda kontrakt med att han trivs i laxastan och att tränaren Ulf Sivertsson skapat en fin miljö att kunna utvecklas vidare.

Stephen Nielsen är en av elitseriens främsta mellan stolparna och en starkt bidragande förklaring till Drotts framgångar i vinter. De tiofaldiga mästarna hycklar inte med målsättningen att ta fler SM-guld.

En stark sista utpost är en bra grund i alla lagbyggen.

I 58 minuter låg Sebastian Seifert bakom det mesta i anfallsväg för Ystads IF i slutspelspremiären mot Sävehof. Nio egna fullträffar, mängder av assist och delaktig i alla sex målen under upphämtningen från 23-26.

Till slut brast det för YIF-stjärnan. Alexander Stenbäcken läste och bröt hans patenterade och tidigare så lyckade fint- och passningsnummer till Pierre Hammarstrand, målvakten Thomas Forsberg knep det sista skottet och i frustration över förlusten drog ”Sibbe” på sig ett rött kort för att ha golvat Jonathan Stenbäcken.

Påhoppet var fult. Annars lovade SM-starten gott. Sebastian Seifert levde upp, på samma sätt som gamla cirkushästar brukar göra när de känner doften av sågspån, och visade betydligt mer framåtanda än i de senaste matcherna efter fotskadan. Ystads IF tackar.

***

Sydskåningarna hade lika mycket spets hos toppgubbarna som Sävehof. Sebastian Seifert, Pierre Hammarstrand och Niclas Ekberg matchade trion Erik Fritzon, Victor Fridén och Johan Jakobsson fullt ut.

Men i serievinnarnas suveräna lagmaskin fanns fler spelare som kunde avlasta. 35-30 var förresten elfte raka vinsten sen EM-uppehållet. Så YIF behöver inte skämmas.

Som handbollsälskare är det alltid en fröjd att följa mästerlige Erik Fritzon på linjen. Hur han ständigt dyker upp i luckorna, suger åt sig bollen som en bläckfisk – ibland med en hand – och avslutar med kyla och effektivitet.

***

Vid sidan av plan är svartklädde och i hårfärgen gråtonade Rustan Lundbäck handbollens svar på Inters José Mourinho.

Lika svårslagen som den förre Chelseatränaren är på Stamford Bridge, lika svårslagen är den avgående Sävehofsbossen i Sveriges alla handbollshallar.  Till det yttre är det bara halsduken och den långa rocken som saknas.

Ystadkollegan Torben Winther protesterar och gestikulerar mot varje domslut som går hans lag emot. Jag har upplevt samma trista uppträdande i varenda match i tre år tid. Nästa säsong slipper vi dansken på den här sidan Sundet.

Timmen innan avkast presenterade Ystads IF Pelle Käll som ny tränare för de kommande 2+1 åren. Den ”nyheten” avslöjade bloggen redan för sex dagar sen!

***

I den andra gruppen i Slutspelsserien inledde Drott med att bortabesegra IFK Skövde, 33-26.

Det kanske var för tidigt att räkna bort Halmstadlaget som konkurrent till Guif och Alingsås om semifinalplatserna. Svar ges i veckans inbördes möten. Fjorårets SM-finalister är ändå favoriter till att gå vidare.

Sävehof missar inte sitt avancemang från ”Skånegruppen”.

Förlust i SM-premiären, 27-28. Nej, det duger verkligen inte att bjuda på så mycket som HK Malmö gjorde mot Hammarby.

Efter tidigt fyramålsunderläge och fem bollar back i mitten av andra halvlek blev uppförsbacken för tung. När Malmö sent om sider hade bästa manskapet på banan kom spurten för sent.

***

Skillnaden mellan lagen var att de etablerade spelarna i hemmalaget hade alltför hög felprocent i inledningarna av båda halvlekarna. Richard Eriksson fick ingen snurr på anfallen och brände merparten av de avslut han tvingades ta på egen hand. Calle Sjödin tillhörde också syndarna.

Hammarby utnyttjade skickligt motståndarnas misstag till att göra flera kontringsmål. Snabbe och effektive Erik Höglund firade julafton på sin högerkant, tio fullträffar.

Två andra förgrundsfigurer fanns också hos gästerna. Erfarne veteranmålvakten Michael Åström spikade igen buren i upptakten och räddade två straffar. Förre Trelleborgaren Jimmy Karlsson tog över huvudrollen i anfallen och svarade för inte mindre än sex mål i andra halvlek.

Trots att Hammarby tappat större delen av det stjärngarnityr som spelade hem tre raka SM-guld åren 2006-08 fanns ändå betydligt mer slutspelsrutin bland nyckelmännen än hos det oerfarna hemmalaget.

***

Skyttesvaga Malmö hade sin främste spelare i Christopher Björklund. 21-åringen från Vinslöv var glödhet när han fick ersätta Calle Sjödin under de sista 2/3-delarna av halvlekerna. Christopher dundrade in sex bollar, tre plus tre.

Personligen anser jag att det var en miss i coachningen av Jan ”Proppen” Karlsson att inte fortsätta matcha Christoper Björklund efter pausvilan. När han kom in efter dryga tolv minuter hade halvtidsunderläget 12-15 ökat till 16-21.

Sen blev det bättre satsning och sting i attackerna, men närmare än fyra reduceringar kom inte Malmö.

Tycker också att det dröjde för länge innan utbytte David Andersson fick återta platsen mellan stolparna (timeouten efter 47.24). Andremålvakten Tomas Drivstedt mattades och hamnade snett i andra halvlek. Fast det är förstås lätt att vara efterklok.

***

Första slutspelsmatchen i Baltiskan på 34 år lockade bara 957 åskådare. En klar besvikelse.

Malmösupportrarna på högra sektionen av den öppna sittplatsläktaren gjorde dock sitt för att höja stämningen i hallen. Ordföranden Jörgen Rasmusson (!) dunkade ivrigt på trumman och anförde klacken.

Efter slutsignalen var det den lilla tappra skaran av Bajenfans på motsatta sidan som hördes mest. Fast jublet kunde förstås inte mäta sig med den glädjeorgie som utbröt på Studenternas i Uppsala sen Hammarby erövrat klubbens första SM-guld i bandy.