Svensklaget THW Kiel är klart för sin fjärde raka final i Champions League. I semifinalen fick tyskarna efterlängtad revansch för de två senaste årens finalförluster mot Ciudad Real, vann nu med 29-27.

Söndag kväll väntar det andra spanska storlaget FC Barcelona och möjlighet till första titeln sen 2007.

***

Kiel gjorde en heroisk kämpainsats då man vände pausunderläget 12-15 till seger i andra halvlek, bejublade av 19.500 åskådare i kokande hockeytemplet Lanxess Arena i Köln. Två franska världsmästare – målvakten Thierry Omeyer och skytten Daniel Narcisse – blev tungan på vågen jämte högersexan Christian Sprenger.

I uppställningen fanns tre svenskar – Kristianstadssonen Marcus Ahlm, Peter Gentzel och Henrik Lundström. De andra två skåningarna Kim Andersson och Andreas Palicka är dessvärre skadade.

Jonas Källman spelar för Ciudad Real och fick se sig snuvad på den finalbiljett som verkade given i första halvlek. Källman får trösta sig med att ha tre tidigare Champions League-guld i prissamlingen.

***

I Barcelona står Magnus Jernemyr för det svenska inslaget inom handbollen och det gör han med bravur. ”Orsa” var en av jättarna i försvaret när ryska Chekovski Medvedi besegrades med klara 34-27 i den första semifinalen.

Magnus Jernemyr platsar inte längre i Ola Lindgren och Staffan Olssons landslag. Hos Barcelona är han desto mer eftertraktad och har nyligen skrivit nytt tvåårskontrakt.

Till skillnad från Zlatan Ibrahimovic kan han söndag kväll få lyfta den åtråvärda Champions League-bucklan med sin klubb. Fast då gäller det att också få stopp på Narcisse och att de båda niometersstjärnorna Nagy och Romero lyckas fullt ut på distans.

***

Barcelona har fördelen att komma fräschare i ben och kroppar till finalen. Den tidigt avgjorda semifinalen gjorde att laget kunde gå runt på hela manskapet och från lördagens inledande eftermiddagsmatch blev det också några timmars extra återhämtning.

Tuffa holmgången i giganternas duell mot Ciudad Real tog säkert mer på krafterna hos Kielspelarna.

Men i kraft av publikstödet från alla fanatiska tyskar får ”hemmalaget” ändå favorittipset.

Senast de båda storheterna möttes i final var 2000. Då vann Barcelona med sammanlagt två bollar efter resultaten 29-24 hemma och 25-28 borta.

Säsongens fräcka uppstickare HK Drott var fyra minuter från tidernas största knall i den svenska klubbhandbollen.

Från kvalspel mot Hästö till SM-guld på ett enda år.

Istället fick TV-tittarna och storpubliken i Malmö Arena uppleva en av historiens mest otroliga scenförändringar i finalsammanhang.

Sävehof kvitterade underläget 19-23 med fyra raka mål innan slutsignalen och vann i förlängningen, 30-28.

***

Efter två raka finalförluster 2006 och 2008 fick Partilleklubben efterlängtad revansch, tog sin första SM-titel sen 2005 och en historisk dubbel tillsammans med damerna.

Starkt gjort att vara nere för räkning, krångla sig ur det grepp som Drott hade kopplat och ta över finalen.

Snudd på mirakel.

Vändningen att resa sig på nio visar på strålande lagmoral.

***

Segern var de anonyma lirarnas triumf.

Sen storskytten Johan Jakobsson fått rött kort i början av andra halvlek, Drott hittat medel att stoppa inspelen till Erik Fritzon och de andra stjärnorna kört fast, steg en handfull spelare som står utanför förstauppställningen fram och tog över huvudrollen.

I första hand Emil Berggren, joker och sjumålsskytt. Förra vinterns nyförvärv från Redbergslid blev den störste finalhjälten och kunde fira dubbelt tillsammans med flickvännen Jamina Roberts på banketten.

Tobias Albrechtson, ut- och inbytte målvakten Thomas Forsberg och kantveteranen Robert Johansson fanns också i huvudroller.

Vid kritiska underläget 19-23 skickades Robert Johansson ut som spets på Drotts spelmotor Gunnar Steinn Jónsson i ett 5-1 försvar och Thomas Forsberg återvände till buren.

De förhindrade båda att Halmstadslaget gjorde det förlösande mål som skulle betytt SM-guld.

***

I sin sista match för Sävehof ska Rustan Lundbäck också hyllas för de taktiska genidragen.

Efter fjorton säsonger slutar ”silverräven” som tränare i den klubb han fört till tre SM-guld på herrsidan och ett för damerna. Han kunde inte önskat sig ett skönare avsked.

Nästa år ska Rustan Lundbäck hjälpa Lugi. Han kommer att jobba som konsult och vara ett bollplank till Johan Zanotti och Tomas Axnér.

***

47 minuter in på finalen såg Stephen Nielsen ut att bli den store hjälten.

Så långt hade dansken varit rena väggen mellan stolparna, noterat imponerande 23 räddningar, varav tre straffar.

Sen klarade han inte ett enda skott och blev utbytt i förlängningen.

Bittert för Stephen, som hade varit värd ett bättre öde.

***

För Drott kändes det grymt att stupa på mållinjen. Det var ju så nära, så nära.

Under slutminuterna fick spelarna gummiarm, blev stressade och hittade inga lösningar till punktningen av Gunnar Steinn Jónsson.

Ulf Sivertsson skyllde på trötthet, men kunde i alla fall konstatera att hans lag föll med flaggan i topp och vann folkets hjärtan.

Drott har all heder av sin 22:a SM-final och säsongen som helhet. Den klassiska klubben är tillbaka i toppen och har fått en ny publik att intressera sig för handboll.

Nära 1.300 tillresa fans i Malmö Arena. De skapade en härlig stämning tillsammans med Sävehofs gultröjade supportrar.

SM-finalen hade det mesta man kan begära av kamp, svängningar och raffel och blev utmärkt PR för sporten. En jämn och spännande handbollsmatch är bland den bästa idrottsunderhållningen man kan få.

Dan efter aktiva avskedet och lyckliga kvalslutet i H43 hade Tomas Axnér iklätt sig en ny roll.

I egenskap av presschef ledde han presskonferensen med de fyra finallagen på Hilton Hotel i Malmö, ställde de rätta allmänna spörsmålen innan journalisterna fick göra privata intervjuer och hade även författat artiklar till SM-finalens digra programblad.

***

Några med kort varsel och rykande färska, andra med tidigare pressläggning och mossiga.

För det måste väl varit över en vecka sen han frågade Patrik ”Bjärred” Andersson vilka lag som tar SM-guld och MFF-legenden svarade ”Lugi vinner damfinalen och Ystad herrfinalen”.

Så dålig koll på handbollen har förstås inte det gamla fotbollsproffset.

***

Som bloggare och expertkommentator hos TV4 har Tomas sedan länge börjat sadla om.

Fast jag undrar på vilken stol mediamannen och assisterande tränaren Axnér tänker sätta sig om Lugi går till SM-final nästa år…

Skiftar han sida igen eller blir det barnramsan ”bytt, bytt, kommer aldrig igen” som gäller?

Den turbulenta H43-säsongen fick tack och lov ett lyckligt slut. I vårens sista skälvande timme säkrades elitseriekontraktet. Lundahandbollen kan se fram emot nya prestigeladdade lokalderbyn nästa vinter. Stan behöver konkurrensen av de klassiska rivalerna i samma serie.

Strongt gjort av H43-laget att hålla nerverna i styr i avgörande kvalrysaren mot Tumba. Killarna spelade med kniven på strupen, förlust hade varit lika med fiasko. Men efter Tomas Axnérs 12-11 kom gästerna aldrig ikapp, hemmalaget kontrollerade händelserna.

De flak av bira som Johan Zanotti köpt ut till Tumbagängets planerade firande fick istället smaken av gravöl.

***

Vid slutsignalen jublade H43-arna som om de vunnit SM-guld. Lättade spelare och ledare andades ut.

Fredag kväll blir det stor galafest på Glorias i Lund och den pågår säkert in på småtimmarna. Sen gäller det att inte vakna upp med baksmälla.

Så fort som möjligt måste det tuffa restaureringsarbetet komma igång. Annars finns risken att nästa säsong blir lika tung.

H43 har redan hamnat i bakvatten gentemot konkurrenterna i planeringen om hur truppen ska se ut. Det vill till att Bo Uddenäs i alla fall har förberett vad han kunnat, så att H43 inte tappar ännu mera mark.

Och att nyvalde H43-ordföranden, i klubbens kärva ekonomiska läge, är beredd att öppna sin egen plånbok.

***

Gjorda misstag får inte göras om. Främsta lärdomen av de två senaste säsongerna blir att få tillbaka kontinuiteten i verksamheten.

Den röda – eller blåa – tråden fanns under de sex tränarår då Veroljub Kosovac förde upp H43 till elitserien våren 2000 och fram till 2005 lyckades bra med ett medelmåttigt spelarmaterial. Och när Ola Månsson, sitt tredje tränarår, tog Lundalaget till semifinal, klubbens största framgång genom tiderna.

Sen har det bara gått utför. Eslövs succéman sparkades av spelare och styrelse hösten 2008, blixtinkallade Pelle Käll blev ingen lösning och fick lämna sitt jobb efter kvalpremiären.

I den önskade långsiktigheten vid anställningen av duon Käll/Tomas Westerlund har kvalseriens livräddare ett år kvar på sitt kontrakt.

Jag tycker Bo Uddenäs snarast ska försöka binda upp Tomas Westerlund för ytterligare en period, så att finländaren i lugn och ro kan forma ett framtidslag.

***

H43 har säkrat de viktigaste grundpelarna i lagbygget. Stjärnan Zoran Roganovic och nyckelmannen Daniel Lindquist fortsätter till 2014 resp. 2013. De utgör en stomme av toppkvalité.

Däremot försvinner veteranen Tomas Axnér, assisterande tränare i Lugi, tvåvägsspelaren Anton Månsson, proffs i tyska Melsungen vars intresse Sydsvenskan redan berättade om i februari, vänstersexan Hampus Svännel, till HK Malmö och kanske ytterligare folk, målvakten Linus Persson uppvaktas bland annat av Lugi.

Andreas Bamberg och Nemanja Milosevic var borta stora delar av den gångna säsongen. Med tanke på hur lätt svåra skador kan slås upp känns ingen av herrarna som några säkra kort.

Kvar finns ett gäng lovande ungdomar, juniorer som tog JSM-silver i mars. Kloke Tomas Westerlund har inte varit rädd för att ge dessa löften chansen under kvalserien. Framtidsmän som Alexander Ekdahl, Måns Gerdtsson och Oscar Jensen. Förtroendet blir säkert ännu större till hösten.

***

Bara en stilla undan:

Om det nu är spelarutveckling Tomas Axnér vill syssla med i Lugi, varför stannar  han då inte i sitt hjärtas blåa klubb och fostrar talangerna?

***

Utbildningen av de egna produkterna är viktig. Det krävs också att H43 värvar en-två etablerade spelare för att laget ska bli slagkraftigt. En högersexa och en mittsexa måste stå överst på önskelistan.

Bo Uddenäs har pengarna, felet är bara att marknaden börjar tunnas ut.

Det är en svår kombination att både köpa rätt och inte äventyra klubbkapitalet, som den gamla och avsatta styrelsen gjort.

***

Nästa säsong får H43 ha tålamod och i första hand se till att undvika bottenkamp och kval. Bättre att skynda långsamt, inte sikta mot trädtopparna och bara nå skogsbrynet.

Kan H43 bara etablera det nya bygget som ett stabilt elitserielag finns goda förutsättningar att höja ribban kommande spelår.

En match återstår av säsongen, SM-finalen i Malmö på lördag. I samband med prisutdelningen brukar det presenteras ett All Star Team för den svenska klubbhandbollen.

Efter att kontinuerligt följt elitserien och SM-slutspelet tar jag mig friheten att nominera mitt eget stjärngäng.

Elitserievinnarna och SM-favoriterna Sävehof dominerar en uppställning som bara består av folk från de fyra semifinallagen. I de sex positionerna utespelare är det offensiva kvaliteter som premierats.

* Målvakt: Thomas Forsberg, Sävehof.

Har passerat Drotts Stephen Nielsen som vinterns främste mellan stolparna under slutspelet, noterar den högsta räddningsprocenten totalt (44%) och var  långa perioder levande vägg i de tre semifinalerna mot Guif.

* Vänsternia: Sebastian Seifert, Ystads IF.

Härförare, play-maker, assistkung och avslutare i en och samma person. Sydskåningarnas nyckelman nummer ett. ”Sibbes” stora betydelse framgick tydligt då hans blev bortplockad med halv punktning i söndags.

* Mittnia: Gunnar Steinn Jónsson, Drott.

Gamla helvita mästarårgångar har alltid haft spelbegåvade anfallsdirigenter, minns stjärnor som Magnus Andersson och Bengt ”Böna” Hansson. I år är det islänningen som styrt upp offensiven och lyft Halmstadslaget. Säsongens komet och främsta värvning i svensk klubbhandboll.

* Högernia: Johan Jakobsson, Sävehof.

Elegant och läcker vänsterhänt skytt. Härlig spänst, vass bössa, hade säkert varit ännu mer dominerande om han bara velat. Spelar i den position där det är tuffast konkurrens i blågult, Bundesligaproffsen Kim Andersson och Oscar Carlén, men kapaciteten håller landslagsklass.

* Vänstersexa: Mathias Tholin, Guif.

Snabbfotad egen produkt, brukar vara som skjuten ur en kanon i kontringarna. Symboliserar smedernas kvicka attackhandboll och fina talangutveckling på ungdomssidan. Snickrade till 65 fullträffar på nio matcher i slutspelet.

* Mittsexa: Erik Fritzon, Sävehof.

Svårstoppat anfallsvapen i många år, så även när radarkompisen Patrik Fahlgren försvunnit. Söker upp luckorna, suger åt sig bollen som en bläckfisk och är säkerheten själv i avsluten – toppar MEP-ligan. Tvåa i elitseriens skytteliga, bara två mål färre än Zoran Roganovic, mycket imponerande av en linjespelare.

* Högersexa: Victor Fridén, Sävehof.

Fortsätter klubbens fina tradition av bollartister på högerkanten – profiler som Johan Petersson, Jonas Ernelind och Jan Lennartsson. Målare både på och utanför plan. Konkurrerar om en plats i nästa års VM-trupp med förre lagkamraten Sebastian Lindell, numera Lugi och givne Niclas Ekberg, Ystads IF.

* Tränare: Ulf Sivertsson, Drott.

”Tubbi”, tillbaka i hemstaden efter åtta säsonger i danska Kolding, är mannen som ligger bakom förvandlingen från kvalspel till SM-final på ett år. Har blandat utländska impulser med den klassiska Drottmodellen till ett anfallskoncept som gett spelarna sån trygghet att lagmaskinen bara maler på, oavsett ställning i matcherna. Slipad taktiker på bänken.

***

Efter många turer fram och tillbaka blev det klart elitseriens skyttekung koras efter de regler som alltid gällt tidigare. Under finalgalan får H43:s Zoran Roganovic sitt välförtjänta pris för att ha gjort flest mål, 168 över grundseriens 26 omgångar.

SM-slutspelets skytteliga redovisas separat i statistiken. Den toppas och kommer att vinnas av Gunnar Steinn Jónsson, som hittills svarat för 69 mål. Närmaste hoten bland de som lirar SM-finalen är klubbkamraten David Löfgren och Erik Fritzon, vardera 49 fullträffar.

Sävehofs linjegubbe ska däremot hyllas för att ha skrivit historia som SM-slutspelets främste målgörare genom tiderna. Erik Fritzon har passerat Drottlegenden Magnus Anderssons tidigare bästanotering, 317 och nu är uppe i 350 mål. Det rekordet kommer han att förbättra ännu mer på lördag.

Skånsk handboll fick inget lag till SM-finalerna i Malmö arena.

Tre klubbar hade chansen i avgörande semifinaler lördag-måndag, men på tre dar har det blivit lika många förluster.

Sista hoppet dog med Eslövs tjejer. Skövde var som väntat för starkt i hemmahallen. Att unga Eslöv även skulle avliva bortaspöket mot de etablerade västgötarna hade nästan varit för bra.

* Med facit i handen var Lugi närmast finalplatsen. Likaläge och stolpskott av Sabina Jacobsen åtta minuter före full tid.

* Ystads IF pallade inte favoritskapet, trots drömstart och fördel av publiken i ryggen. Sebastian Seiferts lagkamrater vek ner sig när det gällde som mest.

***

Lokala trippelsortin är beklaglig. Finalgalan hade behövt ett ”hemmagäng” – både på herr- och damsidan – för att höja temperaturen i veckan och göra det ännu festligare på lördag.

Fast fullsatt blir det förstås ändå. De flesta biljetterna är redan bokade. Storpubliken får nu se Drott och Skövde utmana Sävehof på dubbla fronter.

Partilleklubben har båda sina seniorlag i final, är även framgångsrika på ungdomsnivå och helt klart landets breddförening nummer ett.

Mitt tips inför SM-finalerna är att Sävehof reser hem från Malmö med två SM-guld i bagaget.

***

Team Eslöv behöver inte skämmas över måndagskvällens sjumålsförlust. De tvåfaldiga mästarna – 2002 och 2003 – är tillbaka i den absoluta toppen och har liksom Lugi minskat glappet till de senaste årens giganter.

Från 2006 har Sävehof och Skövde dominerat svensk damhandboll. Inga andra klubbar har stuckit upp. Men i vår har en tvåa Skåne varit lika stark som den man blir serverad på krogen, närmat sig och utmanat på allvar och pressat favoriterna till fem semifinalmatcher.

Eslövs framfart är anmärkningsvärd. I somras försvann halva laget, återbördade guldmakaren Ola Månsson fick bygga nytt. Det var mycket upp och ner i elitserien. Teamet hamnade femton poäng bakom Skövde.

Men har man en gång varit i hetluften sitter vinnarkulturen på något sätt i väggarna och går i arv från generation till generation. Precis som Ulf Sivertsson i Drott, lyckades Ola Månsson få de unga spelarna att höja sig ett snäpp och pricka formtoppen lagom till SM-slutspelet.

I kvarten besegrades Skuru i tre raka. I semifinalserien mot Skövde kom första inbördes vinsten på 22 matcher och sex år. Den följdes även upp med en andra hemmaviktoria.

I Skövde Arena blev det däremot stopp. Orken tröt, rutinen tog ut sin rätt. Skövde gick tämligen smärtfritt till sin sjätte raka final.

Angelica Wallén sköt nio mål och låg bakom avgörande rycket när 16-13 förvandlades till 19-13 i andra halvlek.

***

Nästa säsong får Eslöv tillbaka försvarsklippan Johanna Wiberg från proffsspel i Danmark. Veteranen Lina Möller lovar att fortsätta. Lugistjärnan Sabina Jacobsen blir kvar i vinrött.

Om ett år är det kanske två Skåneklubbar som gör upp om SM-titeln!

Fast då spelas tyvärr inte finalen i Malmö…

Klassiska HK Drott är klart för sin 22:a SM-final, den första sen 2003. Återkomsten i toppen är en överraskning som inte ens de mest inbitna fantasterna vågade drömma om innan elitseriestarten i höstas.

Men redan på försäsongen, efter den fint genomförda träningsmatchen mot Ulf Sivertssons gamla danska klubblag Kolding, tändes faktiskt förhoppningar i Drottlägret. ”Kunde Guif, så kan vi”, gick snacket.

Obotlig optimism har funnits inom klubben alltsedan Bengt Johanssons ledartid, den gamla Drottandan att ingenting är omöjligt. Så internt har traditionerna gått i arv.

***

Sen förra sommaren är återbördade Halmstadsonen Ulf Sivertsson tillbaka vid rodret. På ett år har ”Tubbi” gjort förra säsongens kvalgäng till en lagenhet som så här långt slagit hela handbolls-Sverige med häpnad. Thomas Sivertssons brorsa har störst del i förvandlingen.

I kvartsfinalserien slog Drott ut regerande mästarna Alingsås och placerade sig före förra vårens SM-finalister Guif. I semifinalen blev det 3-2 mot Ystads IF. Totalt åtta segrar på elva matcher.

Framgångsvågen är frukten av en väl inplanerad formtopp. Många av vinsterna en följd av lagmoral, taktiska förändringar och fysisk styrka att kunna vända underlägen och vara som bäst i de andra halvlekarna.

***

I avgörande semifinalen i Österporthallen var läraren och eleven från sju gemensamma säsonger i Kolding åter varandras motståndare. Den ene utanför, den andre på plan.

Till en början såg Sebastian Seifert ut att dra längsta strået. Ystads eminente anfallsdirigent låg bakom samtliga fullträffar till ledning 7-1. Handbollstemplet kokade, de vittröjade fansen var i extas.

Då ändrade Ulf Sivertsson taktik till snett 5-1 i försvaret. En ”indian” som följde Seifert hack i häl. Det visade sig vara ett genidrag av Drotts smarte tränare.

Hemmastjärnan plockades bort, försvann från spelet och stressades till misstag de gånger han fick bollen. Utan sin härförare i vanlig huvudroll blev lagkamraterna allt mer vilsna ju längre matchen led.

På trettio minuter tappade Ystads IF pausledningen 15-13 till 27-34. Frånsett Pierre Hammarstrand, tio mål, var det ingen YIF-are som kunde stiga fram och ta över ansvaret.

Ulf Sivertsson hade också fingertoppskänsla när han bytte ut Stephen Nielsen mellan stolparna vid underläget 8-2. Inhopparen Robert Bladh räddade tretton skott och var en annan bidragande förklaring till segern.

***

Framåt har Drott en lagmaskin som firat stora triumfer hela säsongen. Spelarna känner trygghet i Ulf Sivertssons grundmodell, litar på konceptet och lät sig inte nedslås av det tidiga sexmålsunderläget. De fortsatte att mala på, metodiskt och disciplinerat och tuggade sig sakta men säkert in i matchen.

Det tog åtta minuter att få tempo och snurr på kombinationerna. Resterande 52 gick Drott tretton bollar plus. Man vann andra halvlek med nio mål.

Efter sidbytet var skillnaden mellan lagen uppenbar. I Drott fanns fler spelare som kunde avsluta. Variationen blev svårläst.

Om YIF-försvaret koncentrerade bevakningen på 19-åriga jättelöftet Magnus Persson, som den här dagen vaknat på rätt sida, eller isländske spelmotorn Gunnar Steinn Jónsson, just nu hela SM-slutspelets målkung, 69 steg andra lirare fram.

Michael Mattsson och Johnny Olsson på halvdistans. David Löfgren från vänsterkanten och i en fräck inbrytning i numerärt underläge som symboliserade det självförtroende som hela gänget besitter.

En titt i matchprotokollet talar klartext om bredden. Fem drottare nätade mer än YIF:s näst bäste målskytt.

***

Före avkast hyllades Ystads guldhjältar från 1992, senaste final- och mästarlaget. Nostalgiska profiler som Robert ”Knirr” Andersson, Tony Hedin, Pelle Käll med flera. En timme senare var det meningen att publiken skulle fira nya favoriter.

Istället gick Drott till final. Ett kollektiv helt utan landslagsmän.

För andra gången under Torben Winthers tre tränarår stupade Ystads IF på mållinjen. I Skåne börjar slutspelshandboll bli en förbannelse. Senaste herrarna att nå finalen var Lugi 1996.

Fyra herrar gjorde sitt sista framträdande i Österporthallen och YIF. Det blev ett trist farväl för Linus Bolin, Hans Karlsson, Niclas Ekberg och Torben Winther.

***

Skånes sista hopp att ha ett lag i SM-final i Malmö Arena får ställas till Eslöv som möter Skövde i damernas avgörande semifinal måndag kväll.

Har Ola Månsson månne en magisk trollstav i bakfickan?

***

Efter H43:s jakt på plusmål och klara 38-25 mot Hästö klagade Tomas Axnér över att IFK Kristianstad föll med ännu större siffror uppe i Tumba och att Lundalaget därmed inte har råd att förlora den avgörande kvalmatchen på torsdag. Vid seger tar Tumba den tredje elitserieplatsen.

H43 har trots allt hemmaplan och avgörandet i egna händer. Och själv måste förstås vara bäste dräng. Eftersom handboll är en viljesport förstår jag inte hur Tomas Axnér kunde räkna med hjälp och att redan elitserieklara skånekollegan skulle ha någon motivation.

Apropå Drott var förresten Tomas Axnér inte ensam att ligga lågt i förhandstipsen. Men nästjumbo var väl ändå att totalt sakna förtroende för Ulf Sivertsson…

Kanske var tappert krigande Lugi bara någon futtig centimeter från SM-final i avgörande semifinalen mot Sävehof.

Efter heroiska upphämtningen från 10-14 till kvittering 17-17 sköt Sabina Jacobsen i stolpens insida – och ut. Om bollen istället gått i nät och gett Lugi ledningen är det tveksamt om de skärrade hemmaspelarna kunnat resa sig.

Vi får aldrig svaret. Men 22 minuter in på andra halvlek var de heltaggade gästerna på uppgång, Sävehof ett paralyserat gäng med nerverna utanpå tröjorna och Lugifansen de enda som förde väsen i fullsatta Partillebohallen.

***

Åtta minuter senare var bilden en annan. På siffertavlan lyste slutresultatet 24-19.

Den gulklädda delen av rekordpubliken jublade åt att det även blir SM-final (femte raka) för klubbens damlag och överlyckliga hjältar dansade i ring. Ett tiotal meter bort lommade besvikna förlorare av plan, klent tröstade av vinröda klackens ”Vi älskar Lugi”.

Sen Niklas Harris tagit till orda i ett deppigt omklädningsrum och tackat med orden att han kände stolhet, både över den tid som varit och lördagens härliga kämpatakter, brast alla fördämningar.

Några spelare svor i ilska, andra stod med tom blick, tvillingarna Sanna och Emma Åstrand grät öppet för att avskedet med tränare Harris blev så trist, grymt duktiga Sabina Jacobsen konstaterade att hon aldrig upplevt en tyngre förlust i hela sitt handbollsliv och Fanny Lagerström klagade, med all rätt, över att domarna varit partiska till Sävehofs fördel.

Lugitjejerna hade gett sitt yttersta, varit så nära och inte räckt ända fram. En kombination av oflyt och bortdömningar. Jag förstår frustrationen efter bittra upplösningen. Känslorna visade att spelarna verkligen trodde de skulle nå SM-final.

I Lugi finns vinnarskallar som aldrig accepterar att vara tvåa. Den inställningen lovar gott inför framtiden.

***

Med lite perspektiv på vårens insatser tycker jag Lugitjejerna ska vara nöjda med sina prestationer den senaste månaden. De har…

1) Spräckt slutspelsnollan för segrar, överlevt kvartsfinalen och nått semifinal för första gången i klubbhistorien.

2) Närmat sig regerande mästarna och etablerade storlaget Sävehof med stormsteg.

3) Varit uppstickaren som i semifinaldebuten utmanat och pressat SM-favoriten till fem matcher och kamp ända in på mållinjen i avgörandet.

Om ett år bör Lugi ha goda förutsättningar att gå hela vägen. I år får Eslöv försvara de skånska färgerna och se till att slå Skövde på måndag.

***

I nyförvärvet Fredrik Lindahl har HK Malmö fått en prima förstärkning till nästa säsong. Den tidigare RIK-spelaren och landsmannen kan både användas på högerkanten och som vänsterhänt skytt från distans.