Nån som undrar varför Kim Ekdahl Du Rietz låter proffsövergången dra ut på tiden, i första hand vill hamna i Rhein-Neckar Löwen och inte bli uthyrd till någon annan klubb i Europa?

Utöver mångmiljoninkomster och perfekta möjligheter att utvecklas erbjuder det tyska storlaget honom spel i Champions League och chans att få uppleva handbollsfesten Final Four nästa vår.

Om jag varit i Lugistjärnans kläder och haft ett lika smickrande anbud hade jag också väntat ut Rhein-Neckar Löwens försök att sälja Karol Bielecki så länge som möjligt. Och inte lånas ut till Nantes, Montpellier eller vilka intressenter som nu dyker upp.

Det är ju bara det oönskade läget att tvingas ha kvar den välbetalde polske skytten och inte ha råd med ytterligare en högavlönad vänsternia som hindrar RNL från att göra affär och Kim Ekdahl Du Rietz från en direkt övergång till drömklubben.

***

I helgen blev det en av säsongens höjdpunkter att se Champions League-handbollens semifinaler och helspanska final i TV-rutan.

Tänk att vi hade två svenskar på plan när FC Barcelona och Ciudad Real gjorde upp om titeln – kunde varit tre om inte Johan Sjöstrand varit skadad. Och att försvarsresen Magnus Jernemyr för första gången fick lyfta bucklan.

Det kunde nog Jonas Källman unna sin landslagskompis. Växjösonen har ju varit med att vinna tre gånger tidigare.

***

Förra året fanns målvaktsinhopparna Peter Gentzel och Andreas Palicka, skånske Marcus Ahlm samt Henrik Lundström bland segrarna i THW Kiel.

Kim Andersson, då nyopererad, var med och tog hem trofén 2007.

Det är i såna här toppsammanhang vi vill ha så många svenska landslagsspelare som möjligt. För att kunna gå in och ta en avgörande roll i medaljmatcher i EM, OS och VM är det guld värt att ha upplevt samma internationella hetluft på klubbnivå.

Nästa vår kan Oscar Carlén i Hamburg stå på tur. Och kanske Kim Ekdahl Du Rietz – om han nu blir klar för Rhein-Neckar Löwen.

***

Svensk klubbhandboll går inte att jämföra med de spanska och tyska storlagen, där det finns världsartister i varje position. Skillnaden är som mellan natt och dag.

I det perspektivet går det knappt att föreställa sig att Drott faktiskt slog ut självaste Barcelona i Europacupen för mästarlag 1989. Två segrar – 22-20 i Halmstad och 26-24 i de spanska lejonens egen kula utanför Nou Camp.

Det är andra tider nu.

***

För 22 år sen hade de blivande världslirarna Magnus Andersson och Ola Lindgren ännu inte hunnit lämna landet.

När Sverige blev VM-fyra i vintras var Kim Ekdahl Du Rietz och Sävehofs Johan Jakobsson de enda elitseriespelarna. Resten av laget bestod av utlandsproffs.

Nu drar både Kim och Johan ut i Europa.

IK Sävehof blev finalgalans stora vinnare. SM-guld för både herrarna och damerna – för andra året i rad. Det är bara att gratulera och imponeras av Sveriges mest välskötta och framgångsrika handbollsklubb.

***

Men det fanns också en vinnare bland förlorarna. Team Eslöv hyllades av alla i Scandinavium, jag instämde med lovord i Sydsvenskans papperstidning och skåningarna måste även gått hem hos svenska folket framför Tv-apparaterna.

Vilka hjärtan och vilken kämpaglöd och moral de gulsvarta visade upp när allt verkade kört vid fyramålsunderläget nio minuter före full tid. Hos Ola Månssons tappra tjejer fanns inte en tanke på att ge slaget förlorat.

Fräcka Ida Kellokoski Adamsson kontrade på varje erövrad boll. Eslöv kvitterade och pressade favoriterna ända in på mållinjen. Om det inte varit för ett felaktigt bortdömt mål av Lina Möller hade finalrysaren förmodligen gått till förlängning.

Små marginaler, som alltid i handboll. Den här gången fick Eslöv nöja sig med publikens sympatier och den stolthet alla till slut kände över insatsen.

Nästa år tror jag att ett av de skånska damlagen kommer räcka ända fram. Sävehof tappar fyra av de främsta spelarna. Eslöv och hårdsatsande Lugi står beredda att ta över.

***

På herrsidan har det gått femton år sen ett skånelag senast spelade SM-final. Här känns avståndet längre till den översta toppen.

Om Sävehof drabbas av ett eller annat mellanår sen Johan Jakobsson och Jonathan Stenbäcken försvunnit känns Guif och Drott som betydligt hetare utmanare än någon i elitseriens avslagna femma Skåne.

Jag skriver Guif, trots att Eskilstunalaget blev överkört och utklassat i sanningens ögonblick i Scandinavium. Vinnarkultur är något som sitter i väggarna och inget man skapar i en handvändning.

Men nu har Robin Andersson, Tobias Aren, Mathias Tholin och Mattias Zachrisson fått känna på hetluften i två SM-finaler på tre år. Någon gång borde de rimligen mogna, lära sig hantera pressen och växa ut till vinnarskallar.

***

Det är dags att sätta punkt för den nationella handbollssäsongen. Jag sammanfattar med några återblickar:

* Stjärnorna steg fram: Tungan på vågen i SM-finalerna – i första hand två målvakter, Cecilia Grubbström och Thomas Forsberg.

* Guld i prisskåpen: Finalförlorarna Therese Brorsson, Maria Elenmo, Johanna Wiberg och systrarna Alexandera och Lina Möller var i alla fall med och blev svenska mästare 2002 och 2003.

* Bågen som brast: Lugitjejerna drömde om en trippel, tog hem JSM-guldet, men missade finalerna i Cupvinnarcupen och SM-slutspelet.

* Vinterns genombrott: Tunga Lugiskytten Maria Adler, given landslagsspelare inom kort.

* Vinterns komet: H43/Lundagårds juniorvärldsmästare Vanessa Tellenmark, tvåa i skytteligan.

* Strong debut: H43/Lundagård klarade nytt kontrakt under sin första elitseriesäsong.

* Pågatågsderbyn: Med nyuppflyttade H65 Höör finns fyra skånska elitserielag inom fyra mils pendlingsavstånd till hösten.

* Supernolla: Tyresö tog inte en enda poäng på 22 omgångar och förlorade varje match med i snitt 16 bollar.

* På två stolar: Kent-Harry Andersson, rådgivare åt både Ystads IF och Sävehof. Den ena klubben lyssnade mer.

* Floppen: Ystads missade slutspel.

* Oslagbart rekord: Inom loppet av åtta månader fick Pelle Käll sparken från både H43 och YIF.

* Liten värld: När Tomas Axnér inte satt på Lugibänken kommenterade han elitsriematcher i Tv.

* Mobil coachning: Hemma i Göteborg följde Rustan Lundbäck ofta Lugi via datorn eller Tv:n och tipsade tränarkollegan Johan Zanotti vad som behövde ändras i telefon. Tog batteriet slut under kvartsfinalserien?

* Självmål räknas inte: Hammarbymålvakten Robin Hallberg kastade in bollen i egen bur mot Alingsås och så bokfördes målet på – Lars Bernhardsson!

* Klantigast: Under peptalk i Lugis omklädningsrum slog Fredrik Wahlström sönder vänsternäven mot en soptunna!

* Häftigast: Invigningen av Kristianstad Arena, 4.775 orangeklädda och högljudda IFK-supportrar på läktarna. På tretton matcher blev snittet imponerande 2.973 åskådare.

* Folktomt i Baltiskan: Vad hade HK Malmö väntat sig när man krockade med MFF:s guldfirande på Stortorget i höstas och de svenska succétjejernas EM-final mot Norge före jul.

* Lågoddsaren: Att Zoran Roganovic skulle vinna skytteligan för tredje året i rad.

* Räddare: Prioritet Finans gick in med nödvändigt kapital så att Redbergslid inte försattes i konkurs. Klubben tackade och blev vårens lag i elitserien.

* Egen gräddfil: Hur kan Hammarby beviljas elitlicens år efter år?