I många år har Zoran Roganovic ensam vunnit matcher åt H43. Tyvärr inte tillräckligt många för att undvika bottenstrid. De två senaste åren har Lundalaget tvingats kvala för att hålla sig kvar i elitserien.

Den här säsongen har H43 en tydligare spelidé som mentorn Thomas Sivertsson infört och utvecklat tillsammans med huvudtränaren Tomas Westerlund. Rakare linjer i ett anfall mer byggt på lagspel än individuella prestationer gav två raka segrar i höstupptakten.

Så förlorade H43 de kommande två matcherna och i Skånederbyt mot IFK Kristianstad tog Zoran Roganovic saken i egna händer.

Han var extra taggad för att det inte skulle bli en ny smäll, bestämde sig för att kliva fram och dundrade in hela fjorton bollar i en imponerande one man show.

Tack vare Zoran hittade H43 tillbaka till vinnarspåret. Men allting gick inte på räls.

***

Den fyrfaldige skyttekungens uppvisning gick nämligen ut över kollektivet. De flesta spelarna blev passiva och överlät till sin dominante lagkamrat att ombesörja allt.

Det kunde straffat sig, för när Zoran Roganovic sent om sider blivit punktmarkerad – taktikdraget dröjde tills han gjort tretton mål på 46 minuter – blev H43-anfallet vilset.

22-17 reducerades till 23-22. H43 var skakat innan Daniel Lindquist styrde upp några kombinationer och det blev lägen för Fredrik Creutz och Christoffer Fors att avsluta från kanterna.

Espen Christensens målvaktsräddningar var också förlösande.

***

H43 hade inte behövt hamna i brygga om Tomas Westerlund matchat laget klokare. Nu slet han alltför hårt på en handfull nyckelspelare, väntade med bytena för länge.

Johannes Sandgren har svårt att göra sig rättvisa med bara sporadiska korta inhopp. Och det var lika tufft för Johan Brännberg att ouppvärmd beordras ut på banan i slutskedet.

* Johannes Sandgren och Johnny Olsson i Drott är två skickliga vänsternior som hamnat snett i sina klubbar under höstinledningen.

* Läge för utlåningar?

***

Kristianstad borde kanske punktat Zoran Roganovic tidigare eller gått ut på sned 5-1 när nu inte ettrige terriern Johan Jepson (skadad) fanns tillgänglig som bevakare.

Johan Koch och Oskar Hansson blev ordentligt uppsnurrade i man-man-duellerna i 6-0 försvaret.

Men i snacket om felaktig taktik konstaterade IFK-tränaren Kenneth Andersson att hans lag hämtade upp underläget på 11-4 till 16-16 utan att sätta häftplåster på H43-giganten.

Kristianstad föll på sina brända lägen framåt och mängder av tekniska anfallsfel i första halvlek. Då behövde inte Espen Christensen storspela för att överglänsa Jesper Larsson.

Trots att IFK-veteranen sen blev målskytt (!) – ett kast över hela plan i tom bur – har han väl inte ens under någon av de två årens träningspass i H43 släppt in fjorton bollar mot tidigare klubbkompisen Zoran Roganovic.

***

IFK Kristianstad är skadedrabbat och behöver få tillbaka förra säsongens ordinarie kuggar för att ta sig upp från bottenträsket.

Mot H43 saknades även Lars Möller Madsen, menisken.

Markus Olsson gjorde höstdebut, var förstås rostig, men ingick i alla fall i den niometersuppställning – med Claus Kjeldgaard och Darko Martinovic – som hade mest tyngd och hotade H43 i andra halvlek.

Märkligt att Kenneth Andersson lät André Olsson och Pär Möllerberg starta. Och länge höll Filip Boberg kvar på bänken.

Historien har ibland en vana att upprepa sig. Det kanske Lugi ska vara tacksamt över.

* Förra säsongen startade Lundalaget elitserien med två raka förluster. Kom igen starkt och nådde en tredjeplats.

* För tre år sedan började hösten med tre smällar i rad. Vinrött gick ändå till SM-slutspel.

Nej, det finns ingen anledning att måla f-n på väggen i år heller. Noll poäng efter tre omgångar ser förstås inte bra ut. Men det återstår 29 matcher och Lugi har ju visat att det går att resa sig.

***

Mot Drott havererade både försvars- och anfallsspelet. 35 insläppta bollar ger underbetyg åt målvakterna Joakim Svensson och Linus Persson och passiva utespelare.

27 mål framåt kan på pappret tyckas godkänt, men sanningen var att offensiven blev en enda lång enmansteater av Anders Hallberg. Lugidirigenten försökte backa upp lagkamraterna, men när skyttarna inte tog sina lägen återstod bara för Anders Hallberg att gå på egna genombrott.

Åtta fullträffar gav honom välförtjänt priset som bäste man i Lugi. Fast ensam vinner ingen spelare några handbollsmatcher. Jag led och tyckte synd om Anders Hallberg.

***

Det går att hitta anledningar till att spelet gått i baklås. Förklaringarna är skador och nya kuggar som inte smält in i lagmaskineriet.

* Joakim Bååk, vänsternia, har bara varit igång i två veckor och verkar inte ha återfått styrkan i axeln.

* Goran Garic, i samma position – den som Kim Ekdahl Du Rietz haft de senaste åren – kom till Lund först i september och är inte samtrimmad med kollektivet.

* Albin Tingsvall, vänsterhänt högernia, har bara deltagit på en handfull träningar, saknar fortfarande timing och avslutar inte i steget.

Längre fram i höst kommer förstås både nämnda spelare och lagspelet att bli bättre. Tiden talar således för Lugi.

Fast så tätt som matcherna duggar just nu – HK Malmö i derby redan på fredag – gäller det att bryta den onda cirkeln så fort som möjligt för att inte hamna på efterkälken i tabellen.

***

Johan Zanotti har en hel del att jobba på. Vad Lugis huvudtränare hade för tankar i Halmstad fick vi aldrig veta. En deppad Zanotti överlät till sin kollega att svara.

Tomas Axnér förklarade att Lugispelarna just nu inte tror på den uppgjorda spelidén utan försöker hitta egna lösningar.

Han poängterade skillnaden med att ingen i Drott skulle få för sig att skjuta från tio meter när ambitionen är att alltid avsluta innanför frikastlinjen.

Om det skulle vara så att Lugikillarna inte har förtroende för sina tränare är det illa. Förra året motiverade Johan Zanotti det stillastående anfallsspelet med att Lugi byggde på tempoväxlingar.

På måndagskvällen såg jag bara en sekvens där vinrött övergick från gåhandboll till en snabb rullning som ställde Kristian Meijer fri på högerkanten.

Typiskt nog räddade Drottmålvakten Robert Bladh skottet.

***

Anders Hallberg menade att Lugispelarna blev ängsliga framåt när det inte fanns någon trygghet i försvaret. Den som är rädd för att misslyckas vågar mindre och mindre.

Fyra raka segrar har gett Drottkillarna självförtroende och tränare Ulf Sivertsson arbetsro. Inom kort behöver Lugi en första tvåpoängare för att komma igång.

Elitserieupptaktens sensationsgäng H43 var sex sekunder från att ha kvar sin nolla i förlustkolumnen. Men när klockan stod på 29.54 avgjorde glödhete Michael Mattsson det rafflande toppmötet till Drotts favör, 28-27.

Resultatet var inte rättvist. H43 borde minst haft oavgjort. Och vunnit, om inte Zoran Roganovic dragit på sig en onödig utvisning för protest vid ledning 22-19, elva minuter före full tid.

Lundalaget tappade till 22-22 och bjöd tillbaka Drott i matchen.

***

Att ha tvingats notera 0-3 i baken under den här ödesdigra tvåminutersperioden var extra bittert, eftersom H43 i övrigt spelat glänsande när petige domaren Stefan Silfverberg fyra gånger skickat blåa spelare av banan.

H43 klarade och vann de ”numerära underlägena” – genom att ha lika många utespelare som motståndarna i de egna anfallen!

Sen flera år tillbaka plockar nämligen H43 konsekvent ut sin målvakt och fortsätter spela sex mot sex ute på plan. Den extra gubben drar igång kombinationerna och springer sedan ut till bänken och byter in målvakten två-tre passningar innan avsluten kommer.

En gång var H43 nära att bli straffat för att ha lämnat buren tom, men då prickade Daniel Lindgren stolpen i skottet från egen planhalva. Annars är spelarna så konsekventa och vältajmade att målvaktsbytena lönar sig i längden.

***

Kul med annorlunda grepp, inte minst för publiken – och märkligt att inte fler elitserieklubbar tagit efter H43. Första lag jag sett ett lag plocka ut målvakten vid utvisningar var de norska landslagsdamerna i VM 2007 – eller om det var 2005.

Sedan gjorde Kroatien samma sak under sitt hemma-VM 2009 – med Ivano Balic iklädd väst i anfallen.

Det var då H43-tränaren Tomas Westerlund tände på att köra samma variant här hemma.

***

H43 förlorade, men det känns inte som att pigga uppstickaren bara är en dagslända. Thomas Sivertsson har bidragit till att införa ett tydligare grundspel och det kommer ge många poäng framöver.

Att kapaciteten inte riktigt räckte för att slå tippade topplaget Drott är inget H43 behöver skämmas över. Det var i alla fall nära.

Drotts segervapen var att tränaren Ulf Sivertsson flyttade över högerhänte Michael Mattsson som högernia de avslutande fem minuterna och fick se den genombrottsfarlige dalmasen bli åttamålsskytt, övergången till 5-1 försvar och målvaktsbytet att låta Robert Bladh ta över mellan stolparna vid underläget 18-16.

Men framför allt de snabba motattackerna att kontra direkt på avkast. Islänningen Gunnar Steinn Jónsson sprang rakt igenom det passiva H43-försvaret i början av andra halvlek.

Totalt blev det sex fullträffar på Drotts bidrag till överrumplande finesser i elithandbollen.

***

H43-fansen har varit svältfödda på framgångsrik och sevärd handboll de senaste säsongerna. När favoriterna nu äntligen verkar ha något på gång kom det hela 1.275 åskådare.

Så mycket folk brukar H43 bara ha i derbyna mot Lugi och Ystads IF. Förra året låg publiksiffrorna runt 700-800 personer i övriga matcher.

I onsdags lockade förresten lokalrivalen Lugi bara 891 till Arenan.

***

Tronskifte i stan – både publikt och sportsligt?

Det är mycket sällsynt att Lundalagen lyckas samma säsong i elitserien.

Höststarten kan vara ett gott omen – för H43.

1.688 åskådare på handboll i fotbolls- och hockeytokiga Malmö hör inte till vanligheterna mer än när det vankas Skånederbyn. Finfina noteringen i mötet HK Malmö-Drott var premiärens största glädjeämne. Publiken skapade också ett härligt tryck i Baltiskan. Det var rent av slutspelsstämning i hallen.

Drag på läktarna och även SM-handbollens cupkaraktär på plan. Intensivt och tuff. Så var det också två lag med ambitioner som drabbade samman. Båda hade en het vilja att vinna för att sätta sig i respekt och visa motståndare och konkurrenter var skåpet ska stå framöver.

Jag tippade HK Malmö 3:a och Drott 4:a i Sydsvenskans Avkastbilaga förra veckan. Det finns ingen anledning att ändra på det tipset, även om Drott drog längsta strået på onsdagskvällen, 30-28. Jan Karlssons mannar kommer också att tillhöra toppen.

***

Fast det krävs förstås åtskilligt mer fingertoppskänsla i Malmötränarens coachning framöver. Har man, som ”Proppen” påstår, ett av landets främsta målvaktspar, ska det också utnyttjas.

Stephen Nielsen, nyförvärvet från just Drott, fick förtroendet att starta och tog de bollar han skulle ta. Frilägena var inte att begära. Men för att kanske få de där viktiga extraräddningarna som kan tända ett helt lag och vända matcher, fattar jag inte varför Oscar Jensen fick sitta kvar på bänken.

Även om danske Nielsen var fullt godkänd borde ”Proppen” chansat med ett byte. Det heter ju att friskt vågat är hälften vunnet.

Jag tycker också att Mattias Thynell borde matchats i betydligt större utsträckning. Den hårdskjutande vänsternian var Malmös vassaste hot från nio meter. När han plockades av banan gjorde Drott de avgörande rycken.

Skador under försäsongen har förstört Malmös möjligheter att spela ihop laget. När killarna blir samtrimmade i uppspelen och får fram fler passningar till kontringsharpunerna Rasmus Skram, Hampus Svännel och Thomas Varsamis får Malmö också det tiotal gratismål som Drott fick i premiären.

***

I Drott blev jag mest imponerad av hur killarna tryckte gasen i botten så fort bollen erövrades i försvaret. Med Daniel Lindgrens återkomst från norska Drammen har Halmstadsgänget fått en spelintelligent herre som kan leverera precisionspassningar från egen till motståndarnas planhalva.

Det var bara för Martin Bystedt, Anton Halén och David Löfgren att sticka i förstafasen och i andrafasen kom hela laget stormande på bred front.

Apropå bredd har tränaren Ulf Sivertsson en guldsits på nio meter. Det gäller bara att välja rätt, satsa på de för stunden hetaste korten.

Kollega Jan Karlsson vet att det kan vara svårt.

I matchupptakten av elitseriepremiären H43-Ystads IF såg allt ut som vanligt när Lundalaget spelar handboll. Skyttekungen Zoran Roganovic avslutade de två första H43-anfallen och nätade på sitt andra skott.

De två senaste säsongerna har H43 hamnat på kvalplats, mycket beroende på att Zoran Roganovic varit alltför ensam och att det inte funnits några alternativ till skytte från distans.

Men så presenterade sig plötsligt det som kan vara ”nya” H43. Petter Strömberg satte 2-0 från linjen, följde upp med 5-2 och 6-2 och efter Jens Erikssons 7-3 hade hemmalaget gjort fyra linjemål på elva minuter.

Nästan lika många som under hela 2009 och 2010 – lite elakt uttryckt – men ni förstår kanske vad jag menar.

H43:s anfall har länge varit lättlästa och saknat variation. Det har inte funnits på kartan att söka linjen med passningar.

***

I maj engagerade H43-ledningen Thomas Sivertsson som utvecklingsansvarig och assistent till Tomas Westerlund. Två gånger i veckan har ”Läkarn” – 208-faldig landslagsman under svenska glansperioden 1992-2002 – pendlat från Halmstad till Lund och bland annat gett lektioner i allt som har med linjespel att göra.

På tisdagskvällen skördade H43 de första frukterna av det målmedvetna arbetet. Petter Strömberg blev sjumålsskytt och med en fartfylld, varierad offensiv besegrades Ystads IF i det första Skånederbyt, 31-22.

– Så här ska det se ut fler gånger, lovade matchens förgrundsfigur. Och då kan det bli SM-slutspel.

Tomas Westerlund var lite mer försiktig, konstaterade att H43 en bra dag kan slå alla lag, men att målsättningen i första hand är att undvika kval.

***

Kanske klokast att stå kvar med båda fötterna på jorden och ligga lågt.

Förra hösten öppnade H43 också elitserien med att besegra Ystads IF. Den gången i Malmö Arena. Sen gick det bara utför.

Ett år senare känns Lundalaget mer stabilt. H43 står inte längre och faller med Zoran Roganovic. Och när utmärkte målvakten Espen Christensen och det kämpastarka försvaret kompletteras med ett omväxlande anfall blir det inte lätt för någon motståndare att hämta poäng i Lund.

Men innan det är dags att snegla ovanför kvalstrecket vill jag ha bevis för att H43 kan göra flera stormatcher i rad.