Julens handbollsupplevelser fick jag tillsammans med 3.903 personer under matchen IFK Kristianstad-Guif på annandagen.

* I första halvlek bjöd hemmalaget på en grym uppvisning i effektivt anfallsspel (20-12 i paus). Den nästintill felfria IFK-offensiven var jämte Drotts inledande femton minuter mot Redbergslid i onsdags det bästa jag sett i höst.

* Att inget behöver vara avgjort trots att det skiljer nio bollar (18-9, 19-10 och 20-11 igår) är en av tjusningarna med sporten, även om IFK-fansen förstås inte njöt av gästernas upphämtning och rafflet mot slutet (29-29 vid full tid).

***

Desto mer jubel och tryck var det i landets finaste handbollsarena då IFK Kristianstad ryckte från 12-9 till 18-9. Perioden innehöll det mesta man kan begära av förstklassig anfallshandboll – och det var Markus Olsson som stod för läckerheterna.

Under senhösten har den 21-årige U-landslagsmannen fått starta som vänsternia. Det är givetvis en position attackvillige killern Markus Olsson skall ha.

På samma sätt utnyttjar IFK-tränaren Kenneth Andersson resurserna helt rätt när han placerar hårdskjutande dansken Lars Möller Madsen i mitten, matchar båda skyttarna samtidigt och bara låter numera uddlöse Claus Kjeldgaard spela försvar.

Markus Olsson tackade för förtroendet och var glödhet. Fram till 15-9 hade han gjort sex mål och assisterat till fyra fullträffar. Haft nästan 100-procentig utdelning i de egna avsluten, hittat Joakim Hykkerud på linjen och spelat fram Johan Jepson på vänsterkanten.

När Gustaf Ekdahl sen fick flyt på högersidan, fem strutar förstår ni kanske att IFK-offensiven var briljant.

***

Men dagens handboll skiftar lätt karaktär och svänger otroligt snabbt. Nio bollar är inget säkert försprång, det blev Kristianstad varse. Fler lag har tappat lika stora försprång den här säsongen.

Jag tror en del av förklaringen ligger i den ofta svåra omställningen från att ha gjort relativt enkla mål under en period av matchen till att sen ställas mot ett mer aggressivt motståndarförsvar och behöva jobba för att komma till avslut.

Kristianstadspelarna blev lite bekväma och okoncentrerade. Mer behövdes inte för att målskörden skulle halveras. Guif såg och tog chansen att gå ikapp.

***

Hos serieledarna var det oavgjorda resultatet tre mans förtjänst.

Målvakten Robin Hallberg storspelade efter sidbytet, Tobias Aren prickade in elva mål från distans och EM-uttagne Mattias Zachrisson satte tio när han flyttade in på nio meter och avlossade sina underarmsskott.

Om inte Kristianstads veteranmålvakt Jesper Larsson fått Guif att missa tre straffar, räddat Tobias Arens friläge och gjort en fotparad på Mattias Zachrissons sista avslut hade Guif rent av vunnit annandagens rysare.

Strongt av Eskilstunagänget att komma igen från att inte ha varit med i matchen under första halvlek. Kämpaglöden belönades med en poäng.

***

I Kristianstadslägret kändes 29-29 som en förlust. Jag tycker dock inte IFK-arna skall deppa alltför länge.

Laget håller slutspelsklass och behöver bara lära sig att göra två bra halvlekar för att bli ännu giftigare.

Lugis viktiga trendbrott mot Drott var en seger för lagmoralen!

Vid vändningen från 15-18 till 24-22 visade hemmaspelarna verkligen hjärta för sin klubb.

***

Efter att ha tappat sju raka mål runt pausvilan – 13-8 till 13-15 – och till tremålsunderläge då klockan tickat åtta minuter in på andra halvlek, hade det inte varit konstigt om Lugikillarna deppat och rasat ihop.

Misstagen – med oorganiserat anfallsspel och bortkastade bollar över sidlinjen – var nämligen desamma som i den katastrofala matchen mot HK Malmö i måndags och det hade varit naturligt om självförtroendet fått sig en knäck.

Men i den vevan beordrade tränarduon Johan Zanotti och Tomas Axnér punktmarkering på Drotts spelmotor Gunnar Steinn Jónsson, uteförsvararna började kriga och vinna duellerna man-mot-man och framåt återgick Lugi till grunderna.

Utvisningen på Johan Fohlin blev aldrig ödesdiger (reducering 16-18 istället för ryck av Drott) och några minuter senare var ställningen 19-19.

När Lugi fortsatte med att även punkta halvdistansskytten Michael Mattsson var Drott ett slaget lag. Hallänningarna uppträdde som nybörjare i spelet fyra mot fyra.

***

Avgörande för utgången var också Lugis högersida i anfallen.

Under första halvlek fick Kristian Meijer äntligen bollar att jobba med på sin högerkant. Passningen från Albin Tingsvall bakom ryggen på David Löfgren in i målgården – i spel fyra mot sex (!) – och det efterföljande målet av Kristian Meijer var matchens absoluta läckerhet!

Vid övriga utspel vecklade Kristian Meijer ut sin långa vänsterarm och prickade effektivt in fem strutar bakom chanslöse Ola Ebeling.

Efter paus tog Albin Tingsvall eget ansvar i skyttet från nio meter och satte fem fullträffar.

***

Lugis båda sjumålsskyttar blev tungan på vågen sen Drotts dito, Gunnar Steinn Jónsson plockats bort.

Om Lugi kan utnyttja sina vänsterhänta vapen lika bra i fortsättningen kommer Lundalaget att avancera i tabellen.

Hoppet om slutspel är inte borta.

Det firade Lugimålvakten Linus Persson tillsammans med flickvännen Isabelle Gulldén, tillbaka i Sverige efter damlandslagets misslyckade VM i Brasilien.

Elitserien har nu avverkat 16 av vinterns 32 omgångar. Halvvägs in på säsongen är Ystads IF det stora skånska utropstecknet, IFK Kristianstad den glada överraskningen, HK Malmö okej medan Lugi och H43 varit sämre än väntat.

Efter brakförlusterna mot Guif (12 mål) och Sävehof (13 mål) skrev jag i en tidigare blogg att Ystads IF inte längre kändes som en aspirant på SM-finalen. Fortfarande återstår det för sydskåningarna att besegra någon av landets främsta klubbar, vilket sannolikt krävs för att komma till Arenan i Malmö 12 maj 2012.

Men eftersom YIF revanscherat sig på ett imponerande sätt de senaste veckorna är jag bered att tro att djupdykningarna i Eskilstuna och Partille bara var olycksfall i arbetet.

***

De färska segrarna på bortaplan mot IFK Kristianstad och Drott är nämligen två styrkebesked som vittnar om klass. Det kan mycket väl vara så att Ystads IF har elitseriens främsta förstauppställning. I ett slutspel är det extra viktigt med flera matchvinnartyper.

Sex spelare hos ”di vide” kommer sannolikt att landa över 100-strecket i antal mål frampå vårkanten, förutsatt att de inte drabbas av skador. Jag tänker på kant- och kontringsspecialisten Pierre Hammarstrand (74), vänsterhänte skytten Palle Hansen (70), effektive linjeräven Martin Bager (66), talangfulle speldirigenten Jim Gottfridsson (58), hårdskjutande Andreas Thynell (54) samt raketsnabbe vänstersexan Philip Nilsson (52). Motsvarigheten till utspritt målskytte finns inte i något annat lags förstasexa.

Ystads IF har dessutom spelgeniet Sebastian Seifert, som numera mest sätter lagkamraterna i lägen och reslige målvakten Jürgen Müller. Senast ett skånskt lag spelade SM-final var 1996 (Lugi). Sexton år senare är det kanske dags igen.

***

För IFK Kristianstad hägrar SM-slutspel. I så fall blir det tredje gången gillt sen återkomsten 2009. Jag tror och hoppas Kristianstad lyckas.

Den svaga höstinledningen berodde på att flera spelare missade mycket av försäsongsträningen och även var borta då serien drog igång. När de ordinarie kuggarna kom tillbaka – nyckelmän som Johan Jepson, Lars Möller Madsen och Markus Olsson – har laget växt i slagstyrka och även börjat leverera på bortaplan (segrar mot Hammarby och Lugi).

En annan förklaring är att veteranmålvakten Jesper Larsson nu håller en jämn toppnivå. ”Jeppes” storspel ger trygghet åt hela försvarsagerandet. Det är ofta bakåt som grunden läggs till framgång.

Lika jobbigt som det är att vara motståndare i Arenan, lika skönt är det fanatiska publikstödet för IFK-spelarna. Till klassiska derbyt mot Ystads IF kom 4 143 åskådare – bästa siffran sen invigningen mot Redbergslid för ett drygt år sen – och i söndags lockade de orangetröjade favoriterna smått otroliga 3 194 mot jumbon Tumba.

Efter åtta hemmamatcher ligger snittet på 3 010 åskådare. Lag med sådana publiksiffror hör givetvis hemma i ett slutspel. Det vore kul för svensk handboll om IFK Kristianstad klarar det tuffa programmet fram till nyår och står pall under våren.

***

HK Malmö gjorde också come back i elitserien för två år sen och har till skillnad från Kristianstad varit bland de åtta främsta de senaste säsongerna. I vinter är det meningen att HK Malmö skall ta ytterligare ett kliv uppåt.

Malmö hade också problem med skador under höstupptakten och hamnade sen i en formsvacka. Nu verkar kurvan ha vänt. Insatsen mot Lugi tillhör de bästa jag sett laget prestera, överträffas egentligen bara av uppvisningen mot Drott förra året (36-17).

I höstens bortamatcher mot Drott och Ystads IF har Malmö spelat bra i 35-40 minuter, men inte stått distansen ut. I måndags satte laget högsta fart från start, ökade trycket tills Lugiballongen var punkterad och slog vakt om försprånget. Men det gäller att inte sväva kvar bland molnen, för redan onsdag kväll väntar Tumba som trots tabellplaceringen inte får underskattas.

***

För Lugi var det inte bara stavningen på Jakob Wickman Modigh som blev fel. Tre bockar i kanten för Malmöprogrammets Jacob Wickman-Modig och lika pinsamt av Lugis protokollförare att skriva Modhig i matchrapporten.

På plan gick nästan allting snett. Jag trodde knappt mina ögon när etablerade elitseriespelare flera gånger kastade enkla passningar ut över sidlinjen. Nybörjarmisstagen straffades med kontringsmål i baken.

HK Malmö på bortaplan har blivit en vinröd mardröm – oavsett spelplats. Rejäla käftsmällar vid skånska derbygalorna i Arenan – 20-27 (februari 2010) och 25-35 (september 2010). Ännu värre i Baltiska Hallen – 22-35.

Kanske tur för Lugi att Sverige är utslaget ur dam-VM så att Tomas Axnér kan lämna kommentatorsjobbet hos TV4. Han behövs bättre på bänken mot Drott på torsdag.

Då borde spelarna vara fyllda av revanschbegär.

***

Lundakollegan H43 kollapsade under den period när båda målvakterna Espen Christensen – inte Knudsen, redaktör Wiman – och Philip Ståhl var borta.

Espens come back bidrog till nödvändiga tvåpoängaren – i praktiken värd fyra poäng – mot streckkonkurrenten Tumba. I söndags blev Daniel Lindquist skadad.

H43 måste hålla tummarna för att den nyckelmannens frånvaro inte blir långvarig. Även med alla ordinarie spelarna friska är materialet i tunnaste laget.

Dessutom har elitseriens största stjärna, skyttekungen Zoran Roganovic, inte öst in mål som han brukar. Fyra spelare har gjort fler mål än landslagsmannen från Montenegro så här långt, och det tillhör ovanligheterna.

Skytteligans tio-i-topp: Mattias Zachrisson, Guif 114, Andreas Nilsson, IFK Skövde 107, Rasmus Skram, HK Malmö 104, Andreas Cederholm, IFK Skövde 97, Zoran Roganovic, H43 95, Rickard Lönn, Redbergslid 89, Martin Dolk, Hammarby 86, Daniel Lindquist, H43 80, Victor Skillhammar, Tumba 79 och Tobias Aren, Guif 78.

Skytteligaledaren Mattias Zachrisson är den mest effektive spelaren, följd av Rasmus Skram och Skövdes Mikael Appelgren den målvakt som har högst räddningsprocent.