Ystads IF är Skånes främsta finalhopp
Elitserien har nu avverkat 16 av vinterns 32 omgångar. Halvvägs in på säsongen är Ystads IF det stora skånska utropstecknet, IFK Kristianstad den glada överraskningen, HK Malmö okej medan Lugi och H43 varit sämre än väntat.
Efter brakförlusterna mot Guif (12 mål) och Sävehof (13 mål) skrev jag i en tidigare blogg att Ystads IF inte längre kändes som en aspirant på SM-finalen. Fortfarande återstår det för sydskåningarna att besegra någon av landets främsta klubbar, vilket sannolikt krävs för att komma till Arenan i Malmö 12 maj 2012.
Men eftersom YIF revanscherat sig på ett imponerande sätt de senaste veckorna är jag bered att tro att djupdykningarna i Eskilstuna och Partille bara var olycksfall i arbetet.
***
De färska segrarna på bortaplan mot IFK Kristianstad och Drott är nämligen två styrkebesked som vittnar om klass. Det kan mycket väl vara så att Ystads IF har elitseriens främsta förstauppställning. I ett slutspel är det extra viktigt med flera matchvinnartyper.
Sex spelare hos ”di vide” kommer sannolikt att landa över 100-strecket i antal mål frampå vårkanten, förutsatt att de inte drabbas av skador. Jag tänker på kant- och kontringsspecialisten Pierre Hammarstrand (74), vänsterhänte skytten Palle Hansen (70), effektive linjeräven Martin Bager (66), talangfulle speldirigenten Jim Gottfridsson (58), hårdskjutande Andreas Thynell (54) samt raketsnabbe vänstersexan Philip Nilsson (52). Motsvarigheten till utspritt målskytte finns inte i något annat lags förstasexa.
Ystads IF har dessutom spelgeniet Sebastian Seifert, som numera mest sätter lagkamraterna i lägen och reslige målvakten Jürgen Müller. Senast ett skånskt lag spelade SM-final var 1996 (Lugi). Sexton år senare är det kanske dags igen.
***
För IFK Kristianstad hägrar SM-slutspel. I så fall blir det tredje gången gillt sen återkomsten 2009. Jag tror och hoppas Kristianstad lyckas.
Den svaga höstinledningen berodde på att flera spelare missade mycket av försäsongsträningen och även var borta då serien drog igång. När de ordinarie kuggarna kom tillbaka – nyckelmän som Johan Jepson, Lars Möller Madsen och Markus Olsson – har laget växt i slagstyrka och även börjat leverera på bortaplan (segrar mot Hammarby och Lugi).
En annan förklaring är att veteranmålvakten Jesper Larsson nu håller en jämn toppnivå. ”Jeppes” storspel ger trygghet åt hela försvarsagerandet. Det är ofta bakåt som grunden läggs till framgång.
Lika jobbigt som det är att vara motståndare i Arenan, lika skönt är det fanatiska publikstödet för IFK-spelarna. Till klassiska derbyt mot Ystads IF kom 4 143 åskådare – bästa siffran sen invigningen mot Redbergslid för ett drygt år sen – och i söndags lockade de orangetröjade favoriterna smått otroliga 3 194 mot jumbon Tumba.
Efter åtta hemmamatcher ligger snittet på 3 010 åskådare. Lag med sådana publiksiffror hör givetvis hemma i ett slutspel. Det vore kul för svensk handboll om IFK Kristianstad klarar det tuffa programmet fram till nyår och står pall under våren.
***
HK Malmö gjorde också come back i elitserien för två år sen och har till skillnad från Kristianstad varit bland de åtta främsta de senaste säsongerna. I vinter är det meningen att HK Malmö skall ta ytterligare ett kliv uppåt.
Malmö hade också problem med skador under höstupptakten och hamnade sen i en formsvacka. Nu verkar kurvan ha vänt. Insatsen mot Lugi tillhör de bästa jag sett laget prestera, överträffas egentligen bara av uppvisningen mot Drott förra året (36-17).
I höstens bortamatcher mot Drott och Ystads IF har Malmö spelat bra i 35-40 minuter, men inte stått distansen ut. I måndags satte laget högsta fart från start, ökade trycket tills Lugiballongen var punkterad och slog vakt om försprånget. Men det gäller att inte sväva kvar bland molnen, för redan onsdag kväll väntar Tumba som trots tabellplaceringen inte får underskattas.
***
För Lugi var det inte bara stavningen på Jakob Wickman Modigh som blev fel. Tre bockar i kanten för Malmöprogrammets Jacob Wickman-Modig och lika pinsamt av Lugis protokollförare att skriva Modhig i matchrapporten.
På plan gick nästan allting snett. Jag trodde knappt mina ögon när etablerade elitseriespelare flera gånger kastade enkla passningar ut över sidlinjen. Nybörjarmisstagen straffades med kontringsmål i baken.
HK Malmö på bortaplan har blivit en vinröd mardröm – oavsett spelplats. Rejäla käftsmällar vid skånska derbygalorna i Arenan – 20-27 (februari 2010) och 25-35 (september 2010). Ännu värre i Baltiska Hallen – 22-35.
Kanske tur för Lugi att Sverige är utslaget ur dam-VM så att Tomas Axnér kan lämna kommentatorsjobbet hos TV4. Han behövs bättre på bänken mot Drott på torsdag.
Då borde spelarna vara fyllda av revanschbegär.
***
Lundakollegan H43 kollapsade under den period när båda målvakterna Espen Christensen – inte Knudsen, redaktör Wiman – och Philip Ståhl var borta.
Espens come back bidrog till nödvändiga tvåpoängaren – i praktiken värd fyra poäng – mot streckkonkurrenten Tumba. I söndags blev Daniel Lindquist skadad.
H43 måste hålla tummarna för att den nyckelmannens frånvaro inte blir långvarig. Även med alla ordinarie spelarna friska är materialet i tunnaste laget.
Dessutom har elitseriens största stjärna, skyttekungen Zoran Roganovic, inte öst in mål som han brukar. Fyra spelare har gjort fler mål än landslagsmannen från Montenegro så här långt, och det tillhör ovanligheterna.
Skytteligans tio-i-topp: Mattias Zachrisson, Guif 114, Andreas Nilsson, IFK Skövde 107, Rasmus Skram, HK Malmö 104, Andreas Cederholm, IFK Skövde 97, Zoran Roganovic, H43 95, Rickard Lönn, Redbergslid 89, Martin Dolk, Hammarby 86, Daniel Lindquist, H43 80, Victor Skillhammar, Tumba 79 och Tobias Aren, Guif 78.
Skytteligaledaren Mattias Zachrisson är den mest effektive spelaren, följd av Rasmus Skram och Skövdes Mikael Appelgren den målvakt som har högst räddningsprocent.
