Annons:
onsdag 19 juni 2013

Så var min Vätternrunda

Publicerad den 16 juni 2013 klockan 13:58 av Helena Giertz

Jag är nöjd, stolt och pigg. Visst känns det att kroppen cyklade 30 mil igår men faktiskt inte särskilt mycket. Jag var lite besviken när jag gick i mål igår eftersom jag hade förväntat mig att cykla på cirka 12 timmar. Men nu blev det inte så. Det är lätt att stirra sig blind på tider framför allt när man är medlem i en cykelklubb. Men att cykla runt Vättern, 30 mil, är en prestation som många aldrig ens skulle drömma om. Så jag är nöjd!

Vi startade 5.58. Det var mycket nerver och många förväntningar i startfållan. Starten var häftig där vi slussades in i startsektioner och varje sektion ledsagades av två motorcyklister ut ur Motala. Det var en härlig känsla.

 

Första delen av Vätternrundan var tuff. Rak motvind hela vägen ned till Jönköping. Den delen var delvis också kuperad framför allt sträckan mellan Gränna och Huskvarna. I Jönköping var vi redan efter vår tidsplan.

Men vår förhoppning var att vi skulle ta igen detta på andra sidan sjön. I backarna efter Jönköping släppte två av våra kompisar gruppen. De orkade inte tempot. Resten av oss körde på i riktigt bra fart. Under vägen hakar två killar på vår klunga och vi låter dem vara med. De är inga nybörjarcyklister. Båda har cyklat Vätternrundan mer än 15 gånger.  Klungsnyltare tycker jag annars var ett problem under cyklingen. Jag tror det drabbar oss mer långsamma cyklister än de snabba. Flera hänger bara på och har ingen erfarenhet alls av klungkörning.

 

I Hjo stannade vi och åt lasagne. Efter den var jag som ett kraftpaket. Vi höll bra fart ända fram till strax före depån i Karlsborg. Då smäller det. Ett föremål på vägen gör att den ene cyklisten i vår klunga vobblar och kör in i sin kompis. Han föll med huvudet rakt i asfalten. Kort efter vår olycka kommer en snabbklunga från Team High Chaparral. De smäller alldeles intill oss. Det blev kaos i trafiken och bland cyklister. De skadade fick hjälp av underbara sjukvårdskunniga personer som råkade passera i bilar vid platsen. Båda cyklisterna fördes bort i ambulanser.

Killen i vår klunga mår efter omständigheterna bra. Han har tillbringat natten på sjukhus, minns ingenting av själva olyckan och har brutit nyckelbenet och ena fingret. Även den andre cyklisten ska enligt uppgift vara ok. Olyckan skakade om oss rejält. Vi tog oss till depån i Karlsborg och stannade där ett tag. Då hinner våra vänner som vi lämnade i Bankeryd i fatt oss. Vi bestämmer oss för att hålla ihop fram till mål. Tiden var inte längre lika viktig. Vi gick i mål efter 14 timmar och 6 minuter.

Vår lilla klunga. Fyra av oss är klassikernördar

Om man bortser från vinden var vädret fantastiskt. Vissa delar av rundan var gudomligt vacker genom hagar och skog. Ett riktigt sommar-Sverige. Jag trodde att Vätternrundan skulle vara mentalt utmanande på grund av distansen och det antal timmar man är ute. Men det var tvärtom. Bortsett olyckan tyckte jag det var en riktigt härlig upplevelse. En riktig cykel- och folkfest. Redan idag har jag bestämt mig för att cykla nästa år igen med mål att mig runt under 12 timmar.

 

 

Imorgon är det dags

Publicerad den 14 juni 2013 klockan 07:10 av Helena Giertz

Om ett dygn sitter jag på cykeln och kämpar mig runt sjön. Jag är riktigt taggad. Nu har jag gjort det jag kan för att förbereda mig. 165 mil är cyklade, cykeln är nyservad,  kolhydratladdning pågår och allt är packat.

I eftermiddag sätter jag mig i bilen till Motala. Det blir pasta på kvällen och en kort tur runt mässområdet för att hämta ut nummerlappen. Sedan väntar sängen och förhoppningsvis några timmars god sömn.

Sista träningspasset gjorde jag i onsdags. Det blev solskenscykling på förmiddagen och träff med Sydsvenskan för filmning, som du kan se här.

På kvällen väntade ett kort men intensivt pass. Körde Vätterntestet med riktigt bra snittid 32 km/h. Det kändes som det fanns gott om styrka i benen. Sedan dess har det varit lugnt. Jag har mest ägnat tiden åt att planera loppet och stoppen. Och självfallet har jag checkat väderprognosen. Just nu ser det riktigt bra ut. Jag håller tummarna för att regnjackan förblir oanvänd. Du kan följa mig via twitter eller instagram på helenagiertz. Ni som vill ge mig lite extra pepp får gärna twittra en hälsning. Det kommer plinga till i telefonen varje gång! Tänk så mycket energi det kommer ge under loppet.

Sista långloppet och pay-back-time

Publicerad den 10 juni 2013 klockan 09:30 av Helena Giertz

Sista långloppet är nu avklarat. Det ska bli skönt att lägga Vätternrundan bakom mig. Cykling tar tid och familjen knorrar. Husiesvängen blev sista långloppet, 12 mil. Den har samma bansträckning som Malmö Velo Classic så det var välbekanta vägar. Slimmingebacken suger fortfarande musten ur benen. Jag cyklade med Peter, PG och Michael. Vi ska cykla Vätternrundan tillsammans och har samma målbild, att gå i mål runt 12 timmar. Det kräver att vi cyklar på snitt 28-29 km /h för att ha tid för depåstopp. Det fixade vi galant i söndags. I veckan återstår ett kortare cykelpass sedan är det vila.

Det ska bli riktigt skönt att ta sig an rundan runt sjön och lägga det momentet bakom mig. Cyklingen har tagit mycket tid och jag kan konstatera att jag inte gjort mycket för hemmet och att trädgården förfaller.

Förra veckan gick jag skämtsamt igenom cyklingens regler ”The Rules”. Jag läste rule # 11 och skrattade gott åt ”Family does not come first. The bike does.”.

- Ja, men så är det faktiskt, sa ett av mina barn. Det är bara cykling i din värld. Och jobb.

Förvisso sas det med mycket ironi. Men med lite självrannsakan så ligger det något i kommentaren. Jag har under vintern och våren jobbat mycket och har sällan kommit hem före sju. Till det kommer resor. Och så fort jag har varit ledig så har jag, just det, cyklat. När jag gick igenom mina registrerade träningar så har jag lagt ungefär en vecka på träning i maj månad.  Under juni månad har jag tränat i snitt 1,5 timme per dag.

Kombinationen mycket jobb och mycket träning får konsekvenser. Jag har max lagat en vardagsmiddag under maj månad. Jag är knappt i tvättrummet och jag stryker aldrig. Bredvid mig på nattduksbordet ligger en halvläst bok. Sedan i mars månad. När jag väl går och lägger mig så är jag för trött för att läsa. Och jag när jag gick ut i förrådet i helgen upptäckte jag att Dahlia-knölarna ännu inte är i jorden. Ogräset frodas och jag bryr mig inte. Men det gör grannen.

- Snart, säger jag, snart så har jag cyklat färdigt.

Så efter Vätternrundan är det pay-back-time.  I två eller tre dagar. Sedan väntar nästa träningsläger. I simning. Är du sugen på att göra en Klassiker? Det bästa rådet jag kan ge, är att förankra satsningen väl där hemma, för det tar tid. Mycket tid.

Sittkomforten fixad med ny sadel

Publicerad den 7 juni 2013 klockan 12:12 av Helena Giertz

Något som har plågat mig sedan jag köpte racern är sadeln.  Jag har i princip betat av alla punkter på min to-do-lista inför Vätternrundan. Jag cyklar snabbare, jag fixar punkor och jag cyklar i klunga. Den sista punkten att fixa ny sadel har jag skjutit lite framför mig. Trots förfärlig smärta. Ibland har jag tänkt att jag i värsta fall får stå upp och cykla de sista timmarna under Vätternrundan.  Men för två veckor sedan tog jag tag i skrevproblematiken.

- Hur vågar du köpa ny sadel så kort tid före Vätternundan? frågade en cykelkompis.

Svaret är enkelt. Det kan inte bli värre. Cykelcity i Lund har flera modeller som man kan låna för att prova sig fram. Det rekommenderar jag. En ny sadel är inte billig. Den kan kosta mellan 700-1400 kronor. Min ordinarie sadel San Marco har jag ratat.

Bild: Cykelcity

Jag har provat Specialized Ruby som jag har hört mycket gott om. Jag cyklade Ringsjön Runt med den. Ingen skillnad.

Bild: Cykelcity

I veckan lånade jag en Selle Italia och provcyklade den på nationaldagen. Äntligen! Bingo! Den tillsammans med Assos Chamois Cream kommer kännas som en väl insjunken fåtölj.

Det blev två rundor på nationaldagen. Morgonens runda var ett riktigt ”halleluja-moment”.  Solsken, vinden i ansiktet, samstämmighet i pedaltag och ljudet av smala racerdäck mot asfalten. Vi snittade 29 km/h på våra fem mil.

Med ny sadel, högre snitthastighet och med punkkompetens är jag redo. Vätternrundan och klassikermoment nummer två. Bring it on!

Sista träningsveckan före Vätternrundan

Publicerad den 5 juni 2013 klockan 08:12 av Helena Giertz

Nu återstår sju träningsdagar och två vilodagar före Vätternrundan. Många undrar över upplägget för den sista veckan. Så här skriver Mattias Reck, förbundskapten för det svenska herrlandslaget på landsväg, i tidningen Cykla ” Var inte rädd för att köra ganska hårt och långt helgen innan Vätternrundan. Ta sedan dessutom ett kort pass på tisdag eller onsdag där du under en timma lägger in 15-20 minuter med intensivare arbete. Det gör dig inte trött utan ser till att bibehålla de bra processer du byggt upp. Resterande dagar vilar du.”

Så mitt träningsupplägg är följande:

5/6 Vila
6/6 5-6 mils cykling och peptalk med den grupp jag ska cykla Vätternrundan med
7/6 Styrkepass med fokus på bålträning
8/6 Intervallpass cykling
9/6 Husiesvängen 12 mil
10/6 Service av cykeln och ett löppass
11/6  Styrkepass med fokus på bålträning
12/6 Intervallpass cykling

Vissa dagar är jag mer stolt än andra att jag kommer iväg och tränar. Som igår. Jag kom hem helt mentalt urlakad efter två tuffa jobbdagar. Sent omsider, framåt halv nio på kvällen, kom jag iväg på ett 8 km löppass. Kom hem med mer energi än när jag stack iväg.

 

 

Ringsjön Runt i solsken och lite regn

Publicerad den 2 juni 2013 klockan 11:56 av Helena Giertz

Om två veckor är Vätternrundan avklarad. Jag känner mig redo. Nu är jag uppe i mer än 130 cyklade mil och jag lär passera 150 mil innan jag tar mig an det stora loppet. Igår cyklade jag Ringsjön Runt och var nöjd med både loppet och tiden. Inga punkor. Däckbytet visade sig vara helt rätt.

Jag cyklade Ringsjön förra året och bestämde mig då för att jag inte skulle cykla igen pga säkerheten. Men i år hade arrangörerna en ny bansträckning för den långa rundan. Det var väldigt lyckat och betydligt mer säkert.

Jag cyklade med en klubbkompis PG som också gör Vättern för första gången.  Det blev ett av de roligaste lopp jag har cyklat. Många goda skratt. Vi var inte snabbast men å andra sidan var vi helt stilsäkra.

 

Förutsättningarna var de bästa med sol och lagom värme. I slutet med cirka fem kilometer kvar kom en rejäl störtskur. Så fick vi prova på att cykla i hällande regn om än en väldigt kort tid. Man kan krasst konstatera att man blir rejäl blöt.  Vi snittade ca 26 km/h och tog oss runt den 125 km långa banan på 4.45.

PG , jag och ytterligare tre personer  kommer cykla Vätternrundan tillsammans. Gemensamt är att vi cyklar loppet för första gången. Vi har som ambition att cykla loppet på tolv timmar men kommer inte gråta floder om vi cyklar in på 14.

I veckan blir det intervallpass och styrketräning.  Vår lilla Vätterngrupp ska få till gemensam träning och peptalk. Till helgen blir det Husiesvängen som en generalrepetition inför Vättern.

Direkt efter Vättern blir det simträning

Publicerad den 30 maj 2013 klockan 08:01 av Helena Giertz

Att kvinnor är bättre på simultankapacitet är en seglivad myt. Mitt förhållande till Klassikerträningen är ett bevis. Jag har väldigt liten förmåga att sätta fokus på någon annan gren än den närmast förestående Klassiker-grenen.

 

Bild: Malmösimmet

Men nu har jag insett att Vansbrosimmet kommer väldigt snabbt efter Vätternrundan. Det blir tre veckor för simträning om jag håller fast vid mitt grenfokus. Så i veckan har jag tagit mig lite i kragen och blickat bortom 15 juni.

Jag har blivit medlem i Simklubben Ran, anmält mig till simläger, anmält mig till Open Water-tävling och beställt våtdräkt. Jag har valt att satsa på en våtdräkt av bättre kvalitet för jag är säker på att jag kommer gilla simmomentet. Skarpt! Lika säker på det,  som jag var att rullskidor inte riktigt var min grej.

Jag simtränade och tävlade upp i tonåren och fullkomligt älskar vatten. Vinterbadar gärna. Så jag ser faktiskt fram emot att få börja. Simningen är nog den Klassikergren i vilken jag faktiskt kan få glänsa lite.

Rullskidorna är förresten fortfarande till salu så lägg gärna ett bud. Pengarna går oavkortat till Friends.

Grand Fondo med tuff Lotta på Åsen

Publicerad den 27 maj 2013 klockan 07:45 av Helena Giertz

Gran Fondo var  en härlig utmaning med sina 137 km och 1045 höjdmeter. Det blev ingen träning på att cykla i regn. Lagom till start hade himlens våta droppar upphört och det var uppehåll under hela loppet. Loppet var ändå en riktigt bra övning inför Vättern. Banan var vacker och tuff med sammanlagt tre stigningar uppför Söderåsen. Min bekantskap med Lotta på Åsen-backen kommer att bli kort. Hon tog fullständigt musten ur mig. Men hon vann inte. Jag tog mig uppför henne utan stopp. Tror inte att jag kommer besöka henne på mycket länge. Benen fick sig en rejäl genomkörare. Tyvärr också vänsterknät.  Det gör fortfarande ont. Oroväckande ont.

Bild: Björn Nordgaard

Bild: Björn Nordgaard

Jag gick i mål på drygt sex timmar. Jag hade förväntat mig en bättre tid. Nu är inte tiden det jag jagar, utan genomförandet. Men det bor en vinnarskalle i mig som tävlar mot min egen prestationsgräns. Trodde jag skulle cykla lite snabbare. Tyvärr hittar du mig inte i resultatlistan. Jag finns helt enkelt inte med. Har meddelat Eslöv CK men inte fått något svar. Tiden var alltså inget att skryta med och jag kan inte skylla på punkastopp. Jag körde loppet helt utan punkor och i trevligt sällskap.

Jag cyklade med Emma som också gör Klassikern. Vätternrundan blir hennes tredje moment. Hon är en grym löpare. Jag fick många bra tips inför Lidingöloppet. Som just idag känns väldigt långt bort. Löpträning lockar inte alls med ett värkande knä.

Bild: Björn Nordgaard

I slutet av loppet tänkte jag mycket på Jackson Browne. En gammal låt, The Load out, från skivan Running Empty kom över mig under cyklingen. Jag vet inte varför, för den har absolut inget med cykling eller tävling att göra. Men de tre första fraserna Now the seats are all empty, let the roadies take the stage, pack it up and tear it down, påminner  mig om känslan när man kommer in som en av de sista i ett lopp. Showen är liksom slut. Ingen hejande publik och prisutdelningen är över. Men känslan är ändå obeskrivlig när man passerar mållinjen. Trötthet, stolthet och lycka. Endorfinkick. På lördag är det dags igen. Då tar jag mig an Ringsjön Runt med en tydlig målsättning att ha en bättre tid än i Gran Fondo.

Film från Gran Fondo

Bilder från Grand Fondo

Bild: Eslöv Ck

 

 

Tipsen för en regnig Vätternrunda

Publicerad den 24 maj 2013 klockan 08:25 av Helena Giertz

Väderprognoser är färskvara. Gran Fondo i Eslöv körs på lördag och jag håller koll på prognosen via alla väderappar. Igårkväll var prognosen regn över Eslöv och idag på morgonen så är prognosen moln och uppehåll. Jag föredrar givetvis att cykla när det inte regnar. Men jag såg regnet som bra förberedelser inför Vätternrundan. Vätternrundan 2012 var ett av de tuffaste loppen genom tiderna. Ett fem timmar långt, ihärdigt regn i kombination med kyla fick ca 2 250 cyklister att bryta. Bara 1985 bröt fler. Min sannnolikhetslära säger mig att så illa kan det inte bli i år igen. Men störtsäker kan jag inte vara. Regn i juni är ju rätt vanligt.

 

Bild: Micke Fransson

Nyligen gick  Vätternrundan ut med en förfrågan om tips för att stå ut med kyla och väta. Här är några av de mest kreativa:

Sopsäck under cykeltröjan räddade mig från Hjo hela vägen till Motala. Min regnjacka funkade några timmar, men sen vart det kört. Så ta med en sopsäck!

Kör din förberedande träning i Norrbotten, allt kommer att kännas som tropiskt när du sedan cyklar varsomhelst söder om Sundsvall.

Jag hade extra vantar i sadelväskan. När jag skulle byta var de plaskblöta. Tips ha extrakläderna i en plastpåse. Min sadelväska var inte vattentät.

Aldrig sluta trampa!

 

Bild: Micke Fransson

Vätternrundan summerade alla goda tips och här är tipsen för att hålla sig någorlunda torr och inte frysa:

1. En riktigt bra regnjacka
2. Underställ av merinoull
3. Riktigt bra handskar
4. Extra underställ och handskar väl inplastat så man kan byta
5. Riktigt bra skydd för fötterna
6. Stanna inte för länge i depåerna om man inte måste
7. Ät och drick regelbundet och gärna varmt
8. Träna i alla väder
9. Träna mycket
10. Be happy

Vätterntest i duggregn och på leriga vägar

Publicerad den 22 maj 2013 klockan 07:52 av Helena Giertz

I tisdagskväll var det dags för klubbens Vätterntest. Testet ger en indikation på vilken grupp man bör välja till Vätternrundan för att få en bra tur runt sjön. Erfarenheterna i klubben visar  att den tid man kan prestera i testet korrelerar väl med den snittfart man kan uppnå under Vätternrundan. Baserat på tiderna så delas klubbens Vätternentusiaster upp i olika subgrupper.

Resultat/rekommenderad SUB-grupp
Tid <34:00 SUB 7
Tid <35:29 SUB 7.30
Tid <36:59 SUB 8
Tid <40:00 SUB 9
Tid <44:00 SUB 10
Tid <48:00 SUB 11
Tid >48:01 SUB 11+

 

Bansträckningen var 11 kilometer med start och mål i Hököpinge kyrkby. Vi cyklade två varv genom småbyar på leriga vägar och i duggregn. Ganska ovant och skitigt att cykla i regnväder. Man blir lätt bortskämd med solskenscykling.

Jag hade fått förmånen att få en sen starttid eftersom jag aldrig hinner hem från jobbet i rimlig tid. Det innebar att jag startade bland klubben snabbaste cyklister. Det var två minuter mellan varje start. Jag blev omkörd inte bara en gång utan flera gånger. Inte en chans att hänga på dem. Ola Hallberg som förra året cyklade Vätternrundan på 6.41, snittade 38 km/h. Jag snittade 28,5 km/h och tiden blev 46.41. Det innebär sub 11 för min del.

Det känns helt otroligt om jag kommer kunna ta mig runt Vättern på under 11 timmar. För ett år sedan satt jag för första gången på en racer. Själv har jag har siktat på en tid runt 12 timmar. Nästa utmaning är cykelloppet Gran Fondo i Eslöv på söndag. Då ska förhoppningsvis flera av oss i sub 11-gruppen cykla tillsammans den långa sträckan på 13,7 mil.

 

Helenas Klassiker
Den här bloggen handlar om en vanlig motionärs väg mot en svensk
klassiker - att inom ett år genomföra Vasaloppet, Vätternrundan,
Vansbrosimmet och Lidingöloppet. Bodypump och spinning är idag
min träningsvardag. Nu väntar rullskidor, cykling, simträning och
löpning. Du kommer följa mina medgångar och motgångar, hur jag övervinner slaget mot soffan och hur
jag kombinerar träningen med jobb och familj. Varför en sådan galen
idé? Jag är alldeles för nyfiken för att inte våga testa. Kan jag kan du!

Senaste kommentarer

Annons:
Annons:
Blogg
Läsarpulsen
Annons:
Bloggar