Relationsproblem med rullorna
Det kan nog låta som allt går på räls när jag skriver här på bloggen. Det gör det inte. Vardagen är numer väldigt mycket vardag, jobbmängden ökar och kvällarna blir mörkare. Har inte åkt rullor på två veckor. Vi är inte riktigt i fas med varandra, rullorna och jag. I tisdags hade jag bestämt mig för att sticka ute före onsdagens träning med skidklubben. Bara för att kunna säga absolut, självklart, stensäkert har jag rullat sen sist. Vem lurar jag?
Jag kom hem i någorlunda god tid och skulle precis dra på mig träningskläderna för att sticka ut då en plötslig tonårsutmaning dök upp. Den typen av frågor måste lösas här och nu, inte sen. Så när väl det var överstökat var mörkret kompakt.
Jag stack på spinning istället och hade gärna kört ett pass med bara AC DC, Metallica och Rammstein, ja till och med Slipknot. Att vara tonårsförälder kan fresta på tålamodet.
Men nu har jag lagt upp en strategi för rullorna. Jag måste åka mer och det kommer inte bli på kvällarna.Jag kommer helt enkelt inte hem i tid. Så jag kommer köra pass både lördagar och söndagar. Jag är grymt avundsjuk på Håkan Huselius i skidklubben som är som en gummiboll på rullskidor. Och jag vet att det bara är träning, träning och åter träning som tar mig dit.
