Utförsåkning har fått konkurrens
Den största vinsten än så länge är inte Engelbrektsmedaljen utan den återupptäckta glädjen över att åka längdskidor.
Det är märkligt hur hjärnan fungerar. När jag tränade i Fogdarpsspåren i december kom flera barndomsminnen tillbaka från längdskidåkning i Blåbärsdalen i Tyringeskogarna. Minnen av mina rödbruna skidlaggar, läderpjäxor och stålbindningar, valla med ljusstumpar och känslan av våta lovikkavantar. Jag måste ha tyckt om längskidåkning redan då.
Jag lever efter devisen att träna det du tycker är roligt, för då blir träningen verkligen av. Att jag tycker så mycket om längdskidåkning har gjort det lätt att ta varje tillfälle i akt till att träna.
Min kärlek till utförsåkning har fått konkurrens. Längdskidåkningen kommer numera ha ett givet utrymme under vintersemestrarna.
I tisdags övergav jag backarna för längdskidåkning. Det var en oslagbar upplevelse. Långt ifrån liftköer och produktplaceringar i backen. Här var det bara naturen. Alldeles tyst och stilla.
