DESIGNERFRÅGAN | Tankarna bakom smöret

Dagens designerfråga går till Minna Palmqvist, som gör kläder som inspirerats av tankar om kropp och ideal. Med hjälp av ett stort block smör och lavendelfärgat tyg har hon skapat en installation som ska föra tankarna till det som gradvis händer med kroppen när den åldras.

Foto: Anna Rönnqvist

Det är ju något som alla måste förhålla sig till: att se sin kropp förändras, både med tiden, men också på grund av andra faktorer, som sjukdom. Har du några förslag på hur man potentiellt kan förhålla sig avslappnat till sin kropps förändring i en tid av kroppsfixering?

Minna Palmqvist: – Ja, den här förändringen är något vi inte gärna pratar om, och många förnekar ju den så till den milda grad att de inte kan se det vackra i tex en ny skrattrynka, utan de ser det som slutet på den unga skönheten (vilken är den enda skönhet vårt samhälle accepterar), men då jag själv inte kommit allt för långt i kroppens förändring, trots att mycket ändras mellan 20 och 30, så har jag inte några tips. Jag antar att det bästa vore om man kunde jämföra sig bara med sig själv, och se till hur man mår och vad man har just där och just då utan att väga in hela modellbranchen och hur man såg ut när man var 19. Men hur gör man det i ett samhälle som vårt?

Läs en längre intervju med Minna Palmqvist, om hennes cellulitleggings och skillnaden på fakta och fiktion i modet, i Sydsvenskans stilsidor på lördag.

Taggar: identitet, kropp, minna palmqvist
Skriv en kommentar »

FÄRGTEMA | Sonias känsla för färg

Källa: Fetching things.

Efter att hon sytt ett färgstarkt kubistiskt lapptäcke åt sin son fortsatte Sonia Delaunay fylla sitt hem med kollagekompositioner. Hon täckte lampskärmar, kläder, kuddar och andra föremål med geometriska former och färg, färg, färg.

Källa: Obit.

Sonia Delaunay, som hängde i avantgardistiska kretsar, tyckte inte om att man separerade finkonst från konsthantverk och hon levde som hon lärde genom att förutom i målarduken hitta kanvasytor i tyger såväl som leksaksskrin. Hon kom att designa allt från möbler, kläder och handväskor till operakostymer, butiksutrymmen och mattor.

Design B53 (1924) via The Colour Store.

När hon för första gången försökte öppna en boutique, ”Casa Sonia” i Nice, drog sig hennes finansiärer sig ur eftersom de tyckte att hennes kreationer var för moderna. Just modern är ett ord som hänger ihop med Sonias uttryck. Fortfarande. Besöker man utställningen Avantgardens Kvinnor på Louisiana, öppen till den 28 maj, där Sonias konst är en viktig del, slås man av hur aktuella hennes skisser och tyger känns än idag. På riktigt, alltså. Särskilt är det färgerna som får bilderna att framstå som om de var gjorda inte igår, inte idag, men imorgon.

Sonia öppnade en butik till slut, i Paris, och sålde kläder av egna tyger, bland annat till kända skådespelare.

En kappa till Gloria Swanson. Foto: Wolfgang Woessner från utställningen “Color Moves: The Art and Fashion of Sonia Delaunay” på Cooper-Hewitt, National Design Museum via Artnet.

Baddräkt (ca. 1928), foto från utställningen “Color Moves: The Art and Fashion of Sonia Delaunay” på Cooper-Hewitt, National Design Museum via Artnet.

En fransk poet sa om henne: ”Efter fem minuter i Sonia Delaunays hem, vem har inte känt mer övertygelse, mer hopp och mer glädje?”

Bild via Paisley Diaries.

Det är något med hennes konst som får en att vilja omringa sig med färg. Filtar, kuddar, mattor, tavlor. Som får en att önska att vardagsrummet, veckan, livet, skulle kännas lite mer som ett av hennes lapptäcken.

Källa: Art and Women.

Taggar: färg, konst, mönster, sonia delaunay
Skriv en kommentar »

HÅLLBART MODE | Återfallsutmaning

George Phoenix via Wikimedia Commons.

Dagens hållbarhetsidé: Återinviga ett gammalt plagg.

Dags att gå på gå på upptäcktsfärd i den egna klädkammaren. Nej, det är inte direkt mer miljövänligt att fysiskt ha på sig en jacka än att låta den hänga i garderoben, men det kanske ändå finns fördelar med att återbesöka bortglömda plagg ibland? Att rota fram sitt forna jag i klädform utan att rygga tillbaka? Kanske stoppar det en från att stressköpa en ny vårjacka. Om inte annat kan det åtminstone vara en utmaning att våga sig in i garderobens mörkaste hörn och komma ut påklädd i något nytt fast gammalt.

Själv gjorde jag comeback i tre gamla plagg under veckan som gick. Tre vårjackor, som av olika anledningar under många år hängt kvar hos mig, men nästan aldrig på mina axlar, fick återse dagsljus.

I. Rödvinsköpet

Köpt i en storstad som jag spenderat sommaren i precis innan jag skulle åka hem igen. Efter att ha varit konstant pank och snål hade jag plötsligt druckit karaffvin mitt på dagen och befann mig i en stor klädbutik med mitt kontokort fullkomligen vibrerande i fickan. Då kändes det som en bra idé att köpa en nästan midjekort dubbelknäppt jacka i vinterjackstyg som är för kall att användas på vintern men för varm att användas på våren. Den var inte ens på REA! Men nu, sju (!) år senare, lyckades jag äntligen vädermatcha den. Tack för det, svenskt oberäkneligt vårväder. (Råkade dock spilla ta-med-kaffe över hela ena ärmen så nu dröjer det väl antagligen sju år till innan jag vågar bära den igen.)

II. Bohouniformen

Jag jobbade i en klädbutik som var för dyr för oss som jobbade där att handla i. Ibland på lunchrasterna sprang jag i någon klädkedja som matchade min budget bättre och en dag hittade jag en trenchcoat som var glansig och påsig i formen som fick mig att känna mig lika delar lyxig som hemlös. Bra kombination som ringade in mitt dåvarande liv ganska väl. Den har åldrats fint och överlevde 40 grader i maskin så nu får den igen mig att känna mig ambivalent på ett trevligt sätt. Trasig och glamorös på samma gång.

III. Jobbsökarjackan

Köpt inför en arbetsintervju. Jag minns att jag bar den med krispig vit t-shirt, silverhalsband och grå gubbbyxor och att jag kände mig fin och ny. Tror att det är en bra känsla att ha när man går på arbetsintervju. Minus med jackan är att den ser ut som en regnjacka men verkligen inte är vattentät. Dessutom måste man nästan ha på sig läppstift när man bär den. När jag steg ut i den på gatan häromdagen, för första gången på mycket länge, kom jag plötsligt på att jag ibland använt den som joggingjacka. Tack och lov var min jogging aldrig intensiv nog för att lämna den charmiga doften av sportsvett i tyget.

(I förrgår när vinden var efterhängsen och jobbigt bar jag jacka nummer III under I. Det visade sig funka ganska bra.)

Någon som antar utmaningen att göra samma? Att under den kommande veckan bära minst två plagg som hängt orörda i minst ett år i garderoben? Berätta gärna om hur det gick!

Taggar: identitet, konsumtion
Skriv en kommentar »

Fashion victim:

Taggar: dagens bild
1 Kommentar »

HÅLLBART MODE | På andra sidan sabbatsåren

Bruno Pieters. Foto Patrick Dembski via Bruno Pieters.

Make common sense common.

If you can’t accept something, then change it.

Everything happens for a reason, but we can be the reason they happen.

Det hängde många ödesdigra (och kanske lite klyschiga) formuleringar i luften efter att Bruno Pieters föredrag under modemiljökonferensen i Köpenhamn förra veckan. Designern inledde med att erkänna att han trodde han hade för mjuk röst för att hålla föredrag, men det visade sig att stora ord faktiskt blir rätt vackra när de uttalas av just en mjuk röst.

Bruno Pieters har varit ett ganska välkänt namn i modevärlden, dels på grund av hans eget märke, men också för hans samarbete med företag som Weekday och Hugo Boss. En dag fick han nog och gjorde slut med hela branschen och stack till Indien.

Bild via Honest by.

Brytningen varade inte för evigt för nu är han tillbaka. Han är tillbaka med en inställning som lyder ungefär – detta är mina ord – ”modebranschen suger men det behöver inte jag göra”. Med märket Honest By försöker han utmana de saker som fick honom att tröttna på branschen från början. Bland annat vill han göra kläder som inte skadar miljön och för att bevisa att det inte bara är tomma ord tillåter han full insyn i samtliga produktionsled. Han gillar inte ordet ekomode (”Det är bara mode”), men det är vad hans kollektioner innehåller. Plaggen tillverkas i begränsade upplagor och i webbshoppen kan man läsa på om tillverkning, klädvård och om materialen är veganska eller inte. Det rör sig fortfarande konsumtion, men om mer medveten konsumtion.

Världen, framförallt modevärlden, skulle vara bättre om fler stannade kvar efter sina uppvaknanden, istället för att fly och göra något annat någon annanstans. Stannade kvar och försökte förändra. Man kan ju faktiskt göra det. Även med en mjuk röst.

Taggar: antwerpen, bruno pieters, hållbart mode
Skriv en kommentar »

HÅLLBART MODE | Tre sätt att tänka

Foto: Allan Grant  (1959) via LIFE.

På ämnet hållbart mode: vad kan man som ensam individ göra?

Hur mycket ska man engagera sig? Hur dåligt samvete bör man ha? Bomullsskulden är såklart för stor för att bäras på en enda privatpersons axlar, men samtidigt bör man som människa förhålla sig på något sätt.

Här på Sista Skriket kan vi till exempel bli bättre på att prata om det. Prata om att hållbart mode inte bara innebär ekotyg. Om att det inte bara går ut på att vägra konsumtion och sucka åt snabba trender. Eller om att ha dåligt samvete. Det behöver inte vara allt eller inget. Hållbart mode är, och kan vara, många saker. Framförallt kan det vara en inställning till kläder.

Framöver kommer Sista Skriket extraknäcka som en anslagstavla för bra hållbara förhållningssätt till mode. Alla bidrag och tips tas emot med öppna viftande armar.

Vi börjar med tre saker att tänka på:

1. Det är okej att vara sentimental.

Istället för att skämmas över överdriven plaggsentimentalitet kan vi vara nöjd över den. Att låta kläder bära minnen gör kanske att vi är mindre benägen att slänga dem. Att vara känslosam med kläder är också lika med att ge dem ett värde utöver det ekonomiska.

2. Sluta behandla plagg som engångsligg.

Sluta se på kläder som sommarkatter. (Eller på sommarkatter som kläder.) Det kan helt enkelt vara nyttigt att ibland vara som Chandler i Vänner – nojig inför att binda sig. Inom rimliga gränser, såklart. Ser direkt Woody Allen framför med uppspärrade ögon och blöta handflator hysterisk framför en potentiell vårjacka. Men kanske kan man lugnt stirra jackan i ögonen och fråga sig själv: kommer jag älska dig imorgon? Någon enstaka gång kanske man lyckas visualisera ett blasé breakup i framtiden och svara nej på den frågan.

3. Analysera garderobsstatistik.

Ha lite självinsikt. Om man alltid köper polyesterplagg men aldrig använder dem (been there done that) borde man kanske fatta hinten.

Taggar: hållbart mode, minnen, tips
Det finns 4 Kommentarer »

I en ideal värld gör mode inte världen sämre.

Man brukar säga att man ska leva i nuet, eller som om man skulle dö imorgon, men det är ju det vi gör. Hade det för länge sedan uppfunnits ett piller som gjort att vi lever i 500 år skulle nog inte världen se ut helt som den gör. Vi skulle i alla fall säkert tveka mer innan vi skövlade regnskog, käkade jätteräkor och slösade med vattnet.

I torsdags arrangerades Copenhagen Fashion Summit på operan i Köpenhamn. Över tusen människor dissade solen för att prata om hållbarhet, och den nuvarande bristen på just det, i dagens mode- och textilindustri. Förutom Prinsessan Mary, som höll inledningstal, talade representanter från olika hållbarhetsinitiativ, Greenpeace, stora modeföretag, FN och danska regeringen om och hur modets framtid kan få drastiskt grönare utsikter.

En sådan här konferens skulle alla som jobbar med mode behöva gå på. En gång i veckan. För även om man vet att läget är ohållbart så är det alldeles för lätt att titta åt ett annat håll.

Redan i inledningen talades det om konsumentens ansvar, konsumentens ansvar att shoppa mer hållbart och efterfråga ekologiskt, men efter hand som dagen gick och olika personer fått möjlighet att uttala sig stod det ändå, tack och lov, klart: alla som har med mode att göra har ansvar. De som ritar tröjan, sätter loggan i nacken, som säljer den OCH den som köper den. Alla måste tänka, inse och, framförallt, förändra sina beteenden.

Det finns vyer i modeindustrin som är allt annat än vackra. Det är bransch med många fula fläckar, med bekämpningsmedel som läcker ut i floderna och dåliga arbetsförhållande. Ibland kan man nästan tänka att enda sättet man kan arbeta med mode är om man sätter på sig skygglappar som skymmer allt det fula. Men Fashion Summit handlade om det motsatta: om att faktiskt stirra rakt in i den avgrund som blivit vår framtid och planera hur vi bäst ska kunna göra en U-sväng utan att förlora det fina med modet på vägen.

Danish Fashion Institute förtjänar en eloge som skapat ett ambitiöst forum med fokus på modets hållbarhetsparadox. Det var ett evenemang som bidrog med både förtvivlan och hopp. Som det är nu förbrukar vi en och en halv jords resurser. I takt med att medelklassen ökar, ökar också påfrestningen på miljön. Särskilt svårt är det när det kommer till modet eftersom dess grundprincip handlar om förändring, om att lämna saker bakom sig. Och det är en förändring som går snabbt. Om mode ska finnas kvar måste vi lära oss att förhålla oss till det på andra sätt än att konsumera det. Det vi faktiskt konsumerar får inte göra världen sämre.

Här kommer några trådar och tankar från konferensen:

Designerns ansvar
* Hållbarhetstänket måste börja redan på designerns skissbord. Idag går det åt fruktansvärt mycket vatten för ett enda par jeans. Det måste designern ta ställning till. Uppnår plagget inte vissa miljöstandarder får man helt enkelt välja ett annat tyg. Det är ingen lätt uppgift, det finns redan många saker att ta ställning till: väder, känsla, passform. Men design kan inte vara på bekostnad av miljön.

Vad är hållbar design?
* Det finns många sätt för designern att skapa ”hållbara” kläder. Till exempel kan skor monteras så att de lätt kan plockas isär, källsorteras och återvinnas när de slits ut. Man kan rita kläder med lägre ärmhålsringning så att de inte tar åt sig lika mycket svettdoft och alltså inte behöver tvättas lika ofta. Det finns märken som gör sina skor i ett enda material som gör dem lätta att smältas ner för att sedan göras till nya par. Men – det här var en av grundtankarna för dagen – det är viktigt att hållbarhetstänket inte påverkar designen rent estetiskt. En sak är om det uppmuntrat till kreativitet och innovation, men det etiska, ekologiska, miljövänliga ska inte vara en estetik. Det går nämligen trender i estetik och trender överges som känt vid vägkanten som gamla hundar. Idealt ska det hållbara vara en osynlig självklarhet.

Dålig kvalitet är dåligt för miljön
* Alla olika skeden i plaggprocessen måste ses över: tillverkning, transport, butik. Konsumenten måste i sin tur ansvara för att ta hand om plagget och inte förkorta dess livslängd med tvätt. Man kan försöka tvätta sina plagg mer sällan och i lägre temperaturer. Framförallt måste folk bli bättre på att ta hand om sina plagg. Laga dem, sula om skor och kanske ibland göra stora ändringar i dem. Modemärken får i sin tur inte producera skit, kläder som förstörs av tvätt, som blir noppiga, som inte håller i sömmarna.

Konsumenten guide till nål och tråd
* Idag är det väldigt svårt att ”shoppa kvalitet”. Det finns sällan någon hållbarhetsgaranti bakom nollorna på en prislapp. Därför måste kunder reklamera mera. Sätta krav. Inte acceptera skor som trillar sönder (det här måste vi prata mer om här på Sista Skriket!). Några förslag som presenterades var att plagg och skor skulle komma med en lättare reparationssats, att det skulle tryckas utförligare tvättlappar och införandet av resande sömmerskor som gör kontorsbesök med nål och tråd.

Plaggens andra liv
* Märkets inblandning behöver inte sluta när konsumenten stiger ur butiken med shoppingkassen dinglande runt handeln. Det finns redan en del företag som samarbetar med välgörenhetsorganisationer eller auktionssajter för andrahandshandel av deras plagg.

För att man ska kunna shoppa eko måste eko finnas
* Hur mycket ansvar är egentligen konsumentens? Någon jämförde med mataffärer som ökat sitt ekologiska sortiment efter krav från kunder. Men det finns en stor skillnad. Idag kan man inte gå in i vilken som helst klädaffär och välja mellan en ekologisk och ickeekologisk blus som ser mer eller mindre likadana ut. Därför är det orättvist att lägga allt ansvar på slutkonsumenten.

Det som är dyrt för miljön ska vara dyrt för alla
* En organisation på plats var Sustainable Apparel Coalition, representerad av Rick Ridgeway, som bland annat arbetar med att indexera modemärkens miljöpåverkan så att de lätt går att jämföra med varandra. För att vara anknuten till initiativet är man tvungen att komma över en viss lägsta nivå. Ridgeway berättade hur de ibland använde de här siffrorna för att pusha företagen att komma i kapp sina konkurrenter. En annan tanke som han presenterade var att priset på ett plagg skulle vara bundet till hur mycket produktionen påfrestat miljön. Hade det använts giftiga medel för att färga tyget skulle plagget bli DYRARE i handeln. Och visst borde det vara så: att kostnaden på miljön märks även ekonomiskt. Att det idag är tvärtom är helt skevt.

Överkonsumtion är farligt
* Det talades om att det är viktigt att informera om de faktiska farorna inblandade med att konsumera som vi gör idag. Peder Michael Pruzan-Jørgensen, direktör för organisationen Business for Social Responsibility, gjorde en jämförelse med informationskampanjerna relaterade till rökning. Det ÄR farligt att shoppa som vi gör idag. Det kommer att få konsekvenser.

Hur farliga är jeansen?
* Idag vet man inte som kund vilken direkt påfrestning de nya jeansen faktiskt har haft på naturen. Men det vet företagen. Därför är det orättvist att lägga allt ansvaret hos kunden. Det behövs mer konkret information, mer transparens i produktionsleden. Någon föreslog att det skulle finnas streckkoder på plaggen som köparen själv kunde scanna för att läsa på.

Holly Dublin, PPR.

En viktig sak som Kirsten Brodde från Greenpeace påminde om: världen kommer förändras även om modeföretagen inte gör det. Det kommer inte vara möjligt, eller lagligt, att fortsätta producera som i dagsläget.

Holly Dublin, som jobbar med hållbarhetsfrågor i lyxstallet PPR, sammanfattade dagens ämne bra: floden eller skogarna skickade oss aldrig någon faktura. Det är dags att vi sätter ett pris på allt det vi inte betalt för.

Alla bilder från Copenhagen Fashion Summit.

Taggar: bransch, ekologi, greenpeace, hållbarhet, Köpenhamn
1 Kommentar »

Två sätt att reagera på en utställning:

Bild via Complexd.

Som barn översatte Yayoi Kusama sina hallucinationer, bland annat sin mamma i kimono täckt av prickar, till teckningar. Idag arbetar hon, 83 år gammal, från en mentalinstituation där hon är frivilligt är inskriven.

För tillfället kan man bland annat se hennes konst på Tate. Det gjorde jag i helgen. Med spår av influensa fortfarande i kroppen mötte jag hennes prickiga evighetsverk. Och blev sjösjuk. Det var som när man stirrat rakt in i solen och prickarna följer med framför pupillerna i flera sekunder efteråt. Det var obehagligt, men samtidigt, i ärlighetens namn, rätt coolt. Vissa rum, som hennes landskap där svävande bollar dubbleras till oändlighet i spegelväggar, var jag tvungen att gå snabbt rakt genom. Jag tror aldrig någonsin att jag haft en konstupplevelse som varit fysisk på samma sätt.

Bild via Ethel Chow.

När jag lämnade museet var prickarna kvar i huvudet, över hela närminnet som ett nät. Dessutom dök de upp överallt: som mönster på folks skor, i naturen, i butiker.

Min bror, som jag besökt utställningen med, fick också Kusama-symptom. Men en annan typ av symptom. Samma helg stod han som i hypnos i en butikskassa med en skjorta täckt av små handmålade prickar i handen.

Skjortan fick såklart följa med hem i handbagaget. Det som tidigare bara var ett mönster, runda ringar dubblerade tills tyget tog slut, var nu en referens till något konkret.

Har ni reagerat märkbart på någon utställning någon gång? Blivit bottenlöst inspirerad, yr eller äcklad? Börjat gå i terapi eller våldfört er på souvenirshoppen?

Taggar: hangups, konst, london, yayoi kusama
Skriv en kommentar »

Troslinjen

Egon Schiele, ”Female torso with underwear and stockings” (1917).
Bild via Wikimedia Commons.

Som känt går det inte bara trender i plaggtyper och estetik men också i passform och hur kläder bärs.

Jeansen stoppas in i tubsockor. Chinosen viks upp. Shortsfållen klipps av. Sjalen binds runt väskhandtaget. Skjortan knäpps helt upp. Blusen knyts på magen. Trenchcoatkragen pekas uppåt.

Ibland är det extra viktigt att strumporna inte syns i vårskon; ibland är det lite coolt när de gör det.

Gentlewoman – som tillsammans med magasinkusinen Fantastic Man ofta lyfter fram lite udda stiltips såsom lyxiga flygplansfiltar och kalla duschar – tar i senaste numret upp konceptet ”the VPL”, visible panty line, som enligt dem ligger helt i tiden. Glöm alltså allt om stringtrosor, sömlösa hipsters och behåar med genomskinliga band – uppfinningar som skapades för att möta behovet av att hålla sina underkläder hemliga. Nu ska underklädeslinjerna synas genom kläderna!

Sida 62 ur Gentlewoman no 5, spring summer 2012.

Relativt regelbundet tittar underkläderna ”fram” i modet. Nu pratar vi inte om Victoria Secrets-föreställningar, utan om när underkläderna spelar en roll i påklädningarna, när trekantsbikinin syns genom en transparant topp, kalsongkanten bär på ett budskap, långkalsonger används som byxor, tanttrosor som shorts eller behåband i neon matchas med skorna. Ibland är också modet påverkat av underklädernas estetik, med sovrumsnyanser, axelremmar och satinblanka material. Något i människans undermedvetna, eller åtminstone designerns, vägrar låta underkläderna stanna i det dolda.

Troslinjetrenden som Gentlewoman tar upp får troligen inte som konsekvens att underklädesföretag börjar producera plagg med tjockare kanter, utan handlar väl mer om en sorts allmän nonchalans mot linjernas vara eller icke vara. Det som tidigare var tabu är nu ingen big deal. Faast, man vet ju aldrig. Mänskligheten har historia av att anamma skor i skumgummimaterial såväl som korsetter som trycker in revbenen. Kanske blir överdrivna kalsongkonturer ett helt nytt utseendemåste…

Taggar: egon schiele, gentlewoman, magasin, underkläder
Skriv en kommentar »

VÅREN | Fantasy-textur

Marc Jacobs, vår/sommar 2012. Foto Monica Feudi via Style.com.

Som ryggen på en stor, stor fisk eller pälsen på draken i ”Den oändliga historien”?

Marchesa, v/s 2012. Foto Alessandro Garofalo via Style.com.

En klänning som spyr ur sig fransar. Tänk dig att bära det här plagget när du är sen till bussen.

Threeasfour, v/s 2012. Foto Alessandro Viero via Style.com.

Som Matthew Schneier skriver i recensionen på Style.com: Threeasfours kollektion må ej bestå av ”gå ut med hunden-kläder”. Fast det beror såklart på vilken hund man har. Hur som helst är det något underbart med enhetlig kroppsdekoration som innefattar både kläder, hår, strumpbyxor, naglar och skor. Vad kallar man förresten strumpbyxor på armarna? Vant-tröjor? Nylonärmar? En andra hud?

Taggar: marc jacobs, marchesa, ss12, threeasfour
Skriv en kommentar »