Modeller är usla förebilder
Publicerad den 1 augusti 2010 klockan 21:32 av Ida SkovmandOm man vill vara pinnsmal och fin men inte behöva lida pin.
En tid tillbaka Sofia Dahlén skrev klokt och briljant om varför det är dumt att jämföra svåruppnåeliga ideal inom idrotten och modevärlden. Hon gjorde jämförelsen appropå att butiksägardottern Chloé Schutermans Balenciaga-väska blev tidningsrubriksstoft och debatten snuddade vid frågan varför extravagant modekonsumtion provocerar, men inte till exempel inköp av svindyr hockeyutrustning till en sportintresserad ung snubbe. En relevant diskussion, tycker Dahlén, men inte att i de två intressesfärerna jämföra ideal och förebilder.
En modell förväntas vara naturlig, åtminstone officiellt. I varje intervju påstår modellen sig äta vad hon/han vill och knappast slava efter någon diet. Attityden är trasiga jeansshorts-casual. Det är inte okej att hinta att de blyertpennstunna låren inte är naturliga. Idrottaren däremot hymlar knappast med sin träning eller sina strängt planerade och matrutiner. Det är inget konstigt. För idrottaren ligger det ingen prestige i att framgången ska framstå att komma naturligt.
Sofia Dahlén skriver:
”Att en soffpotatis inte presterar som en elitidrottare går därför att förhålla sig till helt rationellt, man kan till och med njuta av det med en rätt hälsosam distans. Soffpotatisen lyfter inte ett finger på väg mot idrottsidealet, och vet att det är den huvudsakliga anledningen till att den inte presterar i närheten av ett proffs. Det är inte jag, det är mina omständigheter.”
men:
”Att som tjej inte ser ut som en modell är direkt personligt, ett personligt misslyckande i väldigt bokstavlig mening.”
När man solfjädrar sig med ett modemagasin får man inte ens tänka: ”ja, hon får i alla fall inte äta den här marängsswissen” som en ha!-ha!-tröst. Några uppoffringar finns inte som officiella modellbieffekter. Jo, på America’s Next Top Model handlar det visserligen om att uppoffra, anstränga och kämpa, men aldrig att Tyra Banks skulle erbjuda ett långt pekfinger och förmyndande säga: ”Nu blir det ingen mer Ben & Jerrys för er. Inga fler gratismacaroons. Nu blir det Atkins, fast utan proteinet.” Jag minns till och med ett avsnitt där modellaspiranterna bildar värsta mobben mot en deltagare som misstänks ha ätstörningar. Den stackars tjejen måste bedyra sin oskuld genom att äta tydligt inför bevakande ögon. Hej det sitter en svältande rosa elefant i rummet! Den stora tablåtabun: här i programmet måste vi vara smala som kuvert, men vi måste också trycka i oss mat i x antal sändningsminuter. Något annat vore… förkastligt.
Inte för att säga att Top Model har något med verkligheten att göra.
