Det är som att den här overkliga skönheten måste vara just overklig för att funka. Så fort den blir diskbänksrealistisk, när det börjar lukta kräks, räknas kalorier, då faller hela illusionen. Då blir det fult och förkastligt. Det måste väl tyda på att det faktiskt finns en allmän uppfattning att de här idealen inte är OK, men att så länge de FRAMSTÅR att vara sunda och naturliga så funkar det. Man rättfärdigar det genom att hela tiden belysa det naturliga och friska i det. Det tycker jag är det farliga. Att man ska tjata om friskheten i modellutseendet. Självklart finns det modellsmala kroppstyper naturligt, precis som det finns alla andra kroppstyper i världen, men det märkliga är att bygga en hel bransch runt en väldigt specifik minoritetskroppstyp och promota den som en frisk och absolut sanning.

Det känns som att särskilt modebranschen präglas djupt av de här ”låtsassanningarna”. Branschen är till viss del uppbyggd på just eskapism och den ytliga toppen av isberget. Därför tycker jag att det blir så himla tröttsamt när man ändå ska hålla på att tjata hur naturligt allt är ändå, i stället för att vara öppen med att det är en värld där ”det naturliga” faktiskt inte är så himla viktigt.

Jag minns att jag såg ett program om Madonnas backupsångerskor för länge sedan och den ena kvinnan berättade att hon varje morgon var tvungen att gå upp jättetidigt och springa på löpbandet för annars skulle hennes rumpa bli för stor. Enkelt och självklart. För showbiz behöver man vara smal. (vad man tycker om det är en annan diskussion…) Som jag ser det finns det en helt annan motivation att hålla sig fit och snygg och hälsosam om det är ett gäng kameror som bevakar en. Jag tycker inte att det är en skamfull motivation. Jag skulle säkert också anställa en personlig tränare och kanske en dietist om jag hade paparazzi i buskarna. Det är inte som att jag har något personligt behov av att alla filmstjärnor och modeller ska ha lovehandles och fläktade celluliter på skärmen. Det är hymlande KRING hur den perfekta kroppen uppstod som provocerar mig.

Paris Hilton skrev väl i sin bok (som kom ut för några år sedan) att man ska säga till alla att man bara äter skräpmat och aldrig tränar, fast det är ljug.

Lever de här människorna på att andra människor är misslyckade? Kan det vara så cyniskt uträknat?