Personlig passform, hösten 2009. Bilden ovan används, inte för att illustrera undertecknad, eller undertecknads dåliga hållning, men ett par byxor som framkallade följande passformtankar:
Hur viktig är passformen när det kommer till kläder?
Den frågan kan man inte ställa. Man kan inte ställa den generellt för det är, som det mesta annat när det kommer till mode, individuellt. Men passformen, hur mycket den betyder och vad den innebär, är inte bara beroende av personlig smak – det är i allra högsta grad något som påverkas av modets cykler.
När jag nyligen provade mig igenom och sorterade (= hetspackade ner i lådor för att förtränga till källaren) dammiga hörn av min egen garderob slogs jag av hur dålig passform många plagg hade. Det var som om jag tidigare mer eller mindre hade struntat i hur kläderna hade suttit på. Bananformade blöjbyxor (se bild), boxiga överdelar och rökhynyanserna talade sitt tydliga språk. Det var ingen smickrande flashback spegeln erbjöd mig.
Som förklaring tänkte jag att jag hunnit förändras som person. Inte fysiskt, men att jag numera tycker om när saker passar mig och att jag tidigare struntat fullständigt i passform. Det skulle kunna vara en logisk förklaring på obarbärheten jag stötte på längst in i garderoben. Men när jag tittar på bilden ovan – jag minns ändå att jag kände mig fin. Jag ser likadan ut i byxorna idag, två år senare, men idag känner jag mig som en påse vägsalt i dem – vad har hänt?
Kanske finns facit till varför de arkiverade garderobsplaggen plötsligt är så osmickrande, i kalendern.
Passform, 1999. Britney i en stökig garderobsmiljö. Bild från LIFE via Google.
Passform är estetik, estetik som är invävd i modecyklerna. Precis som det går trender i färgskalor och materialval går det trender i hur kläder ska sitta på kroppen.
Att jag nu reflexrynkar näsan framför spegeln i ett par säsonger gamla byxor med mycket stussvolym, beror kanske helt enkelt på att byxformen inte ligger i tiden på samma sätt längre. Eller åtminstone inte i min uppfattning av vad som ligger i tiden. När något ligger i tiden, är trendigt, händer något med den personliga smaken. Trenden gör specifika kläder kosher. Tiden kontrollerar i viss mån hur vi ser på kläder. Tiden rättfärdigar blöjbakar såväl som låga linningar.
Passform enligt Thom Browne, våren 2007. Bild via NY Mag.
En trend är en form av illusion som man delar med ett kollektiv. Man skulle kunna säga att man hjärntvättas lite och plockar upp värderingar som inte nödvändigtvis finns i ens grundsmak. Med hjälp av modet accepterar man vissa regler, till viss del omedvetet. Man får sin smak en smula manipulerad.
Med andra ord: modet erbjuder tillfälliga frikort till att bära byxor som ger en päronrumpa.
Av den här anledningen tror jag inte på allmäna, ”tidlösa”, stilsanningar som rör passform. Stilcoachtips som inte tar med modets förändringar i beräkningen. Särskilt provocerande var det när stilpoliserna Trinny och Susannah tvingade på sina stilpatienter en helt ny garderob från en och samma säsong, en och samma butik. Visst, nu får den stilhandikappade en repertoar av välsittande toppar – men tänk att vara tvungen att leva i AW07 för alltid? Kommer den blommiga trikåtoppen med båtringning fortfarande kännas välsittande efter, säg, fjorton månader?
Det är klart att det kan finnas tumregler och tips att hämta, snitt som får en att se smal ut, färger som funkar bättre än andra, men man får inte glömma att även ”bra passform” är någonting subjektivt som i allra högsta grad är påverkat av tiden och trenderna.
Nu pratar jag alltså även om kläder som inte är ”mode-mode”. Kläder som köps utan ”trendbaktankar”. Även de är produkter av nuet.
Passform, hösten 2011. Bild ur Célines höstkampanj via Céline.
Jag är ganska säker på att det inte går att helt skilja den personliga smaken från modet i tiden. Och att bra passform inte existerar i ett vakuum.
Passform, 1944. Foto Nina Leen via LIFE via Google.
Tiden går, men byxorna med säckig bak hänger alltså kvar i garderoben. I en ideal värld är ens personliga smak såpass stark att man fortfarande tycker om alla sina plagg även när de hamnat i ofas med tidens tendenser. I en ideal värld använder man också alla sina kläder tills de nöts tunna… Om det är så i praktiken?
Jag kan bara tala för min egen garderob när jag svarar nej.
