En chic hatt för kvällen:
Publicerad den 31 december 2011 klockan 14:52 av Ida SkovmandSkulle bara snabbt in i en dansk livsmedelsbutik för att sistaminutenhandla något drickbart men kom ut med den här:

Nyårsoutfiten räddad?
Det bästa är baksidan:

Skulle bara snabbt in i en dansk livsmedelsbutik för att sistaminutenhandla något drickbart men kom ut med den här:

Nyårsoutfiten räddad?
Det bästa är baksidan:

VEM SKA DU VARA PÅ NYÅR?
☞
Nyårskostym, förslag tre:
Ett kollage.
Marni, v/s 2012. Foto Yannis Vlamos via Style.com.
Zick, zack och sammanfogningar. En pusselbitsuniform eller en bastardklänning är den bästa estetiken för den med beslutsångest. Minimalism? Hippie? Kawaii? Lapptäcksprincipen är ett snyggt sätt att vara lössläppt med olika stilar.
Fantasiidé: revolutionera årssammanfattningen lite. Summera ett års burna kläder, fysiskt, i en lapptäckskaftan och sedan bära den på sin nyårsfest dansande till årets Drake-låtar ihopmixade till en mjuk gröt.

Lorrie Moore, ”Anagrams”. Bild via GoodReads.
Döm alltid boken efter omslaget – det är ju vårt eviga mantra här i modebloggssfären, non? Med ett sådant här fint omslag vet man att boken inte kan vara dålig. P.S. Den är urbra.
Chalayan, v/s 2012. Foto Filippo Fior via Style.com.
En inramad outfit från herr Chalayan. Obs, ej effektivt att använda som förkläde vid matlagning.

Ett lapptäcksverk av Tracey Emin, via FAD.
Anne Valerie Hash, v/s 2012. Foto Alessandro Viero via Style.com.

Kollage av Max Ernst via WikiPainting.


Genomskinlig blus från ASOS. Klänning från Acne.
Minimalism enligt kollageprincipen.


Tao Comme des Garçon, h/v 2008. Via Hintmag. Comme des Garçons, v/s 2010. Foto Jacques Brinon via Scanpix.
Snurra-in-i-tygaffär-klädd-i-dubbelhäftande-tejp-looken.


Asymmetrisk ring från Elke Kramer och pompomhalsband från CCCHU. Båda via Darkroom.

Ur handgjord tygbok av Louise Bourgeois, ”Ode â l’Oubli” (”Ode to forgetfulness”) (2004).
JW Anderson, v/s 2012. Foto Filippo Fior via Style.com.

Kjol från Barbara Munsel, h/v 2010.
A.K.A tumörkjolen.
Dagen när världen inte snurrade, Snygg som en solnedgång och Djungelboken uppfläkt.













(Måla Själv-dockor, julig graffiti, libanesiskt presentgodis, æbleskiver (som inte innehåller äpple eller kommer i form av skivor), dagssljussminkning, konstnär en gång om året, glittermysuniform, Weekendavisen, C-vitaminer, Louise Bourgeois, lefser, soffhäng, dadlar och Carson McCullers)
En hård klapp:

Är det en batong? En käpp? En köksaccessoar? Ett tortyrredskap?
Dagens ledtråd: modeblogg.
VEM SKA DU VARA PÅ NYÅR?
☞
Nyårskostym, förslag tre:
Djungelkamouflage.


Dries van Noten, v/s 2012. Foto Gianni Pucci via Style.com.
Palmen inte särskilt petig. Den växer i regnskog såväl som öken. Och – på sidentyger i vår. En vän till mig håller på att inreda sin lägenhet till en djungel, med människohöga växter och en palmmönstrad soffa. Har man väl gett sig in i en lummig djungel, rent estetiskt, kan det vara svårt att ta sig ut. Det är något med den där regnskogsnyansen av grönt…



Bildkällor: Geosi Reads och The Literary Amnesiac och White Brained Readers.


Ullklänning + gröna resårbyxor från COS.

Henri Rousseau, ”Struggle between Tiger and Bull” (1908-09) via Wikimedia Commons.


Pärlbroderat halsband från Tropical Karen Bead Design via Etsy och sjalhalsband från Anthropologie.


Julian Louie, v/s 2012. Foto Marcus Tondo via Style.com.
Julian Louie skapade sina tygtryck efter foton han tagit i en botanisk trädgård.
När hängde ni senast i ett växthus? Man bör göra det ibland.

Botanisk Have, Köpenhamn.

Alexander McQueen, ”Plato’s Atlantis”, v/s 2010. Foto Sølve Sundsbø via Metropolitan Museum.

Henri Rousseau, ”The dream” (1910) via Wikimedia Commons.

Vintagetyg från Quilts by Man via Etsy.


Tsumori Chisato, v/s 2012. Foto Marcus Tondo via Style.com.
Tsumori Chisato-paraplyet är helt fantastiskt. Tänk att gömma sig från regnet inuti en kupa av palmer och sagofigurer. Paraplyeskapism!

Blomsterbutiken Oasens prunkande källare på Östergatan i Malmö.


Kenzo, v/s 2012. Bilder via Style.com.
Gott nytt grönt år!
Om det är en kväll när man verkligen har chans att leva ut sin inre Cindy Sherman/burlesqueartist/clown – en kväll när Jante inte har mycket att säga till om – så är det nyårsafton. Det måste vi såklart ta vara på. Sista Skriket föreslår alla att skippa den lilla svarta (slipsen/klänningen) till fördel för en mer avancerad för- eller påklädnad.
VEM SKA DU VARA PÅ NYÅR?
☞
Nyårskostym, förslag två:
En solnedgång.

Albert Bierstadt, ”Sunset over the river”. Bild via Wiki Commons.
Eftersom orange varit årets färg känns det naturligt att avrunda året med nyansen i sitt absoluta klimax: som en solnedgång, alldeles mustig och lite porrig. Blodapelsinorange, underlivsrosa, blodrött och ilskna skymtar av solgult.

Jen Kao, v/s 2011. Foto Yannis Vlamos via Style.com.
Färger som läcker in i varandra som om man målat dem med akvarellpennor på ett blött papper.

Jean Rhys, ”Wide Sargasso Sea” (1966).
Stormiga tyger med lugnande rosa nyanser.

Lela Rose, v/s 2011. Foto Yannis Vlamos via Style.com.
”The sky broke like an egg into full sunset and the water caught fire.”
Pamela Hansford Johnson


Vänster: Narciso Rodriguez via Netaporter. Höger: Topp från Asos.

En skymningshorisont kan vara sminkförebild.

Pläd från kimem via Etsy.

Klänning från sacatonjune via Etsy.

Jonathan Saunders, v/s 2011. Foto Alessandro Viero via Style.com.
Eller som soluppgången: lite mindre drama, lite mer bländande gult.

Pläd från Scholten & Baijings via Selfridges.
Sammanfattning: en outfit som hyllar solen helt enkelt.
I vår ger Ann-Sofie Back oss stryckstreck:
Ann-Sofie Back Ateljé, v/s 2012. Foto Yannis Vlamos via Style.com.
Plagget ser ut som om det blivit strykt, vikt och sedan placerats ner i en hårt packad portfölj. Det gör att det får en kantig silhuett som ger sken av att styra sig själv, oberoende av kroppen som finns under. Just den effekten, tyg som skapar form som struntar i kropp, känns typisk för tiden, för de svullna barbapappakapporna, stela shortsen och skarpa snitten som sipprat ända ner till gågata.

Ann-Sofie Back Ateljé, v/s 2012. Foto Yannis Vlamos via Style.com.
Back, Sveriges Margiela, tillhör för övrigt skaran designer som är bra på att koda om konventionella ”fel”, klädmässiga no-nos, och göra dem rätt.
Det händer då och då att en designer eller stylist inspirerar till annammande av stilskavanker, och får folk att plattånga hack i håret, bära blusar med ofållade kanter som flikar upp sig lite mer för varje dag, jeans med hål på knät, skrynkliga toppar eller ut-och-in-stickade lusekoftor med spretande garntrådar. Det är inte annorlunda fenomen än när ett par snickarbyxor sveps med i trendcyklerna; allt i världen har modepotential. Även felen.
Något Back eller någon annan skicklig designer dock aldrig kan göra är att bidra med ett allsmäktigt godkännande som gör att tröjor med färdigtryckta deoränder (true thing!) i alla sammanhang bemöts utan ett endaste skeptiskt ögonbryn. Bär man ett plagg med en massa lösa trådar flängande, eller ett par byxor med färgfläckar på, kan man nästan förvänta sig att folk lägger märke till – kommenterar, hånfullt skrattar eller suckar åt – plagget. Allt kan som sagt vara mode, men inte i allas ögon.
Sista Skriket föreslår svar på frågan
VEM SKA DU VARA PÅ NYÅR?
☞
Nyårskostym, förslag ett:
Bilder från Sci Fi Cool och Guardian.
”The day the earth stood still” (1951)
Styvt, stabilt, i silver. Klänning som rustning, passform som om man tagit hjälp av en luftmadrasspump för att sätta på sig den. Metallyta, sci fi-snitt. Material direkt från laboratoriet. Tyger som ser ut som de blivit spraymålade på kroppen. Någon form av hjälmhatt? Tjockt täckande smink. Plagg som man nästan kan spegla sig i, som man kan råka skära sig på. Accessoarer tunga som bowlingklot; accessoarer lätta som kvitton.
Calvin Klein och Antonio Berardi v/s 2012. Foto Filippo Fior och Alessandro Viero via Style.com.
Marina e Susanna Sent. Bild via Moma.

Tomás Saracenos ”Flying Garden” (2006), bild via Megastructure Reloaded.


Giles och Balenciaga, v/s 2012. Foto Alessandro Viero och Monica Feudi via Style.com.
Lättviktsryggsäck skapad av materialet Dyneema. Bild via Outlier.
Mikkat Market, via Svpply.

Magnetism. Bild Ling Meng, via Paranoias.
Halsband från Aram, bild via Dannijo.

Förra månaden gick jag förbi en butik som verkade ha fattat vad smink egentligen handlar om. Äntligen!
Smink handlar inte om försköning, om att skapa en naturlig, men snyggare, version av sig själv. Det handlar, förståss, om att trolla fram sitt alter ego.
Och med de orden måste jag såklart fråga:
Vem ska ni vara på nyår?

Foto: Carl Thorborg
INTERVJU.
Astrid Olsson, som är ena halvan av designduon bakom V Ave Shoe Repair, gör vanligtvis kläder för trottoar och catwalk. Nu kan hon även skriva scengolv på listan av erövrade ytor. I Helena Franzéns föreställning Trigger Point, som landar på Dansstationen i Malmö imorgon (2 dec), har Astrid Olsson haft en viktig dramaturgisk roll: hon har skapat kläderna.
Har du gjort något liknande innan?
– Nej, det är första gången jag designar till en föreställning!
Hade du något tidigare förhållande till dans?
– Ja, jag och Lee Cotter, som jag senare startade V AVE SHOE REPAIR tillsammans med, träffades genom dansen. Under många år tävlingsdansade vi i latinamerikansk dans och försörjde oss bland annat genom att sy upp kostymer och tävlingsdräkter till andra dansare. Jag tror att det gav oss en särskild känsla för hur plagg ter sig i rörelse, i samspelet med kroppen.
Hur gick kostymdesignandet till Trigger Point till? Hur samlade du research?
– Jag satt med under repetitionerna för att skapa mig en känsla för vad föreställningen handlade om, för mig blev det uppenbart att jag var tvungen att arbeta med rotation i själva designandet av kostymerna. För mig handlar Helenas koreografi mycket om rotation, att rotera runt sig själv och sin egen själ.

Foto: Carl Thorborg
Hur involverad var du i föreställningsförberedelserna? Hade du provningar med dansarna? Var du med på repetetitioner?
– Jag fick se delar av tidiga repetitioner för att få en känsla av föreställningen och vad Helena ville kommunicera och tog sedan fram prototyper som provades av på dansarna.
Hur skiljer sig designande för dans för designande för normalt bärande?
– Man måste ju givetvis ta hänsyn till en del praktiska förutsättningar som rörlighet, flexibilitet och tålighet i material. Det måste funka helt enkelt och dansen måste vara utgångspunkten.

Foto: Carl Thorborg
Hur nära tycker du att det du designade för föreställningen ligger din Shoe Repair-design?
– Det finns många beröringspunkter, dans finns som sagt naturligt med i mig och Lee tack vare vår bakgrund och i och med att jag alltid börjar skapandeprocessen genom att drapera på docka i ateljén blir kroppen och dess rörelser en naturlig utgångspunkt.
Hur kändes det att se plaggen på en scen?
– Väldigt givande, vår scen normalt sett är ju catwalken och det var väldigt intressant att se hur annorlunda man uppfattar plaggen när de presenteras på en dansscen där proportioner och dynamik i plaggen blir annorlunda. Det krävs mycket mindre av ett plagg på en scen av det här slaget. Bäraren av plagget är i sig så stark, koreografin är så stark och plaggets viktigaste uppgift är att bli en inramning till det. På en catwalk kommer plagget först, därefter de andra faktorerna som ramar in det.
Finns det någon speciell fördel med att skapa kläder i ett kontext utanför modevärlden?
– Absolut, det handlar inte om trender, utan snarare om form och uttryck och känsla. Man är inte beroende av säsonger som höst och vår, väder och vind, utan allt blir väldigt viktigt. Det tillåter en att bli väldigt konceptuell och man kan i stället skapa för något som bara gäller just där och då.

ASTRID OLSSON
Ålder: 36
Yrke: designer för V Ave Shoe Repair
Bor: Stockholm
Bakgrund: Utbildad skräddare, mönsterkonstruktör och designer
Lyssnar på: ”Just nu mycket klassiskt.”
Aktuell med: Kommande vårkollektion 2012 och kostymer för dansföreställningen Trigger Point (i Malmö 2 december).
Bloggar om glädjeämnen och sorger i hemmaköket, i mataffärer, på krogen, på nätet och framför allt i munnen.
Bloggar om aktuella konserter, favoritlåtar, nya band, bortglömda band, utskällda band och musikjournalistik.
De mest lästa, kommenterade, länkade och rekommenderade artiklarna just nu.