Bild via Complexd.

Som barn översatte Yayoi Kusama sina hallucinationer, bland annat sin mamma i kimono täckt av prickar, till teckningar. Idag arbetar hon, 83 år gammal, från en mentalinstituation där hon är frivilligt är inskriven.

För tillfället kan man bland annat se hennes konst på Tate. Det gjorde jag i helgen. Med spår av influensa fortfarande i kroppen mötte jag hennes prickiga evighetsverk. Och blev sjösjuk. Det var som när man stirrat rakt in i solen och prickarna följer med framför pupillerna i flera sekunder efteråt. Det var obehagligt, men samtidigt, i ärlighetens namn, rätt coolt. Vissa rum, som hennes landskap där svävande bollar dubbleras till oändlighet i spegelväggar, var jag tvungen att gå snabbt rakt genom. Jag tror aldrig någonsin att jag haft en konstupplevelse som varit fysisk på samma sätt.

Bild via Ethel Chow.

När jag lämnade museet var prickarna kvar i huvudet, över hela närminnet som ett nät. Dessutom dök de upp överallt: som mönster på folks skor, i naturen, i butiker.

Min bror, som jag besökt utställningen med, fick också Kusama-symptom. Men en annan typ av symptom. Samma helg stod han som i hypnos i en butikskassa med en skjorta täckt av små handmålade prickar i handen.

Skjortan fick såklart följa med hem i handbagaget. Det som tidigare bara var ett mönster, runda ringar dubblerade tills tyget tog slut, var nu en referens till något konkret.

Har ni reagerat märkbart på någon utställning någon gång? Blivit bottenlöst inspirerad, yr eller äcklad? Börjat gå i terapi eller våldfört er på souvenirshoppen?

Egon Schiele, ”Female torso with underwear and stockings” (1917).
Bild via Wikimedia Commons.

Som känt går det inte bara trender i plaggtyper och estetik men också i passform och hur kläder bärs.

Jeansen stoppas in i tubsockor. Chinosen viks upp. Shortsfållen klipps av. Sjalen binds runt väskhandtaget. Skjortan knäpps helt upp. Blusen knyts på magen. Trenchcoatkragen pekas uppåt.

Ibland är det extra viktigt att strumporna inte syns i vårskon; ibland är det lite coolt när de gör det.

Gentlewoman – som tillsammans med magasinkusinen Fantastic Man ofta lyfter fram lite udda stiltips såsom lyxiga flygplansfiltar och kalla duschar – tar i senaste numret upp konceptet ”the VPL”, visible panty line, som enligt dem ligger helt i tiden. Glöm alltså allt om stringtrosor, sömlösa hipsters och behåar med genomskinliga band – uppfinningar som skapades för att möta behovet av att hålla sina underkläder hemliga. Nu ska underklädeslinjerna synas genom kläderna!

Sida 62 ur Gentlewoman no 5, spring summer 2012.

Relativt regelbundet tittar underkläderna ”fram” i modet. Nu pratar vi inte om Victoria Secrets-föreställningar, utan om när underkläderna spelar en roll i påklädningarna, när trekantsbikinin syns genom en transparant topp, kalsongkanten bär på ett budskap, långkalsonger används som byxor, tanttrosor som shorts eller behåband i neon matchas med skorna. Ibland är också modet påverkat av underklädernas estetik, med sovrumsnyanser, axelremmar och satinblanka material. Något i människans undermedvetna, eller åtminstone designerns, vägrar låta underkläderna stanna i det dolda.

Troslinjetrenden som Gentlewoman tar upp får troligen inte som konsekvens att underklädesföretag börjar producera plagg med tjockare kanter, utan handlar väl mer om en sorts allmän nonchalans mot linjernas vara eller icke vara. Det som tidigare var tabu är nu ingen big deal. Faast, man vet ju aldrig. Mänskligheten har historia av att anamma skor i skumgummimaterial såväl som korsetter som trycker in revbenen. Kanske blir överdrivna kalsongkonturer ett helt nytt utseendemåste…

Marc Jacobs, vår/sommar 2012. Foto Monica Feudi via Style.com.

Som ryggen på en stor, stor fisk eller pälsen på draken i ”Den oändliga historien”?

Marchesa, v/s 2012. Foto Alessandro Garofalo via Style.com.

En klänning som spyr ur sig fransar. Tänk dig att bära det här plagget när du är sen till bussen.

Threeasfour, v/s 2012. Foto Alessandro Viero via Style.com.

Som Matthew Schneier skriver i recensionen på Style.com: Threeasfours kollektion må ej bestå av ”gå ut med hunden-kläder”. Fast det beror såklart på vilken hund man har. Hur som helst är det något underbart med enhetlig kroppsdekoration som innefattar både kläder, hår, strumpbyxor, naglar och skor. Vad kallar man förresten strumpbyxor på armarna? Vant-tröjor? Nylonärmar? En andra hud?

Vionnet, höst/vinter 2012. Foto Vionnet via Style.com.

Förutom imponerande origamiskuren kjol: fin färgskala: läppstiftsrött, svart, vitt, äggskal.

Carven, vår/sommar 2012. Foto Marcus Tondo via Style.com.

De här insnittslösa supersobra shortsen som hängt, bland annat i budgetvarianter, lite här och var i stan: är det någon som provat dem och vet hur de sitter på? Till exempel på ett par ben som är mer som kubb-pjäser än kanylnålar.

Dries van Noten, v/s 2012. Foto Yannis Vlamos via Style.com.

Exempel på kläder som får en att visualisera en välbetald mönsterkonstruktör som gnider handflatorna mot varandra.

Sid. 28, Milan Kundera, ”Odödligheten” (1990).

Ja, varför gör hon det inte? Varför TÄCKER hon inte åderbrocken?

Det undrar Milan Kunderas romankaraktär med avsmak i blicken. Ska vi berätta för henne? Varför åderbrocken då och då måste vara på display?

Det är ett stort missförstånd att mode handlar om att försöka nå en sorts universell skönhet, skönhet för alla. Det handlar inte om att vara snygg. Låter det konstigt? Jag omformulerar: mode handlar inte om att försöka komma över en objektiv lägsta nivå gällande utseende. Man kan faktiskt inte tillfredsställa alla medmänniskor på en och samma trottoar.

Mode är ett tillfälligt skönhetsbegrepp, en kollektiv pop up-smak. Det är ett mystiskt fenomen som påverkar många människors uppfattning om vad som är snyggt, samtidigt. Mode får två kompisar från olika städer att helt plötsligt unisont stå och rycka i samma batikplagg och bara stöna: ”Åhhh”.

Inga åderbrock i världen ska få stå i vägen för att ett sådant begär. Klart tjejen ska ha shorts!

Ibland blir man påmind om att designerns jobb innefattar mycket mer än att komma på hur kläder ska se ut. Att det också behöver tänka på hur de ska kännas på och fungera med kroppen.

Säg att du tar på dig en sportig superjacka – en sådan som marknadsförs för äventyrliga expeditioner, men som man bara använder i stan – för att den har luva och det regnar och du ska ge sig ut på den äventyrliga expedition det är att ta sig från Triangeln till Gustav. Du har kommit utanför dörren när du inser att något är fel. Det är något som låter. Någon håller på att rulla in en stor prasslig pappersboll genom trumhinnan på dig. Det känns så. Det avancerade tyget som jackan och luvan är tillverkade av prasslar så mycket att du inte kan höra dig själv tänka. Hur har designern tänkt? Att man ska stå ut med det här ljudet under sina bergsklättringspromenader? Att fågelkvitter är överskattat? Att alla ändå kommer få tinnitus till slut, det är lika bra att man vänjer sig vid hur det känns? Tillverkaren har troligen inte haft några onda motiv, men helt enkelt missat att testbära jackan med luvan uppe. Det rör sig säkert om ett tyg som är effektivt mot kyla, som är noga och kemiskt sammansatt av minst en expert, eller inte, men luvan borde gjorts i ett annat material.

En vän till mig berättade hur hon köpt en klänning som hon tyckte mycket om, men ändå nästan aldrig använt. Klänningen hade nämligen knapparna på ryggen och för att knäppa den var behövdes en annan person. En sambo till exempel. Min vän, som bor ensam, irriterades av klänningens singelovänlighet.

Ibland kan det vara riktigt långt från skissbordet, där plagget föds, till vardagslivet där plagget bärs. Ibland märks det på ett par skor som inte går att ha på sig eller på örhängen som färgar snibbarna gröna. Jag har erfarenhet av kilklackskor som gjort konstiga pruttljud i gång, kjolar som snurrat helvarv vid rörelse och klänningar i bomullstyg med snäv armhålsringning som efter en minut tvingat till sig svettskuggor.

Ni då? Vilka av era i god tro köpta plagg funkar helt enkelt inte i praktiken?

– ni vet? Mustigt korallröd: som ett stoppljus, en tjurfäktningsflagga framför ögonen på en. Plötsligt har man den i huvudet, men framförallt på naglarna, läpparna, närmst huden under kläderna, över kläderna, den täcker hela en. Det är alltid så, är det inte? När en färg blir så stor att den lyckas den inkapsla allt hopp om framtiden, modernitet, får den hypnotisk effekt. Det är antagligen en säsongsbunden hjärntvätt, men det känns som äkta personlig smak.

Issey Miyake, höst/vinter 2012. Foto: Marcus Tondo via Style.com.
Prada, vår/sommar 2012. Foto: Gianni Pucci via Style.com.

3.1 Phillip Lim, höst/vinter 2012. Foto: Monica Feudi via Style.com.
Celine, höst/vinter 2012. Foto via Style.com.

Vionnet, höst/vinter 2012. Foto Vionnet via Style.com.
Celine, vår/sommar 2012. Foto Monica Tondo via Style.com.

Om ett halvår känner man kanske annorlunda. Kanske. Det är premisserna för det här spelet. Men just nu lyser den här orange nyansen starkast av alla färger och den smakar som en alldeles nyplockad frukt, första tuggan in.

Påskön. Foto: Wikimedia Commons

Glad lördag! Visste ni att fåglarna sjunger högre nu än de gjorde för trettio år sedan? För att överrösta trafiken. Här kommer ett tittskåp i bloggformat. Lite påskpyssel, hår och en nykomlig på Tumblr.

1: LITTERÄRA SOVRUM

Bild via Apartment Therapy.

• Såhär såg det ut där Flannery O’Connor sov. 15 författares uppfläkta sovrum finns på Apartment Therapy. Allra mysigast sov/sover nog Truman Capote eller Miranda Seymour.

2: PAPEGOJPYSSEL

Bild: Jo Nakashima via Youtube.

• Hur man viker en origamipapegoja.

3: HÅRFÖRTROENDE

Foto John Lauener via Mammalian Diving Reflex.

• Skulle du låta ett barn klippa ditt hår? ”Mammalian diving reflex” är ett konstinitiativ som bland annat uppmuntrar möten mellan främlingar, möten mellan barn och vuxna. Ett av deras många performanceprojekt går ut på att låta vuxna få sitt hår klippt av barn. Läs mer: ”Running with scissors”.

4: JEANSNORMALITET

Foto: George Silk, 1955. Bild via LIFE.

• ”Especially in the workplace, jeans provide a feeling of commonness. They put other people at ease and they make you feel relaxed.”"There is a growing trend towards informality in the workplace. The suit is in decline and it’s being replaced with jeans.”

  The Sun:s journalist ställer sig tydligen på gatuhörn och räknar blåjeans när han kommer till ett nytt land.

5: BEYONCÉFLÖDE

Bild: Tumblr.

• Sist men inte minst: Beyoncé har skaffat Tumblr!

Glad Påsk önskar Sista Skriket med ett par rätt fantastiska bilder med kläder från Mary Katrantzou. Bilderna, som är tagna av Erik Madigan Heck för A Magazine, befinner sig i någonstans mellan måleri och fotografi och känns bekanta samtidigt som nya. På ett skumt sätt. Stirra på följande bildmaterial i minst 30 sekunder och försök sedan ta på dig en grå tröja. Försök!

”Mary Katrantzou and the Surrealist Ideal”.
Alla foton Erik Madigan Heck via A blog curated by.

Hoppas ni får en varm och mustig – men framförallt färgstark – påsk!

• Blommig blus från Erdem, v/s 12. Foto: Alessandro Viero via Style.com.
• Örhängen från Marni, v/s 12. Foto: Marni.

• Klänning från Stella McCartney, v/s 12. Foto via Stella McCartney.
• Skolväska från Cambridge Satchel Company via Asos.

• Klänning från Preen, v/s 12. Foto: Alessandro Garofolo via Style.com.
• Ögonskugga från MAC.