Kall om knäna.

Utopin: Som själsrenare, som en extra hud, som viktiga pusselbitar. Investering. Kläder som man använder som klister för sina sina ”riktiga” kläder. Svarta långärmade tunna tröjorna i någon läcker materialmix, avslappnat på hög i skåpet i väntan på att avkomplicera morgonrutinerna. Hela strumpor. Halva Wolfords strumpbyxsortimentet i en prydlig rad.

Verkligheten: Pratar om dem. Baskläderna. Köper nästan aldrig. Har inte ens en handfull svarta strumpbyxor trots att den dagliga användningen av dem. Nerprioriterar dem ständigt som konsumtion. Köper kanske en svart baströja som jag använder groteskt mycket och handtvättar om kvällarna tills den är alldeles nött och hålig och missfärgad. Fortsätter använda den ett tag till efter det.

Appropå mitt förra inlägg: det handlar ju också, såklart, om vad och hur mycket man finner sig i. Man finner sig i att sitta på en långsam och dyr buss två timmar om dagen för att komma till jobbet för att man får bo i en bra stad, man finner sig i att ha dyr hyra för att få bo med havsutsikt, man orkar med tungt kroppsarbete för att lönen är hög, man orkar med att sitta still 10 timmar på ett plan för att komma till en destination man längtat efter. Det handlar om ansträngning och belöning. Var man sätter sin smärttröskel i förhållande till sin ribba.

Igår blev jag påmind om hur abstrakt begreppet ”bekvämt” är.

Jag skulle lämna lägenheten för att bege mig till min bästa lördagssyssla, eftermiddagsbio, och ville ha på mig något som skulle kännas som en… kram, ungefär. Hade en vit skjorta i huvudet så det tog jag på mig. Stor vit skjorta, kvadratisk jerseytröja och ganska mjuk kjol utan strypgrepp någonstans. I teorin perfekt, men min spegelyta kommunicerade att det inte var så estetiskt fint. Whatever, jag ska bara sitta i en mörk biosalong med min sjal mumifierad runt mig, hur det ser ut spelar ingen roll. Tänkte jag. Hah. I en perfekt värld kanske. Problemet var inte hur det såg ut, egentligen, problemet var att hur det såg ut fick mig att känna mig obekväm. Fysiskt obekväm. Kände hur kjolen snurrade, strumpbyxorna gled ner, skorna satt dåligt, det blåste in genom skjorttyget… Direkt när jag lämnade lägenheten för min Södra Förstadsgatanmarsch kände jag hur kläderna som attackerade mig. Kaktusnålar i ärmarna… Halsringningar som klättrade upp… Blev plötsligt väldigt medveten om den vaga missfärgning i skjortkragen som plötsligt verkade glöda mot min nacke.

Passformsobehag får man såklart också i kläder man känner sig fin i, men detta var värre. För det var klädirritation som inte ens kunde motiveras av estetik. För många gånger tycker jag att det är det som estetiken – ytan, det fina – gör. Man håller ut en hel vecka med skoskav och ömma fotknölar i sina nya blanka brogues. Man tycker det är ok att inte andas efter lunch i stel kjol. Nackhår som fastnar i halsbandsspännet. Byxknäppning som lämnar en stämpel av röd hud under naveln. Så mycket står man ut med, för att saker är fint, för att det fina adderar något, en känsla av ytvändig bekvämlighet. Ibland är balansen hårfin. Ett par skor är bra som en solnedgång, men precis så höga att det aldrig känns läge att bära dem. Den tomatröda ulltröjan kliar i armvecken. Inte ens känslan av att vara en vandrande höstsymbol är värd den irriterande huden.

Sofia och Tyler, som fotades i våras, hittade jag genom mun med mun-metoden via min frisör.

Jag letar efter någon som skulle vilja synas på bild i kläder nästa vecka. Vi ska fota höstmode till Söndag och jag är på jakt efter a) en tjej b) en kille. Det finns inga direkta krav mer än att jag inte vill jobba med någon som är för ung eller alldeles för smal (det är två av anledningarna till varför jag inte använder en modellagentur). Jag kan väl säga att jag värderar goofiness mer än långa ben. Sugen? Och är ledig dagtid onsdag nästa vecka? Maila mig med bild på idaskovmand [snabel-a] gmail punkt com.

Uppdaterat! Om man inte känner sig bekväm med att motivera sig själv kan man till exempel motivera sin bästis i stället? Eller be sin bästis motivera en? Bara ett tips. Och modellerna får såklart lön.

Dagens sminktips: gå upp tidigt. Måla kajal med yviga handrörelser och gå hemifrån utan att dricka kaffe. De kommande gäspningarna kommer att få kajalen att rinna, låångsamt, och slutligen bilda så kallade ”sotiga ögonpåsar”. Väldigt snyggt.

Bild: Wikimedia Commons

Dagens morgonläsning på Fantastic Man:s forum: ”kemtvättsgåtan”. Är folk noggranna med att lämna in sina plagg enligt tvättbeskrivningen? Är butikskedjornas kemtvättsuppmaningar egentligen onödiga och bara ett sätt för företagen att gardera sig från tvättolyckor?

Signaturen ”Joyce”, självutnämnd ”woolophile” som säger sig ha deltagit i hela processen av att skapa kläder av ull, tipsar om att det redan finns en tvål som är speciellt framkallad för att försiktigt tvätta proteinfiber. Schampo! Om man är orolig för att ullplagget ska tappa färg kan man dessutom använda schampo som är specialgjort för att bevara nyansen i färgat hår.

Han spräcker även myten om att det skulle vara varmt vatten som krymper ull. Det är kombinationen av att tvätta i varmt vatten och skölja i kallt, som får plagget att krympa varje gång, skriver han. När man handtvättar ull ska man alltså vara noga med att tvätta och skölja i samma temperatur.

”Christophe B” har fått torkningstips från romanen ”Motel Chronicles”: lägg en ren handduk på golvet, placera det blöta plagget på handduken, lägg handduk nummer två på plagget och promenera runt på handdukarna för att pressa ut vatten ur ullplagget.

A.P.C. lanserade ett par kemtvättjeansjeans som provocerade till den grad att tvättinstruktionerna blev en försäljningspunkt, minns ”Charlie”. Han gjorde själv misstaget av att tvätta sitt par hemma och fick leva med att de krympte till ickebärbarhet. Hans råd för jeans som bara får kemtvättas är: ”Om du står ut med lukten, tvätta dem aldrig”.

Vad har ni som inte är stammisar på Fantastic Man-forum för kemtvättsrutin?

Min favoritmärkning – och med favorit menar jag värsta – plaggmärkning är det ödmjuka ”do not wash”. Får mig alltid att leta efter ”do not wear”-märkningen…

(Läs hela forumtråden.)