Arkiv för ‘stilexperiment’

STILEXPERIMENT | En slaktad kappa senare

Publicerad den 20 mars 2012 klockan 13:12 av Ida Skovmand

Textilekonomstuderande Julia Svansbo är en gör-det-självare ”som gärna spenderar en söndagskväll på sängen, klickandes igenom Style.coms slideshows samtidigt som hon stickar”. Sista Skriket fick den stora äran att få följa med på en av hennes re-designresor. Här följer historien om hur den slaktade loppisrocken i Julias händer förvandlades till ett par modeblogginspirerade jeans.

Julia Svansbos ”The Dustbin Jean”, steg för steg:

EN IDÉ.

”I höstas såg jag ett par nästintill perfekta jeans hos min favoritmodebloggare Columbine Smille:”

Bild via Columbine Smille.

”Jag kände verkligen att jag behövde dem, men är man student kan det till och med vara svårt att få ihop tillräckligt mycket pengar för att köpa ett par jeans. När jag sprang på en otroligt tygrik arbetsrock på en loppis bestämde jag mig för att göra ett eget par.”

EN SLAKT.

”Som bekant tar saker gärna rätt mycket tid. Under hösten hann jag bara göra ett inspirationskollage och konstruera mönstret innan det blev dags för jul och nyår och hela faderullan. Så småningom blev det dags att stycka den stackars rocken, nåla och anpassa mönstret efter det tyg som fanns att tillgå och sätta igång att klippa!”

ETT MÖNSTER.

”En sak som min mamma  – det är hon som har lärt mig nästan allt jag kan om sömnad – alltid har sagt till mig är att man inte kan förvänta sig att allting blir som man tänkt sig när man gör något själv. I detta fall var tyget till exempel inte alls så brett som jag trott: det räckte inte till bakstycket. Vad får man göra då? Tja, klippa sönder mönsterdelarna och lappa lite!”

EN HEMLIGHET.

”Inte gör det något att det finns en extra nästan osynlig söm på insidan av låret? Tvärtom, det är ju en liten hemlighet som bara jag vet. Likadant blev det när jag i tillklippningsivern drog saxen rakt över den stora biten som skulle bli vänster framstycke. Det enda man kan göra då är att ta ett djupt andetag, fundera ut en lösning och rätta till felen. Det kan låta enkelt, men det har tagit mig ungefär 10 år att komma till denna insikt.”

EN FICKINSIDA.

”Jag uppskattar alltid små detaljer i plagg. Det behöver inte vara något som syns, utan snarare något som finns där bara för bärarens skull. Jag använde ett pråligt brokadtyg i fickpåsarna och fodrade även bakfickan med detta blanka. Ingen kommer någonsin se det när jag har jeansen på mig, bakfickans foder fyller inte ens någon funktion. Det är som med fina underkläder. Man vet att de finns där, men det är inget som syns.”

”Det man inser när man väljer att göra om gamla plagg till nya är att man aldrig riktigt kan bli av med spåren av vad tyget tidigare varit. Jag tycker att det är något man gärna ska ta vara på. Jag gjorde det genom att låta alla nya stickningar vara vita precis som de varit på rocken, men också genom att klippa till byxbenen så att den gamla fållen fick vara kvar. På låren, som tidigare var framstycke, syns spåren av de stora utanpåfickorna och knapparnas rundlar tydligt. Det skulle kunna vara något dåligt, men jag väljer att se det som en del av byxornas identitet. Om man nu kan köpa nyproducerade jeans med konstruerade slitningar, borde inte naturliga slitningar som berättar något om jeansens historia vara ännu mer värda? För mig är det så och det är också det som är charmen. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Ibland blir det till och med bättre.”


DELTAGARE EXPERIMENTGRUPPEN:
Julia. Julia är 24-åringen som studerar på en treårig textilekonomutbildning. Studierna kombineras med avancerad macaronbakning, svettig medelgympa på Friskis&Svettis och egna återkommande redesign-projekt. Det vackraste plagget i Julias garderob är en svart aftonklänning i spets, handsydd på NKs Franska skrädderi någon gång på 1950-talet. Våren 2013 går en av hennes äldsta drömmar i uppfyllelse då hon gör en utbytestermin i Paris.

Julia bloggar på Behold Fashion.

STILEXPERIMENT: Känslorna bakom kläderna, resultat.

Publicerad den 14 oktober 2011 klockan 12:35 av Ida Skovmand

Personligt mode är som ett litet isberg. Bild via Wikimedia Commons.

Lisa hade 5 av 7 rätt i veckans klädquiz! Ett mycket bra resultat – särskilt med tanke på att till och med Hanna – den som låg bakom experimentet och vars känslor skulle paras med rätt kläder i quizet – hade svårt att minnas vilken kommentar hörde till vilken outfit…

Att det inte är är en självklarhet att på en outfit se hur kläderna känns på är något av en grundtes här på bloggen. Mode, i ett personligt perspektiv, följer isbergsprincipen: det är bara en del av modet som är synlig för ögat. Resten är uppbyggt på smak, barndomstrauman, komplex, hangups, avsikt och självbild. Med mera. Ibland skiner känslorna igenom, som när man köpt en ny mohairtröja och känner sig helt ny och får en miljon kommentarer för den första dagen, men sen aldrig igen.

Här kommer quiz-resultatet! Hannas kläder parade med rätt känslor:

Måndag – 7

”Åh, det här är kläder jag trivs i. De är bra för att gå på upptäcktsfärd i.”

Tisdag – 4

”I dag har jag klätt mig helt och hållet efter funktion, allt är noga uttänkt för att passa dagens kommande aktiviteter.”

Onsdag – 3

”Obekväm och utstirrad! Men också ganska fin.”

Torsdag – 6

”Det här är jag verkligen ovan att gå klädd i. Skulle nog inte gå utanför huset så här i Sverige (Hanna var i Belin, red.). Men någon timme in på dagen kände jag mig väldigt mycket bekvämare… så kanske ändå?”

Fredag – 5

”Idag är jag snyggt klädd. Yey!”

Lördag – 2

”Två timmars sömn och kläderna som mina händer nuddade vid först på morgonen… njae. Känner mig slappt klädd och lite lagom ofräsch sådär.”

Söndag – 1

”Som en cirkusprinsessa på vift.”

Tack Hanna för att vi fick krypa bakom kulisserna i din garderob under en hel vecka!


DELTAGARE EXPERIMENTGRUPPEN:
Hanna. 22 år. Studerar och jobbar i bokhandel. Tycker om att äta mat, läsa böcker i kollektivtrafiken och sy kjolar. Gillar just nu Peter Pan-kragar, rosetter och gubbskor. Bloggar på No Absolute Truth.

Se alla Hannas stilexperiment.

STILEXPERIMENT: Hannas outfitkänslor – ett quiz!

Publicerad den 11 oktober 2011 klockan 11:44 av Ida Skovmand

Under en vecka hade stildeltagaren Hanna i uppdrag att fotografera Dagens Outfit samt reflektera kort kring hur hon kände sig i de specifika kläderna. Nedan följer resultatet: sju olika outfits följt av lika många kommentarer om hur kläderna kändes på. Kruxet är att kommentarerna är i oordning…

Går det att lista ut vilken känsla som hör ihop till vilka kläder?

Det låter kanske som en Knep & Knåp-sida i en syltkladdig serietidning. Det är precis vad det är – fast för insnöade klädkufar. Hur subjektiv är egentligen bekvämlighetskänslan? Går den att läsa av endast med hjälp av en tvådimensionell bild? Kan någon räkna ut vilka plagg som fick Hanna att känna sig utstirrad i?

EN VECKAS PÅKLÄDNINGAR:

Måndag

Tisdag

Onsdag

Torsdag

Fredag

Lördag

Söndag

EN VECKAS OUTFITKÄNSLOR (i icke-kronologisk ordning):

1. ”Som en cirkusprinsessa på vift.”

2. ”Två timmars sömn och kläderna som mina händer nuddade vid först på morgonen… njae. Känner mig slappt klädd och lite lagom ofräsch sådär.”

3. ”Obekväm och utstirrad! Men också ganska fin.”

4. ”Idag har jag klätt mig helt och hållet efter funktion, allt är noga uttänkt för att passa dagens kommande aktiviteter.”

5. ”Idag är jag snyggt klädd. Yey!”

6. ”Det här är jag verkligen ovan att gå klädd i. Skulle nog inte gå utanför huset så här i Sverige. Men någon timme in på dagen kände jag mig väldigt mycket bekvämare… så kanske ändå?”

7. ”Åh, det här är kläder jag trivs i. De är bra för att gå på upptäcktsfärd i.”

QUIZ: Vilken dag hör till vilken känsla?

Rätt svar följer…


DELTAGARE EXPERIMENTGRUPPEN:
Hanna. 22 år. Studerar och jobbar i bokhandel. Tycker om att äta mat, läsa böcker i kollektivtrafiken och sy kjolar. Gillar just nu Peter Pan-kragar, rosetter och gubbskor. Bloggar på No Absolute Truth.

Se alla Hannas stilexperiment.

Man kan ta människan ur Elizabeth Arden-butiken men inte Elizabeth Arden ur människan.

Publicerad den 26 juni 2011 klockan 12:09 av Ida Skovmand

Foto: Al Fenn (1949) via LIFE.

Ett experiment jag har lust, men inte ekonomiska förutsättningar, att genomföra just nu är att från en dag till en annan byta ut alla skönhetsprodukter mot dyrare varianter. Chockuppgradera. Som om man blivit plötsligt nyrik eller bara plötsligt grundlurad i Kastrups Tax Free-shop.

200-kronorsschampo, fuktkräm med guld eller saffran i, ett hårspray som inte kommer från Netto, nagellack som kostar som en tur/retur till Köpenhamn. Byta allt. Höja ribban för vad som som har tillstånd att posera i badrumsskåpet.

Och sen vänta en månad. Peela, smörja, skrubba. Löddra, skölj, upprepa. Varje morgon framför spegeln puta med läpparna och känna efter. Räkna porer.

Hur länge håller den lyxkänslan post boutiquetransaktion i sig? Den första veckan: är det som att vara en annan person? Går det att identifiera några tydliga, fysiska och objektiva förändringar? Känner man sig helt enkelt lyxigare, mer la-di-da?

Foto: Gjon Mili via LIFE.

Nu är jag egentligen inte på Sverker-uppdrag: ute efter att avslöja att vi lägger för mycket pengar på små hudkrämsburkar. Nej, det är jag ganska ointresserad av att göra. Min agenda rör istället om hur våra personlig illusioner skulle påverkas. Om man nu är en sådan person som ibland köper ett dyrare schampo för att kunna löddra in lyx i hårbottnen. Om man gör det ibland och tycker om att lura sig själv lite. Om man är en sådan person – som gärna, åtminstone ibland, går med på illusionen om att desto fler guldtior desto mer volym – plötsligt uppgraderar sig permanent. Vad händer med lyxkänslan? Förvandlas den istället till ett lägsta krav? Eller går man runt och ständigt känner sig som Charlotte York?

Jag tror att konsumtionsvanor på ett sätt kan vara människans värsta fiende. Det kan vara komplicerat att Euroshoppa om man har lagt till sig Renée Voltaire-vanor. En höjd ribba är tung att tvinga ner.

Det svåraste är nog att mäta rimlighet. Är det rimligt att en primer hamnar på ens personliga Maslows-trappa? Är det rimligt att man suckar fattigmanssuckar men precis köpt en ny olja till håret? Det kanske är det – jag säger i alla fall inte att det är orimligt – men, ibland önskar jag att man kunde få börja om från noll när parmesan fortfarande var en bonus och man kunde skriva schampo på sin ICA-inköpslista bredvid tomater. När gränsen mellan lyx och förbrukningsvara var skarpare.

Min egen ekonomiska fiende är i alla fall inte höjda hyror. Fienden är min mot himlen höjda ribba när det kommer till vardagskonsumtion.

Min hypotes för skönhetsproduktsexperimentet är att jag nog – åtminstone under den första tiden – skulle känna mig lite lyxigare, saffransskrimrande, volymig. Men att det vid månadens eller produkternas slut, skulle vara plågsamt svårt att återgå till det normala. För att det normala är ett föränderligt tillstånd som lika gärna kan domineras av Åhlens egna såsom YSL – ibland oberoende av rådande inkomst.

Rebstar’s MFF Challenge – Statusuppdatering

Publicerad den 17 juni 2011 klockan 07:41 av Ida Skovmand

Hej Rebstar! Hur går det för dig och de babyblå nyanserna egentligen?

– Det har inte varit lätt än så länge, det kan jag säga till er. Vem skulle tro att det skulle vara så svårt att matcha in det blåvita mönstret i mina dagliga outfits? Än så länge har jag klarat mig ganska fint med några undantag (tog mig två timmar att komma på vad jag skulle ha på mig igår, nu vet jag hur det känns att vara en tjej).

– Precis lagom till det ljuvliga vädret har jag bestämt mig för att passa på att använda mina MFF-sneakers lite oftare. Funkar bra till shorts, fast jag har en tendens att inte använda samma vita skor för mycket eftersom jag inte vill att de ska bli smutsiga. Kommer jag att klara av utmaningen? Det återstår att se, jag börjar få slut på idéer på vad jag ska ha på mig. Har ni några tips så släng gärna en kommentar! Nu ska jag fanemej ta och hitta mig en MFF keps så jag slipper få beslutsångest framför spegeln.



DELTAGARE EXPERIMENTGRUPPEN:
Rebstar. Artist. Optimist. 040-are. Samtalsundvikare. Gatunamnsskyltsplundrare. Law School dropout. För gammal för barnbidrag. För ung för pension. Words with Friends på iPhone. Tarantino filmer. Sista Minuten-allt. Sushi. Banana leaves. Masala chai. Finns på Twitter.

Pågående stilexperiment: Bära MFF-färger under 2 veckor.

Se alla Rebstars stilexperiment.

STILEXPERIMENT: Rebstar’s MFF Challenge

Publicerad den 5 juni 2011 klockan 07:41 av Ida Skovmand

Rebstar sätter kärlek till sitt favoritfotbollslag på prov. Hur mycket gillar han egentligen MFF? Tillräckligt mycket för att uttrycka kärleken bokstavligt i kläder under två veckor?

Här följer en projektplan med Rebstars egna ord:

UPPDRAGET
”Under 2 veckor tänker jag alltid ha på mig något som representerar Sveriges bästa fotbollsklubb, Malmö FF. Oavsett om jag gästar ett bröllop eller är ute och rastar hunden så måste jag ha något på mig som symboliserar MFF. Huruvida det är vita skor med blåa snören eller en MFF-halsduk över en svart kostym. Representation is a must.”

REGLER
”Så fort jag sätter fot utanför hemmet så måste jag hålla mig till utmaningen. Detta gäller i alla tillfällen.”

RAPPORT
- 2 blogg-inlägg / veckan.
- Slutrapport med bildbevis. Minst 15 foton på olika outfits.

REBSTAR’S MFF CHALLENGE
”Vem älskar inte MFF? Ingen kan knäcka en Malmö-supporter. Tron är stark och kärleken är stor. Det finns stolta Malmöiter som suttit på läktarna på Malmö Stadion mer än sin egna soffor. En MFF-match kan förvandla den mest rigida, eftertänksamma och tysta supportern till en viking. Barbar. Krigare. En sarkastisk kommentar om ditt lag är känsligare än svårdomar riktade mot din mor. Du värderar laget högt. På planen är man en stor familj, och främlingarna som hurrar på Malmö är dina syskon.

Men hur är det de dagarna MFF inte spelar? Jo, främlingarna kvarstår främlingar. Vad hände med den stora familjen vi var? Jag får ju inte ens kompis-pris av frukthandlarna på Möllevångstorget. Men hallå, ni kommer väl ihåg mig? Vi klappade varandra på axeln när Pekalski gjorde mål. Nej, nu är Malmöiterna kalla och avlägsna med en trist ”sköt du ditt så sköter jag mitt” inställning.

Som sagt, tron är stark och kärleken är stor. Men den är inte konsekvent.”

SPREAD THE LOVE
”Detta har egentligen inget att göra med att visa vilket lag man hejar på. Faktum är att folk är mycket gladare när dem blir påminda om något de gillar, till exempel ett favoritlag. Detta blir väl mitt sätt att sprida lite glädje och få fram ett leende på folk.

Och kom ihåg, även de andra lagen är en del av vår familj, se matcherna som syskonrivalitet.”



DELTAGARE EXPERIMENTGRUPPEN:
Rebstar. Artist. Optimist. 040-are. Samtalsundvikare. Gatunamnsskyltsplundrare. Law School dropout. För gammal för barnbidrag. För ung för pension. Words with Friends på iPhone. Tarantino filmer. Sista Minuten-allt. Sushi. Banana leaves. Masala chai. Finns på Twitter.

Se alla Rebstars stilexperiment.

True colours

Publicerad den 3 juni 2011 klockan 08:33 av Ida Skovmand

Foto: Julie Jacobson/Scanpix

Om vi godkänner definitionen av mode som någon form av kommunikation – vare sig den är medveten eller inte – kan vi också skilja på uttrycklig och hemlig kommunikation. Framöver tänkte jag att vi skulle fokusera lite på det förstnämnda. Kläder som talar ett tydligt språk. Som i princip bara kan tolkas på ett fåtal sätt. Såsom budskaps-t-shirts, humor-pins, politiska symboler, palestinasjalen, gängfärger och sportpatriotiska färger. De här kläderna kan väcka direkta känslor bland folk på gatan och skapa samhörighet bland främlingar. Lika gärna som de kan förena kan de distansiera.

I helgen presenterar Rebstar sitt senaste stilexperiment på temat. Mer om det snart.

STILEXPERIMENT: UPP- & NERKLÄTT: Saras rapport.

Publicerad den 14 maj 2011 klockan 10:38 av Ida Skovmand

Förebilden.

UPPDRAGET: Jämför ”tillfixningsprocessen” en vanlig vardag med en uppklädd dag. (Typ: en dag på jobbet/i skolan och en kväll på klubben/fest.)
Välj ut dagen i förväg, men planera den inte utifrån experimentet. Försök vara så ärlig som möjligt med dina rutiner.
Anteckna de processer du gör för att känna dig fin.

STILDELTAGARE: Sara L (scrolla ner för mer info!).

RAPPORT

Vardag: Tid 07.30
”Fixar mig mer för att jag måste än för att jag vill. Trött.
Duschat dagen innan, sovit med hår i knut, släpper ut och behåller håret lockigt. Tvättar av mig med ansiktsvatten, deodorant, ansiktskräm, låter sjunka in i huden medan jag äter frukost, gröt. Tar på mig jeans, linne, kofta, örhängen, i med linserna, lägger foundation, rouge, mascara, lätt svart kajal, lite parfym. Knyter på mig mina Converse och lunkar till bussen. Under dagen kollar jag mig i butikens spegel 2-5 gånger, ligger håret rätt? Inte så viktigt.”

Festdag: Tid 09.00
”Fixar mig inför jobb och planerar inför kvällens förfest med utgång direkt därefter. Funderar redan kvällen innan på en outfit som snabbt kan gå från representabelt butiksbiträde till party-goer på kortast möjliga tid. Duschar och fönar håret, Spänd förväntan. Plattar håret, sprayar mycket. Tvättar av ansiktet med ansiktsvatten, deodorant, ansiktskräm, frukost, flingor med mjölk. Stänger dörren till rummet i kollektivet, spelar några gamla punklåtar. Tar på mig jeansleggings, linne, transparent skjorta. Ner i väskan åker nylonstrumpor och pappas gamla avklippta jeans-shorts. I med linserna. Lägger foundation, lätt solpuder, rouge, mascara, kajal, mörk ögonskugga. I väskan åker Mascara,
rött läppstift, hårvax, kajal och ögonskugga. Parfymdusch. Kan inte välja smycken, ett urval åker även det i väskan. Iväg till bussen.”
Tid 13.30:
”Lunchpaus, vinmonopolet, en flaska till kvällen. Börjar känna peppen stiga, snart, snart, snart!”

Tid 18.00:
”Stänger butiken, släcker, låser, hoppar på tåget. Ipoden på Alternativ-listan. Lawrence Arms, NOFX, The Clash, framme! Hälsar, stänger in mig på toan. På med shortsen, mascara, kajal, ögonskugga, läppstift, rufsar till håret med vax. Halsband, ring på fingret. Ready to rumble! Tapas, vin, vänner, fest, musik, sköldpaddor, drinkar och ut i natten!”

EFTERSNACK

Kan du definiera någon grundläggande skillnad på hur du a) såg ut och b) kände dig under vardagsdagen respektive festkvällen?

– A) Hur jag såg ut de olika dagarna var kanske inte som natt och dag, men när du anstränger dig lite extra blir resultatet absolut bättre när det väl är dags för en utekväll. Bara att lägga mer än dubbelt så lång tid framför spegeln, lägga alla detaljer extra noga, gjorde att jag helt enkelt såg ”fest” ut! Inför en festkväll tänker jag mycket mer på vilken outfit jag ska ha på mig, tänkte på att vara sådär svenskt lagom snygg för dansgolvet, medan jag inför en dag på jobb bara tar det som ligger bra till hands i garderoben, har några färdiga kombinationer som jag i princip bara roterar på. Detta gör att utgångs-outfits tenderar att bli lite mer experimentella och spegla mig som person mycket mer. En arbetsoutfit är i regel mig, men en mycket nedtonad mig.

– B) På vardagar försöker jag mest smälta in, jag känner att jag, som jobbar med service, mest ska hålla mig i bakgrunden och vara lagom, inte för mycket, men inte heller för lite. Det gör att jag känner mig lite förlamad ibland, i den stil som kommer på köpet, där jag utrycker mig själv, men inte tillräckligt. Detta gör att när det väl blir fest, känner jag en frihet och en spänning, jag får ta på mig det jag vill, behöver inte tänka på att någon kan bli stött eller tycka att jag tar för stor plats, för det är det utekvällarna är till för. Alla vill ta plats, eller?

Vilka görafinrutiner är viktigast för dig i vardagen (alltså utöver grundläggande som att
duscha, borsta tänderna och använda deo)?

– Att få sminket på plats? Problemet för mig i vardagliga görafinrutiner är att de är just rutiner. Jag kör samma varv med foudationsvampen, lägger rouge på samma sätt, mascara och kajal efter det. Möjligen skulle det vara de utvalda dagar, då jag bestämmer mig för att lägga lite ögonskugga!

Vilken är den viktigaste görafindetaljen för dig när du vill vara extra snygg, typ inför en
fest?

– För mig är det absolut att jag lägger tid på mitt hår! En vardag sover jag med det i knut, släpper ut det, sprejar och går hemifrån. På en festkväll fixar jag, lägger ofta i massa produkter, drar fram både fön och plattång och börjar skapa något annat än det vardagliga, permanentade ruffset! Och, inte att förglömma, det röda läppstiftet kommer också bara fram vid riktigt festliga tillfällen!

Varför känns det viktigt att göra sig fin inför en fest? Det här kanske låter som en dum fråga, men försök fundera lite på den. Finns det något förutom att vara fin inför andra som motiverar?

– För mig är det viktigt att fixa till sig innan man går ut, eftersom jag, av någon anledning, inte vill gå ut eller gå på fest och se ut som om jag ska på jobbet… Det handlar, för min del, om att göra ett intryck, att visa mig från min bästa sida. Jag vill utstråla självförtroende och visa att jag är den jag är, vilket du på en fest lättast gör genom hur du ser ut och vad du har på dig. Du kommunicerar genom det du har på dig, precis som alltid, men mer extremt, då du kommer i en större och kanske helt ny grupp av människor. Du vet att de kommer titta på dig, kanske hälsa på dig och sedan har de en grundläggande uppfattning om hur du är. Så, utöver att du vill vara fin inför andra tror jag att det, i alla fall för mig, handlar om att ge just det där första intrycket som du kan stå för!

Känner du några fysiska skillnader när du gjort dig extra fin? Hållning, min, motorik?

– Visst blir det lite skillnad på hela utstrålningen egentligen, jag vet om att jag ser lite bättre ut än vanligt och beter mig också därefter, rakare i ryggen, ett litet undermedvetet leende på läpparna som annars inte finns där. Visst, detta kan förekomma på vardagar också, men på festdagar blir det mer en effekt av hur jag känner mig, hur jag ser ut och vad jag vet att jag utstrålar.

Märker du någon skillnad i bemötande från andra?

– Nu har jag sådan tur att jag umgås med en rad helt fantastiska och otroligt generösa vänner, att till och med när jag kommer hem från en dag på jobbet så säger de: Vad du ser fräsch ut! Därför är skillnaden inte så stor från ena dagen till den andra. Visst, väl ute får du ju mer uppmärksamhet, men det beror nog mer på naturen…

Vad är värst – att vara för stajlad en vardag eller för nerklädd en festkväll?

– Nu har det slumpat sig så att jag nästan fått gjort ett litet experiment inne i experimentet, eftersom jag har lyckats med bedriften att dels vara för uppklädd en vardag (se stilfobiutmaningen) samt att även lyckas vara otroligt nerklädd en utekväll! I tron om att det skulle bli filmkväll hos några vänner åkte jag hemifrån i ”gubbkofta” och joggingbyxor, men halvägs framme ändrades planerna och vi hamnade på en bar. I utgångspunkt från detta skulle jag säga att det var absolut värst att vara nerklädd en festkväll. Någonstans tycker jag om att känna mig fin även en vanlig vardag, lite utöver det vanliga, men jag kommer nog aldrig gå utanför huset i joggingbyxor igen utan att verkligen vara helt hundra på vad som ska ske!


DELTAGARE EXPERIMENTGRUPPEN:
Sara L. 20 år. Jobbar som cafébiträde i Stavanger, Norge. Intresserar sig för böcker, TV-serier, skrivande, skor, öl med vänner och internationell politik. Har en blogg.

”Mode är intressant för att det både kan framhäva eller dölja, skapa kontraster. Kläderna kan bli både skölden och svärdet, ett skydd och ett statement, alltid föränderligt och förunderligt! Det går inte att värja sig, så då ha jag valt att hänge mig!”

Se alla Saras stilexperiment.

STILPANELEN: Holly Asteras preferenser

Publicerad den 2 maj 2011 klockan 09:08 av Ida Skovmand

Saker man gillar. Som man gillat länge eller som man bara hakat upp sig på just nu. Nedan delar stilpaneldeltagaren Holly Astera med sig av preferenser från idag och från igår. Och en som hon haft länge.


1. Något du gillar JUST NU.
”Mina nygamla A-pants! Hemklickade från Tradera i en storlek lite för stor (men inget som en instoppad tröja eller höga klackar kan fixa!). Förr hatade jag jeans överhuvudtaget faktiskt. Speciellt vida jeans. Men suget började gro – jo, jag erkänner att detta sug kan ha något med 70-talstrenden att göra. Först stuprörsjeans och nu på senare tider lite vidare former. Och jag känner mig riktigt snygg i dem! Vavavoom-snygg! Dessa är i manchester och jättemjuka. Nu är jag på jakt efter ett par klarblåa.”


2. Något du HAR gillat.
”Kilklackar. Älskade dem när jag gick på gymnasiet, när jag läste konstvetenskap och som nyinflyttad i Stockholm. Idag? Not so much. Så trött på dem. Olyckligtvis har en del varit svinigt dyra. Men aja, vi hade kul så länge det varade! Puss.”

3. Något du ALLTID gillat.
”Har alltid älskat tygpåsar! I högstadiet bad jag tillochmed farmor att sy en alldeles egen svart tygpåse med mitt namn på. Som jag älskade den. Sen dess har det blivit tygpåsar med främst bandtryck. Ett tag funderade jag på att köpa en ny tygpåse efter varje konsert jag hade varit på. Senare kom jag på att det skulle bli jobbigt dyrt och trångt i garderoben. Den här köpte jag i Amsterdam efter en svettig konsert med favoritbandet Foals.”


DELTAGARE EXPERIMENTGRUPPEN:
Holly Astera. Jobbar som researcher, pluggar kulturjournalistik.
Fyller 22 i augusti. Bor i Solna i Stockholm.
Twittrar på @hollyastera. Bloggar på Astera’s Scrapbook.

Jag minns alla mina kläder och hur jag brukade ta på dem

Publicerad den 25 februari 2011 klockan 13:39 av Ida Skovmand

Hur försummad är våra garderober egentligen? Hur ålderfascistiska är vi när det kommer till kläder? Finns det något sätt att mäta sin egen modeslynighet?

Vi köper kläder. Mycket kläder. Låter plastpåsar piska våra vader på väg hem från gågatumiljöer. Vi drömmer drömmar om promenadstora garderober. Vi blir tvungna att integrera klädhästen som en möbel i vardagsrummet. Våra galgar tar slut, vi köper nya. Låter skor flytta in i bokhyllan. Vi tänker att förvaring inte handlar om smart inredning, men om liv eller död. Vi tänker på fler saker att köpa. Vi köper.

Vi gör också: har bloppisar, skanderar ”Kom och Köp!” på Tradera, lämnar tunga påsar plagg på Myrorna. Slänger. De mest sentimentala av oss har trots det garderoberna fulla av lik.

Kläder flyger in och ur våra liv. Vi har nog en tendens att bete oss som tygslynor. Behandlar stackars klänningar som engångsligg. Viker ner blicken när vi möter dem igen…

Jag generaliserar. Självklart förhåller alla sig olika till konsumtion och till sina garderober. Men man kan åtminstone konstatera att de flesta shoppar mer kläder än vad som behövs för att, säg, överleva vintern. Vilket inte är svårt att förstå: någon sorts garderobsmässig monogami skulle vara i direkt konflikt med modets grundtankar om förändring. (Även om vi själva inte kallar oss modeslavar så kan vi ändå inte räkna oss som immuna mot modets svängningar.) Hur som helst, mer eller mindre medvetet har vi vant oss vid att shoppa i takt med modets strömmar. Det blir mycket kläder.

Och någonstans tar de här kläderna vägen.

Frågan är hur långa våra kläders livscyklar blir. Hur duktiga är vi på att använda äldre plagg i garderoben?

Jag gjorde ett stickprov på mig själv idag, för att få en uppfattning om min outfits genomsnittliga ålder. (Ålder som i hur länge jag haft dem, inte som i hur länge det var sedan de tillverkades.)

Personlig garderobslojalitet, överblick 1.
Kofta, några år gammal (second hand) = ca 24 månader
Svart långärmad baströja, köpt i höstas (i kedja) = ca 3 månader
Linne, använd som klänning typ, flera år gammal. Återfanns i flickrummet hemma hos mamma i höstas (köpt i kedja) = ca 120 månader
Svarta jeans, nya (köpt i kedja) = 0,5 månad
Strumpbyxor under, november 2010 (fått i present) = 4 månader
Genomsnittsålder/plagg = 30,3 månader, ca två och ett halvt år.

Två och ett halvt år – nästan pensionärsålder? Well, jag måste väl konstatera att genomsnittsåldern inte skulle varit lika hög om jag inte råkat sätta på mig ett personligt stenåldersfynd (linnet). Men det verkar ganska mycket som att jag åtminstone inte lider av något shoppingbaserat 2 veckorssyndrom.

För att skapa en mer användbar statistik skulle man behöva någon form uträkning som tog i betraktning a) slitage – hur många gånger har man burit plagget och b) Hur många koftor äger man totalt? (Hänger ihop med slitage. Har man bara tre koftor är det såklart mer imponerande att fortfarande ha på sig dem många är senare, än om hela ens garderob var full av koftor.)

Det skulle vara intressant att göra en liknande uträkning baserat på en större grupp människor. Slumpa 50 människor på gågatan. Undersöka: vilken är genomsnittsåldern på fredagsflanörernas outfits?

Vad man sedan använder uträkningen till är ju en annan fråga. Kanske kan det ge en bild av hur vi personligen förhåller oss till kläders livslängd. Hur gamla, eller snarare nya, är plaggen vi har på oss egentligen? Hur mycket använder vi våra plagg i genomsnitt? (Och vad har vi för uppfattning om vad som är ”nytt”?)

***

Bidra gärna med egen åldersuträkning! Jag ska försöka komplettera med flera. En enda dags klädålder kan så klart inte ge en tillförlitlig bild av ens generella lössläppthet när det kommer till kläder…

Ida Skovmand
Sista Skriket handlar om mode i världen och världen i modet. Här ser vi gärna kläder som något mer än ihopvävda trådar. Med en klädesmals aptit och en skatas glittersug djupdyker vi in i gamla garderober och nya kollektioner.

Ibland gör vi stilexperiment för att ta reda på hur påverkade vi är av kläder. Vill du vara med? Maila idaskovmand@gmail.com

Sista Skriket skrivs av Ida Skovmand, skribent bosatt i Malmö.

Bloggar
Läsarpulsen