Marc Jacobs, vår/sommar 2012. Foto Monica Feudi via Style.com.

Som ryggen på en stor, stor fisk eller pälsen på draken i ”Den oändliga historien”?

Marchesa, v/s 2012. Foto Alessandro Garofalo via Style.com.

En klänning som spyr ur sig fransar. Tänk dig att bära det här plagget när du är sen till bussen.

Threeasfour, v/s 2012. Foto Alessandro Viero via Style.com.

Som Matthew Schneier skriver i recensionen på Style.com: Threeasfours kollektion må ej bestå av ”gå ut med hunden-kläder”. Fast det beror såklart på vilken hund man har. Hur som helst är det något underbart med enhetlig kroppsdekoration som innefattar både kläder, hår, strumpbyxor, naglar och skor. Vad kallar man förresten strumpbyxor på armarna? Vant-tröjor? Nylonärmar? En andra hud?

Vionnet, höst/vinter 2012. Foto Vionnet via Style.com.

Förutom imponerande origamiskuren kjol: fin färgskala: läppstiftsrött, svart, vitt, äggskal.

Carven, vår/sommar 2012. Foto Marcus Tondo via Style.com.

De här insnittslösa supersobra shortsen som hängt, bland annat i budgetvarianter, lite här och var i stan: är det någon som provat dem och vet hur de sitter på? Till exempel på ett par ben som är mer som kubb-pjäser än kanylnålar.

Dries van Noten, v/s 2012. Foto Yannis Vlamos via Style.com.

Exempel på kläder som får en att visualisera en välbetald mönsterkonstruktör som gnider handflatorna mot varandra.

- Jean Rhys. Nu vill AA och litteraturlärarna, oberoende av varandra, skälla på mig. När jag läser hennes böcker börjar jag drömma om henne, författaren, inte karaktären; hon har blivit min nya idol, min stilikon. (Jag borde skilja dem åt bättre. Författaren och protagonisten. Det är därför litlärarna stör sig. Jag ska försöka.) Och det är något genetiskt fel som gör att man idoliserar destuktivitet. Jag kan inte ensam ta ansvar för beteendet. När jag stod i bokaffären kunde jag inte välja mellan Ledsen tjej åker till London och Ledsen tjej åker till Paris, så jag fick köpa båda. Den sista gillade jag mest, men jag tog flest ”kameraskärmdumpar” i den första (se ovan).

- Uppmärksamhetströjan. Jag köpte en tröja som skulle varit förödande om jag haft en dålig dag. Plagget är som en titta-på-mig-accessoar ur The Game (uähh); folk stittar. Den glänser. Men jag var på gott humör när jag drog den ur plastpåsen, bet av prislappen och trädde den över huvudet (själva köpet var nödkonsumtion innan bylinefotografering, don’t ask – eller alltså, fråga på, men det behövs inte för nu bloggar jag ju om det) och hade inget emot att senare låta främlingar känna på tyget. Såhär måste det kännas att ha sådana små inopererade horn i pannan, tänkte jag.

- Färgskalan. Det är så hösten ska se ut. Som en vår. Förlåt att jag tjatar om hösten men det är säsongsskiftena som är mest spännande. Och gult och lila och rött är så fint ihop.

I. En väldigt vacker person smygfotad i Berlin. Väskan! Håret! De rosa strumporna!

II. Mammas smycken efter inbrott i lägenheten. Om det hade varit i en ”Ensam hemma”-film skulle tjuven ha trampat på pärlorna och trillat baklänges ner i golvet. (Vad jag vet höll han sig på fötterna)

III. ”Om speglar inte fanns skulle jag vara vacker”
Väggklotter i stan. Melodramatik över toalettringen. Fick mig att retroaktivt vilja krama den som skrev hårt.