VÅREN | Skalpellvassa vinklar

Publicerad den 20 april 2012 klockan 15:30 av Ida Skovmand

Vionnet, höst/vinter 2012. Foto Vionnet via Style.com.

Förutom imponerande origamiskuren kjol: fin färgskala: läppstiftsrött, svart, vitt, äggskal.

Carven, vår/sommar 2012. Foto Marcus Tondo via Style.com.

De här insnittslösa supersobra shortsen som hängt, bland annat i budgetvarianter, lite här och var i stan: är det någon som provat dem och vet hur de sitter på? Till exempel på ett par ben som är mer som kubb-pjäser än kanylnålar.

Dries van Noten, v/s 2012. Foto Yannis Vlamos via Style.com.

Exempel på kläder som får en att visualisera en välbetald mönsterkonstruktör som gnider handflatorna mot varandra.

”De försöker inte ens undvika att vara fula!”

Publicerad den 15 april 2012 klockan 13:27 av Ida Skovmand

Sid. 28, Milan Kundera, ”Odödligheten” (1990).

Ja, varför gör hon det inte? Varför TÄCKER hon inte åderbrocken?

Det undrar Milan Kunderas romankaraktär med avsmak i blicken. Ska vi berätta för henne? Varför åderbrocken då och då måste vara på display?

Det är ett stort missförstånd att mode handlar om att försöka nå en sorts universell skönhet, skönhet för alla. Det handlar inte om att vara snygg. Låter det konstigt? Jag omformulerar: mode handlar inte om att försöka komma över en objektiv lägsta nivå gällande utseende. Man kan faktiskt inte tillfredsställa alla medmänniskor på en och samma trottoar.

Mode är ett tillfälligt skönhetsbegrepp, en kollektiv pop up-smak. Det är ett mystiskt fenomen som påverkar många människors uppfattning om vad som är snyggt, samtidigt. Mode får två kompisar från olika städer att helt plötsligt unisont stå och rycka i samma batikplagg och bara stöna: ”Åhhh”.

Inga åderbrock i världen ska få stå i vägen för att ett sådant begär. Klart tjejen ska ha shorts!

Prassliga luvor och andra irritationsmoment.

Publicerad den 15 april 2012 klockan 12:57 av Ida Skovmand

Ibland blir man påmind om att designerns jobb innefattar mycket mer än att komma på hur kläder ska se ut. Att det också behöver tänka på hur de ska kännas på och fungera med kroppen.

Säg att du tar på dig en sportig superjacka – en sådan som marknadsförs för äventyrliga expeditioner, men som man bara använder i stan – för att den har luva och det regnar och du ska ge sig ut på den äventyrliga expedition det är att ta sig från Triangeln till Gustav. Du har kommit utanför dörren när du inser att något är fel. Det är något som låter. Någon håller på att rulla in en stor prasslig pappersboll genom trumhinnan på dig. Det känns så. Det avancerade tyget som jackan och luvan är tillverkade av prasslar så mycket att du inte kan höra dig själv tänka. Hur har designern tänkt? Att man ska stå ut med det här ljudet under sina bergsklättringspromenader? Att fågelkvitter är överskattat? Att alla ändå kommer få tinnitus till slut, det är lika bra att man vänjer sig vid hur det känns? Tillverkaren har troligen inte haft några onda motiv, men helt enkelt missat att testbära jackan med luvan uppe. Det rör sig säkert om ett tyg som är effektivt mot kyla, som är noga och kemiskt sammansatt av minst en expert, eller inte, men luvan borde gjorts i ett annat material.

En vän till mig berättade hur hon köpt en klänning som hon tyckte mycket om, men ändå nästan aldrig använt. Klänningen hade nämligen knapparna på ryggen och för att knäppa den var behövdes en annan person. En sambo till exempel. Min vän, som bor ensam, irriterades av klänningens singelovänlighet.

Ibland kan det vara riktigt långt från skissbordet, där plagget föds, till vardagslivet där plagget bärs. Ibland märks det på ett par skor som inte går att ha på sig eller på örhängen som färgar snibbarna gröna. Jag har erfarenhet av kilklackskor som gjort konstiga pruttljud i gång, kjolar som snurrat helvarv vid rörelse och klänningar i bomullstyg med snäv armhålsringning som efter en minut tvingat till sig svettskuggor.

Ni då? Vilka av era i god tro köpta plagg funkar helt enkelt inte i praktiken?

Den där nyansen av orange

Publicerad den 8 april 2012 klockan 15:43 av Ida Skovmand

– ni vet? Mustigt korallröd: som ett stoppljus, en tjurfäktningsflagga framför ögonen på en. Plötsligt har man den i huvudet, men framförallt på naglarna, läpparna, närmst huden under kläderna, över kläderna, den täcker hela en. Det är alltid så, är det inte? När en färg blir så stor att den lyckas den inkapsla allt hopp om framtiden, modernitet, får den hypnotisk effekt. Det är antagligen en säsongsbunden hjärntvätt, men det känns som äkta personlig smak.

Issey Miyake, höst/vinter 2012. Foto: Marcus Tondo via Style.com.
Prada, vår/sommar 2012. Foto: Gianni Pucci via Style.com.

3.1 Phillip Lim, höst/vinter 2012. Foto: Monica Feudi via Style.com.
Celine, höst/vinter 2012. Foto via Style.com.

Vionnet, höst/vinter 2012. Foto Vionnet via Style.com.
Celine, vår/sommar 2012. Foto Monica Tondo via Style.com.

Om ett halvår känner man kanske annorlunda. Kanske. Det är premisserna för det här spelet. Men just nu lyser den här orange nyansen starkast av alla färger och den smakar som en alldeles nyplockad frukt, första tuggan in.

TITTSKÅPET | Påsklista

Publicerad den 7 april 2012 klockan 12:19 av Ida Skovmand

Påskön. Foto: Wikimedia Commons

Glad lördag! Visste ni att fåglarna sjunger högre nu än de gjorde för trettio år sedan? För att överrösta trafiken. Här kommer ett tittskåp i bloggformat. Lite påskpyssel, hår och en nykomlig på Tumblr.

1: LITTERÄRA SOVRUM

Bild via Apartment Therapy.

  • Såhär såg det ut där Flannery O’Connor sov. 15 författares uppfläkta sovrum finns på Apartment Therapy. Allra mysigast sov/sover nog Truman Capote eller Miranda Seymour.

2: PAPEGOJPYSSEL

Bild: Jo Nakashima via Youtube.

3: HÅRFÖRTROENDE

Foto John Lauener via Mammalian Diving Reflex.

  • Skulle du låta ett barn klippa ditt hår? ”Mammalian diving reflex” är ett konstinitiativ som bland annat uppmuntrar möten mellan främlingar, möten mellan barn och vuxna. Ett av deras många performanceprojekt går ut på att låta vuxna få sitt hår klippt av barn. Läs mer: ”Running with scissors”.

4: JEANSNORMALITET

Foto: George Silk, 1955. Bild via LIFE.

  • ”Especially in the workplace, jeans provide a feeling of commonness. They put other people at ease and they make you feel relaxed.”"There is a growing trend towards informality in the workplace. The suit is in decline and it’s being replaced with jeans.”

    The Sun:s journalist ställer sig tydligen på gatuhörn och räknar blåjeans när han kommer till ett nytt land.

5: BEYONCÉFLÖDE

Bild: Tumblr.

Röda dagar, gula nyanser

Publicerad den 5 april 2012 klockan 17:27 av Ida Skovmand

Glad Påsk önskar Sista Skriket med ett par rätt fantastiska bilder med kläder från Mary Katrantzou. Bilderna, som är tagna av Erik Madigan Heck för A Magazine, befinner sig i någonstans mellan måleri och fotografi och känns bekanta samtidigt som nya. På ett skumt sätt. Stirra på följande bildmaterial i minst 30 sekunder och försök sedan ta på dig en grå tröja. Försök!

”Mary Katrantzou and the Surrealist Ideal”.
Alla foton Erik Madigan Heck via A blog curated by.

Hoppas ni får en varm och mustig – men framförallt färgstark – påsk!

VÅREN | En trio i par

Publicerad den 1 april 2012 klockan 12:14 av Ida Skovmand

  • Klänning från Preen, v/s 12. Foto: Alessandro Garofolo via Style.com.
  • Ögonskugga från MAC.

NÄRBILDER | Kardborrbandssandaler

Publicerad den 1 april 2012 klockan 11:22 av Ida Skovmand

Vårmodet i närbilder:

Ett par vettiga sandaler från Christopher Kane.

Foto: Marcus Tondo via Style.com.

Det finns inget annat att göra än att slänga sig med uttrycket fulsnyggt. Vandringssandal fast i satinblankt, det funkar, åtminstone på en blank catwalk, men jag tror också att det skulle göra det med ett par styva byxor (ständigt detta tjat om styva byxor!) och en avvokadojuice i högerhanden. Tänker att de är alldeles ljudlösa så att man kan slinka fram och göra peacetecken bakom ryggen på någon halvbekant man upptäckt på gågatan. För övrigt: ja tack till lite mer klumpighet på skohöjd: rejäla remmar, rejäla sulor, ja, i allmänhet flera anledningar att beskriva skor med ordet ”rejäla”. Trött på petit.

VÅREN | Outfitutopier

Publicerad den 31 mars 2012 klockan 10:02 av Ida Skovmand

Det är lite oklart om det är vår eller inte. På uteserveringarna i Berlin i helgen var det olika bud. Varannan person hade dunjacka, varannan hade shorts i kombination med noll denier på benen. Här på Sista Skriket är det väl liiite SS12, liiite AW12 och för att vara helt ärlig – kanske är vi fortfarande kvar i 2009. Som sagt, det är oklart.

Hur som helst är det hög tid för lite horisontfantasier. Vem ska man vara i vår?

En sådan som flänger runt i kimono? Dricker vietnamesiskt iste och lär sig ett nytt språk, inte mest för språkets skull, men för att få nya kompisar på Folkuniversitetet för att de kanske ska kunna bjuda in en till sin nyköpta bostadsrätt med pool i ett annat land sen. Kanske.

Någon som försöker börja om efter att något jobbigt hänt. Klipper av halva håret och smörjer in det med olivolja innan läggdags. Bär styva djungelbyxor som liksom viker sig vid rörelse, aldrig skrynklar, med en broderad second hand-kavaj som även efter kemtvätt luktar lite malkula. Som målar läpparna riktigt clowngeggiga. Sitter där i caféfönstret och väntar på att koffeinet ska gå ut i ådrorna.

En sådan som lägger hälften av pengarna på en ny stram kavaj och hälften på en weekend till en ny sydeuropeisk stad. Beställer Brut själv på flygplatsen och läser Nina Bouraoui. Som efter ett besök på parfymadvelningen luktar viol och peppar. Checkar in på ett kloster som också är hotell och går upp tidigt för att bussen till en tygmarknad.

Någon som tillfälligt bor granne med en öken och spenderar eftermiddagarna på en solstol utanför huset med jättehög solfaktor och ”Wetlands” på pocket. Har på sig kläder som vinden kan fara in och ur bäst den vill. Håret är kapat och känns nytt genom fingrarna. Billie Holidays ”Her last recordings” är på inne i sovrummet och hörs vagt genom det öppna fönstret. Sandalerna är i guld och kommer vara tunnslitna när sommaren är slut.

STILDILEMMAN | Klagande grannar

Publicerad den 24 mars 2012 klockan 19:33 av Ida Skovmand

Hur glider man runt på klackar hemma, men undviker både rispade parketter och grannar med gnisslande tänder och spetsade sopkvastskaft?

Min vän F löste det problemet för länge sen:

Möbeltassbeklädda klackar är svaret.

Ida Skovmand
Sista Skriket handlar om mode i världen och världen i modet. Här ser vi gärna kläder som något mer än ihopvävda trådar. Med en klädesmals aptit och en skatas glittersug djupdyker vi in i gamla garderober och nya kollektioner.

Ibland gör vi stilexperiment för att ta reda på hur påverkade vi är av kläder. Vill du vara med? Maila idaskovmand@gmail.com

Sista Skriket skrivs av Ida Skovmand, skribent bosatt i Malmö.

Bloggar
Läsarpulsen