20 november 2011.

Jenny Widén slutade räkna när garderoben fyllt 100 klänningar. Det kan lätt bli så, många klänningar, om man har second hand-butiksskattjakt som fritidsintresse. För att motverka att vissa plagg blev diskriminerande, bortglömda, i kombination av att hon hade det tufft på jobbet och ville hitta på ett roligt projekt att ha vid sidan av, startade hon bloggen 365 outfits.

27 december 2011.

26 september 2011.

Nu har det gått nästan ett helt år sedan Jenny började dokumentera sina dagspåklädningar.

– Folk brukar undra om det är jobbigt, men det är faktiskt bara kul.

Julafton!

19 februari 2012.

Vem tar bilderna?
– Oftast är det min man. Eller någon av mina kollegor.

13 september 2011.

Brukar du titta tillbaka på dagarna som gått, påklädingarna som passerat?
– Hela tiden. För att kolla hur jag kombinerade ett plagg då. Jag glömmer bort vad jag har.

10 juli 2011.

Berätta om ponnyn.
– Jag ville ha något som gick igen i alla bilder. Det var inte så genomtänkt. Jag gillar ju My Little Ponys och jag hade den här hemma. Nu är den med överallt.

25 oktober 2011.

Blogginläggen består exklusivt av outfitbilder och en kort lista på klädernas märken. Det är ingen dagbok, men med hjälp av små ledtrådar i bilderna – som när hon bakar lussebullar, klär ut sig, håller i en burk värktabletter – kan man ändå få ett intryck av vad som händer i hennes liv. Tar man sig genom hela bloggen i ett svep blir det nästan ett berättande. Ena dagen skymtar en resväska i bild, dagen efter är hon – och ponnyn – plötsligt i New York. Bilden som representerar den 26 maj är ingen vanlig semesteroutfit. Faktiskt blev den något av en chock för bloggläsande bekanta:

Bröllopsdagen!

– Det var lite av ett ”surprise wedding”. Det var bara jag på bilden, men jag tror ändå att folk fattade. De kunde se att det inte var en av mina vanliga klänningar…

Bröllopsklänningen var även den, såklart, second hand.

25 maj 2011.

21 september 2011.

Vad gör man av ett års dokumenterade kläder? Jenny Hedén funderar på att föreviga bilderna i en bok och på att försiktigt börja sälja av delar av sin klänningsgarderob.

11 augusti 2011.

Det är fortfarande en veckas påklädningar kvar att avverka på bloggen. Hoppas inte slutspurten i kombination med den tresiffriga klänningsgarderoben medför allt för allvarlig beslutsångest.

Heja, heja!

Personligt mode är som ett litet isberg. Bild via Wikimedia Commons.

Lisa hade 5 av 7 rätt i veckans klädquiz! Ett mycket bra resultat – särskilt med tanke på att till och med Hanna – den som låg bakom experimentet och vars känslor skulle paras med rätt kläder i quizet – hade svårt att minnas vilken kommentar hörde till vilken outfit…

Att det inte är är en självklarhet att på en outfit se hur kläderna känns på är något av en grundtes här på bloggen. Mode, i ett personligt perspektiv, följer isbergsprincipen: det är bara en del av modet som är synlig för ögat. Resten är uppbyggt på smak, barndomstrauman, komplex, hangups, avsikt och självbild. Med mera. Ibland skiner känslorna igenom, som när man köpt en ny mohairtröja och känner sig helt ny och får en miljon kommentarer för den första dagen, men sen aldrig igen.

Här kommer quiz-resultatet! Hannas kläder parade med rätt känslor:

Måndag – 7

”Åh, det här är kläder jag trivs i. De är bra för att gå på upptäcktsfärd i.”

Tisdag – 4

”I dag har jag klätt mig helt och hållet efter funktion, allt är noga uttänkt för att passa dagens kommande aktiviteter.”

Onsdag – 3

”Obekväm och utstirrad! Men också ganska fin.”

Torsdag – 6

”Det här är jag verkligen ovan att gå klädd i. Skulle nog inte gå utanför huset så här i Sverige (Hanna var i Belin, red.). Men någon timme in på dagen kände jag mig väldigt mycket bekvämare… så kanske ändå?”

Fredag – 5

”Idag är jag snyggt klädd. Yey!”

Lördag – 2

”Två timmars sömn och kläderna som mina händer nuddade vid först på morgonen… njae. Känner mig slappt klädd och lite lagom ofräsch sådär.”

Söndag – 1

”Som en cirkusprinsessa på vift.”

Tack Hanna för att vi fick krypa bakom kulisserna i din garderob under en hel vecka!

DELTAGARE EXPERIMENTGRUPPEN:
Hanna. 22 år. Studerar och jobbar i bokhandel. Tycker om att äta mat, läsa böcker i kollektivtrafiken och sy kjolar. Gillar just nu Peter Pan-kragar, rosetter och gubbskor. Bloggar på No Absolute Truth.

Se alla Hannas stilexperiment.

Under en vecka hade stildeltagaren Hanna i uppdrag att fotografera Dagens Outfit samt reflektera kort kring hur hon kände sig i de specifika kläderna. Nedan följer resultatet: sju olika outfits följt av lika många kommentarer om hur kläderna kändes på. Kruxet är att kommentarerna är i oordning…

Går det att lista ut vilken känsla som hör ihop till vilka kläder?

Det låter kanske som en Knep & Knåp-sida i en syltkladdig serietidning. Det är precis vad det är – fast för insnöade klädkufar. Hur subjektiv är egentligen bekvämlighetskänslan? Går den att läsa av endast med hjälp av en tvådimensionell bild? Kan någon räkna ut vilka plagg som fick Hanna att känna sig utstirrad i?

EN VECKAS PÅKLÄDNINGAR:

Måndag

Tisdag

Onsdag

Torsdag

Fredag

Lördag

Söndag

EN VECKAS OUTFITKÄNSLOR (i icke-kronologisk ordning):

1. ”Som en cirkusprinsessa på vift.”

2. ”Två timmars sömn och kläderna som mina händer nuddade vid först på morgonen… njae. Känner mig slappt klädd och lite lagom ofräsch sådär.”

3. ”Obekväm och utstirrad! Men också ganska fin.”

4. ”Idag har jag klätt mig helt och hållet efter funktion, allt är noga uttänkt för att passa dagens kommande aktiviteter.”

5. ”Idag är jag snyggt klädd. Yey!”

6. ”Det här är jag verkligen ovan att gå klädd i. Skulle nog inte gå utanför huset så här i Sverige. Men någon timme in på dagen kände jag mig väldigt mycket bekvämare… så kanske ändå?”

7. ”Åh, det här är kläder jag trivs i. De är bra för att gå på upptäcktsfärd i.”

QUIZ: Vilken dag hör till vilken känsla?

Rätt svar följer…

DELTAGARE EXPERIMENTGRUPPEN:
Hanna. 22 år. Studerar och jobbar i bokhandel. Tycker om att äta mat, läsa böcker i kollektivtrafiken och sy kjolar. Gillar just nu Peter Pan-kragar, rosetter och gubbskor. Bloggar på No Absolute Truth.

Se alla Hannas stilexperiment.

Dagsoutfit

Turkosa glittriga strumpor

Kvällsoutfit

Svarta glittriga strumpor

Om den här bloggens fokus var olika stiltips, skulle jag nu vara tvungen att tipsa om ett par glittriga strumpor. Jag är nog tvungen att göra det ändå. För ett par glittriga strumpor underlättar förvandlingsprocessen från svettig dagtid till neonljuskväll. Har jag lyckligt fått erfara. Även om man byter från ett glittrigt par till ett annat  kan man uppleva känslan av förändringen från vardagsslapp till uppklädd.

Pitchen: de väger ingenting, de är inte så dyra – nämnde jag att de glittrar?

Det där med att de inte är dyra beror kanske i och för sig på hur man ser det. Om man jämför med ett par Prada-stolpar framstår de såklart som nudelbilliga. Men jag avskyr också folk som kallar dyra saker för prisvärda och därför är det läge att precisera: det understa paret, mitt evening wear-par, kostade över hundra spänn! För att vara strumpor är det ganska dyrt! Jag kan också påpeka att de kostade ungefär samma som skorna på bilden – fast där är det i mitt försvar mer ett fall av provocerande billiga skor.

Som räddning, när jag kände mig ful och ofestlig, var lite över hundra spänn dock ett billigt pris att betala. För jag fick ju ett par glittriga fotryggar att titta ner på. Och en känsla fotvalvsglamour. Glamour överhuvudtaget. Det krävdes i princip bara ett lånesprut ur en testparfym på Åhlens sen var min metamorfos från svettig knegare till kvällsslända klar.

Så min konklusion är således att ja, det är PRISVÄRT att konsumera strumpor för över hundra, just eftersom de glittrar.

</Dagens Tips>

Här kommer en liten aftonlista med musik. Listan är kosher att publicera här eftersom alla låttitlar faller inom samma klädtema som Sista Skriket.

Obs att inte alla låtar handlar om kläder… Gil Scott-Herons ”Blue Collar” beskriver inte en man med ny IKB-blå skjorta och Joni Mitchells ”Magdalene Laundries” är inte historien om ett litet gulligt tvätteri i Alberta, Kanada, utan beskriver en rehabiliteringsinstutition för utomäktenskapligt gravida kvinnor och prostituerade. Så, nu vet ni vet och behöver blir upprörda över att listan inte bara innehåller Dagens Outfit i musikalisk form. För övrigt görs det alldeles för lite Dagens Outfit i musikalisk form.

Kvällens låtlista: Laundry Room

Klämman som syns på nedersta bildenär för övrigt min bästa pryl. Det skulle nog vara min personliga sak om jag skulle vara med i dokusåpa. Den kan nämligen användas till nästan allt. För att hålla ihop nylimmade skosulor. Den kan agera hårklämma, gardinihophållare, vykortsställ och  handdukshängare. Och jag tänker som herrmodet: funktion är fashion och bär därför klämman som dyraste vitguldet runt min hals. Tänk att få skaka hand med den som uppfann den.

Och, när jag ändå är igång och disskerar veckans outfits, knuten i det vita linnet är den bästa nödlösningen om man till exempel fått ta över ett lite för stort linne av sin mamma. Såhär gör man: tar tag i tyget på två ställen på insidan och knyter en enkelknut. Ändarna fäster man sedan med en säkerhetsnål. På insidan alltså. Obs, varning, mayday, det kan uppstå små hål i tyget. Knuttricket rekommenderas alltså ej för sköraste favvolinnet.

Sjalen på bild fyra är köpt på en marknad i Madrid. Ni vet det där ögonblicket? När man väntat ett helt liv på att man ska kunna ta till sig batiken och det plötsligt händer? Man stannar upp och tittar fram på tyget som plötsligt badar i en välriktad stråle sol. ”Batik! Det måste jag ha!” säger man då som i trans. Vaddå? Ni är inte bekanta med den känslan? Jag trodde batikfasen var något alla var tvungna att gå genom. Och nu är det, tydligen, min tur. Jag blev så uppspelt att jag glömde att pruta.

KAFFE & SKOR: Första parkett
Tisdag 25/1-10

Ett tag fotade jag mina skor och mitt kaffe ganska ofta. Egentligen av ingen anledning, mer än att spara minnen av de dagar då det inte finns något att fota. Av lika okänd anledning tog jag plötsligt upp kameran häromdagen och återupptog motivet. Vet inte hur jag ska tolka det? Det är kanske ett försök att lägga upp Dagens Outfit utan att behöva posera?

Mitt liv i kaffe & skor.

Bara bära svart under tre dagar. Det är vad Sara L bestämde sig för att göra. För världens emos, Ann Demeulemeester-lovers och katolska präster är det ingen direkt utmaning. Men för färgövertygade Sara påminner det helsvarta om en tid som redan varit.

Tre Sjunde Inseglet-klädda dagar i offentligheten. Ett svartklätt drama i tre delar. Sara berättar själv hur det gick:

INLEDNING: FOBIBAKGRUND

”Under högstadiet hade jag en lång period då svart var den enda färgen jag någonsin kunde tänka mig att ha på mig. Men precis som alla tonårsfixeringar förbyttes denna under gymnasietiden till att aldrig ha något svart på mig över huvud taget. Allt skulle nu istället vara i blått, grönt, rosa, rött och gärna i galna kombinationer.”

❥

”Idag har den färgsprudlande stilen tonat ner sig rätt rejält, men fortfarande har jag stora problem med färgen svart, framförallt när det gäller att ha den på kläder. Man kan kanske kalla det en svartfobi, för om jag någonsin sätter på mig något svart måste jag mixa upp det plagget med en färgglad scarf eller ett stort smycke eller gärna en tröja och ett par jeans i helt andra färgskalor.”

❥

”Därför blir min utmaning att under en hel helg, på fester, barer, eller hemma i soffan, bara använda svarta kläder, utan att piffa till eller kombinera med något annat, om det inte också är svart!”

RAPPORT, DAG 1.

”Idag började mitt stilexperiment med att jag tvättade bort mitt mintgröna nagellack. Mest för att intala mig själv att nu var det slut på färg, åtminstone ett tag. Sedan skulle jag träna. Och eftersom mina shorts är blå fick det bli ett pass med långa joggingbyxor istället. Till detta hade jag sedan ett enkelt svart linne och en svart sporttopp.”

”Utöver det faktum att jag svettades lite mer än vanligt kändes det helt OK att träna i helsvart. Utmaningen kom istället när jag skulle ta på mig dagens outfit. Jag märkte hela tiden att jag så gärna ville lägga till ett smycke, eller min vinröda scarfs, eller ett par färgade örhängen, men DET GÅR INTE! Så för att försöka bota mig själv från att känna mig smått naken målade jag mina naglar i en ny färg… Svart.”

”Vidare är jag ruggigt irriterad på hur mycket allt syns på svart bakgrund. Jag hade t.ex. ingen aning om att jag tappade så här mycket hår under en dag! Och att det bor en vit, fluffig hund i huset gör inte saken bättre.

På kvällen var det fest med pizza hos en polare och en bunt helt okända människor. Måste erkänna att det kändes skumt att inte känna sig som sig själv när man möter nya människor… Men, med eller utan svarta kläder, vi hade en trevlig kväll och jag fick inga kommentarer på min dunkla klädsel!”

Se Saras stilminne. Fortsättning följer>>>>

Fredag, post kaffe, minus en grad ute och man vågar ha på sig metallörhängen utomhus, risken är nog mindre för att öronsnibbarna ska förfrysa.

+++ Tänker att en passande läppstiftslook skulle vara ”hånglat med blåbär i munnen”. OBS: finns viss skillnad på den och vanliga ”kraschat med flygplanet i Anderna och överlevt i snön en vecka”.

Nu har vi blivit så många experimentister att vi nästan kan spela fotboll med två fulla lag. För att presentera alla utan att behöva fylla bloggytan med detaljerade livshistorier (även om jag egentligen skulle vilja göra just det), lånade (snodde) jag ett anekdotupplägg från mångkonstnären Miranda July. I webbprojektet ”Learning to love you more” uppmanade hon människor att skicka in bilder som föreställde en för dem betydelsefull outfit utlagd på golvet. Betydelsefull, som i att det bars under ett datum när något speciellt hände. Ett bröllop, dagen när man blev nerstänkt av en buss, dagen man gjorde slut, dagen man blev ihop. Dagen man minns för att man kände sig så himla fin i sin nya kostym. Drack en jättegod kaffe. Blev gravid.

Se resultatet av Miranda Julys projekt här. Inom den närmsta tiden kommer Sista Skriket fyllas med nya bidrag skrivna av medlemmar ur experimentgruppen. Först ut är Lena. En betydelsfull dag och i förlängning en betydelsfull outfit:

Lena, Fröken Lila, 27 år, Oslo:

”Jag valde de kläderna som jag hade den dagen jag blev ihop med min pojkvän. Eller snarare, dagen därpå. Jag var nykär och åkte ifrån honom för att tillbringa helgen vid de norska fjordarna, och jag kände en sådan otrolig glädje fast jag åkte bort. Vi hade inte sovit den natten och jag missade nästan tåget till Bergen klockan halv sju på morgonen.

Klänningen hade jag köpt någon vecka tidigare hos Myrorna vid Tomtebogatan i Vasastan i Stockholm. Jag minns att jag bara hade råd till att köpa en enda klänning, och hade svårt att bestämma mig mellan denna i vit frotté och en långärmad i skottsrutigt tyg. Det var juni och varmt så jag tog den vita somriga.

Conversen är inte de samma som jag hade då för 4,5 år sedan – de var grön-rosa-vitt-randiga och de dog ett år senare. T-shirten var nästan helt ny och från h&m och måste ha varit en av de bästa t-shirt-köpen jag gjorde någonsin. Jag älskar den, även om jag inte använder den så ofta längre. T-shirten hade jag ovanpå klänningen, så att reseryggsäcken inte skulle skära så tungt i huden på axlarna. Vi gjorde samma resa tillsammans på vår 3-års dag – fast då med andra kläder.”