Den grafiska designern Diana bidrar på sin blogg Miss Moss till remixkulturen med sina ”Artorials” (art + editorials). Med vassa Photoshop-fingertoppar smälter hon samman utvalda modekampanjer med måleri.

Måleri från Bukowskis, modefoto från Vogue. Bild via Miss Moss.

Kenzos vårkollektion 2012 ihop med Isaac Grünewalds ”Trådgårdsgången” från 1939.

Kenzos vårkollektion 2012, igen, ihop med Axel Kargels ”Väg” –

Måleri från Bukowskis, modefoto från Vogue. Bild via Miss Moss.

  – och här med och Sven Westmans oljemålning ”Sydfranskt landskap”.

Originalbilder från Maiyet. Redigering av Miss Moss.

Här har märket Maiyets kampanjbilder, med Daria Werbowy i huvudrollen och Cass Bird bakom kameran, med lite bildredigeringsmagi förvandlats till tavlor. De kenyanska landskapen gör sig bra när de ser ut som att de blivit tålmodigt framduttade med tunn pensel. Men, som sagt, här är det Photoshop som ligger bakom effekten, inte någon stackars hand.

Originalbild, mode, via Vogue. Måleri via Bukowski.

Thakoon, pre-fall 2012 möter Aleksandr Grigoriev Orlovs björkar.

Originalbild, mode, via Vogue. Måleri via Bukowski.

Samma kollektion, men på sydliga breddgrader. Carl Fredrik Aagaards oljemålning ”Från kusten vid Amalfi”.

Se samtliga kladdiga hybridbilder hos Miss Moss.

Oxfordskor från Savile Row som specialtillverkats av konstnärsduon Fantich & Young. Täta tandrader under hela sulan garanterar ordvitsiga bloggrubriker och säkert ett intressant fotavtryck.

Om man är en person som tycker att det är jobbigt att rensa tänderna efter en blåbärssmoothie är de kanske inte att rekommendera. Tänk den gräsliga (förlåt) synen efter en sväng i en regnig Pildammspark.

För övrigt lite onödigt att komma med en praktiskt kommentar till något som uppenbarligen är ett konstföremål som ska höja ögonbryn, inte hälar. Men ibland går det helt enkelt inte att låta bli.

Titel: Undressing Vivienne, fotografer Cooper & Gorfer. Bild via Dunkers.

Helgtips:
Modesamtalet ”Vivienne Westwood, hållbart mode och Afternoon Tea” på Dunkers Kulturhus i Helsingborg på söndag, kl. 14.

Författaren och trendanalytikern Cay Bond diskuterar hållbart mode med Cecilia Fredriksson, professor på Campus.

Startpunkten för samtalet är ett Vivienne Westwood-plagg, en bröllopsklänning som skapats i samarbete med engelska skolelever till den miljökommenterande kollektionen ”Chaos Point” från 2008. På bilden ovan syns klänningen porträtterad av konstnärsduon Sarah Cooper och Nina Gorfer, som just nu finns representerade med utställningen ”Sagor och minnen” på Dunkers.

Vivienne Westwoods originalklänning hänger på Röhsska i Göteborg, men i samband med utställningen utställs en kopia av den som Dunkers låtit tillverka tillsammans med bland annat av 100 gymnasieelever, som fått rita på sidentyg, och skräddaren Amanda Siljebratt, som sytt.

Efter samtalet dukas det till afternoon tea i bistron.

Foto: Jonathan Gitelson.

Jonathan Gitelson hittade t-shirten ovan längst bak i sin garderob, ihopskrynklad i en påse tillsammans med flera andra av hans plagg, bland annat en lite oformlig ulltröja, en kaffefläckig piké i babyblått och en långärmad tröja med hål. Det visade sig vara kläder som hans flickvän hade gömt undan helt enkelt för att hon inte stått ut med att se honom bära dem längre.

Frågan är vilka, och hur många, av ens egna plagg som skulle gallras ut ur garderoben om makten gavs till någon annan än sig själv. En eventuell partner till exempel. Förmodligen skulle vissa sönderlagade jeans och sovtoppar hänga löst. Frågan är om man skulle våga fråga, ens helt hypotetiskt. Urtvättad bomull, kaffefläckiga mjukisar och raggsockor på sista valsen och tråden – det är känsliga grejer.

Resten av Jonathan Gitelsons utrensade plagg, som han själv dokumenterade till projektet ”Items Of Clothing Secretly Hidden By My Girlfriend (So I Wouldn’t Wear Them Anymore)”, går att se på hans hemsida. Han är för övrigt fortfarande tillsammans med tröjgömmarflickvännen. De är gifta nu.

Det finns inte mindre än två goda anledningar att besöka Moderna Museet i Malmö för tiden:

__________________1:

Foto: Irving Penn. ”Balenciaga Little Great Coat” (med Lisa Fonssagrives-Penn som modell), Paris 1950. © Copyright by The Irving Penn Foundation. Bild via Moderna Museet.

Den ena är ”Skiftande Världar” med modefotografen Irving Penn. Titeln syftar på att han rörde sig och arbetade i många olika världar, bland annat i reklam-, mode- och konstsammanhang. Under förmiddagen arrangerade han hudkrämsflaskor från Clinique framför kameran och ender eftermiddagen letade han skräp på Manhattans gator som han sedan tog med sig till studion för att fota.

Penns bilder syntes i Vogue såväl som på Metropolitan Museum of Art. Att han själv inte satte sina jobb i hierarkier märks på utställningen. Närbilden på L’Oreal-kladdiga läppstiftsläppar känns lika mycket konst som hans stilleben av frusna grönsaker.

Representerat på utställningen finns hans nertrampade takeawaykaffemuggar, millimeterposade modeller i Balenciaga, degiga nakenbilder och skäggstubbsnära porträtt på bland annat Ingmar Bergman och Anais Nin (obs ingen skäggstubb på Nin).

Bild från utställningen: portätt på Anais Nin (1971).

Bilder från utställningen: nakenstudier (1949-50).

Bilder från utställningen: några av Penns bilder som de publicerades i modemagasin.

________________________2:

Av Niki de Saint Phalle. ”Förtärande mödrar” (1970) © Niki de Saint Phalle/BUS 2012. Bild via Moderna Museet.

På andra våningen kan man väcka ögonen med färg efter Penns svartvita. Där finns ”Flickan, monstret och gudinnan” med Niki de Saint Phalle. Speciellt känd är hon för sin jättekvinna med välkomnande tunnelsköte för besökare att promenera in i, som visades på Moderna i Stockholm under 60-talet.

Bild från utställningen: Hon i litet format.

Bild från utställningen: gammal utställningsaffisch.

Bild från utställningen: Sweet Sexy Clarice (1968).

Källa: Fetching things.

Efter att hon sytt ett färgstarkt kubistiskt lapptäcke åt sin son fortsatte Sonia Delaunay fylla sitt hem med kollagekompositioner. Hon täckte lampskärmar, kläder, kuddar och andra föremål med geometriska former och färg, färg, färg.

Källa: Obit.

Sonia Delaunay, som hängde i avantgardistiska kretsar, tyckte inte om att man separerade finkonst från konsthantverk och hon levde som hon lärde genom att förutom i målarduken hitta kanvasytor i tyger såväl som leksaksskrin. Hon kom att designa allt från möbler, kläder och handväskor till operakostymer, butiksutrymmen och mattor.

Design B53 (1924) via The Colour Store.

När hon för första gången försökte öppna en boutique, ”Casa Sonia” i Nice, drog sig hennes finansiärer sig ur eftersom de tyckte att hennes kreationer var för moderna. Just modern är ett ord som hänger ihop med Sonias uttryck. Fortfarande. Besöker man utställningen Avantgardens Kvinnor på Louisiana, öppen till den 28 maj, där Sonias konst är en viktig del, slås man av hur aktuella hennes skisser och tyger känns än idag. På riktigt, alltså. Särskilt är det färgerna som får bilderna att framstå som om de var gjorda inte igår, inte idag, men imorgon.

Sonia öppnade en butik till slut, i Paris, och sålde kläder av egna tyger, bland annat till kända skådespelare.

En kappa till Gloria Swanson. Foto: Wolfgang Woessner från utställningen “Color Moves: The Art and Fashion of Sonia Delaunay” på Cooper-Hewitt, National Design Museum via Artnet.

Baddräkt (ca. 1928), foto från utställningen “Color Moves: The Art and Fashion of Sonia Delaunay” på Cooper-Hewitt, National Design Museum via Artnet.

En fransk poet sa om henne: ”Efter fem minuter i Sonia Delaunays hem, vem har inte känt mer övertygelse, mer hopp och mer glädje?”

Bild via Paisley Diaries.

Det är något med hennes konst som får en att vilja omringa sig med färg. Filtar, kuddar, mattor, tavlor. Som får en att önska att vardagsrummet, veckan, livet, skulle kännas lite mer som ett av hennes lapptäcken.

Källa: Art and Women.

Bild via Complexd.

Som barn översatte Yayoi Kusama sina hallucinationer, bland annat sin mamma i kimono täckt av prickar, till teckningar. Idag arbetar hon, 83 år gammal, från en mentalinstituation där hon är frivilligt är inskriven.

För tillfället kan man bland annat se hennes konst på Tate. Det gjorde jag i helgen. Med spår av influensa fortfarande i kroppen mötte jag hennes prickiga evighetsverk. Och blev sjösjuk. Det var som när man stirrat rakt in i solen och prickarna följer med framför pupillerna i flera sekunder efteråt. Det var obehagligt, men samtidigt, i ärlighetens namn, rätt coolt. Vissa rum, som hennes landskap där svävande bollar dubbleras till oändlighet i spegelväggar, var jag tvungen att gå snabbt rakt genom. Jag tror aldrig någonsin att jag haft en konstupplevelse som varit fysisk på samma sätt.

Bild via Ethel Chow.

När jag lämnade museet var prickarna kvar i huvudet, över hela närminnet som ett nät. Dessutom dök de upp överallt: som mönster på folks skor, i naturen, i butiker.

Min bror, som jag besökt utställningen med, fick också Kusama-symptom. Men en annan typ av symptom. Samma helg stod han som i hypnos i en butikskassa med en skjorta täckt av små handmålade prickar i handen.

Skjortan fick såklart följa med hem i handbagaget. Det som tidigare bara var ett mönster, runda ringar dubblerade tills tyget tog slut, var nu en referens till något konkret.

Har ni reagerat märkbart på någon utställning någon gång? Blivit bottenlöst inspirerad, yr eller äcklad? Börjat gå i terapi eller våldfört er på souvenirshoppen?

Dagens plagg: konstkjol från Carven.

Carven, höst/vinter 2012. Foto: Alessandro Viero via Style.com.

*) Hoppas att jag åtminstone lockade in någon med rubriken. Ibland krävs det inte så mycket. En kjol bara. Men kjolen ovan är inte så bara!

Mönstret går igen på fler ställen i kollektionen, till exempel här:

Foto AP Photo/Jacques Brinon via Scanpix.

Trycket på klänningen är en målning, närmare bestämt ett utklipp från Hieronymus Bosch triptyk ”The Garden of Earthly Delights”. Jag rekommenderar er att titta på den i högupplöst format. Eventuellt är ni hooked för resten av kvällen.

* Djupa blå, orange och röda nyanser

* Rött läppstift i tjockt lager

* Hårspray

* Tygtapeter

* Fickorna fulla av guldsmycken

* Sammetssoffor

* Medaljong- och paisleymönster

* Kladdiga oljefärger

* Erik Madigan Hecks bilder

* Stora feta blommor

Mary Katrantzou, höst/vinter 2011. Foto Erik Madigan Heck.

Rodarte. Foto Erik Madigan Heck.

Christopher Kane, höst/vinter 2012. Foto Alessandro Viero via Style.com.

”Felicity Brown and the end of spring”. Bilder via Erik Madigan Heck.

Erdem, höst/vinter 2012. Foto Gianni Pucci via Style.com.

Idag ger jag er pärlor:

Mother nature was here. Bild via Wikimedia Commons.

Comme des Garçons, höst/vinter 2009. Foto Don Ashby & Olivier Claisse via Style.com.

Grottpärlor. Bild via Wikimedia Commons.

Ai Weiweis ”Fountain of light” (2007), just nu på Louisiana.

Ur vatten och fabrik.

Shirley Maclaine med dotter, 1959. Foto Allan Grant via LIFE.

Stulna pärlor. Foto Ralph Morse via LIFE.

Pärlor i taket.

Pärlplagg gjort av dansk/engelska Maria Parsons. Bild via Arts Thread.

Färskvattenspärlbrosch från Hairy Sock New x Ruta Kiskyte via Culture Label.

Pärlkrage från BHLDN.