Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Ida Skovmand - Etikett: Köpenhamn

Plagg i kvadrat

Koncept: Kubism light.
Vad? Infällda färgblock, sammanfogningar av material, geometriska figurer, kollage-estetik.
Var? Modeugen i Köpenhamn.
Exempelplagg? Tröja i två eller fler material/nyanser, med brytpunkten under skulderpartiet.

Peter Jensen, höst/vinter 2013.
Plötsliga kvadrater i vakna och Mondrian-mysiga färger.

Wood Wood, höst/vinter 2013.
Plagg uppdelade i paneler. Infällda figurer i mjuka former.

Baum und Pferdgarten, höst/vinter 2013.
Materialskifte vid axlarna. Olika texturer ihop.

Samtliga bilder från Copenhagen Fashion Week (egen redigering).

VISNINGSANTECKNINGAR | Tabernacle Twins, vår/sommar 2013

I tider när modet fullkomligt dryper av mönster, när tyg gärna fått ha någon hallucinogen effekt på betraktaren, hör möten mellan grafiska designers och modehus, illustratörer och klädskapare, inte till ovanligheterna. Som sämst är sammansmältningarna när det ser ut som illustratören helt enkelt fått slut på målardukar och börjat rita på klänningsframsidor istället. När det är som bäst framstår resultaten som crème de la crème av båda världar.

Det danska märket Tabernacle Twins fokuserar på fusionen mellan grafisk och textil form. Designern Vibe Lundemark skapar illustrationer och kläder med utgångspunkt i två fiktiva tvillingars påfund och äventyr.

Under modeveckan i Köpenhamn visade hon en kollektion där de två uttrycksformerna, det ritade och det sydda, syntes förenat till en elegant helhet. Det var uppfriskande efter att märkets argument för varför illustrationerna skulle sitta på kroppen snarare än i en ram tidigare säsonger kanske inte varit helt övertygande.

Framförallt kändes det som Lundemark denna säsong hittat rätt material. Tyger med mycket fall svävade över catwalken. Tyger fulla av symmetriska hål verkade näsan kommunicera med ytorna som var täckta av illustrationer. Olika material var kombinerade med varandra och mönstren på ett sätt som gjorde att det var svårt att ”avkoda” plaggen. Vad var tryckt och vad var applikation? Mönstren blev en del av silhuetten och förvirrade ögonen på ett bra sätt.

Det blir nog extra viktigt med passform och materialval när mönstren tar mycket plats. Desto mer dekor, desto mer skrädderi behövs för att undvika att se ut som en vandrande tapet eller en påse printad trikå. Detta kan nog vara en konsekvens av att kedjorna under flera år sprutat ur sig bra och avancerade mönster. Det är lätt att bli mönsterblind. Det räcker inte längre med en grafisk orgie på en basklänning för att ögonen ska vidgas. Också plaggen måste vara bra. De får inte bara framstå som ett alternativt skissblock.

Alla bilder via Copenhagen Fashion Week.

I en ideal värld gör mode inte världen sämre.

Man brukar säga att man ska leva i nuet, eller som om man skulle dö imorgon, men det är ju det vi gör. Hade det för länge sedan uppfunnits ett piller som gjort att vi lever i 500 år skulle nog inte världen se ut helt som den gör. Vi skulle i alla fall säkert tveka mer innan vi skövlade regnskog, käkade jätteräkor och slösade med vattnet.

I torsdags arrangerades Copenhagen Fashion Summit på operan i Köpenhamn. Över tusen människor dissade solen för att prata om hållbarhet, och den nuvarande bristen på just det, i dagens mode- och textilindustri. Förutom Prinsessan Mary, som höll inledningstal, talade representanter från olika hållbarhetsinitiativ, Greenpeace, stora modeföretag, FN och danska regeringen om och hur modets framtid kan få drastiskt grönare utsikter.

En sådan här konferens skulle alla som jobbar med mode behöva gå på. En gång i veckan. För även om man vet att läget är ohållbart så är det alldeles för lätt att titta åt ett annat håll.

Redan i inledningen talades det om konsumentens ansvar, konsumentens ansvar att shoppa mer hållbart och efterfråga ekologiskt, men efter hand som dagen gick och olika personer fått möjlighet att uttala sig stod det ändå, tack och lov, klart: alla som har med mode att göra har ansvar. De som ritar tröjan, sätter loggan i nacken, som säljer den OCH den som köper den. Alla måste tänka, inse och, framförallt, förändra sina beteenden.

Det finns vyer i modeindustrin som är allt annat än vackra. Det är bransch med många fula fläckar, med bekämpningsmedel som läcker ut i floderna och dåliga arbetsförhållande. Ibland kan man nästan tänka att enda sättet man kan arbeta med mode är om man sätter på sig skygglappar som skymmer allt det fula. Men Fashion Summit handlade om det motsatta: om att faktiskt stirra rakt in i den avgrund som blivit vår framtid och planera hur vi bäst ska kunna göra en U-sväng utan att förlora det fina med modet på vägen.

Danish Fashion Institute förtjänar en eloge som skapat ett ambitiöst forum med fokus på modets hållbarhetsparadox. Det var ett evenemang som bidrog med både förtvivlan och hopp. Som det är nu förbrukar vi en och en halv jords resurser. I takt med att medelklassen ökar, ökar också påfrestningen på miljön. Särskilt svårt är det när det kommer till modet eftersom dess grundprincip handlar om förändring, om att lämna saker bakom sig. Och det är en förändring som går snabbt. Om mode ska finnas kvar måste vi lära oss att förhålla oss till det på andra sätt än att konsumera det. Det vi faktiskt konsumerar får inte göra världen sämre.

Här kommer några trådar och tankar från konferensen:

Designerns ansvar

* Hållbarhetstänket måste börja redan på designerns skissbord. Idag går det åt fruktansvärt mycket vatten för ett enda par jeans. Det måste designern ta ställning till. Uppnår plagget inte vissa miljöstandarder får man helt enkelt välja ett annat tyg. Det är ingen lätt uppgift, det finns redan många saker att ta ställning till: väder, känsla, passform. Men design kan inte vara på bekostnad av miljön.

Vad är hållbar design?
* Det finns många sätt för designern att skapa ”hållbara” kläder. Till exempel kan skor monteras så att de lätt kan plockas isär, källsorteras och återvinnas när de slits ut. Man kan rita kläder med lägre ärmhålsringning så att de inte tar åt sig lika mycket svettdoft och alltså inte behöver tvättas lika ofta. Det finns märken som gör sina skor i ett enda material som gör dem lätta att smältas ner för att sedan göras till nya par. Men – det här var en av grundtankarna för dagen – det är viktigt att hållbarhetstänket inte påverkar designen rent estetiskt. En sak är om det uppmuntrat till kreativitet och innovation, men det etiska, ekologiska, miljövänliga ska inte vara en estetik. Det går nämligen trender i estetik och trender överges som känt vid vägkanten som gamla hundar. Idealt ska det hållbara vara en osynlig självklarhet.

Dålig kvalitet är dåligt för miljön
* Alla olika skeden i plaggprocessen måste ses över: tillverkning, transport, butik. Konsumenten måste i sin tur ansvara för att ta hand om plagget och inte förkorta dess livslängd med tvätt. Man kan försöka tvätta sina plagg mer sällan och i lägre temperaturer. Framförallt måste folk bli bättre på att ta hand om sina plagg. Laga dem, sula om skor och kanske ibland göra stora ändringar i dem. Modemärken får i sin tur inte producera skit, kläder som förstörs av tvätt, som blir noppiga, som inte håller i sömmarna.

Konsumenten guide till nål och tråd
* Idag är det väldigt svårt att ”shoppa kvalitet”. Det finns sällan någon hållbarhetsgaranti bakom nollorna på en prislapp. Därför måste kunder reklamera mera. Sätta krav. Inte acceptera skor som trillar sönder (det här måste vi prata mer om här på Sista Skriket!). Några förslag som presenterades var att plagg och skor skulle komma med en lättare reparationssats, att det skulle tryckas utförligare tvättlappar och införandet av resande sömmerskor som gör kontorsbesök med nål och tråd.

Plaggens andra liv
* Märkets inblandning behöver inte sluta när konsumenten stiger ur butiken med shoppingkassen dinglande runt handeln. Det finns redan en del företag som samarbetar med välgörenhetsorganisationer eller auktionssajter för andrahandshandel av deras plagg.

För att man ska kunna shoppa eko måste eko finnas
* Hur mycket ansvar är egentligen konsumentens? Någon jämförde med mataffärer som ökat sitt ekologiska sortiment efter krav från kunder. Men det finns en stor skillnad. Idag kan man inte gå in i vilken som helst klädaffär och välja mellan en ekologisk och ickeekologisk blus som ser mer eller mindre likadana ut. Därför är det orättvist att lägga allt ansvar på slutkonsumenten.

Det som är dyrt för miljön ska vara dyrt för alla

* En organisation på plats var Sustainable Apparel Coalition, representerad av Rick Ridgeway, som bland annat arbetar med att indexera modemärkens miljöpåverkan så att de lätt går att jämföra med varandra. För att vara anknuten till initiativet är man tvungen att komma över en viss lägsta nivå. Ridgeway berättade hur de ibland använde de här siffrorna för att pusha företagen att komma i kapp sina konkurrenter. En annan tanke som han presenterade var att priset på ett plagg skulle vara bundet till hur mycket produktionen påfrestat miljön. Hade det använts giftiga medel för att färga tyget skulle plagget bli DYRARE i handeln. Och visst borde det vara så: att kostnaden på miljön märks även ekonomiskt. Att det idag är tvärtom är helt skevt.

Överkonsumtion är farligt

* Det talades om att det är viktigt att informera om de faktiska farorna inblandade med att konsumera som vi gör idag. Peder Michael Pruzan-Jørgensen, direktör för organisationen Business for Social Responsibility, gjorde en jämförelse med informationskampanjerna relaterade till rökning. Det ÄR farligt att shoppa som vi gör idag. Det kommer att få konsekvenser.

Hur farliga är jeansen?
* Idag vet man inte som kund vilken direkt påfrestning de nya jeansen faktiskt har haft på naturen. Men det vet företagen. Därför är det orättvist att lägga allt ansvaret hos kunden. Det behövs mer konkret information, mer transparens i produktionsleden. Någon föreslog att det skulle finnas streckkoder på plaggen som köparen själv kunde scanna för att läsa på.

Holly Dublin, PPR.

En viktig sak som Kirsten Brodde från Greenpeace påminde om: världen kommer förändras även om modeföretagen inte gör det. Det kommer inte vara möjligt, eller lagligt, att fortsätta producera som i dagsläget.

Holly Dublin, som jobbar med hållbarhetsfrågor i lyxstallet PPR, sammanfattade dagens ämne bra: floden eller skogarna skickade oss aldrig någon faktura. Det är dags att vi sätter ett pris på allt det vi inte betalt för.


Alla bilder från Copenhagen Fashion Summit.

Snyggaste sminket för män

Astrid Andersen, höst/vinter 2012:

Foto Mitchell Sams via i-D online.

Lika snabbt som hon dykt upp på den danska modeugen försvann hon igen. Denna säsongen fick London ensamrätt på Astrid Andersens kollektion:

Bilder via London Fashion Week.

Höstkollektionen hade hon designat fram med Wu-Tang Clan i bakhuvudet.

Hon blandar gärna typiska sportmaterial med något oväntat tyg, som spets. Trots att hon samlar machoattribut, så många att det nästan känns som pastisch, framstår hennes helheter ändå alltid som rätt mjuka.

Hennes kollektioner är bra som motgift om man överdoserat på för mycket ”smakfullt heritageherrmode” och längtar efter neon.


Backstagebilder. Foto Cecilie Harris via Boys by girls.

Guldnagellack och maoritatuerade hakor! Visst behövs det fler ytor att sminka? Hakan är ett naturligt nästa steg.

Astrid Andersens h/v 11-presentation i Radiohuset för ett år sedan var nog den finaste visningen jag varit på i Köpenhamn. Det fanns livepiano och en speaker som beskrev kläderna efter hand som de kom in. Istället för champagne bjöds det på proteindrycker.

Höst/vinter 2011.

Astrid Andersen, som har en examen från Royal College of Art, känner sig säkert mer hemma i London, men Köpenhamn saknas henne…

Cocktailkoftan

Gaia, höst/vinter 2012

Igår visade Gaia Brandt sin kommande höstkollektion i Köpenhamn. Är inte säker på att kläderna funkar i 2D, som platta bilder här ovan och under, men i kött och blod och tyg var de väldigt bra – särskilt när de presenterades under valven i den gamla kyrkan Sankt Nikolaj, numera konsthall, till levande orgelmusik. Detaljerna i brons på tröjorna och bältena glimmade i strålkastarljuset, det var fint. När ska någon uppfinna en kamera som verkligen kan fotofånga glitter?

Gaia, som läst Knitwear på Saint Martins, har mer eller mindre befäst sig som Köpenhamns stickdrottning med sina mönstervävda Trompe l’œil-koftplagg. Ironiskt att hennes specialitet – platta tolkningar av tredimensionella detaljer (fuskfickor, tryckta kragar) – inte kommer till sin rätt i de här platta bilderna. Hur som helst tycker jag verkligen att en modevisning ska addera något till en kollektion, göra den tydlig och stark och, i vissa fall, drömsk och berättande. Det får man säga att den här visningen gjorde.

Höstvisioner: lårhöga strumpor, lackskor, conehead-frisyr, rött läppstift och stickat i murriga cocktailfärger med inslag av något som blänker.

Kejsare med kläder

Bild: Creative Commons.

Det var tyskbaserade Elmgreen & Dragset som gjorde den där Prada-butiken i Texas öken. Den som bara står där, mitt i ingenstans, man kan inte köpa något där. Där tar AW05 aldrig slut. Skorna och väskorna har frusits i tiden. Man kan åka dit och rycka i dörren om man vill, men man får nog dra länge, för det är ingen riktig dörr.

Bild: Creative Commons.

Just nu i Köpenhamn, på Thorvaldsens museum, kan man se ett av konstnärsduons senare verk: påklädda skulpturer. Thorvaldsens är en jättebyggnad döpt efter skulptören vars verk fyller lokalerna. Inuti ekar varje fotsteg i valven och man känner Judas och Hebes blickar i nacken. Kanske tänker man att man skulle vilja ha golvens mosaik som tapet hemma. Nere i källaren finns vad som ser ut som resultatet av ett mystisk nattligt inbrott. De svulstiga skulpturerna man precis svept förbi på övervåningarna syns plötsligt porträtterade i plagg. Det är Elmgreen & Dragset som ligger bakom modebombningen. De har stajlat Amor in i nutiden; de har tvingat på Merkurius ett par fotbollsstrumpor.

Bild: Galleri Nicolai Wallner via Thorvaldsen.

Tyvärr är det bara bildbevis som hänger där. Annars skulle man väl gått fram för att försöka lista ut hur de gått till väga för att klä på Sten-Jason ett par små kalsonger. Det är nämligen inte så lätt som det ser ut (tro mig, jag har provat).

[Parentes]

[/Parentes]

I broschyren stod det något om hur skulpturerna plötsligt framstod som mer nakna när de blev lite påklädda. Och det var faktiskt som om premisserna för skulpturernas ändrats när det plötsligt fanns en suspensoar med i bilden. Det ligger något i det där med att man kan framstå som mer blottad genom att klä på sig.

En BH är inte mer avklädd än en bikini, men premisserna för en BH är att den ska vara under något annat. Smygsolande, uppdragen kjol i sin innergård: plötsligt är man mycket mer naken än om man bara skulle kollapsat där i minibikini.

En skulptur med en liten snopp är mer eller mindre neutral där den står under de ekande takvalven, påminnande om en tid som flytt, men när den lilla lilla snoppen är parad med ett wife-beater-linne betraktar man den på ett annat sätt. Den lilla snoppen får en kanske inte att rodna, men tänka på skulpturen som en kropp snarare än som en symbol från dåtiden.

Här kommer hjälten Ganymedes iklädd ett par avhuggna jeansshorts:

Bild: Galleri Nicolai Wallner.

Det är förresten viktigt att ta en kaffe innan man lämnar museet. Man får nämligen sitta i en av skulpturlokalerna, omringad av gigantiska, ilskna herrar som Pius VII och Jozef Poniatowski. När jag var där var det bara jag och en äldre dam som fikade. Hon pratade med sig själv. Jag är inte riktigt där än. Men det är säkert bara en fråga om tid.

Våren: Anne Sofie Madsen

Bilder: Copenhagen Fashion Week®

Anne Sofie Madsen invigde modeugen med pukor och tribalgrafik, genomskinliga halvkjolar och byggda plisseringar, och var, med facit i hand, ett av schemats höjdpunkter.

Hon hade gjort plagg som var direkt spännande att titta på, som fick en att grubbla på idén som låg bakom den, men samtidigt var det kläder som var stämningsfulla, som var mer än bara koncept.

Ett förfriskande inslag. Jag kan tycka att det på den danska modeveckans visningsschema finns ett glapp mellan det som är totalt bärbart, det som ser ut som kusiner som det som redan finns på Ströget, och det som ligger väldigt nära designskoleidéer, det som helt enkelt är idéer, galleriobjekt, snarare än kläder. Ingen av delarna är fel, men det är två motpoler i en värld som inte alltid behöver vara så skarpt svartvit.

Man vet vilken vecka det är när…

…turister får problem att komma in på Rådhuset eftersom de inte står på listan.

…internationella modebloggare* flygs in och folk står på kö för att streetstylefota dem.

…designer ritar frimärken.

…folk går lite vingligt på sina höga klackar eftersom de nyss växlat direkt från Havaianas.

…hälften kindpussas.

…resten suckar åt de som kindpussas.

…alla plötsligt dricker Coca Cola light eftersom Karl Lagerfeld designat flaskan. Eller för att det är gratis.

…folk är villiga att stå i kö i en halvtimme och sen slussas mellan minst två PR-personer för att bli placerad på trästol. Minst 5 gånger samma dag.

…det finns äntligen ett tillfället att sätta på sig sin pärlpennkjol (och sin fyrkantshatt, OCH sina Louboutins, och sin kimono, OCH sin linnekaftan).

…motståndsrörelsen vaknar.


*) Fotnot: här kommer ett citat från Covers intervju med filippinska superbloggaren Bryan Boy, som under fredagen för övrigt bar en blond peruk på storlek av Bornholm:

”Hvad forbinder du med Danmark?

Blondiner. På den gode måde. Ikke lige som i Sverige, hvor alle affarver deres hår.”

(Källa: Cover)

Staden som drunknade

Min teori om att Danmark är ett land med många gummistövlar per capita fick vatten (…) på sin kvarn idag. Efter en blöt natt vaknade köpenhamnarna till en blöt morgon. På Islands Brygges metroplattform hade sju (7) personer, nästan hälften av samtliga väntande, ett par trygga gummistövlar – a.k.a regnets nemesis som trotsar översvämmade övergångsställ och innerstadskvicksand – på sig.

Lyx dem som fick komma fram till sina kontor med torra fötter.

Krossa catwalken?

På skandinaviska modeveckor finns det tidvis, eller ofta, ett minimalt, eller inget alls, glapp mellan catwalk och butik. På podiet presenteras ibland en vandrande lookbook, något förhöjd av bra styling, och jag kommer ofta på mig själv att anteckna konkreta plagg i mitt block hellre än att insupa en säsongskänsla. Vilket inte behöver vara dåligt. Skandinavien är bra på plagg.

Men om man som mig, något naivt kanske, tycker att catwalken ska vara en presentationsrektangel för nya idéer, blir ofta besviken. Jag skulle idealt se catwalken som en ram för själva kollektionen, alltså känslan och underlaget för de fysiska kläderna. En scen för mode som är tidsspecifikt, med mål att överraska, som står för nya ideal, ny estetik.

Jag vet inte om jag tycker att catwalkformatet är det bästa för att bara visa upp de olika kläderna man designat sedan sist.

Obs! Jag tycker absolut inte att alla skandinaviska designer ska börja arbeta knivkonceptuellt och på catwalken visa ”en abstrakt tolkning av barken på en björk”. Knappast. Jag tycker bara att det i vissa fall hade varit en bra idé att utforska andra presentationssätt än just in-och-ut på smal yta.

Det är som att man tycker att modevisningen är en så bra marknadsföringsstrategi i sig själv att man inte reflekterar över om den verkligen är det bästa presentationsformatet för de specifika kläderna. Tänk om man i stället faktiskt skulle ta kläderna i utgångspunkt för hur man utför uppvisar dem.

Ida Skovmand - Sista skriket

Sista Skriket handlar om mode i världen och världen i modet. Här ser vi gärna kläder som något mer än ihopvävda trådar. Med en klädesmals aptit och en skatas glittersug djupdyker vi in i gamla garderober och nya kollektioner. Ibland gör vi stilexperiment för att ta reda på hur påverkade vi är av kläder. Vill du vara med? Maila idaskovmand@gmail.com Sista Skriket skrivs av Ida Skovmand, skribent bosatt i Malmö.

Sök i bloggen

Annons:
Annons:

toppnyheterna just nu
Annons: