”Malmö är inte staden där modejournalister zickzackar mellan catwalks under fasta modeveckor, men det är en plats där det finns kreativt mode.”

Ni glömmer inte snurra förbi några moderelaterade initiativ under Malmöfestivalen va?

I årets schema känns modet inte inkvoterat, snarare prioriterat. Upplägget är nyansierat och domineras varken av prettoprojekt eller konsumtionshets. Vi pratar en mix av skulpturella plagg i mattaffärsfönster, inspirationsföreläsningar med epoktema, turban-workshops, glansiga sagoplagg och samtal bland annat kring mode, känslor & politik. Och Tantverkstan för sticksugna är såklart icke att förglömma.

Själv har jag medverkat på ett litet hörn och inte riktigt hunnit hänge mig så mycket som festivalbesökare som jag skulle velat. Nästa år är det kanske läge att förbereda sig på samma sätt som inför danska modeugen? Skövla schemat, packa nödproviant och sätta kaffe på dropp?

Är det faktiskt så att Malmöfestivalen, den älskade hatade, är plattformen där en lokal modescen kan får lov att gro? Äntligen, skulle man kunna lägga till. För Gud vilket tjat det har varit om Malmös modescens vara eller inte vara. Av mig själv inkluderat. Finns den? Finns det tillräckligt många intressanta designer för att man ska kunna kalla Malmös mode för en scen? Bör det finnas en scen eller borde designerna knyta sig till andra, etablerade, modestäder för att sköta sin business?

Som det ser ut just nu tycker jag knappast att det finns utrymme för en modebransch i stan. Men brist på bransch behöver inte betyda brist på mode. När man snabbt rabblar namnen på några av de smarta, engagerade personer som finns på plats, kan man få förtroende för att det finns nog med huvuden för att skapa en värld.

Så, en snabb framtidshypotes: Malmö är inte staden där modejournalister zickzackar mellan catwalks under fasta modeveckor, men det är en plats där det finns kreativt mode. Förhoppningsvis kan det också finnas ett sammanhang där lokala modeintressenter, en grupp inte begränsad till folk som har kläder som jobb, kan få uppleva modet. För i en ideal värld kan man utnyttja Malmös litenhet, utnyttja att det inte finns en bransch. Och faktiskt låta ”scenen” byggas på rent engagemang snarare än yrkestitlar och PR-byråers mejllistor.

Utan att hippietrippa för mycket, vill jag säga att det känns som att viljan finns. Och resultatet består inte bara av hemmaproduktion och modevisningar för modevisningars skull. Man vill ju inte att Malmö ska vara en blek kopia av större städers modemiljöer.

Just nu känns som en särskilt bubblig tid för Malmös modescen – om vi nu bestämmer oss för att den existerar. Nu har ju staden till och med fått en alldeles egen modeallians – 38 minuter – bestående av designerna Jenny Grettve, Ravishing Mad och Maxjenny. Det måste väl anses som ett existensberättigande i sig själv. På fredag repriserar de en tidigare visning för allmänheten.

Vill man bekanta sig med fler ansikten rekommenderar jag att besöka ”Pecha Kucha Night” på onsdag. Pecha Kucha – what? Det är ett japanskt presenationsformat. Bland annat Hannah Wittrock, forskare på Lunds Universitet, och Svenska Moderådets Helena Mellström presenterar sig själva med hjälp av 20 bilder på 20 sekunder under kvällen. Jag misstänker att man måste vara där för att förstå konceptet fullständigt.

>>>> Lusläs hela modeprogrammet:

Ett skyltfönster vid kanalen är svårt att passera utan att reagera. Neonet lyser lockande ljust i det grå. Hmm, det syns kanske inte på min slarviga bild ovan, men ni får helt enkelt tro mig.

Märket altewai.saome har flyttat in i en butik på Regementsgatan. Roligt att duon, som debuterade på svensk modescen under senaste Berns Fashion Week och tidigare varit baserade i Italien, valt att öppna sin första butik i Malmö. Just altewai.saome känns som ett särskilt intressant märke att ha på gångavstånd.

I den glossiga butiksytan hänger nu deras vårkollektion. Men låt oss titta på den nyss presenterade hösten:

Paljettevolutionen: fiskfjäll tar över.

Styva plagg, volym per automatik. Tyger med tuggmotstånd, höll jag på att säga, menade: tyger med ordentlig grovlek.

Broderi.

Foto: Kristian Löveborg/Berns Salonger

Höftaction! Broderierna som ser ut som insprängd folklore är egentligen disskererad elektronik. Inför hösten arbetade de med kretskort som inspirationsunderlag efter att en elektronisk apparat störtat mot golvet i deras studio.

Bild: Jenny Grettve

Är det inte att ge sig själv handikapp – att bo i Malmö och hålla på med mode? Vi kollade läget med Jenny Grettve, jonglörkreatör med ett ungt klädmärke i sin famn.

***

Det har nästan hunnit gå ett år sedan vi pratade sist. Då hade du nästan precis startat ditt eget märke. Känner du dig mer etablerad i dag?
– Ja det gör jag absolut. Jag har jobbat ihärdigt hela hösten och börjar nu se resultatet. Fler har hört talas om mig, jag får många intressanta förfrågningar och jag utökar min produktion under våren.

I februari visar du dina kläder i ett showroom i Stockholm. Är det första gången du visar utanför Malmö?
– Ja, och det ska bli jättekul! Tyvärr är inte Malmö en ordentlig modestad än, trots att jag tror att det är på gång. Så vill man synas i modesammanhang i Sverige är det fortfarande Stockholm som gäller.

Jenny Grettve vår/sommar 2011.

Du har tidigare haft lokala modevisningar, bland annat på Konsthallen och på KB. Är det något du planerar att fortsätta med?
– Ja, men planen är att för varje visning göra något nytt. Både stort och smått. Nästa kollektion kommer att visas på ett mycket mer intimt och småskaligt sätt än tidigare.

Vilket är syftet med en sådan modevisning? Att visa upp dig för lokala inköpare?
–Nej. Jag tror att inköpare i Malmö och regionen runt omkring åker till Stockholm eller Köpenhamn under modeveckorna. Syftet är snarare att hålla Malmös mode levande. Fortsätter jag kanske fler hänger på och i framtiden är förhoppningsvis modescenen långt mer framskriden än idag.

Jenny Grettve i sin vårkollektion 2011.

Finns det några styrkor med att vara kläddesigner i Malmö?
– Det skulle väl vara att det fort går att bli någorlunda uppmärksammad och igenkänd. Personligen blir jag också peppad att kämpa för att göra Malmö till en modestad. Inom både konst och musik är Malmö väldigt intressant och det är bara en tidsfråga innan modet hänger med.

Vilken är din mest kreativa miljö i Malmö?
– Jag är väldigt förtjust i hamnen och i allt spännande som dyker upp där. Just nu är det platsen för många kreativa människor i Malmö och jag blir ofta mer inspirerad av människor än miljöer.

Hur ser din höstestetik ut? For Dummies-versionen, som kan beskrivas med hjälp av en mening.
– I höst vill jag vara klassiskt klädd i manliga snitt och med tjocka material som ull och fuskpäls.

Jenny Grettve höst/vinter 2011

Kan du berätta om ett plagg i din kommande höstkollektion som känns representativ för kollektionen (eller som helt enkelt är ett personligt favoritplagg)?
– En stor favorit är en oversized kostym i svart-lila fuskpäls som är vacker, annorlunda och bekväm. Den ska jag glida runt i hela hösten.

Vilka material jobbar du helst med för tillfället?
– Allt material av riktigt, riktigt god kvalitet.

Du har tidigare varit ganska sparsmakad när det kommer till färgskala. Gäller det hösten också? Vilka färger använder du då?
– Ja, tyvärr är det väl så igen. Mycket svart och mörka blålila nyanser. Till sommaren kommer dock en liten färgexplosiv kollektion…

Bild: Moviezine

Biografen Spegeln lanserar ”modesöndag” i sitt vokabulär med en ny klädfokuserad satsning. På söndag är det premiär för tematillställningen We ♥ Fashion.

Klädbyte och visning av YSL-filmen, ”L’amour fou” (2010) står på repertoaren. Ett passande val av film kan man tycka, eftersom den till stor del handlar om ägodelar som byter ägare – även om det i Laurent-rullen till exempel rör sig om en av Yves gamla stolar som auktioneras bort för 21.9 miljoner euro. Några sådana summor behöver man inte ha i fickorna på söndag, det räcker med några plagg från sin garderob som man felköpt eller till vilka ens förälskelse falnat. Dock ska det vara hela, rena, bra kläder. Det vill säga – pälsängerkäkad trikå från högstadiet gör sig icke besvär. För varje godkänt plagg man lämnar in får man plocka ett från högen.

Isabel Anderson, projektledare för We ♥ Fashion, berättar mer:

Hur föddes idén till en klädbytardag?
– Det är inte första gången jag anordnar klädbyte. Under namnet Thundercats gjorde jag och en vän tre sådana event under 2008 i Selfmades gamla lokal på Bergsgatan, Mitt Möllan på Leonard & Möllevångsfestivalen. Tyvärr slutade vi när vännen flyttade till Stockholm. Men nu har jag hittat två likasinnade på min utbildning och vi beslutade att det saknas ett klädbyte med bra kläder som man verkligen vill ha och inte bara trasor. Efter att ha varit trainee här på Spegeln tyckte jag att det var ett perfekt ställe att ha det på [eftersom] det är mer än en biograf, mer som ett kulturhus.

Ni skriver att det är dags för första Fashion Sunday på Spegeln – kan vi alltså vänta oss flera moderelaterade initiativ på Spegeln?
– Ja förhoppningsvis, det är tanken i alla fall. Det finns fler filmer som vi skulle vilja visa, både modedokumentärer och spelfilmer. Jag vet inte hur mycket vi ska avslöja än… Vi är öppna för andras idéer och samarbeten.

Varför känns film och mode som en bra kombination?

– Vi tycker att mycket film och mode går hand i hand, antingen genom att filmerna sporrar trender – som t.ex. med Marlon Brandos skinnjacka i ”Vild Ungdom”, Audrey i Givenchy, Diane Keaton i ”Annie Hall”. Men också genom att porträttera modevärlden som i ”Djävulen bär Prada” och ”Pret-à-Porter” och nu senast med en uppsjö av dokumentärer om olika designers. Vi tror också att många fler än vi vill se mer sådan här film på en stor duk, tillsammans med andra. Vi vill gärna att det ska vara en interaktiv tillställning, där publiken är med och skapar, pratar och utbyter idéer.

We ♥ Fashion på Facebook.
Söndag 23 januari.
Inlämning av kläder 14-15.
Filmen börjar 15.
Klädbyte ca 16.45.

Malmö var très photogenique i veckan – till och med Svågertorp (!) – till och med under mitt pekfinger.

Veckan som gick: bussgolven blöta och hala. Mascarakinder, dubbla strumpbyxor och raggsockar beredda på elementen. Förfrusna fingrar som skalar klementiner vid övergångsställ och trottoarerna och bambibenen. Och nu: helg.

Barbara Kruger, ”Untitled (I shop therefore I am)” (1987). Bild via Tate Magazine. Courtesy Thomas Ammann Fine Art, Zurich.

I dag är det buy nothing day. Hur går det för er? För mig går det rätt bra. Klockan är i och för sig inte ens lunch, det borde jag kanske poängtera. Övertalade i alla fall han jag bor med att köpa diskmedel innan så att jag slapp. (Med handen på hjärtat var det dock innan jag blev påmind om vilken dag det är…)

Hur firar man då? Man kanske kan reklamera något?

Bild: Klädoteket

Eller så går man på Klädotekets stödfest på Kontrapunkt ikväll. Klädoteket är ett nytt Malmö-initiativ som inom kort kommer att erbjuda en låneservice av kläder. Kan bli spännande! Jag hoppas att jag kan återkomma med mer praktiskt info när de är igång.

Ikväll betalar man inträde med ett gammalt plagg man älskat klart. På plats kommer fem Malmö-designers vara, med nålar mellan framtänderna och famnarna fulla med plagg. För att se hur klubbkonceptet ”live-redesign” funkar, var på plats någon gång efter 22. Om man inte varit på Kontrapunkt tidigare måste man anmäla sig som medlem på hemsidan innan klockan 18 i dag. Läs mer om festen här.

Bild via Doc Lounge.

Pssst, ikväll kan man se en förhandsvisning av Valentino – The last emperor (2008) i arrangemang av Doc Lounge på Babel. Modevälgörarna bakom Fodral kommer scendiskutera och spela tunes.

Två år av Valentinos liv sedda genom Vanity Fair-snubben Matt Tyrnauers ögon har blivit film. Enligt Imdb hatade Valentino filmens första utkast och det krävdes månaders redigering innan han blev nöjd. Förhoppningsvis finns det ändå en hel del couture juice (inte juicy couture) kvar i rullen…

Sofia och Tyler, som fotades i våras, hittade jag genom mun med mun-metoden via min frisör.

Jag letar efter någon som skulle vilja synas på bild i kläder nästa vecka. Vi ska fota höstmode till Söndag och jag är på jakt efter a) en tjej b) en kille. Det finns inga direkta krav mer än att jag inte vill jobba med någon som är för ung eller alldeles för smal (det är två av anledningarna till varför jag inte använder en modellagentur). Jag kan väl säga att jag värderar goofiness mer än långa ben. Sugen? Och är ledig dagtid onsdag nästa vecka? Maila mig med bild på idaskovmand [snabel-a] gmail punkt com.

Uppdaterat! Om man inte känner sig bekväm med att motivera sig själv kan man till exempel motivera sin bästis i stället? Eller be sin bästis motivera en? Bara ett tips. Och modellerna får såklart lön.