Vårmodet i närbilder:

Ett par vettiga sandaler från Christopher Kane.

Foto: Marcus Tondo via Style.com.

Det finns inget annat att göra än att slänga sig med uttrycket fulsnyggt. Vandringssandal fast i satinblankt, det funkar, åtminstone på en blank catwalk, men jag tror också att det skulle göra det med ett par styva byxor (ständigt detta tjat om styva byxor!) och en avvokadojuice i högerhanden. Tänker att de är alldeles ljudlösa så att man kan slinka fram och göra peacetecken bakom ryggen på någon halvbekant man upptäckt på gågatan. För övrigt: ja tack till lite mer klumpighet på skohöjd: rejäla remmar, rejäla sulor, ja, i allmänhet flera anledningar att beskriva skor med ordet ”rejäla”. Trött på petit.

Vårmodet i närbilder:
Fendis obeslutsamma klack

Bild från Gianni Pucci/GoRunway.com via Style.com

De här skorna uttrycker allt annat än perfektion. Jag tänker på när man klipper ut motiv ur papper och missar ett ställe, som hålet i ett ”O”. Tantiga är de också. I en grön nyans som får en att tänka på lungcancer eller en krigsstater. Det är ett definitivt fall av mops-syndromet: rent objektivt är de ganska fula, men helt omöjliga att värja sig mot.

Vårmodet i närbilder:

Hakaans genomskinliga linne, och det som finns under.

Bild: Marie Claire.

Knotiga bröst – varför tänkte vi inte på det tidigare? Kanske, i vår,  i provrummen, börjar vi plötsligt gilla de där kufbehåarna som vill vad de själv vill. Vill peka. Vill skära i blustyget. Som man vanligtvis suckar åt och förkastar. Men inte nu. Nu låter man de knotiga kanterna ivrigt skära genom tunt tyg i april.

Eller?

Vårmodet i närbilder:

Tauba Auerbachs smycken för Ohne Titel.

Bilder från Ohne Titel och Tauba Auerbach.

Konstnären Tauba Auberbachs smycken hänger runt halsen i Ohne Titels vårkollektion, gnistrande. De ser nästan självlysande ut. Kanske tänker man direkt på de högteknologiska dräkterna med blänande lysdioder i filmen Tron: Legacy (2010). Läs förresten hur de skapades på Clothes on film som nördat in sig ordentligt på nämnda film. Spontan tanke: ett naturligt nästa steg är UV-stavarnas come-back?

Bild från Clothes on Film.

Innan vi börjar stirra oss snöblinda på modevåren i makroformat, som en kraftig korallfärgad tsunami som väller genom samhället, tänkte jag att vi skulle börja i liten skala. Titta på lösryckta delar. Detaljer, zoomade sömmar, halsbanden, sulorna. Kanske säger de något om tiden, kanske inte. Hur som helst kan vi konsumera dem som lösgodis. En efter en efter en. Vi börjar om ett litet ögonblick.

Vårmodet i närbilder:

Prada v/s 2011. Bild via Independent.

Broguehjässa, bastlinning och en sula som träffar asfalten som en Nike-springare. Prinsessan på ärten, fast bekvämt. Pradas vårskor verkar funka även för den höjdrädde.

Det ser ut som en sko som kan locka till spontana omröstningar. Ja? Nej? Ja? Nej? Över din döda kropp? Underskriven vill inte avslöja sin Prada-politiska tillhörighet, men ni kanske kan gissa er till svaret. Är inte det här det bästa av två världar?  Är nöjd över att det inte bara är herrmodet som får bygga hybrider av ”heritagedammigt” och ”provrörsfärskt”.

Vad tycker ni?