Andy Warhol, Perfume Bottles (Halston Campaign), 1979. Bild via Paul Kasmin Gallery.

Styrka, Tokyo eller något helt annat. Vad finns i din parfym förutom vätska med doft?

Parfymen innehåller något utöver en luktämnen i flytande form. Ja, det måste vara så, för varför skulle folk annars betala galna summor pengar för en flaska vätska vars doft man vant sig vid efter en kvart? Det måste vara något mer man betalar för. Något mer man sprutar på halsen än, säg, en svag arom av bergamott och viol.

För Elin Kling är det ibland styrka som flyter runt i flaskan. I en intervju för Into The Gloss berättar hon hur hon gärna väljer en tyngre parfym när hon ska på ett möte:

”Det ger mig lite mer självförtroende. Jag justerar min doft beroende på hur jag är klädd och vem jag ska träffa. Ofta förväntar sig folk inte särskilt mycket av mig under mötena, så jag har möjlighet att överraska dem – jag vill att min doft ska representera styrkan i det. Men har jag en mer avslappnad dag väljer jag en lättare parfym. Det är ett lite post-feministiskt sätt att tänka.”

(Källa: Into The Gloss, min översättning)

Många gånger är byxval, rougepuffning och parfymduschar bara procedurer för att se fin och lukta gott, men då och då är målet både mer preciserat, komplext och – ofta – mer spännande. Elin Kling-exemplet ovan tillhör kategorin högst medvetna parfymstrategier. Andra gånger är halssprutet kanske mer intuitivt. Man väljer något vagt japanskt ur badrumsskåpet efter att ha lyssnat för mycket på ”Lost in Translation”-soundtracket, för att Tokyo plötsligt behövs i inåtandetagen.

Bilden föreställer ett sprut av en fransk parfym. Kan till exempel kan användas om ett plötsligt behov av att känna sig som Charlotte Rampling på en svettig parisisk uteservering uppstår.

Bild via The Fox is Black.

Dagens parfym: Petit Mort – lilla döden i doftform. Och nu pratar vi inte om en nysning utan om något mycket mer x-rated.

Designkillen Marc Atlan har blandat ihop doften med hjälp av parfymören Bertrand Duchaufour och varit på jakt efter den doft som en kvinna utsöndrar när hon når klimax. Enigt honom: en av blandning hud och varm mjölk.

Parfyminflation är nog den bästa inflationen! Snart finns det inga dofter kvar man kan skämta om att någon borde göra parfym av. Det känns… tryggt på något sätt.

Carolina Lily, bild från Wikimedia Commons.

Säga vad man vill. När man sprutar parfym på sig själv under kraftig förkylning gör man nog inte det för sin egen skull. Man kanske gör det för att täcka över något annat man inte heller kan dofta (svett?, sommerhushår?), men man gör det inte för sin egen skull.

En oväntad övernattning på annan ort och vakna utom räckhåll från sina inrutningar. Låna linne, tröja och trosor av mamma. Hitta ett åldrande Clinique-puder som för länge sedan klassats som ”slut” och försiktigt skrapa ut det sista från kanterna och applicera med ganska ofräsch svamp. Who cares about your freshness when it feels good. Och sen: brun mascara. Mammas parfym på halsen.

Det gamla pudret borde väl egentligen riskera att medföra ”the not so fresh feeling”. Men, i stället, mest en auraförändring. NÅGOT är annorlunda. Sitter på tåget hem, märkbart påverkad av förändring. Än en gång överbevisas jag att det handlar om det: för-för-förändring. Något nytt i väskan-kicken fast utan shoppingen.  Hamsterhjulsursnubblingar.

Inser att om jag ska använda mitt parfymbibliotek som just parfymbibliotek måste jag ha fler. Inser också att jag ganska konsekvent använder parfym som rit. Stannar upp ett ögonblick och sprutar, utan att tänka att det är en doft som faktiskt kommer att hänga kvar. Det är ett ögonblick. Under dagen reflekterar jag nästan aldrig över doften.

Ibland använder jag parfym ironiskt. Som: en solig dag sprutar jag den tyngsta mustigaste glöggdoften rakt på halsen som ett hudutslag.

I dag skiner solen inte, därför blir mitt bruk av myskdoft postironiskt.

Söndag med Billie. Drömmer om mönstrade byxor, men har inga tillgänliga som är som bilden i huvudet: fyllda med guldtrådar, silhuett bruten av knivskarpa pressveck, styva ben. Tyg som glittrar i kontakt med dagsljus. Mina rutiga gubbclownvarianter har inte rätt aura för söndagssolen. De får mig inte att känna mig tillräckligt kullerstenssval. Ingen trött bomull, inget urtvättat, inga oformliga plagg kan rädda mig idag.

Hmmm. Hmmm. Hmmm.