Hej Rebstar! Hur går det för dig och de babyblå nyanserna egentligen?

– Det har inte varit lätt än så länge, det kan jag säga till er. Vem skulle tro att det skulle vara så svårt att matcha in det blåvita mönstret i mina dagliga outfits? Än så länge har jag klarat mig ganska fint med några undantag (tog mig två timmar att komma på vad jag skulle ha på mig igår, nu vet jag hur det känns att vara en tjej).

– Precis lagom till det ljuvliga vädret har jag bestämt mig för att passa på att använda mina MFF-sneakers lite oftare. Funkar bra till shorts, fast jag har en tendens att inte använda samma vita skor för mycket eftersom jag inte vill att de ska bli smutsiga. Kommer jag att klara av utmaningen? Det återstår att se, jag börjar få slut på idéer på vad jag ska ha på mig. Har ni några tips så släng gärna en kommentar! Nu ska jag fanemej ta och hitta mig en MFF keps så jag slipper få beslutsångest framför spegeln.

DELTAGARE EXPERIMENTGRUPPEN:
Rebstar. Artist. Optimist. 040-are. Samtalsundvikare. Gatunamnsskyltsplundrare. Law School dropout. För gammal för barnbidrag. För ung för pension. Words with Friends på iPhone. Tarantino filmer. Sista Minuten-allt. Sushi. Banana leaves. Masala chai. Finns på Twitter.

Pågående stilexperiment: Bära MFF-färger under 2 veckor.

Se alla Rebstars stilexperiment.

Rebstar sätter kärlek till sitt favoritfotbollslag på prov. Hur mycket gillar han egentligen MFF? Tillräckligt mycket för att uttrycka kärleken bokstavligt i kläder under två veckor?

Här följer en projektplan med Rebstars egna ord:

UPPDRAGET
”Under 2 veckor tänker jag alltid ha på mig något som representerar Sveriges bästa fotbollsklubb, Malmö FF. Oavsett om jag gästar ett bröllop eller är ute och rastar hunden så måste jag ha något på mig som symboliserar MFF. Huruvida det är vita skor med blåa snören eller en MFF-halsduk över en svart kostym. Representation is a must.”

REGLER
”Så fort jag sätter fot utanför hemmet så måste jag hålla mig till utmaningen. Detta gäller i alla tillfällen.”

RAPPORT
- 2 blogg-inlägg / veckan.
- Slutrapport med bildbevis. Minst 15 foton på olika outfits.

REBSTAR’S MFF CHALLENGE
”Vem älskar inte MFF? Ingen kan knäcka en Malmö-supporter. Tron är stark och kärleken är stor. Det finns stolta Malmöiter som suttit på läktarna på Malmö Stadion mer än sin egna soffor. En MFF-match kan förvandla den mest rigida, eftertänksamma och tysta supportern till en viking. Barbar. Krigare. En sarkastisk kommentar om ditt lag är känsligare än svårdomar riktade mot din mor. Du värderar laget högt. På planen är man en stor familj, och främlingarna som hurrar på Malmö är dina syskon.

Men hur är det de dagarna MFF inte spelar? Jo, främlingarna kvarstår främlingar. Vad hände med den stora familjen vi var? Jag får ju inte ens kompis-pris av frukthandlarna på Möllevångstorget. Men hallå, ni kommer väl ihåg mig? Vi klappade varandra på axeln när Pekalski gjorde mål. Nej, nu är Malmöiterna kalla och avlägsna med en trist ”sköt du ditt så sköter jag mitt” inställning.

Som sagt, tron är stark och kärleken är stor. Men den är inte konsekvent.”

SPREAD THE LOVE
”Detta har egentligen inget att göra med att visa vilket lag man hejar på. Faktum är att folk är mycket gladare när dem blir påminda om något de gillar, till exempel ett favoritlag. Detta blir väl mitt sätt att sprida lite glädje och få fram ett leende på folk.

Och kom ihåg, även de andra lagen är en del av vår familj, se matcherna som syskonrivalitet.”

DELTAGARE EXPERIMENTGRUPPEN:
Rebstar. Artist. Optimist. 040-are. Samtalsundvikare. Gatunamnsskyltsplundrare. Law School dropout. För gammal för barnbidrag. För ung för pension. Words with Friends på iPhone. Tarantino filmer. Sista Minuten-allt. Sushi. Banana leaves. Masala chai. Finns på Twitter.

Se alla Rebstars stilexperiment.

Rebstar, sans glasögon.

Din glasögonmånad är slut. Känns det som en lättnad?
– Det känns definitivt som en lättnad. Det kan man lugnt säga. Jag hade svårt att anpassa mig till glasögonen, både psykiskt och fysiskt. Jag trodde verkligen att det skulle gå smidigare men nu ser man, no pun intended.

Kommer du fortsätta att använda dem ibland?
– Det kommer jag nog göra, speciellt de dagar man vill vila ögonen lite extra. Dessutom passar mina glasögon jävligt fint till mina kläder. Alltid kul med accessoarer.

Har du lärt dig något om dina egna glasögonfördomar?
– Största fördomen var väl att man ser töntig ut. Det stämmer fan inte. Jag får fler komplimanger nu, och jag får vanligtvis många. Nej, man kan man väl tycka att man ser smartare ut. Det är inget man ska kunna avgöra genom ens utseende men tyvärr är det så.

Har du ett mer eller mindre laddat förhållande till glasögon nu?
– Har du sett How To Train Your Dragon? Nej inte jag heller, men om vi utgår från titeln: Glasögonen är en drake som jag nu har tämjt. Känner mig både bekväm och självsäker nu.

Fanns det någon fysisk påverkan med att använda glasögon?
– Anpassningsperioden var brutal. Jag brukar aldrig få huvudvärk men i detta fallet så kändes det som jag var bakis varje dag första veckan. Dessutom trodde jag att det var dimmigt ute varje dag. Det visade sig att jag bara behövde putsa glasögonen.

Min uppfattning är att man tenderar att känna sig ganska (alt. väldigt) självmedveten när man gör ett sånt här projekt som går ut på att trotsa sin stilinstink. Hur var det för dig?
– Jag har ju gjort allt för att slippa ha glasögon de senaste 10 åren så det var absolut inte lätt. Man spekulerar alla möjliga scenarios och inbillar sig hur folk kommer reagera. Jag kunde inte koncentrera mig när jag var ute med folk. Det enda jag tänkte på var ”Vad tänker de på?”

– Ungefär såhär var det: första veckan känner man sig osäker. Andra veckan känner man sig modig. Tredje veckan är man självsäker. Fjärde veckan känner man sig bara löjlig för att man ens var osäker överhuvudtaget.

Smittade de här tankegångarna av sig på ditt beteende?
– Nej, jag har världens bästa pokerface. Exteriören visade att jag är lika cool som Fonzie. Men faktum är att jag var skräckslagen inombords.

Vi har fått höra om fördomsfulla grannar som verkade få mer respekt för dig när de såg dig som glasögonorm. Om vi tittar på din specifika bransch, vilka konkreta reaktioner fick du där?
– Artister kan få vad som helst att se coolt ut. Hade Lil Wayne haft på sig Uggs (Snälla Gud, låt det inte hända) hade alla gått och köpt dem. Jag hade ju inte köpt (Halloween-)outfitsen som Lady Gaga bär, men jag kan tänka mig att många gillar hennes stil.

– Jag har sett Jay-Z och Ludacris med glasögon i deras senaste intervjuer så för min del är jag ganska safe. Det var säkert ingen som la märke till mina glasögon. ”It was all a dream” *Biggie Smalls röst*

Synfelets tydligadte accessoar, här buren av Jay-Z. Bild: Julie Jacobson/Scanpix

- Läs hela Rebstars stilexperiment.

I en månad levde han ut sin inre glasögonorm. Rapparen Rebstars stilexperiment gick ut på lämna linserna hemma och i ställer bära bågar i dags- såväl som strålkastarljus. Så här beskriver han upplevelsen och den stora insikten som kom på köpet:

”När jag först utmanade mig själv att bära glasögon i en månad visste jag inte riktigt vad jag hade att vänta mig. Den stora frågan i mitt huvud var om människor runt mig skulle tänka på mina glasögon lika mycket som jag själv. Det gjorde de. Men inte på samma sätt som jag gjorde.

Jag har alltid tänkt att glasögon fått mig att känna mig töntig eller corny. Det har varit min uppfattning. Men andras uppfattning av mig har varit annorlunda. De tyckte att jag såg mer sofistikerad, mer elegant och äldre ut.

Jag var i studion häromdagen och arbetade på mitt nästa musiksläpp. Vi tog en gruppbild och jag kom att tänka på det här faktiskt var den första bilden som föreställde mig i glasögon tillsammans med andra. Jag kunde plötsligt se hur jag såg ut i bågarna genom andras ögon.

Det är alltid överväldigande att jämföra hur man ser världen till hur världen ser en.

Människor oroar sig alltid för vad de har på sig och fokuserar på coola tröjor och jackor som får dem att glänsa. Men vad de borde inse är att det finns ett plagg som definierar en mer än något annat. Självförtroendet. Om man glänser med självförtroende spelar det ingen roll vad man har på sig. Du har på dig kläderna, inte tvärtom.

Med det sagt, kommer jag säkert ha på mig glasögonen i en av mina kommande musikvideor.”

/Rebstar

- Läs hela Rebstars stilexperiment.

Rapparen Rebstar utmanar en fobi som har sina rötter i hans barndom: under en månad är han härmed glasögonorm. I dag minns han en något smärtsam konfrontation i klassrummet:

”Jag fick mina första glasögon när jag var 12. Om jag ska vara ärlig hade jag nog behövt dem redan när jag var 10. Men jag vägrade helt enkelt att acceptera mitt synfel från början. Jag hittade sätt att hantera mitt nya handikapp. Jag satt närmare TV:n. Jag memorerade bokstäverna på optikerns syntava. Jag brukade till och med låtsas att jag bara hade ögoninfektion.

Det var svårt att dölja det i skolan. Jag satt alltid längst bak i klassrummet och hade svårt att läsa vad som stod på tavlan. Jag brukade kopiera mina klasskompisars anteckningar så mycket som jag kunde. Men så småningom ringde min lärare hem till mamma och sa att jag behövde glasögon.

När jag till slut fick glasögon vägrade jag bli sedd med dem. Jag smög mig längst bak i klasstummet och försökte att diskret sätta på mig dem när ingen tittade. Jag trodde att kusten var klar… tills en av mina lärare kommenterade:
”Åh, Rebin. Jag visste inte att du hade glasögon.”

Alla vände sig om och tittade på mig när jag snabbt plockade av mig den och försökte förneka hennes påstående.
”Nej, ta inte av dem” sa läraren. ”De passar dig jättebra. De får dig att se intelligent ut.”
Det är den ENDA kommentaren jag någonsin fått för mina glasögon. Under de senaste 10 åren. Allt jag fick höra var att jag såg intelligent ut. Inte sexig, inte cool, inte söt. Inte gammal. Men ”intelligent”.

Åh, så jag ser intelligent ut med mina glasögon på mig? Om man jämför med vaddå? En idiot utan dem?”

/Rebstar

* Läs första delen av Rebstars stilutmaning.
* Läs om de fördomsfulla grannarnas reaktion på glasögonen.

Rapparen Rebstar utmanar sin image genom att bära glasögon i en månad. Inte bara är det självförtroendet som får sig en prövning, de där bågarna verkar påverka på fler sätt. I dag berättar han med egna ord om hur han i mjukisbyxor skrämt tanter i kvarteret, men hur glasögonen kanske har förändrat hur de uppfattar honom:

”En av mina största problem med att bära glasögon är faktumet att de får mig att känna mig rätt… töntig. Utbildad och intelligent? Whatever. Får mig att se ut som en nörd? Bingo. Denna insikt kom till mig igår kväll.

Jag flyttade nyligen till en lägenhet närmare centrum. Jag råkar också ha en liten hund. Jag har en tendens att bära mjukisbyxor bär jag rastar den. En ung mörkhårig person med hoodtröja mitt i natten kan lätt passa in i beskrivningen av en misstänkt som polisen letar efter. Människor ger en blickar. Äldre damer blir rädda och håller hårt i sina handväskor. Yngre tjejer tror att man ska stöta på dem och ringer plötsligt sina pojkvänner.
För vad har en kille mjukisbyxor på sin agenda – förutom att terrorisera människor?

I början tänkte jag att det här fenomenet skulle upphöra när folk såg mig med min hund. Hell naw. Inte nog med att jag fortfarande ser misstänksam ut, men nu får jag dessutom rynkade-ögonbryn-blicken av folk som verkar undra om jag dessutom är en djurplågare. INGEN säger hej. INGEN svarar på ens leende. INGEN kommer och lånar socker. ALLA verkar tycka att området skulle vara säkrare utan dig.

Överväg det här: när man ser en blond kille i mjukisbyxor antar man att han precis gått ut från gymmet och beslutat sig för att duscha hemma. Men en invandrare i mjukisbyxor är synonymt med en kriminell som bär mjukisbyxor.

Tillbaks till ämnet. Förra veckan var jag glatt överraskat av att uppleva att min granne faktiskt sa hej till mig. Hon gick till och med så långt att hon frågade hur jag mådde. Va? Misstog hon mig för någon annan? Är jag plötsligt en välkomnad del av grannskapet?

Varför? Det kan inte vara för att jag ler mot henne. Jag ler alltid mot henne. Har de installerat metalldetektoret i korriodoren som jag med framfång passerat? Jag kände mig helt förvirrad. Fattade inte alls varför grannkvinnan plötsligt var så snäll mot mig… Tills hon sa: ”Förresten, fina glasögon.”

/Rebstar

Jag antar att det har sina fördelar att bära glasögon.”

* Läs första delen av Rebstars stilutmaning.

Foto: Noor Khazal.

Rapparen Rebstar bjuder på en bekännelse: han har inte perfekt syn.

Rebin Shah, Rebstar, är rap-entrepenör, Malmö-bo och skivbolagsgrundare. Han har gjort en hit med Trey Songz. I mindre glamorösa hörn av hans biografi finns synfelet.

”Jag har haft kass syn sen jag var 12 år och jag har gjort allt för att dölja det”, skriver han i ett mail. Han föredrar linser. Hellre blind, med risken att bli påkörd eller krocka med väggar, än synas i glasögon. Tills nu, alltså. Nu är det dags för honom att omfamna sitt synfel.

Under en månad är han härmed en glasögonorm.

Vilken är bakgrunden till din glasögonfobi?

”Det finns många anledningar till varför jag inte använder glasögon. De är inte lika praktiska som linser. De matchar inte alltid resten av outfiten. De behöver putsas hela tiden. Men den huvudsakliga anledningen är att jag är supersjälvmedveten.

Jag är konstant bekymrad över hur folk uppfattar mig när jag bär glasögon. Kommer de få fel intryck av mig? Är mina glasögon tillräckligt coola? Passar de in i ramen hur en rappare borde se ut? Blah blah blah. Man kan säkert säga att jag inte är bekväm med att använda glasögon.”

Hur ska du lägga upp utmaningen?

”Jag har bestämt mig för att bära glasögon hela månaden. Var jag än går. På möten, uppträdanden, intervjuer, restauranger, när jag shoppar. You name it. I’ll be rocking goggles all day err day.

Det kanske låter corny för vissa, men jag vet att många av er kommer kunna relatera till att vara självmedveten över någonting. Min historia börjar här.”