Bild via In The Gloss.

”I’m the only child from the only child policy in China, and then my father is a perfectionist, so he always told me to look the best and everything. He always said, ‘This shirt is not so good, you have to go change it or buy a new one or something!’ And then when I was eleven, he started buying me masks for my face and then I started doing masks.”

Yi Zhou, konstnär berättar om sitt förhållande till smink och skönhet på bloggen In the Gloss.

Det är något väldigt intimt och lockande med skönhetsberättelserna på In the gloss. Jag läser dem med ett fascination som ett bläddrande genom skönhetssidorna i ett magasin aldrig framkallar. Det här är något helt annat.

En del av bloggen är dedikerad till modebranschfolk och skådisars skönhetsrutiner. Varumärkesnamn efter varumärkesnamn radas upp, krämvanorna beskrivs i detalj och jag kan inte låta bli att stoppa mig själv: varför är detta intressant? Varför är detta inte fruktansvärt tråkigt?

Kanske är det för att formatet bygger på det personliga. Det blir nästan klibbigt intimt. De blanka burkarna, med finstilta loggor och dyra innehåll, är något annat i de här textformatet. De är delar av berättande.

Jag gillar särskilt att fokus inte ligger på ytan, det är inte bildregn med inzoomade ansiktsporer, perfekta ansikten, i centrum är själva rutinerna, ritualerna, badrumsskåpen. Dessutom är det här den absoluta motpolen till världens tråkigaste intervjusvar (på frågan Vilka är dina bästa skönhetstips?): ”Vatten, mycket sömn, kanske lite mascara och en dutt concealer”. Måttfullhet är väl den mest ointressanta inställningen när det kommer till smink. Av Into the gloss skönhetsbekännelser får jag snarare känslan av att det är många lager kräm som appliceras. Skönhet är något som kan skapas, det måste inte nödvändigtvis ha med moder jord att göra.

Baksidan är kanske att de här texterna fungerar mer effektivt och konsumtionslockande än blanka magasinannonser med blanka ansikten gör, åtminstone på mig. Det vill säga: de gör mig shoppingsugen. En dyr och ganska dålig konsekvens om jag inte lyckas hålla mig från taxfreeshoppar i all kommande framtid.

Förresten, på tala om bra sminklektyr, ni läser väl Maria Ahlgrens skönhetsblogg på Bon? Hon har en fantastisk sminkpenna, i dubbelbemärkelse. Hennes puderprosa borde få till och med den största nagellacksanalfabet att drömma i MAC-nyanser. Och DÄR nådde jag min kulmen för tillåtna kosmetikaliknelser i ett och samma blogginlägg. Glad söndag!

Förra månaden gick jag förbi en butik som verkade ha fattat vad smink egentligen handlar om. Äntligen!

Smink handlar inte om försköning, om att skapa en naturlig, men snyggare, version av sig själv. Det handlar, förståss, om att trolla fram sitt alter ego.

Och med de orden måste jag såklart fråga:

Vem ska ni vara på nyår?

Förebilden.

UPPDRAGET: Jämför ”tillfixningsprocessen” en vanlig vardag med en uppklädd dag. (Typ: en dag på jobbet/i skolan och en kväll på klubben/fest.)
Välj ut dagen i förväg, men planera den inte utifrån experimentet. Försök vara så ärlig som möjligt med dina rutiner.
Anteckna de processer du gör för att känna dig fin.

STILDELTAGARE: Sara L (scrolla ner för mer info!).

RAPPORT

Vardag: Tid 07.30
”Fixar mig mer för att jag måste än för att jag vill. Trött.
Duschat dagen innan, sovit med hår i knut, släpper ut och behåller håret lockigt. Tvättar av mig med ansiktsvatten, deodorant, ansiktskräm, låter sjunka in i huden medan jag äter frukost, gröt. Tar på mig jeans, linne, kofta, örhängen, i med linserna, lägger foundation, rouge, mascara, lätt svart kajal, lite parfym. Knyter på mig mina Converse och lunkar till bussen. Under dagen kollar jag mig i butikens spegel 2-5 gånger, ligger håret rätt? Inte så viktigt.”

Festdag: Tid 09.00
”Fixar mig inför jobb och planerar inför kvällens förfest med utgång direkt därefter. Funderar redan kvällen innan på en outfit som snabbt kan gå från representabelt butiksbiträde till party-goer på kortast möjliga tid. Duschar och fönar håret, Spänd förväntan. Plattar håret, sprayar mycket. Tvättar av ansiktet med ansiktsvatten, deodorant, ansiktskräm, frukost, flingor med mjölk. Stänger dörren till rummet i kollektivet, spelar några gamla punklåtar. Tar på mig jeansleggings, linne, transparent skjorta. Ner i väskan åker nylonstrumpor och pappas gamla avklippta jeans-shorts. I med linserna. Lägger foundation, lätt solpuder, rouge, mascara, kajal, mörk ögonskugga. I väskan åker Mascara,
rött läppstift, hårvax, kajal och ögonskugga. Parfymdusch. Kan inte välja smycken, ett urval åker även det i väskan. Iväg till bussen.”
Tid 13.30:
”Lunchpaus, vinmonopolet, en flaska till kvällen. Börjar känna peppen stiga, snart, snart, snart!”

Tid 18.00:
”Stänger butiken, släcker, låser, hoppar på tåget. Ipoden på Alternativ-listan. Lawrence Arms, NOFX, The Clash, framme! Hälsar, stänger in mig på toan. På med shortsen, mascara, kajal, ögonskugga, läppstift, rufsar till håret med vax. Halsband, ring på fingret. Ready to rumble! Tapas, vin, vänner, fest, musik, sköldpaddor, drinkar och ut i natten!”

EFTERSNACK

Kan du definiera någon grundläggande skillnad på hur du a) såg ut och b) kände dig under vardagsdagen respektive festkvällen?

– A) Hur jag såg ut de olika dagarna var kanske inte som natt och dag, men när du anstränger dig lite extra blir resultatet absolut bättre när det väl är dags för en utekväll. Bara att lägga mer än dubbelt så lång tid framför spegeln, lägga alla detaljer extra noga, gjorde att jag helt enkelt såg ”fest” ut! Inför en festkväll tänker jag mycket mer på vilken outfit jag ska ha på mig, tänkte på att vara sådär svenskt lagom snygg för dansgolvet, medan jag inför en dag på jobb bara tar det som ligger bra till hands i garderoben, har några färdiga kombinationer som jag i princip bara roterar på. Detta gör att utgångs-outfits tenderar att bli lite mer experimentella och spegla mig som person mycket mer. En arbetsoutfit är i regel mig, men en mycket nedtonad mig.

– B) På vardagar försöker jag mest smälta in, jag känner att jag, som jobbar med service, mest ska hålla mig i bakgrunden och vara lagom, inte för mycket, men inte heller för lite. Det gör att jag känner mig lite förlamad ibland, i den stil som kommer på köpet, där jag utrycker mig själv, men inte tillräckligt. Detta gör att när det väl blir fest, känner jag en frihet och en spänning, jag får ta på mig det jag vill, behöver inte tänka på att någon kan bli stött eller tycka att jag tar för stor plats, för det är det utekvällarna är till för. Alla vill ta plats, eller?

Vilka görafinrutiner är viktigast för dig i vardagen (alltså utöver grundläggande som att
duscha, borsta tänderna och använda deo)?

– Att få sminket på plats? Problemet för mig i vardagliga görafinrutiner är att de är just rutiner. Jag kör samma varv med foudationsvampen, lägger rouge på samma sätt, mascara och kajal efter det. Möjligen skulle det vara de utvalda dagar, då jag bestämmer mig för att lägga lite ögonskugga!

Vilken är den viktigaste görafindetaljen för dig när du vill vara extra snygg, typ inför en
fest?

– För mig är det absolut att jag lägger tid på mitt hår! En vardag sover jag med det i knut, släpper ut det, sprejar och går hemifrån. På en festkväll fixar jag, lägger ofta i massa produkter, drar fram både fön och plattång och börjar skapa något annat än det vardagliga, permanentade ruffset! Och, inte att förglömma, det röda läppstiftet kommer också bara fram vid riktigt festliga tillfällen!

Varför känns det viktigt att göra sig fin inför en fest? Det här kanske låter som en dum fråga, men försök fundera lite på den. Finns det något förutom att vara fin inför andra som motiverar?

– För mig är det viktigt att fixa till sig innan man går ut, eftersom jag, av någon anledning, inte vill gå ut eller gå på fest och se ut som om jag ska på jobbet… Det handlar, för min del, om att göra ett intryck, att visa mig från min bästa sida. Jag vill utstråla självförtroende och visa att jag är den jag är, vilket du på en fest lättast gör genom hur du ser ut och vad du har på dig. Du kommunicerar genom det du har på dig, precis som alltid, men mer extremt, då du kommer i en större och kanske helt ny grupp av människor. Du vet att de kommer titta på dig, kanske hälsa på dig och sedan har de en grundläggande uppfattning om hur du är. Så, utöver att du vill vara fin inför andra tror jag att det, i alla fall för mig, handlar om att ge just det där första intrycket som du kan stå för!

Känner du några fysiska skillnader när du gjort dig extra fin? Hållning, min, motorik?

– Visst blir det lite skillnad på hela utstrålningen egentligen, jag vet om att jag ser lite bättre ut än vanligt och beter mig också därefter, rakare i ryggen, ett litet undermedvetet leende på läpparna som annars inte finns där. Visst, detta kan förekomma på vardagar också, men på festdagar blir det mer en effekt av hur jag känner mig, hur jag ser ut och vad jag vet att jag utstrålar.

Märker du någon skillnad i bemötande från andra?

– Nu har jag sådan tur att jag umgås med en rad helt fantastiska och otroligt generösa vänner, att till och med när jag kommer hem från en dag på jobbet så säger de: Vad du ser fräsch ut! Därför är skillnaden inte så stor från ena dagen till den andra. Visst, väl ute får du ju mer uppmärksamhet, men det beror nog mer på naturen…

Vad är värst – att vara för stajlad en vardag eller för nerklädd en festkväll?

– Nu har det slumpat sig så att jag nästan fått gjort ett litet experiment inne i experimentet, eftersom jag har lyckats med bedriften att dels vara för uppklädd en vardag (se stilfobiutmaningen) samt att även lyckas vara otroligt nerklädd en utekväll! I tron om att det skulle bli filmkväll hos några vänner åkte jag hemifrån i ”gubbkofta” och joggingbyxor, men halvägs framme ändrades planerna och vi hamnade på en bar. I utgångspunkt från detta skulle jag säga att det var absolut värst att vara nerklädd en festkväll. Någonstans tycker jag om att känna mig fin även en vanlig vardag, lite utöver det vanliga, men jag kommer nog aldrig gå utanför huset i joggingbyxor igen utan att verkligen vara helt hundra på vad som ska ske!

DELTAGARE EXPERIMENTGRUPPEN:
Sara L. 20 år. Jobbar som cafébiträde i Stavanger, Norge. Intresserar sig för böcker, TV-serier, skrivande, skor, öl med vänner och internationell politik. Har en blogg.

”Mode är intressant för att det både kan framhäva eller dölja, skapa kontraster. Kläderna kan bli både skölden och svärdet, ett skydd och ett statement, alltid föränderligt och förunderligt! Det går inte att värja sig, så då ha jag valt att hänge mig!”

Se alla Saras stilexperiment.

Gårdagens outfit: mycket smink, kilklackar, kort sidenklänning i epileptisk färgskala + utsläppt hår.

En man stoppade mig utanför Triangeln-kyrkan och meddelade att om jag var på väg till bröllopet hade jag kommit två timmar för sent.

Han var smått alkoholiserad, men hade en poäng. Jag var kanske lite för uppklädd för min aktivitet (svettig konsert på Lille Vega). På tåget adderade jag ändå persimonfärgat läppstift och speglade mig i fönsterrutan när tåget åkte ner i tunneln. Det där med passande klädsel kan man ju diskutera. Jag skulle fira att jag för första gången skulle se min stora tonårsidol live (sist Tricky var i regionen hade jag en bokad Greklandsresa och satt med mamma i parken och skrapade trisslotter för att få ihop till ombokningsavgiften… och misslyckades). Ett sådant tillfälle, ödesmättat nostalgiklimax, kräver sin klänning.

Jag var uppenbart ”felklädd” bland alla t-shirts och jeans och ryggar dreads i konsertlokalen. Men det var en tillräckligt glad dag för att inte drunkna i den där känslan som uppstår när man är för uppklädd – eller nerklädd – för det specifika sammanhanget.

I min idealvärld är det precis så. Man klär man sig efter sin minutiösa instinkt och låter sig inte likt en kopparyta påverkas av omgivningen.

Återkommer ofta till hur ens självuppfattning och självförtroende påverkas av det som händer någonstans mellan att man står och gör i ordning sig hemma och att man möter omvärlden. Hur en koncentrerad sminkprocess ena kvällen kan få en att räta på ryggen och bara droppa Colgateleenden runt sig, men att en annan dag få en att känna sig som en väldigt ledsen clown. Och det är ofta svårt att förutspå. Att känna sig fin är ett väldigt diffust tillstånd. Ibland är man som finast i samma kläder man redan haft på sig hela dagen och ibland krävs det en koncentrerad puderseans framför närmsta badrumsspegel för att få en att känna sig bekväm. Och fin. Enligt mig hänger de där två känslotillstånden ihop som siamesiska tvillingar.

Det här med att göra sig extra fin har Sara tittat närmare på. Rapporten om hur det gick kommer senare i veckan.

Det är två veckor sedan min mineralfoundation tog slut. Oftast brukar jag lyckas synka mina inköp med resor till ställen där sminkmärket är billigare, så att jag aldrig behöver så tomhänt på hemmaplan. Här i Sverige är det nämligen dubbelt så dyrt. Nu tog det i alla fall slut och det är över en månad tills jag ska till en Sephora-stad nästa gång.

Att gå från att sminka sig i två steg puder till att inte göra det alls. En liten omställning, kan man väl säga. Jag försöker låtsas vara en naturlig skönhet som bara sveper mascaraborsten som i en gäspning över ögonfransarna och sedan tumlar ut på gatan. Men känslan blir inte helt rätt. Jag är tvungen att fuska.

Står fokuserad framför spegeln och lyfter puderborsten motoriskt upp mot ansiktet. Och börjar puffa. Ja, det är ju inget smink på borsten. Men känslan, jag kan få känslan av att sminka mig ändå. Ritualen av att sminka mig. Och – hur mycket syns det EGENTLIGEN när man sminkar sig vanligtvis? En viss del placeboeffekt är nog oundviklig. Nu minus puder.

P.S. Det betyder ju självklart inte att jag inte LÄNGTAR efter att få öppna en ny burk och hosta mig genom ett alldeles färskt pudermoln. D.S.

Skärmdump från T Magazine.

Det är direkt havsbriseffekt när tidningar hittar smarta sätt att bevaka modeveckorna på:

New York Times fotar modeller innan och efter visningsstajling och presenterar löpande resultatet i formen ”Model-Morphosis” på bloggen T Magazine. Med hjälp av några enkla drag med pilen över bilden kan man som läsare direkt se förändringen i smink och hår. (Prova!)

Obs, det är såklart inga gåshudsframkallande före-bilder inblandande. Det är trots allt modeller på bilderna.

Fredag, post kaffe, minus en grad ute och man vågar ha på sig metallörhängen utomhus, risken är nog mindre för att öronsnibbarna ska förfrysa.

+++ Tänker att en passande läppstiftslook skulle vara ”hånglat med blåbär i munnen”. OBS: finns viss skillnad på den och vanliga ”kraschat med flygplanet i Anderna och överlevt i snön en vecka”.

Dagens sminktips: gå upp tidigt. Måla kajal med yviga handrörelser och gå hemifrån utan att dricka kaffe. De kommande gäspningarna kommer att få kajalen att rinna, låångsamt, och slutligen bilda så kallade ”sotiga ögonpåsar”. Väldigt snyggt.

FIG 1: NAGELLACKSNÖRDIGHET.

Noterar i protokollet att mina Hockney-naglar har HTML-koden #00A9E0.

SEMESTERSMINK. Sex nagellack – rött, svart, svartglittrigt, orange, ljusblått, grönt – hade jag med mig. För eftermiddagarna på balkongen med vin, pistaschenötter, försiktiga lager nack på naglarna (och sen riskera det genom att bläddra i boken innan det torkat), är min bästa semestersyssla. Det är endast då, under få medelhavsdagar, som mina händer inte är slitna som en murares, neurotiskt nerbitna som en Woody Allen-karaktärs. Jo, alltså, neurotiskt nerbitna är de ju, men de stackars nagelytorna är i alla fall omsorgsfullt målade i syntetiska nyanser.

Var dock först lite osäker på den ljust blå nyansen som lyste neont och friskt från mina tio. Fullständigt yrkesskadad, tänkte: vad REPRESENTERAR den här blåfärgen? Vilka signaler sänder jag ut? Jag hann tänka det innan jag insåg, att gud, jag behöver en semester från min hjärna. Behöver en hink isvatten över huvudet,

behöver framförallt sluta se min nagellacksnyans som personlig slogan.

Och precis när jag tänkt tanken insåg jag. Vilken färg som blänkte från mina fingertoppar: David Hockney-blått! Och sedan sköljde simbassängslugnet över mig.