Marc Jacobs, vår/sommar 2012. Foto Monica Feudi via Style.com.

Som ryggen på en stor, stor fisk eller pälsen på draken i ”Den oändliga historien”?

Marchesa, v/s 2012. Foto Alessandro Garofalo via Style.com.

En klänning som spyr ur sig fransar. Tänk dig att bära det här plagget när du är sen till bussen.

Threeasfour, v/s 2012. Foto Alessandro Viero via Style.com.

Som Matthew Schneier skriver i recensionen på Style.com: Threeasfours kollektion må ej bestå av ”gå ut med hunden-kläder”. Fast det beror såklart på vilken hund man har. Hur som helst är det något underbart med enhetlig kroppsdekoration som innefattar både kläder, hår, strumpbyxor, naglar och skor. Vad kallar man förresten strumpbyxor på armarna? Vant-tröjor? Nylonärmar? En andra hud?

Vionnet, höst/vinter 2012. Foto Vionnet via Style.com.

Förutom imponerande origamiskuren kjol: fin färgskala: läppstiftsrött, svart, vitt, äggskal.

Carven, vår/sommar 2012. Foto Marcus Tondo via Style.com.

De här insnittslösa supersobra shortsen som hängt, bland annat i budgetvarianter, lite här och var i stan: är det någon som provat dem och vet hur de sitter på? Till exempel på ett par ben som är mer som kubb-pjäser än kanylnålar.

Dries van Noten, v/s 2012. Foto Yannis Vlamos via Style.com.

Exempel på kläder som får en att visualisera en välbetald mönsterkonstruktör som gnider handflatorna mot varandra.

Vårmodet i närbilder:

Ett par vettiga sandaler från Christopher Kane.

Foto: Marcus Tondo via Style.com.

Det finns inget annat att göra än att slänga sig med uttrycket fulsnyggt. Vandringssandal fast i satinblankt, det funkar, åtminstone på en blank catwalk, men jag tror också att det skulle göra det med ett par styva byxor (ständigt detta tjat om styva byxor!) och en avvokadojuice i högerhanden. Tänker att de är alldeles ljudlösa så att man kan slinka fram och göra peacetecken bakom ryggen på någon halvbekant man upptäckt på gågatan. För övrigt: ja tack till lite mer klumpighet på skohöjd: rejäla remmar, rejäla sulor, ja, i allmänhet flera anledningar att beskriva skor med ordet ”rejäla”. Trött på petit.

Det är lite oklart om det är vår eller inte. På uteserveringarna i Berlin i helgen var det olika bud. Varannan person hade dunjacka, varannan hade shorts i kombination med noll denier på benen. Här på Sista Skriket är det väl liiite SS12, liiite AW12 och för att vara helt ärlig – kanske är vi fortfarande kvar i 2009. Som sagt, det är oklart.

Hur som helst är det hög tid för lite horisontfantasier. Vem ska man vara i vår?

En sådan som flänger runt i kimono? Dricker vietnamesiskt iste och lär sig ett nytt språk, inte mest för språkets skull, men för att få nya kompisar på Folkuniversitetet för att de kanske ska kunna bjuda in en till sin nyköpta bostadsrätt med pool i ett annat land sen. Kanske.

Någon som försöker börja om efter att något jobbigt hänt. Klipper av halva håret och smörjer in det med olivolja innan läggdags. Bär styva djungelbyxor som liksom viker sig vid rörelse, aldrig skrynklar, med en broderad second hand-kavaj som även efter kemtvätt luktar lite malkula. Som målar läpparna riktigt clowngeggiga. Sitter där i caféfönstret och väntar på att koffeinet ska gå ut i ådrorna.

En sådan som lägger hälften av pengarna på en ny stram kavaj och hälften på en weekend till en ny sydeuropeisk stad. Beställer Brut själv på flygplatsen och läser Nina Bouraoui. Som efter ett besök på parfymadvelningen luktar viol och peppar. Checkar in på ett kloster som också är hotell och går upp tidigt för att bussen till en tygmarknad.

Någon som tillfälligt bor granne med en öken och spenderar eftermiddagarna på en solstol utanför huset med jättehög solfaktor och ”Wetlands” på pocket. Har på sig kläder som vinden kan fara in och ur bäst den vill. Håret är kapat och känns nytt genom fingrarna. Billie Holidays ”Her last recordings” är på inne i sovrummet och hörs vagt genom det öppna fönstret. Sandalerna är i guld och kommer vara tunnslitna när sommaren är slut.

Altuzarra, vår/sommar 2012. Foto Gianni Pucci via Style.com.

Fåglar i hela huvudet idag. Det har nog med årstiden att göra.

Manish Arora, v/s 2012. Foto Yannis Vlamos via Style.com.

Bästa utklädningen? Hitchcockreferens via Buy Costumes.

Topp från Asos.

Undulatstrumpor från Strathcona via Etsy.

Kenzo, v/s 2012. Foto Kenzo via Style.com.

Mary Katrantzou, v/s 2012. Foto Yannis Vlamos via Style.com.

Svanväskor! Från Mimmi Pong.

Telefonfodral av Frank Vice via Society 6.

Tsumori Chisato, v/s 2012. Foto Marcus Tondo via Style.com.

JW Anderson, v/s 2012. Foto Filippo Fior via Style.com.

Sass & Bide, v/s 2012. Via Asos.

T-shirt från The Oh Snap Project.

Body och Kimono från Beautiful Bottoms via Journelle.

Brrrrrrrrrrrrrrrrrrr.

Marco de Vincenzo, vår/sommar 2012. Foto Monica Feudi via Style.com.

Minns ni sådana psykadeliska bilder där figurer hoppade fram i 3D när man stirrat tillräckligt länge?

Kanske händer stamma sak om man håller blicken stadigt på de många mönster som finns i vårmodet.

Med dagens digitala mönstermöjligheter är det inte konstigt att tidens kollektioner ibland påminner om innehållet av en tapetfabrik kurerad av en någon på LCD. Experimentens tid är nu och klänningen är den bästa paletten.

En som gör digitala tryck som man kan vila ögonen på utan att riskera hallucinationer är Michael Angel. I vår visualiserade han Egypten, Cleopatra, pyramider, och förvandlade sedan sina visioner med hjälp av en dator och förevigade dem i tyg:

Bilder via Michael Angel.

>>>>Se hela vårkollektionen.

Gabriele Colangelo, vår/sommar 2012.

En vacker tolkning av havet,
tänkte jag,
fortfarande med den här bilden i den referensramssluss man kallar närminnet:

(hur många gånger får man återkomma till samma Van Gogh-bild i sin modeblogg?)

Vad jag vet har just den målningen, Van Goghs stjärnhimmel över Rhône, ingenting med Colangelos klänning att göra. Men en erkänd konstkoppling finns.

Gerhard Richter, ”Untitled” (2008) via Gerhard Richter.

Gabriele Colangelo hade tittat på den tyske konstnären Gerhard Richters fotomålningar när han designade.

Richter projicerade foton på kanvas som han sedan målade på. Jag tycker att det finns en känsla av blandmedia även i Colangelos plagg. Man blir nyfiken på material, teknik, textur. Hur känns det att ha plagget på sig? Det är inte riktigt tillfredsställande att titta på platta kollektionsbilder.

Kollektionsbilder via Gabriele Colangelo.
Van Goghs ”Starry night over Rhone” (1988) via Wikimedia Commons.

…och snygg:

Van Gogh, ”Starry night over Rhone” (1880). Bild via Wikimedia Commons.

Utsikt från Öresundståget.

Nattmönster från Dries Van Notens kommande vårkollektion. Foto Gianni Pucci via Style.com.

Haider Ackermann, mästare på midnatt. Blanka, dramatiska tyger i vårkollektionen. Foto Gianni Pucci via Style.com.

VEM SKA DU VARA PÅ NYÅR?

☞

Nyårskostym, förslag tre:

Ett kollage.

Marni, v/s 2012. Foto Yannis Vlamos via Style.com.

Zick, zack och sammanfogningar. En pusselbitsuniform eller en bastardklänning är den bästa estetiken för den med beslutsångest. Minimalism? Hippie? Kawaii? Lapptäcksprincipen är ett snyggt sätt att vara lössläppt med olika stilar.

Fantasiidé: revolutionera årssammanfattningen lite. Summera ett års burna kläder, fysiskt, i en lapptäckskaftan och sedan bära den på sin nyårsfest dansande till årets Drake-låtar ihopmixade till en mjuk gröt.

Lorrie Moore, ”Anagrams”. Bild via GoodReads.

Döm alltid boken efter omslaget – det är ju vårt eviga mantra här i modebloggssfären, non? Med ett sådant här fint omslag vet man att boken inte kan vara dålig. P.S. Den är urbra.

Chalayan, v/s 2012. Foto Filippo Fior via Style.com.

En inramad outfit från herr Chalayan. Obs, ej effektivt att använda som förkläde vid matlagning.

Ett lapptäcksverk av Tracey Emin, via FAD.

Anne Valerie Hash, v/s 2012. Foto Alessandro Viero via Style.com.

Kollage av Max Ernst via WikiPainting.

Genomskinlig blus från ASOS. Klänning från Acne.

Minimalism enligt kollageprincipen.

Tao Comme des Garçon, h/v 2008. Via Hintmag. Comme des Garçons, v/s 2010. Foto Jacques Brinon via Scanpix.

Snurra-in-i-tygaffär-klädd-i-dubbelhäftande-tejp-looken.

Asymmetrisk ring från Elke Kramer och pompomhalsband från CCCHU. Båda via Darkroom.

Ur handgjord tygbok av Louise Bourgeois, ”Ode â l’Oubli” (”Ode to forgetfulness”) (2004).

JW Anderson, v/s 2012. Foto Filippo Fior via Style.com.

Kjol från Barbara Munsel, h/v 2010.

A.K.A tumörkjolen.

Dagen när världen inte snurrade, Snygg som en solnedgång och Djungelboken uppfläkt.

VEM SKA DU VARA PÅ NYÅR?

☞

Nyårskostym, förslag tre:

Djungelkamouflage.

Dries van Noten, v/s 2012. Foto Gianni Pucci via Style.com.

Palmen inte särskilt petig. Den växer i regnskog såväl som öken. Och – på sidentyger i vår. En vän till mig håller på att inreda sin lägenhet till en djungel, med människohöga växter och en palmmönstrad soffa. Har man väl gett sig in i en lummig djungel, rent estetiskt, kan det vara svårt att ta sig ut. Det är något med den där regnskogsnyansen av grönt…

Bildkällor: Geosi Reads och The Literary Amnesiac och White Brained Readers.

Ullklänning + gröna resårbyxor från COS.

Henri Rousseau, ”Struggle between Tiger and Bull” (1908-09) via Wikimedia Commons.

Pärlbroderat halsband från Tropical Karen Bead Design via Etsy och sjalhalsband från Anthropologie.

Julian Louie, v/s 2012. Foto Marcus Tondo via Style.com.

Julian Louie skapade sina tygtryck efter foton han tagit i en botanisk trädgård.

När hängde ni senast i ett växthus? Man bör göra det ibland.

Botanisk Have, Köpenhamn.

Alexander McQueen, ”Plato’s Atlantis”, v/s 2010. Foto Sølve Sundsbø via Metropolitan Museum.

Henri Rousseau, ”The dream” (1910) via Wikimedia Commons.

Vintagetyg från Quilts by Man via Etsy.

Tsumori Chisato, v/s 2012. Foto Marcus Tondo via Style.com.

Tsumori Chisato-paraplyet är helt fantastiskt. Tänk att gömma sig från regnet inuti en kupa av palmer och sagofigurer. Paraplyeskapism!

Blomsterbutiken Oasens prunkande källare på Östergatan i Malmö.

Kenzo, v/s 2012. Bilder via Style.com.

Gott nytt grönt år!