En ny styrelse i Malmö Redhawks Ishockey AB är utsedd med Tommy Qvarfort som ordförande. En kursändring kan vara på gång.
– Jag tror att Malmöbor och sydvästskåningar, som håller på Redhawks, vill ha in fler egna talanger i laget, I ett skånskt hockeylag ska det vara skåningar. Vi är regionens lag, inte Percy Nilssons lag, inte Hugo Stenbecks lag, säger Tommy Qvarfort. (läs mer här).
Tidigare har jag skrivit att Tommy Qvarfort är aktuell som ny ordförande för Redhawks hockeybolag och att Håkan Sigvant kan bli ledamot. En tredje kugge ska också in.
Stalltipset är att Tom Kellheim får en förfrågan. Han har haft många funktioner i klubben. Allt från styrelseledamot till sammankallande i sportkommittén och faktiskt någon säsong som lagledare för J20-laget – om inte mitt minne sviker mig.
En stjärnsmäll mot Leksand, men högre upp i hierarkin ser det något ljusare ut. En ny ordförande verkar vara på väg in.
//Styrelsekrisen i Malmö Redhawks ser ut att vara på väg mot en lösning.
Mycket talar för att Tommy Qvarfort blir ny ordförande.
– Om jag skulle få en förfrågan måste jag konstruktivt överväga den. Vi måste ha en styrelse och då får alla goda krafter ställa upp, som är beredda att ta ansvar. Och som aktieägare måste man vårda värdena, säger Tommy Qvarfort. (Läs mer här)//
MINIANALYS: Tommy Qvarfort sitter i styrelsen för Malmö Redhawks Holding AB och har tidigare suttit i styrelsen för hockeybolaget. Även Håkan Sigvant, ordförande för holdingbolaget, kan även han göra comeback i hockeybolaget. Dessa herrar har i så fall ett enormt arbete framför sig. Dels reda ut förhållandet till huvudägaren Hugo Stenbeck, dels fatta några absolut nödvändiga och uppenbara beslut när det gäller styrningen av hockeyverksamheten.
Leksand var allt som inte Malmö Redhawks var. Fart, framåtanda och finess. Redhawks var… inte bra – för att uttrycka sig ytterst milt. Den lilla formpilen som pekade uppåt, med åtta poäng på de tre senaste, gick i spinn. En förlust måste alla professionella klubbar kunna köpa, men, jisses, det finns förluster och så finns det förluster. 6–0 till Leksand är faktiskt nästan som att få ett minuspoäng.
Streckkampen om en plats i förkvalserien kan sluta med en målskillnadsaffär. Sex mål i baken innebär att Redhawks har minusmålskillnad (-1).
Och det är ingen detalj i sammanhanget.
Vad havererade? Redhawksspelarna såg trötta ut. Gamla. Fastän många av dem inte är ålderstigna. Det fanns en ungdomlig fräschör över Leksand.
Den här Redhawksversionen skulle inte kunna hänga med i det tempot som Leksand drev upp mer än vid några tillfällen på en säsong.
Måndagens utklassning var inte ett sådant tillfälle.
Redhawksbackarna kunde inte bromsa farten, blev stressade och spelade fel. Tappade markering gång på gång.
Räknade fel.
Inte alla forwards gjorde hemjobbet.
Problemet framåt var det sedvanliga. Börja om från början, puckkontroll och långsamt spel i sidled. Det funkar när mindre skickliga lag som Tingsryd har en dålig dag. Då kan Redhawksspelarnas individuella färdigheter fälla avgörandet.
Men mot Leksand skapades knappt en handfull heta lägen – om ens det. Passningsspelet och rörligheten fanns inte.
Nu väntar ett landslagsuppehåll.
Det finns många sår att slicka.
Bristerna i felbygget är väldigt uppenbara. Jag är rädd för att dessa inte kan rättas till den här säsongen. Chansen fanns att göra något rejält vid transferfönstret. Bänka några spelare veckorna innan och göra klart att det inte blir mer spel den här säsongen i Redhawks. Det hade varit bättre att få 20 000 kronor i månaden av någon slovakisk eller tjeckisk klubb än inget alls. Visst, jag tänker närmast på Miroslav Lazo, men han kan förstås inte göras till syndabocken. Att han inte skulle vara mer än en spelare i marginalen stod snabbt klart. Ingen av importspelarna har varit bättre än väntat. Knappt någon har uppfyllt förväntningarna. Möjligen kan Alex Barta få godkänd, men inte om vi ser honom som en tysk landslagsfantom. Han är en hygglig allsvensk center. Inget mer. I alla fall inte som han har sett ut i Redhawkströjan. När det gäller Jean-Luc Grand-Pierre var väl förväntningarna relativt låga och i förhållande till dessa har han inte underpresterat. Frågan kvarstår: varför värvades han? Men det undrar man om många av spelarna.
By the way – Redhawks trillade återigen under strecket till förkvalserien. Oskarshamn såg ut att ta en trea mot Tingsryd, men fick till slut bara en poäng. Men det räckte för en knuff uppåt i tabellen.
Redhawks tar bara tillbaka en plats bland de sju främsta om ödmjukheten återvänder.
Betydelsefulla matcher borta mot Leksand i slutet av säsongen brukar inte vara Redhawks likör. I närminnet finns fortfarande tre tunga fall. Förvisso har det rört sig om sista matchen för säsongen. Så är inte fallet nu, men kanske ett dåligt omen inför måndagens kamp.
– Det är historia nu, säger den assisterande tränaren Patrik Sylvegård, och fortsätter:
– Att vinna borta mot Leksand ingår kanske inte i kalkylen, men jag tror inte att vi står där som förlorare efter full tid (60 minuter).
En spelare är tillbaka i truppen.
– Roger Ohlsson åker med, säger Patrik Sylvegård.
2–1 mot Sundsvall för Redhawks, ingen ögonvittnesskildring – bara ett kallt konstaterande: åtta poäng på de tre senaste gör att femteplatsen är inom räckhåll, men det är snortajt kring strecket. Chanserna till Redhawkshockey efter den 2 mars har emellertid ökat med några procentenheter. Leksand (b) på måndag, sedan Troja (h) och Oskarshamn (b) följer. O-hamn är matchen som inte får förloras. En poäng där är minimum, liksom en trea mot Troja, såvida man inte av bara farten slår Leksand på bortaplan.
Nåja, vinner Mora mot Almtuna under lördagen är Redhawks nere på åttonde plats. Det här kan faktiskt bli en målskillnadsaffär till slut.
Hur vi än vänder och vrider på det är det en förlorad säsong om inte Redhawks når kvalserien.
Och hur är då chanserna att gå dit via förkvalserien?
Mora kom in som sjunde lag förra året, gick som en slåttermaskin och tog sig till kvalserien.
Väl där var energin förbrukad.
Backikonen Mats Lusth är väldigt kritisk till utvecklingen i Malmö Redhawks. Han menar att klubben i dag hade kunnat vara ungefär som Färjestad. Om allt hade skötts rätt. Drömmen är att få återvända till klubben i hjärtat.
– Malmö är det högsta målet, där har jag det största personliga engagemanget. Klubben känns som min familj, säger Mats Lusth (läs hela intervjun här).
Representanter från Malmö Redhawks Holding AB har under torsdagen haft möte med Hugo Stenbecks advokater.
– Vi för en positiv och konstruktiv dialog, mer än så kan jag inte säga, kommenterar Håkan Sigvant, ordförande i holdingbolaget.
När kan en ny styrelse för hockeybolaget vara utsedd?
– Det är, som du förstår, en av frågorna vi arbetar med, säger Håkan Sigvant.
MINIANALYS: En ny styrelse är förstås det primära, så har alla parter hittills sagt. Att Setterwalls advokatbyrå i Göteborg är inkopplad kan möjligen tolkas som om ärendet har hamnat högre upp i Stenbeck-hierarkin. Steg två för advokaterna är att se över Hugo Stenbecks investering i Redhawks och fortsatta engagemang. Advokat Anders Holmgren uttryckte det så här häromdagen:
– Vårt uppdrag är att göra en utvärdering av ekonomin i hockeybolaget. Sedan får Hugo Stenbeck lägga den bedömningen till grund för sitt beslut. Beslutet kommer att innehålla parametrar som inte bara har med sporten att göra.
Knäckfrågan utanför själva sporten är förstås arenaavtalet.
Under de senaste dagarna har jag pratat med en rad initierade bedömare.
Ena sidan lutar fortfarande åt det här kan (observera: kan) betyda att Hugo Stenbeck förbereder sitt uttåg och att det handlar om att nå en uppgörelse som båda parter kan känna sig någorlunda nöjda med.
Den andra sidan tolkar den positiva samtalstonen i förhandlingarna och de svenska advokaternas inträde som om Hugo Stenbeck till varje pris vill fortsätta sitt engagemang. Att det kan betyda att man vill ta ett fastare grepp om investeringen i Redhawks, ha en tydligare strategi och bättre styrning av hela projektet.
Winning streak är väl att ta i, men Redhawks har fem poäng på de två senaste matcherna och det ger direkt avtryck i tabellen. Sundsvall kommer under fredagen på besök med en färsk vinst mot Rögle i ryggsäcken.
– Min och Ulf Taavolas uppgift blir att se till att vi har samma attityd som Tingsryd och inte underskattar Sundsvall, säger den assisterande tränaren Patrik Sylvegård.
Robin Weihager föll olyckligt mot Tingsryd och är ett frågetecken. Ivan Ciernik är alltjämt på skadelistan.
Får André Burakovsky en ny chans?
– Ja, han spelar igen, säger Patrik Sylvegård.
Tingsrydspubliken buade inte ens när Redhawks gjorde entré. Märkligt. En på papperet svår bortamatch blev kanske inte busenkel, men ganska lätt. Helt plötsligt såg Redhawks ut som under de första tio matcherna. Allt kuggade i bättre, disciplinen fanns där och agerandet var mer rakt på. Absolut inget skönspel eller en fartfest. Men en säker bortaseger. Den typen av vinster som ett lag behöver för att avancera i tabellen.
Med tanke på de senaste dagarnas händelser och Skånederbyt i benen, var det här ett karaktärsprov och Redhawks hade många rätt.
Ändå: ingen anledning till karneval på Stortorget. Tingsryd var rätt blekt. Målvakten Michal Zajkowski hade inte någon av sina bästa kvällar i karriären.
Men tre poäng är tre poäng.
Dessutom var övriga resultat till Redhawks fördel: Oskarshamn tappade hemma mot Borås och Rögle körde i diket hemma mot Sundsvall, som för övrigt kommer till Arenan på fredag.
Roligast att se var André Burakovskys debut. Lill-Burra tog för sig och hade ett par riktigt fina byten. Vad som slog mig är att armföringen i åkningen utan puck påminner om Carl Söderbergs. Den sistnämnde gjorde mål i sin elitseriedebut som sjuttonåring. André Burakovsky fick nöja sig med en assist i den allsvenska debuten. Å andra sidan är André Burakovsky endast sexton. Fast bara till den 9 februari.
Kent Jönsson
Har för Sydsvenskan bevakat Malmö Redhawks sedan 1997. I ”Inside Redhawks” får du med en ojämn regelbundenhet läsa hans tankar och funderingar om klubben.
Mejla till kent.jonsson@sydsvenskan.se
