Inside Redhawks 28 juli 2016

Rutinerad forward till Pantern

Bild: BILDBYRÅN

Sista pusselbiten är på plats för Pantern: Martin Janolhs. Den 25-årige forwarden kommer närmast från Almtuna, där gjorde dalkarlen 24 poäng (12+12) den senaste säsongen.

– Martin är en skridskostark forward med god teknik, säger Panterns sportchef Joakim Tillgren i ett pressmeddelande.

Joakim Tillgren prisar också Martin Janolhs karaktär och arbetskapacitet.

– Martin kommer att passa bra in i Pantern, med sig i bagaget har han en stor rutin och erfarenhet för spel på denna nivå, säger Tillgren.

Häromdagen blev det också officiellt att allsvenska Pantern har förlängt kontrakten med Anton Blomqvist och Patrik Blomberg.

Inside Redhawks 22 juli 2016

Redhawks har gått back på nordamerikanska backar

Bild: BILDBYRÅN

Malmö Redhawks har aldrig haft någon större pricksäkerhet när det gäller nordamerikanska backvärvningar. Varken förr eller senare. Flopparna har avlöst varandra. Den största fullträffen hittills är väl Warren Anderson, som lirade i Mif i slutet av 1970-talet. Därefter gjorde han bland annat två OS för Kanada.

Nu meddelar Redhawks att det inte blir en fortsättning för Derek Meech (läs mer här). Skador anges som orsaken. Meech var ingen flopp, men han motsvarade inte heller förväntningarna. En medelgod SHL-försvarare, mer under än över genomsnittet. Inte tillräckligt bra för att vara en dominant importspelare.

Derek Meechs ersättare blir en annan kanadensare: André Benoît, som har en tjockare meritlista och mer erfarenhet av europeisk hockey än vad hans föregångare hade. Bättre lycka nu för Redhawks? Time will tell.

 

Så – tillbaka till semesterlivet. 

Inside Redhawks 5 juli 2016

Pääjärvi stannar i St Louis

Bild: BILDBYRÅN

Magnus Pääjärvi Svensson stannar i NHL. Den Malmöfostrade forwarden har signerat ett nytt ettårskontrakt med St Louis Blues.

Inside Redhawks 1 juli 2016

Lönekostnaderna för Redhawks ökade med 22 miljoner

Bild: BILDBYRÅN

Om vi bryter ned Malmö Redhawks bokslut och förlusten på nästan åtta miljoner kronor – vad finner vi då? SHL kostar och ger intäkter, men i det här fallet inte i samma omfattning.

Resultaträkningen för Redhawks hockeybolag visar att nettoomsättningen (och övriga rörelseintäkter) ökade från 57 till 81 miljoner kronor.

Problemet var att ”Övriga externa kostnader” också ökade. Med sju miljoner. Från 24 till 31.

Föga förvånande var den största minusposten ”Personalkostnader”. Den ökade från 29 miljoner i allsvenskan till 53 miljoner kronor i SHL.

Märkväl att det gäller hela personalstyrkan: spelare, ledare och kanslipersonal. Totalt 42 stycken den gångna säsongen, jämfört med 40 anställda i allsvenskan.

Senaste säsongen i allsvenskan betalade Redhawks ut 20 miljoner i ”Löner och andra ersättningar”. Sedan tillkom 7 miljoner i pensionskostnader och sociala kostnader.

I SHL handlade det om nästan 35 miljoner i löner och andra ersättningar plus 14 miljoner i pensionskostnader och sociala kostnader.

Själva lönedelen var alltså 22 miljoner kronor dyrare i SHL jämfört med allsvenskan.

Naturligtvis är det spelartruppen som äter upp den största delen av lönekakan. Konkurrenssituationen i SHL gör att spelartruppen blir betydligt dyrare, men Redhawks hade också några nordamerikaner som kostade betydligt mer än vad de smakade.

Styrelseordföranden Tommy Qvarfort aviserar att Redhawks kommande säsong får runt 28 miljoner kronor i SHL-pengar, ungefär åtta miljoner mer än senast.

Att dessa åtta miljoner ograverat skulle kunna gå till spelartruppen känns orealistiskt. Såvida inte publik- och sponsorintäkter ökar med ungefär lika mycket.

Okej, några surdegar hade Redhawks med sig in i förra säsongen. Bland annat en ekonomisk uppgörelse med Yanick Lehoux och den förre tränaren Mats Lusths lön. Men sådana kostnader får väl nästan räknas som vardagsmat och alltid tas höjd för.

Nästa säsong gäller det att bromsa och gasa samtidigt. Få valuta för pengarna.

Räddningsplankan som Redhawks använde sig av i det här bokslutet är åtminstone förbrukad (läs mer här).   

 

Och nu sjunker jag in i semesterdvalan igen.

Inside Redhawks 30 juni 2016

Kalkylerad förlust med inbyggd räddningsplanka

Bild: BILDBYRÅN

 

Utåt sett har Malmö Redhawks spelat ett högt spel. Men säsongsförlusten på nästan åtta miljoner kronor kom förmodligen inte som en större överraskning.

Klubben var medveten om att man som serienykomling skulle få sex miljoner kronor mindre i SHL-pengar.

Redhawks försökte dock att få de etablerade klubbarna i SHL-aktiebolaget att ändra uppfattning, eller som det står i Redhawks förvaltningsberättelse: … ”enligt vår mening stred mot likabehandlingsprincipen av aktieägare och skapade en ojämn konkurrenssituation.”

Hur som helst: Redhawks bolagsstyrelse med ordföranden Tommy Qvarfort i spetsen resonerade så här:

– Vi var eniga i styrelsen om att vi var tvungna att satsa för att klara oss kvar i SHL. För utfallet hade varit värre om vi trillat ut på grund av att vi hade varit sparsamma. Vi satsade medvetet hårt och det har inneburit en förlust på 7,9 miljoner kronor (läs mer här).

Det hela kan tolkas som en mer eller mindre kalkylerad förlust med en inbyggd räddningsplanka.

Redhawks hade nämligen ett triumfkort att spela ut. När elitverksamheten bolagiserades säsongen 2008-09 var klubben allsvensk så det skrek om det. Just detta ska parterna då ha tagit hänsyn till. Elitverksamheten och själva spelrätten är mer värd i SHL än i andraligan. Vilket är själva (intern)affärsidén i det här upplägget.

– Historiskt sett fanns det en överenskommelse. Om vi gick till SHL skulle det utgå en tilläggsköpeskilling utöver de femton miljonerna som vi betalade då. Nu har vi gjort ett tilläggsavtal där vi betalar ytterligare tio miljoner kronor för detta. På det sättet skapar vi en vinst i den ideella verksamheten och den har använts för ett ovillkorat aktieägartillskott och det räddar det egna kapitalet, säger Tommy Qvarfort.

Enligt Tommy Qvarfort är den här modellen godkänd av licensnämnden. Den ska ha använts av två andra SHL-klubbar.

Kreativt, invecklat och en smula snårigt? Ja.

Och det hade sett snyggare ut om klubben hade spelat med öppna kort tidigare. Kommunicerat ut modellen, ungefär så här: ”vi går mot en storförlust, men vi avser att göra si och så”.

Möjligen är det också en påminnelse om att den ideella föreningen kan vara en aktiv aktör i ett idrottsaktiebolag.

Även om föreningen i det här fallet mest varit en viktig statist eller mellanstation på vägen.

Men i längden är det kapitalet som styr.

Även med 51-49-regeln.

För att klara förluster måste alltid aktieägarna vara beredda att skjuta till pengar eller medel för att balansera verksamheten.

På ett eller annat sätt.

 

 

 

Inside Redhawks 27 juni 2016

Konsten att knäcka Kim-koden

Bild: BILDBYRÅN

Den årliga NHL-draften är över. Två Redhawksjuniorer draftades i den sjunde och sista rundan: Mattias Elfström (Detroit) som 197:a och Joachim Blichfeld (San Jose) som 210:a – näst sist av alla.

Chansen att nå NHL med så höga drafttal är förstås ganska liten, men ha hopp.

Mitt favoritexempel är och förblir en annan Malmöspelare.

Kim Johnsson (bilden) draftades absolut sist 1994 av New York Rangers, som 286:a i den elfte rundan.

Och han fick en väldigt fin NHL-karriär något snäpp under absolut stjärnstatus och gjorde över 700 grundseriematcher.

 

XXX

Pantern fortsätter att presentera spelare. I förra veckan blev det klart med en Malmöåtervändare i forwarden Victor Öhman. Ingen skräll, förstås…

Det ska bli intressant att se vad Öhman kan uträtta i en förmodad stor allsvensk roll.

Pantern gjorde också klart med backen Andreas Söderberg. En produkt från Skellefteå som tillbringade förra säsongen i Vita Hästen.

Pantern fortsätter på den inslagna linjen, bygger på egen hand och verkar inte invänta vad som händer i Redhawks, men håller ändå en dörr öppen åt det hållet.

Sju backar är på Panternkontrakt. Åtta om vi räknar in Anton Blomqvist, som ännu inte är presenterad.

Elva forwards är i skrivande stund i hamn. Ett par till behövs, men just här har förstås Redhawks sitt överflöd.

XXX

Joey Tenutes nya klubbadress blev klar: Storhamar. Den norska klubben gör en intressant satsning med en godbit som Petteri Nummelin, 43 år, på blålinjen och två andra Redhawksbekanta: Hampus Gustafsson (original Babyhawk) och Christian Larrivée (som gjorde en provspelssväng i Malmö).

XXX

Såja, ett litet uppsamlingsheat mitt under semestern. Nu trycks ledighetsknappen in igen för ett tag.

 

 

 

 

Inside Redhawks 19 juni 2016

5 utmaningar för Malmö

Bild: BILDBYRÅN

Ambitionen är att lämna ingemansland i tabellen och bli ett slutspelslag. Vilka utmaningar väntar då för Malmö Redhawks? Vad behöver absolut fungera?

 

TRÄNARSTABEN: Ut med Björn Hellkvist och Andreas Hadelöv. In med Peter Andersson som huvudtränare och Martin Filander som assisterande. Kvar sedan tidigare: assisterande tränaren Jesper Mattsson, fystränaren Freddie Sjögren och målvaktstränaren Andreas Eriksson.

Ingen skönjbar röd tråd mellan Hellkvist och Andersson. Åtminstone inte autobahn-bred. Jo, Andersson vill också spela med fart och press, men 2016 är det svårt att hitta en coach som inte vill göra det.

Peter Andersson var själv en skicklig spelare och vill ha spelskickliga killar som kan och får utrymmet för att improvisera i anfallszonen. Naturligtvis med det defensiva samvetet påkopplat. Förra säsongen var känslan att forwards hade försvarsarbetet i tankarna i samma ögonblick som offensiv blålinje passerades. Något som säkert var viktigt för att ta Redhawks till högsta serien och hålla laget kvar, men för att utvecklas behövs ett större mod och kanske en bättre idé.

Och att pumpa in det blir en av Peter Anderssons största uppgifter, vilket är lättare efter uppgraderingen av truppen.

Om vi nu ska prata röd tråd är den tydligaste att Freddie Sjögren är kvar som fystränare.

Vad som görs under försäsongen lever kvar under hela säsongen och ska också underhållas under seriespelet.

Gruppkemin förändras med nya ansikten. Martin Filander verkade vara mer eller mindre klar innan Peter Andersson blev det. Det betyder förstås att sportchefen och vd:n Patrik Sylvegård var angelägen om att få just Filander.

Sylvegård handplockade Björn Hellkvist från Rögle, där dennes karriär hade bromsat upp på grund av sjukdom.

Tillsammans gjorde Sylvegård och Hellkvist en resa från allsvenskan till SHL-etablering.

Vad som vi också måste ha i bakhuvudet är att Peter Andersson kommer in i det här jobbet med helt andra ingångsvärden än vad Björn Hellkvist gjorde.

Peter Andersson och Patrik Sylvegård spelade tillsammans, de är från Örebro och hade starka sociala band tidigare.

Andersson var en ledande spelare i Malmö, Sylvegård betydligt längre ned i hierarkin.

Peter Andersson har dessutom ett förflutet som sportchef i Redhawks.

SHL är en resultatbaserad underhållningsindustri och poäng är bränslet.

Under sommarmånaderna är det sol, glass och avspänt.

Under seriespelet testas konstellationen.

I skarpt läge.

Peter Andersson har integritet, är envis och är mentalt tuff. Han är säkert beredd att kompromissa till en viss gräns, men att Andersson är tillräckligt stark för att sätta kursen och styra det här skeppet i SHL råder ingen tvekan om.

Allt mäts emellertid i poäng och tabellplaceringar, särskilt ett lag som är byggt för att ta nästa steg.

Friktion uppstår alltid och kan ses som en del av den dynamiska processen, men en hyfsad poängskörd är nyckeln för att undvika gnissel.

 

MÅLVAKTSPARET: Jonas Gunnarsson och målvakstränaren Andreas Eriksson kändes som ett riktigt sammansvetsat team. Med Gunnarsson i NHL, Oscar Alsenfelt kvar och nye Cristopher Nihlstorp, då ritas landskapet om. Nihstorp är en beprövad vinnare med tre tunga mästerskapstitlar och Alsenfelt är en toppmålvakt om formen infinner sig efter höftskadan. I teorin står sig den här duon väl i SHL-konkurrensen.

 

BACKBJÄSSEN: Förhoppningarna är stora när det gäller Noah Welch, som närmast kommer från Modo. Han pekas ut som en kille som kan och vill spela mycket, samtidigt ska den Harvardutbildade backen vara en ledare på och utanför isen. Låter inte som ett helt lätt uppdrag, men, men… Welch verkar ha gjort det förut, även om Modo trillade ur.

 

SKICKLIGHETSHÖJNINGEN: Redhawks har värvat för att bli vassare. Nästan uteslutande på forwardssidan och då vill det förstås till att produktionen ökas. Bland nyförvärven – Ilari Filppula, Konstantin Komarek, Nichlas Hardt, Robin Nilsson Alvarez, Rhett Rakhshani, Erik Forssell och Fabian Brunnström – behöver nog tre fyra av dem prestera enligt förväntningarna och någon ännu bättre än så. Sedan får man alltid räkna med att en eller två inte lyckas fullt ut.

 

ÅLDERSNOJAN: Över 28 i snittålder maskeras bäst genom energifyllda framträdanden och poäng i massor. Dinosauriekritiken infinner sig om laget ser orkeslöst ut och dalar i tabellen.

 

XXX

Btw: ha en trevlig semester. Själv går jag på ett långt sommarlov och sedan väntar Rio-OS. Några sommarnedslag blir det förmodligen ändå i den här kolumnen. Hur som helst: Njut av sommaren…!

 

 

Inside Redhawks 16 juni 2016

Dyk bekräftad av Pantern

Bild: BILDBYRÅN

En av Panterns sämst bevarade hemligheter är officiell. 23-årige Sebastian Dyk är presenterad som nyförvärv. Forwarden gjorde 30 poäng (11+19) förra säsongen för Asplöven.

– Sebastian är en högerskytt med god erfarenhet och är en stark skridskoåkare med hög arbetsmoral. Sebastian är Malmögrabb och har en hög ambitionsnivå, han är poängstark och kommer att passa bra in hos Pantern och vårt sätt att  spela, säger Panterns sportchef Joakim Tillgren till klubbens hemsida.

Inside Redhawks 14 juni 2016

Ordföranden slutar på kansliet

Bild: BILDBYRÅN

Håkan Sigvant, ordförande för Malmö Redhawks holdingbolag, gick i april 2015 in som en förstärkning på klubbens kansli. En parhäst och avlastning till vd:n och sportchefen Patrik Sylvegård. Håkan Sigvant tog hand om den administrativa biten med kontoret, säljsidan och ekonomin.

Nu har Sigvant slutat.

– Jag slutade den siste maj och det var enligt en överenskommelse sedan en tid tillbaka, det var planerat, säger Håkan Sigvant.

 

Inside Redhawks 13 juni 2016

Lyxgranskningen av lagbygget

Bild: BILDBYRÅN

Såja. Då var den stora genomgången avklarad. Malmö Redhawks lagbygge ned till sista skruven? Nja, kanske inte. Men som alltid finns det en rad faktorer som påverkar utgången. På försäsongen är alla topplag. Alla har tränat bättre än någonsin. Kom tillbaka en rå novemberkväll ute i blåshålet Hyllie eller en polarkall januarikväll i Luleå och svaret kan vara ett helt annat. Beroende på skador, bristande kemi och eventuella felköp.

Alla tränare sätter sin prägel på vad som värvas. Följaktligen hade Redhawks sett något annorlunda ut om Björn Hellkvist varit kvar eller om Stephan Lundh fått jobbet.

Huvudcoachen Peter Andersson har varit med och skapat sin version av Redhawks. Återigen: han har ett lag som är byggt för framgång direkt. Sedan ska allt också falla på plats. Och framgång i det här fallet är en slutspelsplats.

Under helgen har jag publicerat tre avsnitt av ”Bättre eller sämre”.

Nu kommer allt i samlad form.

Här är del 1, 2, 3 av genomgången.

Del 1, MÅLVAKTERNA:

Nu: Oscar Alsenfelt och Cristopher Nihlstorp, Tim Hulstrand (junior).

Då: Oscar Alsenfelt, Pontus Sjögren, Jonas Gunnarsson och till viss del Mika Noronen.

Bättre eller sämre? Skador på Alsenfelt och Sjögren gjorde att Gunnarsson kallades tillbaka från Pantern och resten är hockeyhistoria. I alla fall en sagolikt söt liten story. Jonas Gunnarsson hittade SHL-formeln, hade 91,30 i räddningsprocent och fick till råga på allt göra landslagsdebut. Och skrev NHL-kontrakt med Nashville Predators.

Noronen försvann innan säsongen var över, Sjögren fick inte fortsätta och ersättaren för Gunnarsson är Nihstorp (räddningsprocent 89,80 i serien och 91,40 i slutspelet för Växjö).

Paret Nihstorp och Alsenfelt smäller högre än Alsenfelt och Sjögren.

Men kastar vi in Gunnarsson i leken blir det betydligt knepigare. Inte kunde förutse att Gunnarsson skulle nå höjderna han gjorde och vara en mer än stabil förstemålvakt över tid.

Efter sex raka säsonger med över 90 i  räddningsprocent var Nihlstorp under den magiska gränsen, men var som alltid bra i slutspelet.

Slutsats: Förutsatt att Alsenfelt blir helt kurant efter skadan och når samma form som under första SHL-säsongen med Leksand och att Nihlstorps räddningsprocent kryper upp över 91 igen, då är målvaktssidan avgjort starkare än förra säsongen. Väger vi in att Gunnarssons utvecklingskurva eventuellt hade fortsatt att peka rakt uppåt är det jämnare. Så Nihlstorp och/eller Alsenfelt behöver prestera i paritet med sina bästa säsonger.

Del 2, BACKARNA:

Nu: Nils Andersson, Erik Andersson,  Johan Ivarsson, Derek Meech, Jens Olsson, Stefan Warg, Noah Welch.

Då: Nils Andersson, Erik Andersson, Jeremias Augustin, Johan Björk, Oliver Bohm, Johan Ivarsson, Derek Meech, Jens Olsson, Stefan Warg.

Bättre eller sämre? Björk försvann tidigt till Pantern och blev kvar där, Augustin fick inget nytt kontrakt och Bohm skrev på för Växjö. Enda backförvärvet hittills är Noah Welch. Vad som är sagt är att några juniorer ska slåss om den åttonde backplatsen. Bli inte överraskad om Redhawks värvar ytterligare en etablerad back före jul. Men det kan komma mycket tidigare. Det krävs nog bara några smärre blessyrer i backbesättningen för att den värvningsbollen ska sättas i rullning. Om ens det.

Welch? Ansedd som en stor ledare och är en stor pjäs. Harvardutbildad. Finns två bilder: Utsedd till slutspelets mest värdefulla spelare när Växjö vann SM-guld 2015. Men var assisterande kapten på Modoskutan som sjönk i våras.

Att Noah Welch ska tillföra mer än Oliver Bohm och Jeremias Augustin får vi utgå ifrån. Även om den sistnämnde var en lojal och nyttig spelare i en liten roll. Noah Welch får emellertid en stor roll, han ska vara en dominerande kraft rent fysiskt och även verbalt.

Slutsats:  Förra säsongen hade backarna hjälp av forwards som backcheckade kopiöst mycket. Tror inte att den nye huvudtränaren Peter Andersson kräver lika mycket hemjobb av alla forwards, misstänker att han vill spara lite krut åt offensiven. Å andra sidan raderas säkert en del av Redhawks systematiserade uppspel bort, den centrala instickspassningen framför egen kasse exempelvis.

Noah Welch har ett högt ingångsvärde – men bara hans ankomst gör inte den här backbesättningen per automatik bättre. Det krävs också utveckling på en del och bibehållen form på andra.

Fortsätter Nils Andersson på den inslagna vägen blir det minst en träningsturnering med Tre Kronor. Och Redhawks behöver Nils Andersson på den nivån. Jens Olsson är den andra producerande backen. Får han samma artistiska frihet? I så fall behöver han nog förbättra plusminusstatistiken (-18 senast). Derek Meech levde väl inte upp till sitt rykte, men är en stabil SHL-back. Finns det mer att plocka fram? Mer powerplay-tid?

Erik Andersson är som en gammal Volvo. Startar alltid. Kommer alltid i mål. Nyttig.

Vilka platser får Stefan Warg och Johan Ivarsson i hierarkin? Warg tog stora steg förra säsongen och det är en spelare som Peter Andersson känner väl till från Örebro. Tror dock att Warg måste renodla sin defensiva backroll ännu mer och vara mer konsekvent i sitt fysiska spel.

Johan Ivarsson? Kapaciteten finns, storleken och skridskoåkningen är en lockande kombination. Han kan lite av allt, men för att få mycket istid i det här lagbygget behöver han nog bestämma vilken spelare han ska vara. En allroundback med offensiva instinkter? Nja, då är risken att det blir mer Pantern än Redhawks den här säsongen. Skulle Ivarsson specialisera sig som en följsam och rörlig defensiv back med ett bra förstapass ökar chanserna till istid.

Summa summarum: Visar sig Welch vara kuggen som Redhawks kan bygga mycket av sin defensiv kring, samtidigt som klubben får önskvärd utveckling på det befintliga materialet, då ser backsidan naturligtvis starkare ut.

Men det finns alltid många ”men” inbyggda i ett sådant resonemang.

Redhawks behöver vaska fram en klar juniorkandidat som kan konkurrera om mer än den åttonde backplatsen.

Det hade så klart varit den trevligaste utvecklingen, men finns den talangen i klubben och har i så fall lagledningen tålamodet med en sådan spelare?

Annars är det högst troligt att Redhawks externt behöver hitta ytterligare en producerade försvarare/allroundback av klass.

Om ambitionen är att uppgradera backbesättningen med marginal.

Del 3, FORWARDS:

Nu: Robin Nilsson Alvarez, Fabian Brunnström (provkontrakt), Ilari Filppula, Christoffer Forsberg, Erik Forssell, Nichlas Hardt, Magnus Häggström, Fredrik Händemark, Nicklas Jadeland, Konstantin Komarek, Mattias Persson, Rhett Rakhshani, Kim Rosdahl, Frederik Storm, Andreas Thuresson, Mathias Tjärnqvist.

 

: Christoffer Forsberg, TJ Galiardi, Magnus Häggström, Henrik Hetta, Eric Himelfarb, Fredrik Händemark, Nicklas Jadeland, Kent McDonell, Peter Mueller, Mattias Persson, Kim Rosdahl, Björn Svensson, Joey Tenute, Frederik Storm, Andreas Thuresson, Mathias Tjärnqvist. (Nej, räknar inte in en parentes som Adam Burish eller juniorer som gjorde enstaka matcher. Eller Jens Jakobs).

 

Bättre eller sämre? Galiardi hade kapaciteten, men en hyfsat fri roll i ett strikt spelsystem var inte tillräckligt. Tidigt på kollisionskurs med lagledningen. Och försvann efter jul. Därefter lyfte laget.

Lagkapten Hetta skrev på för Skellefteå.

Himelfarb gjorde några enstaka hyggliga matcher, men fick som väntat inte nytt kontrakt.

McDonell stod för hjärtat och mycket av själen, men veteranen satt punkt för karriären.

Mueller var inte i SHL-skick under hösten, fick ändå ihop tretton mål. En kantboll som inte fick förlängt.

Fjortonmålsskytten Björn Svensson nobbades nytt kontrakt och skrev på för Färjestad.

Joey Tenute var utmärkt på allsvensk nivå, men inte en toppcenter i SHL.

Tydligt och klart har Redhawks försökt uppgradera centerbeståndet.

Filppula åkte visserligen ut med Modo, men visade upp stor offensiv skicklighet i den kapsejsande Örnsköldsviksklubben. Bör vara en bättre spelare än Galiardi.

Forssell har en fin meritlista från Skellefteå, men är precis som Filppula 34 år. Jag är absolut inte en åldersfascist, men någonstans finns ett bäst före-datum även för hockeyspelare. Redhawks får hoppas att den är på andra sidan 2017 i de här båda centerfallen. Men att Forssell med eller utan ålderskrämpor är bättre än Tenute och Himelfarb borde vara givet.

Komarek är en 23-årig österrikare som även han kan spela center. En fördel för honom är att han kan svensk hockey från sin ungdomstid i Luleå.

Bland ytterforwards ser vi också en klar tendens.

Hardt ersätter Hetta. Dansken med Malmöförflutet är en minst lika stark duellspelare som Hetta, men är en giftigare poängproducent.

Alvarez ska kunna ersätta Svensson rakt av.

Rakhshani kontra Mueller? Jämför vi dessa herrar som artonåringar vinner Mueller med hästlängder. Här och nu – stor is och know-how för SHL? Den kampen bör Rakhshani vinna. En brasklapp kan dock kastas in. Svårt att förutse vad Mueller hade kunnat åstadkomma vältränad och med en SHL-säsong i benen.

Fabian Brunnström har fått ett provkontrakt med god chans till förlängning.

Totalt har Redhawks sexton seniorforwards på kontrakt.

Pantern får säkert möjlighet till att få ta del av överskottet. Inte heller helt omöjligt att någon söker sig någon annanstans.

Vi sveper genom de som är kvar från förra säsongen.

Forsberg, Jadeland och Häggström får designade roller för fjärdekedjan. Rosdahl slåss med den trion. Mycket istid i Pantern kan vara ett bättre utvecklingsval.

Fredrik Händemark behöver nog visa upp den formen och entusiasmen han hade direkt när han kom från Pantern. Men en storvuxen center är alltid attraktiv och har ett hyggligt utgångsläge.

Mathias Tjärnqvist ska från start stå få ledarskapskvaliteter och på det viset fylla tomrummet efter McDonell.

Thuresson och Storm är ämnade för de två främsta kedjorna.

Persson? Situationen blev tuffare efter Brunnströms provkontrakt. Men finessrike Persson har sagt att han är beredd att ta kampen om en plats i den främre träffen.

Summa summarum: Forwardssidan är den lagdelen som känns mest förbättrad i Redhawks. På papperet. Sedan ska allt omsättas i praktiken också.

Arkiv