Inside Redhawks 27 juni 2016

Konsten att knäcka Kim-koden

Bild: BILDBYRÅN

Den årliga NHL-draften är över. Två Redhawksjuniorer draftades i den sjunde och sista rundan: Mattias Elfström (Detroit) som 197:a och Joachim Blichfeld (San Jose) som 210:a – näst sist av alla.

Chansen att nå NHL med så höga drafttal är förstås ganska liten, men ha hopp.

Mitt favoritexempel är och förblir en annan Malmöspelare.

Kim Johnsson (bilden) draftades absolut sist 1994 av New York Rangers, som 286:a i den elfte rundan.

Och han fick en väldigt fin NHL-karriär något snäpp under absolut stjärnstatus och gjorde över 700 grundseriematcher.

 

XXX

Pantern fortsätter att presentera spelare. I förra veckan blev det klart med en Malmöåtervändare i forwarden Victor Öhman. Ingen skräll, förstås…

Det ska bli intressant att se vad Öhman kan uträtta i en förmodad stor allsvensk roll.

Pantern gjorde också klart med backen Andreas Söderberg. En produkt från Skellefteå som tillbringade förra säsongen i Vita Hästen.

Pantern fortsätter på den inslagna linjen, bygger på egen hand och verkar inte invänta vad som händer i Redhawks, men håller ändå en dörr öppen åt det hållet.

Sju backar är på Panternkontrakt. Åtta om vi räknar in Anton Blomqvist, som ännu inte är presenterad.

Elva forwards är i skrivande stund i hamn. Ett par till behövs, men just här har förstås Redhawks sitt överflöd.

XXX

Joey Tenutes nya klubbadress blev klar: Storhamar. Den norska klubben gör en intressant satsning med en godbit som Petteri Nummelin, 43 år, på blålinjen och två andra Redhawksbekanta: Hampus Gustafsson (original Babyhawk) och Christian Larrivée (som gjorde en provspelssväng i Malmö).

XXX

Såja, ett litet uppsamlingsheat mitt under semestern. Nu trycks ledighetsknappen in igen för ett tag.

 

 

 

 

Inside Redhawks 19 juni 2016

5 utmaningar för Malmö

Bild: BILDBYRÅN

Ambitionen är att lämna ingemansland i tabellen och bli ett slutspelslag. Vilka utmaningar väntar då för Malmö Redhawks? Vad behöver absolut fungera?

 

TRÄNARSTABEN: Ut med Björn Hellkvist och Andreas Hadelöv. In med Peter Andersson som huvudtränare och Martin Filander som assisterande. Kvar sedan tidigare: assisterande tränaren Jesper Mattsson, fystränaren Freddie Sjögren och målvaktstränaren Andreas Eriksson.

Ingen skönjbar röd tråd mellan Hellkvist och Andersson. Åtminstone inte autobahn-bred. Jo, Andersson vill också spela med fart och press, men 2016 är det svårt att hitta en coach som inte vill göra det.

Peter Andersson var själv en skicklig spelare och vill ha spelskickliga killar som kan och får utrymmet för att improvisera i anfallszonen. Naturligtvis med det defensiva samvetet påkopplat. Förra säsongen var känslan att forwards hade försvarsarbetet i tankarna i samma ögonblick som offensiv blålinje passerades. Något som säkert var viktigt för att ta Redhawks till högsta serien och hålla laget kvar, men för att utvecklas behövs ett större mod och kanske en bättre idé.

Och att pumpa in det blir en av Peter Anderssons största uppgifter, vilket är lättare efter uppgraderingen av truppen.

Om vi nu ska prata röd tråd är den tydligaste att Freddie Sjögren är kvar som fystränare.

Vad som görs under försäsongen lever kvar under hela säsongen och ska också underhållas under seriespelet.

Gruppkemin förändras med nya ansikten. Martin Filander verkade vara mer eller mindre klar innan Peter Andersson blev det. Det betyder förstås att sportchefen och vd:n Patrik Sylvegård var angelägen om att få just Filander.

Sylvegård handplockade Björn Hellkvist från Rögle, där dennes karriär hade bromsat upp på grund av sjukdom.

Tillsammans gjorde Sylvegård och Hellkvist en resa från allsvenskan till SHL-etablering.

Vad som vi också måste ha i bakhuvudet är att Peter Andersson kommer in i det här jobbet med helt andra ingångsvärden än vad Björn Hellkvist gjorde.

Peter Andersson och Patrik Sylvegård spelade tillsammans, de är från Örebro och hade starka sociala band tidigare.

Andersson var en ledande spelare i Malmö, Sylvegård betydligt längre ned i hierarkin.

Peter Andersson har dessutom ett förflutet som sportchef i Redhawks.

SHL är en resultatbaserad underhållningsindustri och poäng är bränslet.

Under sommarmånaderna är det sol, glass och avspänt.

Under seriespelet testas konstellationen.

I skarpt läge.

Peter Andersson har integritet, är envis och är mentalt tuff. Han är säkert beredd att kompromissa till en viss gräns, men att Andersson är tillräckligt stark för att sätta kursen och styra det här skeppet i SHL råder ingen tvekan om.

Allt mäts emellertid i poäng och tabellplaceringar, särskilt ett lag som är byggt för att ta nästa steg.

Friktion uppstår alltid och kan ses som en del av den dynamiska processen, men en hyfsad poängskörd är nyckeln för att undvika gnissel.

 

MÅLVAKTSPARET: Jonas Gunnarsson och målvakstränaren Andreas Eriksson kändes som ett riktigt sammansvetsat team. Med Gunnarsson i NHL, Oscar Alsenfelt kvar och nye Cristopher Nihlstorp, då ritas landskapet om. Nihstorp är en beprövad vinnare med tre tunga mästerskapstitlar och Alsenfelt är en toppmålvakt om formen infinner sig efter höftskadan. I teorin står sig den här duon väl i SHL-konkurrensen.

 

BACKBJÄSSEN: Förhoppningarna är stora när det gäller Noah Welch, som närmast kommer från Modo. Han pekas ut som en kille som kan och vill spela mycket, samtidigt ska den Harvardutbildade backen vara en ledare på och utanför isen. Låter inte som ett helt lätt uppdrag, men, men… Welch verkar ha gjort det förut, även om Modo trillade ur.

 

SKICKLIGHETSHÖJNINGEN: Redhawks har värvat för att bli vassare. Nästan uteslutande på forwardssidan och då vill det förstås till att produktionen ökas. Bland nyförvärven – Ilari Filppula, Konstantin Komarek, Nichlas Hardt, Robin Nilsson Alvarez, Rhett Rakhshani, Erik Forssell och Fabian Brunnström – behöver nog tre fyra av dem prestera enligt förväntningarna och någon ännu bättre än så. Sedan får man alltid räkna med att en eller två inte lyckas fullt ut.

 

ÅLDERSNOJAN: Över 28 i snittålder maskeras bäst genom energifyllda framträdanden och poäng i massor. Dinosauriekritiken infinner sig om laget ser orkeslöst ut och dalar i tabellen.

 

XXX

Btw: ha en trevlig semester. Själv går jag på ett långt sommarlov och sedan väntar Rio-OS. Några sommarnedslag blir det förmodligen ändå i den här kolumnen. Hur som helst: Njut av sommaren…!

 

 

Inside Redhawks 16 juni 2016

Dyk bekräftad av Pantern

Bild: BILDBYRÅN

En av Panterns sämst bevarade hemligheter är officiell. 23-årige Sebastian Dyk är presenterad som nyförvärv. Forwarden gjorde 30 poäng (11+19) förra säsongen för Asplöven.

– Sebastian är en högerskytt med god erfarenhet och är en stark skridskoåkare med hög arbetsmoral. Sebastian är Malmögrabb och har en hög ambitionsnivå, han är poängstark och kommer att passa bra in hos Pantern och vårt sätt att  spela, säger Panterns sportchef Joakim Tillgren till klubbens hemsida.

Inside Redhawks 14 juni 2016

Ordföranden slutar på kansliet

Bild: BILDBYRÅN

Håkan Sigvant, ordförande för Malmö Redhawks holdingbolag, gick i april 2015 in som en förstärkning på klubbens kansli. En parhäst och avlastning till vd:n och sportchefen Patrik Sylvegård. Håkan Sigvant tog hand om den administrativa biten med kontoret, säljsidan och ekonomin.

Nu har Sigvant slutat.

– Jag slutade den siste maj och det var enligt en överenskommelse sedan en tid tillbaka, det var planerat, säger Håkan Sigvant.

 

Inside Redhawks 13 juni 2016

Lyxgranskningen av lagbygget

Bild: BILDBYRÅN

Såja. Då var den stora genomgången avklarad. Malmö Redhawks lagbygge ned till sista skruven? Nja, kanske inte. Men som alltid finns det en rad faktorer som påverkar utgången. På försäsongen är alla topplag. Alla har tränat bättre än någonsin. Kom tillbaka en rå novemberkväll ute i blåshålet Hyllie eller en polarkall januarikväll i Luleå och svaret kan vara ett helt annat. Beroende på skador, bristande kemi och eventuella felköp.

Alla tränare sätter sin prägel på vad som värvas. Följaktligen hade Redhawks sett något annorlunda ut om Björn Hellkvist varit kvar eller om Stephan Lundh fått jobbet.

Huvudcoachen Peter Andersson har varit med och skapat sin version av Redhawks. Återigen: han har ett lag som är byggt för framgång direkt. Sedan ska allt också falla på plats. Och framgång i det här fallet är en slutspelsplats.

Under helgen har jag publicerat tre avsnitt av ”Bättre eller sämre”.

Nu kommer allt i samlad form.

Här är del 1, 2, 3 av genomgången.

Del 1, MÅLVAKTERNA:

Nu: Oscar Alsenfelt och Cristopher Nihlstorp, Tim Hulstrand (junior).

Då: Oscar Alsenfelt, Pontus Sjögren, Jonas Gunnarsson och till viss del Mika Noronen.

Bättre eller sämre? Skador på Alsenfelt och Sjögren gjorde att Gunnarsson kallades tillbaka från Pantern och resten är hockeyhistoria. I alla fall en sagolikt söt liten story. Jonas Gunnarsson hittade SHL-formeln, hade 91,30 i räddningsprocent och fick till råga på allt göra landslagsdebut. Och skrev NHL-kontrakt med Nashville Predators.

Noronen försvann innan säsongen var över, Sjögren fick inte fortsätta och ersättaren för Gunnarsson är Nihstorp (räddningsprocent 89,80 i serien och 91,40 i slutspelet för Växjö).

Paret Nihstorp och Alsenfelt smäller högre än Alsenfelt och Sjögren.

Men kastar vi in Gunnarsson i leken blir det betydligt knepigare. Inte kunde förutse att Gunnarsson skulle nå höjderna han gjorde och vara en mer än stabil förstemålvakt över tid.

Efter sex raka säsonger med över 90 i  räddningsprocent var Nihlstorp under den magiska gränsen, men var som alltid bra i slutspelet.

Slutsats: Förutsatt att Alsenfelt blir helt kurant efter skadan och når samma form som under första SHL-säsongen med Leksand och att Nihlstorps räddningsprocent kryper upp över 91 igen, då är målvaktssidan avgjort starkare än förra säsongen. Väger vi in att Gunnarssons utvecklingskurva eventuellt hade fortsatt att peka rakt uppåt är det jämnare. Så Nihlstorp och/eller Alsenfelt behöver prestera i paritet med sina bästa säsonger.

Del 2, BACKARNA:

Nu: Nils Andersson, Erik Andersson,  Johan Ivarsson, Derek Meech, Jens Olsson, Stefan Warg, Noah Welch.

Då: Nils Andersson, Erik Andersson, Jeremias Augustin, Johan Björk, Oliver Bohm, Johan Ivarsson, Derek Meech, Jens Olsson, Stefan Warg.

Bättre eller sämre? Björk försvann tidigt till Pantern och blev kvar där, Augustin fick inget nytt kontrakt och Bohm skrev på för Växjö. Enda backförvärvet hittills är Noah Welch. Vad som är sagt är att några juniorer ska slåss om den åttonde backplatsen. Bli inte överraskad om Redhawks värvar ytterligare en etablerad back före jul. Men det kan komma mycket tidigare. Det krävs nog bara några smärre blessyrer i backbesättningen för att den värvningsbollen ska sättas i rullning. Om ens det.

Welch? Ansedd som en stor ledare och är en stor pjäs. Harvardutbildad. Finns två bilder: Utsedd till slutspelets mest värdefulla spelare när Växjö vann SM-guld 2015. Men var assisterande kapten på Modoskutan som sjönk i våras.

Att Noah Welch ska tillföra mer än Oliver Bohm och Jeremias Augustin får vi utgå ifrån. Även om den sistnämnde var en lojal och nyttig spelare i en liten roll. Noah Welch får emellertid en stor roll, han ska vara en dominerande kraft rent fysiskt och även verbalt.

Slutsats:  Förra säsongen hade backarna hjälp av forwards som backcheckade kopiöst mycket. Tror inte att den nye huvudtränaren Peter Andersson kräver lika mycket hemjobb av alla forwards, misstänker att han vill spara lite krut åt offensiven. Å andra sidan raderas säkert en del av Redhawks systematiserade uppspel bort, den centrala instickspassningen framför egen kasse exempelvis.

Noah Welch har ett högt ingångsvärde – men bara hans ankomst gör inte den här backbesättningen per automatik bättre. Det krävs också utveckling på en del och bibehållen form på andra.

Fortsätter Nils Andersson på den inslagna vägen blir det minst en träningsturnering med Tre Kronor. Och Redhawks behöver Nils Andersson på den nivån. Jens Olsson är den andra producerande backen. Får han samma artistiska frihet? I så fall behöver han nog förbättra plusminusstatistiken (-18 senast). Derek Meech levde väl inte upp till sitt rykte, men är en stabil SHL-back. Finns det mer att plocka fram? Mer powerplay-tid?

Erik Andersson är som en gammal Volvo. Startar alltid. Kommer alltid i mål. Nyttig.

Vilka platser får Stefan Warg och Johan Ivarsson i hierarkin? Warg tog stora steg förra säsongen och det är en spelare som Peter Andersson känner väl till från Örebro. Tror dock att Warg måste renodla sin defensiva backroll ännu mer och vara mer konsekvent i sitt fysiska spel.

Johan Ivarsson? Kapaciteten finns, storleken och skridskoåkningen är en lockande kombination. Han kan lite av allt, men för att få mycket istid i det här lagbygget behöver han nog bestämma vilken spelare han ska vara. En allroundback med offensiva instinkter? Nja, då är risken att det blir mer Pantern än Redhawks den här säsongen. Skulle Ivarsson specialisera sig som en följsam och rörlig defensiv back med ett bra förstapass ökar chanserna till istid.

Summa summarum: Visar sig Welch vara kuggen som Redhawks kan bygga mycket av sin defensiv kring, samtidigt som klubben får önskvärd utveckling på det befintliga materialet, då ser backsidan naturligtvis starkare ut.

Men det finns alltid många ”men” inbyggda i ett sådant resonemang.

Redhawks behöver vaska fram en klar juniorkandidat som kan konkurrera om mer än den åttonde backplatsen.

Det hade så klart varit den trevligaste utvecklingen, men finns den talangen i klubben och har i så fall lagledningen tålamodet med en sådan spelare?

Annars är det högst troligt att Redhawks externt behöver hitta ytterligare en producerade försvarare/allroundback av klass.

Om ambitionen är att uppgradera backbesättningen med marginal.

Del 3, FORWARDS:

Nu: Robin Nilsson Alvarez, Fabian Brunnström (provkontrakt), Ilari Filppula, Christoffer Forsberg, Erik Forssell, Nichlas Hardt, Magnus Häggström, Fredrik Händemark, Nicklas Jadeland, Konstantin Komarek, Mattias Persson, Rhett Rakhshani, Kim Rosdahl, Frederik Storm, Andreas Thuresson, Mathias Tjärnqvist.

 

: Christoffer Forsberg, TJ Galiardi, Magnus Häggström, Henrik Hetta, Eric Himelfarb, Fredrik Händemark, Nicklas Jadeland, Kent McDonell, Peter Mueller, Mattias Persson, Kim Rosdahl, Björn Svensson, Joey Tenute, Frederik Storm, Andreas Thuresson, Mathias Tjärnqvist. (Nej, räknar inte in en parentes som Adam Burish eller juniorer som gjorde enstaka matcher. Eller Jens Jakobs).

 

Bättre eller sämre? Galiardi hade kapaciteten, men en hyfsat fri roll i ett strikt spelsystem var inte tillräckligt. Tidigt på kollisionskurs med lagledningen. Och försvann efter jul. Därefter lyfte laget.

Lagkapten Hetta skrev på för Skellefteå.

Himelfarb gjorde några enstaka hyggliga matcher, men fick som väntat inte nytt kontrakt.

McDonell stod för hjärtat och mycket av själen, men veteranen satt punkt för karriären.

Mueller var inte i SHL-skick under hösten, fick ändå ihop tretton mål. En kantboll som inte fick förlängt.

Fjortonmålsskytten Björn Svensson nobbades nytt kontrakt och skrev på för Färjestad.

Joey Tenute var utmärkt på allsvensk nivå, men inte en toppcenter i SHL.

Tydligt och klart har Redhawks försökt uppgradera centerbeståndet.

Filppula åkte visserligen ut med Modo, men visade upp stor offensiv skicklighet i den kapsejsande Örnsköldsviksklubben. Bör vara en bättre spelare än Galiardi.

Forssell har en fin meritlista från Skellefteå, men är precis som Filppula 34 år. Jag är absolut inte en åldersfascist, men någonstans finns ett bäst före-datum även för hockeyspelare. Redhawks får hoppas att den är på andra sidan 2017 i de här båda centerfallen. Men att Forssell med eller utan ålderskrämpor är bättre än Tenute och Himelfarb borde vara givet.

Komarek är en 23-årig österrikare som även han kan spela center. En fördel för honom är att han kan svensk hockey från sin ungdomstid i Luleå.

Bland ytterforwards ser vi också en klar tendens.

Hardt ersätter Hetta. Dansken med Malmöförflutet är en minst lika stark duellspelare som Hetta, men är en giftigare poängproducent.

Alvarez ska kunna ersätta Svensson rakt av.

Rakhshani kontra Mueller? Jämför vi dessa herrar som artonåringar vinner Mueller med hästlängder. Här och nu – stor is och know-how för SHL? Den kampen bör Rakhshani vinna. En brasklapp kan dock kastas in. Svårt att förutse vad Mueller hade kunnat åstadkomma vältränad och med en SHL-säsong i benen.

Fabian Brunnström har fått ett provkontrakt med god chans till förlängning.

Totalt har Redhawks sexton seniorforwards på kontrakt.

Pantern får säkert möjlighet till att få ta del av överskottet. Inte heller helt omöjligt att någon söker sig någon annanstans.

Vi sveper genom de som är kvar från förra säsongen.

Forsberg, Jadeland och Häggström får designade roller för fjärdekedjan. Rosdahl slåss med den trion. Mycket istid i Pantern kan vara ett bättre utvecklingsval.

Fredrik Händemark behöver nog visa upp den formen och entusiasmen han hade direkt när han kom från Pantern. Men en storvuxen center är alltid attraktiv och har ett hyggligt utgångsläge.

Mathias Tjärnqvist ska från start stå få ledarskapskvaliteter och på det viset fylla tomrummet efter McDonell.

Thuresson och Storm är ämnade för de två främsta kedjorna.

Persson? Situationen blev tuffare efter Brunnströms provkontrakt. Men finessrike Persson har sagt att han är beredd att ta kampen om en plats i den främre träffen.

Summa summarum: Forwardssidan är den lagdelen som känns mest förbättrad i Redhawks. På papperet. Sedan ska allt omsättas i praktiken också.

Inside Redhawks 12 juni 2016

Lagbygget – bättre eller sämre? Del 3

Bild: BILDBYRÅN

Del 3. Midsommar är mindre än två veckor bort och Malmö Redhawks spikade i princip sin trupp i förra veckan. Värvningarna är hemma. Good or bad, happy or sad?

Vi tröskar igenom nyförvärven och jämför.

I fredags: målvakterna.

I går: backarna.

I dag forwards:

Nu: Robin Nilsson Alvarez, Fabian Brunnström (provkontrakt), Ilari Filppula, Christoffer Forsberg, Erik Forssell, Nichlas Hardt, Magnus Häggström, Fredrik Händemark, Nicklas Jadeland, Konstantin Komarek, Mattias Persson, Rhett Rakhshani, Kim Rosdahl, Frederik Storm, Andreas Thuresson, Mathias Tjärnqvist.

 

Då: Christoffer Forsberg, TJ Galiardi, Magnus Häggström, Henrik Hetta, Eric Himelfarb, Fredrik Händemark, Nicklas Jadeland, Kent McDonell, Peter Mueller, Mattias Persson, Kim Rosdahl, Björn Svensson, Joey Tenute, Frederik Storm, Andreas Thuresson, Mathias Tjärnqvist. (Nej, räknar inte in en parentes som Adam Burish eller juniorer som gjorde enstaka matcher. Eller Jens Jakobs).

 

Bättre eller sämre? Galiardi hade kapaciteten, men en hyfsat fri roll i ett strikt spelsystem var inte tillräckligt. Tidigt på kollisionskurs med lagledningen. Och försvann efter jul. Därefter lyfte laget.

Lagkapten Hetta skrev på för Skellefteå.

Himelfarb gjorde några enstaka hyggliga matcher, men fick som väntat inte nytt kontrakt.

McDonell stod för hjärtat och mycket av själen, men veteranen satt punkt för karriären.

Mueller var inte i SHL-skick under hösten, fick ändå ihop tretton mål. En kantboll som inte fick förlängt.

Fjortonmålsskytten Björn Svensson nobbades nytt kontrakt och skrev på för Färjestad.

Joey Tenute var utmärkt på allsvensk nivå, men inte en toppcenter i SHL.

Tydligt och klart har Redhawks försökt uppgradera centerbeståndet.

Filppula åkte visserligen ut med Modo, men visade upp stor offensiv skicklighet i den kapsejsande Örnsköldsviksklubben. Bör vara en bättre spelare än Galiardi.

Forssell har en fin meritlista från Skellefteå, men är precis som Filppula 34 år. Jag är absolut inte en åldersfascist, men någonstans finns ett bäst före-datum även för hockeyspelare. Redhawks får hoppas att den är på andra sidan 2017 i de här båda centerfallen. Men att Forssell med eller utan ålderskrämpor är bättre än Tenute och Himelfarb borde vara givet.

Komarek är en 23-årig österrikare som även han kan spela center. En fördel för honom är att han kan svensk hockey från sin ungdomstid i Luleå.

Bland ytterforwards ser vi också en klar tendens.

Hardt ersätter Hetta. Dansken med Malmöförflutet är en minst lika stark duellspelare som Hetta, men är en giftigare poängproducent.

Alvarez ska kunna ersätta Svensson rakt av.

Rakhshani kontra Mueller? Jämför vi dessa herrar som artonåringar vinner Mueller med hästlängder. Här och nu – stor is och know-how för SHL? Den kampen bör Rakhshani vinna. En brasklapp kan dock kastas in. Svårt att förutse vad Mueller hade kunnat åstadkomma vältränad och med en SHL-säsong i benen.

Fabian Brunnström har fått ett provkontrakt med god chans till förlängning.

Totalt har Redhawks sexton seniorforwards på kontrakt.

Pantern får säkert möjlighet till att få ta del av överskottet. Inte heller helt omöjligt att någon söker sig någon annanstans.

Vi sveper genom de som är kvar från förra säsongen.

Forsberg, Jadeland och Häggström får designade roller för fjärdekedjan. Rosdahl slåss med den trion. Mycket istid i Pantern kan vara ett bättre utvecklingsval.

Fredrik Händemark behöver nog visa upp den formen och entusiasmen han hade direkt när han kom från Pantern. Men en storvuxen center är alltid attraktiv och har ett hyggligt utgångsläge.

Mathias Tjärnqvist ska från start stå få ledarskapskvaliteter och på det viset fylla tomrummet efter McDonell.

Thuresson och Storm är ämnade för de två främsta kedjorna.

Persson? Situationen blev tuffare efter Brunnströms provkontrakt. Men finessrike Persson har sagt att han är beredd att ta kampen om en plats i den främre träffen.

Summa summarum: Forwardssidan är den lagdelen som känns mest förbättrad i Redhawks. På papperet. Sedan ska allt omsättas i praktiken också.

 

 

Inside Redhawks 11 juni 2016

Lagbygget – bättre eller sämre, del 2

Bild: BILDBYRÅN

Del 2. Midsommar är mindre än två veckor bort och Malmö Redhawks spikade i princip sin trupp i förra veckan. Värvningarna är hemma. Good or bad, happy or sad?

Vi tröskar igenom nyförvärven och jämför.

Målvakterna hittar ni här.

I dag backarna:

Nu: Nils Andersson, Erik Andersson,  Johan Ivarsson, Derek Meech, Jens Olsson, Stefan Warg, Noah Welch.

Då: Nils Andersson, Erik Andersson, Jeremias Augustin, Johan Björk, Oliver Bohm, Johan Ivarsson, Derek Meech, Jens Olsson, Stefan Warg.

Bättre eller sämre? Björk försvann tidigt till Pantern och blev kvar där, Augustin fick inget nytt kontrakt och Bohm skrev på för Växjö. Enda backförvärvet hittills är Noah Welch. Vad som är sagt är att några juniorer ska slåss om den åttonde backplatsen. Bli inte överraskad om Redhawks värvar ytterligare en etablerad back före jul. Men det kan komma mycket tidigare. Det krävs nog bara några smärre blessyrer i backbesättningen för att den värvningsbollen ska sättas i rullning. Om ens det.

Welch? Ansedd som en stor ledare och är en stor pjäs. Harvardutbildad. Finns två bilder: Utsedd till slutspelets mest värdefulla spelare när Växjö vann SM-guld 2015. Men var assisterande kapten på Modoskutan som sjönk i våras.

Att Noah Welch ska tillföra mer än Oliver Bohm och Jeremias Augustin får vi utgå ifrån. Även om den sistnämnde var en lojal och nyttig spelare i en liten roll. Noah Welch får emellertid en stor roll, han ska vara en dominerande kraft rent fysiskt och även verbalt.

Slutsats:  Förra säsongen hade backarna hjälp av forwards som backcheckade kopiöst mycket. Tror inte att den nye huvudtränaren Peter Andersson kräver lika mycket hemjobb av alla forwards, misstänker att han vill spara lite krut åt offensiven. Å andra sidan raderas säkert en del av Redhawks systematiserade uppspel bort, den centrala instickspassningen framför egen kasse exempelvis.

Noah Welch har ett högt ingångsvärde – men bara hans ankomst gör inte den här backbesättningen per automatik bättre. Det krävs också utveckling på en del och bibehållen form på andra.

Fortsätter Nils Andersson på den inslagna vägen blir det minst en träningsturnering med Tre Kronor. Och Redhawks behöver Nils Andersson på den nivån. Jens Olsson är den andra producerande backen. Får han samma artistiska frihet? I så fall behöver han nog förbättra plusminusstatistiken (-18 senast). Derek Meech levde väl inte upp till sitt rykte, men är en stabil SHL-back. Finns det mer att plocka fram? Mer powerplay-tid?

Erik Andersson är som en gammal Volvo. Startar alltid. Kommer alltid i mål. Nyttig.

Vilka platser får Stefan Warg och Johan Ivarsson i hierarkin? Warg tog stora steg

förra säsongen och det är en spelare som Peter Andersson känner väl till från Örebro. Tror dock att Warg måste renodla sin defensiva backroll ännu mer och vara mer konsekvent i sitt fysiska spel.

Johan Ivarsson? Kapaciteten finns, storleken och skridskoåkningen är en lockande kombination. Han kan lite av allt, men för att få mycket istid i det här lagbygget behöver han nog bestämma vilken spelare han ska vara. En allroundback med offensiva instinkter? Nja, då är risken att det blir mer Pantern än Redhawks den här säsongen. Skulle Ivarsson specialisera sig som en följsam och rörlig defensiv back med ett bra förstapass ökar chanserna till istid.

Summa summarum: Visar sig Welch vara kuggen som Redhawks kan bygga mycket av sin defensiv kring, samtidigt som klubben får önskvärd utveckling på det befintliga materialet, då ser backsidan naturligtvis starkare ut.

Men det finns alltid många ”men” inbyggda i ett sådant resonemang.

Redhawks behöver vaska fram en klar juniorkandidat som kan konkurrera om mer än den åttonde backplatsen.

Det hade så klart varit den trevligaste utvecklingen, men finns den talangen i klubben och har i så fall lagledningen tålamodet med en sådan spelare?

Annars är det högst troligt att Redhawks externt behöver hitta ytterligare en producerade försvarare/allroundback av klass.

Om ambitionen är att uppgradera backbesättningen med marginal.

Inside Redhawks 10 juni 2016

Lagbygget – bättre eller sämre?

Bild: BILDBYRÅN

Midsommar är två veckor bort och Malmö Redhawks spikade i princip sin trupp i förra veckan. Värvningarna är hemma. Good or bad, happy or sad?

Vi tröskar igenom nyförvärven och jämför.

Först ut målvakterna.

Nu: Oscar Alsenfelt och Cristopher Nihlstorp, Tim Hulstrand (junior).

Då: Oscar Alsenfelt, Pontus Sjögren, Jonas Gunnarsson och till viss del Mika Noronen.

Bättre eller sämre? Skador på Alsenfelt och Sjögren gjorde att Gunnarsson kallades tillbaka från Pantern och resten är hockeyhistoria. I alla fall en sagolikt söt liten story. Jonas Gunnarsson hittade SHL-formeln, hade 91,30 i räddningsprocent och fick till råga på allt göra landslagsdebut. Och skrev NHL-kontrakt med Nashville Predators.

Noronen försvann innan säsongen var över, Sjögren fick inte fortsätta och ersättaren för Gunnarsson är Nihstorp (räddningsprocent 89,80 i serien och 91,40 i slutspelet för Växjö).

Paret Nihstorp och Alsenfelt smäller högre än Alsenfelt och Sjögren.

Men kastar vi in Gunnarsson i leken blir det betydligt knepigare. Inte kunde förutse att Gunnarsson skulle nå höjderna han gjorde och vara en mer än stabil förstemålvakt över tid.

Efter sex raka säsonger med över 90 i  räddningsprocent var Nihlstorp under den magiska gränsen, men var som alltid bra i slutspelet.

Slutsats: Förutsatt att Alsenfelt blir helt kurant efter skadan och når samma form som under första SHL-säsongen med Leksand och att Nihlstorps räddningsprocent kryper upp över 91 igen, då är målvaktssidan avgjort starkare än förra säsongen. Väger vi in att Gunnarssons utvecklingskurva eventuellt hade fortsatt att peka rakt uppåt är det jämnare. Så Nihlstorp och/eller Alsenfelt behöver prestera i paritet med sina bästa säsonger.

Inside Redhawks 7 juni 2016

Så ser det ut för Babyhawks i dag

Bild: BILDBYRÅN

Ni minns säkert Babyhawks, Malmöjuniorerna som var inne och körde i A-laget under de sista månaderna av krissäsongen 2008-09.

Men hur ser killarnas hockeyliv ut i dag?

Vi tar det enligt bilden (tagen den 9 februari 2009) och börjar på första raden från vänster.

Jacob Gustafsson, 27 år.

Spelade med Lund i tvåan 2012-13, därefter verkar hockeykarriären ha tagit slut.

Hampus Gustafsson, 25 år.

32 (15+17) poäng på 42 matcher för Storhamar förra säsongen gav en kontraktsförlängning med norrmännen.

Victor Svensson, 26 år.

Har gjort fyra raka säsonger med Oskarshamn i allsvenskan. Och det blir en femte. 14 poäng (5+9) på 50 matcher senast.

Victor Öhman, 24 år.

40 [18+22) poäng på 33 matcher för Västervik i ettan den gångna säsongen. Lägg därtill 14 (8+6) poäng på åtta matcher i smålänningarnas lyckosamma kval till allsvenskan. Så det blir allsvenskan kommande säsong – men för Pantern. Lär presenteras snart av Kirsebergsklubben.

Övre raden från vänster.

Alexander Bengtsson, 25 år.

Målvakten lirade för Pantern 2013-14, därefter verkar hockeykarriären ha tagit slut.

Jacob Berglund, 24 år.

108 (48+60) poäng på 82 matcher över de två senaste säsongerna i den norska ligan för Storhamar, har gett honom ett kontrakt med Red Ice Martigny-Verbier i den schweiziska andraligan. Det kan vara inkörsporten till de riktigt stora pengarna.

Jan Urbas, 27 år.

Producerade 32 (15+17) poäng på 52 matcher för allsvenska Västerås säsongen som gick. Oklart vad som händer inför hösten.

 

Inte med på bilden:

Anton Blomqvist, 26 år.

Sju (3+4) poäng på 46 matcher för Pantern. Så såg det ut förra säsongen för Blomqvist. Fortsätter i Pantern. Lär presenteras snart.

Inside Redhawks 4 juni 2016

Brunnströms comeback triggar igång fantasin

Bild: BILDBYRÅN

Fabian Brunnströms provkontrakt med Malmö Redhawks är en affär utan förlorare. 31-åringen har haft en säsong kemiskt fri från tävlingshockey. Visar det sig att han under försäsongen är tillräckligt bra för en återkomst till Redhawks, då har klubben en forward med ganska hög kapacitet.

Skulle allt gå åt skogen har Brunnström fått sex veckors god träning och Redhawks går ur dealen med minimal ekonomisk belastning.

Onekligen är det en kittlande utmaning för Fabian Brunnström.

Han spelade en hyggligt stor roll under Redhawks avancemang till SHL våren 2015.

Under ett par månader verkade glädjen vara tillbaka och han visade prov på sitt breda register.

Hans karriär, som dittills färdats en bit i utförsbacken, såg ut att vändas rätt.

Fabian Brunnström kan beskrivas som en ”late bloomer”, men jag har fått berättat för mig att han var en ruskig talang som liten. De andra skånska pojklagen bävade för att komma till Jonstorp.

Särskilt målvakterna.

Ty där fanns killen som avfyrade de stenhårda slagskotten.

Tidiga talanger är inte alltid överst på stegen i junioråldern.

Så var det också för Fabian Brunnström.

Intresset dalade och det fanns andra saker som pockade på uppmärksamhet, men han bestämde sig i 20-årsåldern för att ge hockeyn en sista chans.

Han hade en egen nyckel till ishallen i Jonstorp och började träna som en galning.

Grundtalangen behövde rätt mylla och näring.

Björn Hellkvist, som då var tränare för Jonstorp i division 1, har berättat att han en gång slängde in Brunnström i tre-mot-fem, trots dennes milda protester, för han hade ju inte rutin från den spelformen.

Men allt löste sig på egen hand. Fabian Brunnström tog pucken och tappade inte bort den under cirka en minut.

Säsongen därpå gick han till Borås och gjorde 73 poäng på 41 matcher i division 1.

Färjestad vaknade.

Under sin debutsäsong i högsta serien svarade han för 37 poäng på 54 matcher.

NHL vaknade.

Fabian Brunnström beskrevs som den hetaste odraftade spelaren i världen.

Under sin NHL-debut för Dallas Stars gjorde han ett hattrick.

Fabian Brunnström var 23 år och hade spelat i division 1 ett och halvt år tidigare.

Insatsen lovade mer. Mycket mer.

Debutsäsongens bokslut blev 29 poäng (17+12) på 55 NHL-matcher.

Fabian Brunnström levde emellertid inte sedan upp till de högt ställda förväntningarna.

Efter fyra år i Nordamerika vände han hem. Med 0,60 i poängsnitt i AHL och 0,39 i NHL, var han ändå ett attraktivt namn.

Frölunda gav honom ett superkontrakt, men det lyfte aldrig riktigt. Arton poäng som bäst – en hyfsad SHL-notering för en i mängden, men inte för en spelare med ett fett avtal.

Leksand tog över. Ingen succé där heller och den 30 januari 2015 blev han Malmöspelare.

På allsvensk nivå var han en poäng-per-match-spelare och viktig i kvalspelet.

Men…

… vad i hela fridens namn talar för att han efter en säsong utan matcher ska kunna spela till sig ett SHL-kontrakt?

Jag säger inte det blir enkelt, men det är absolut inte omöjligt.

Fabian Brunnström går in det här projektet förmodligen med samma hunger som när han tog steget till Färjestad.

Brunnström vill bevisa något.

Förväntningarna är därför inte skyhöga. Troligen tävlar han om ett SHL-kontrakt av medellönskaraktär.

Dessutom har Fabian Brunnström rutin – och rent skicklighetsmässigt när verktygen är slipade igen, tillhör han den främre träffen i SHL.

Dessutom har han en bra hockeykropp, den som har sett Brunnström strecha ned efter en match vet vad jag talar om.

En Fabian Brunnström utan press kan bli en tillgång.

Det är definitivt en comeback som triggar igång fantasin.

 

 

 

 

 

Arkiv