Första gången jag hörde talas om Bolzano i hockeysammanhang var när Kent Nilsson lirade där säsongen 1987-88. Den magiske artisten gjorde 132 poäng på 35 matcher.
– Ja, det var helt sjukt, men jag tror att den italienska ligan är bättre nu, säger Juha Riihijärvi.
”Jussi” kan kanske bäst beskrivas som Malmö Redhawks svar på Kent Nilsson.
Att finländaren från Skanör är klar för Bolzano får i alla fall mig att temporärt bryta semestervilan.
– Jag jagar Burakovsky, säger Juha Riihijärvi skämtsamt och syftar på Robert Burakovskys alla klubbar.
Juha Riihijärvi har inte riktigt hunnit med så många arbetsgivare, han är tio klubbar efter. Men så tillbringade han också tio år i Malmö Redhawks. Bolzano blir hans nionde klubb i seniorsammanhang. Juha Riihijärvi är fortfarande en stadig poängproducent. Förra säsongen blev det 57 poäng på 47 matcher för Vienna Capitals.
– Jag var sugen på att pröva ett nytt land och är nyfiken på Italien. Familjen blir kvar i Sverige och kommer att åka ner då och då, säger Juha Riihijärvi.

Din grabb, Alexis, spelar väl i Redhawks?
– Ja, med J18. Han är fortfarande rätt liten till växten, men det var jag också i den åldern (som sextonåring).
Pappa håller formen och är slimmad som en vinthund.
– Jag väger 87 kilo, tidigare har jag varit uppe på 95 97, säger Juha Riihijärvi.

Ja, det gäller att hålla vikten, du är ändå 40 år…
– 39! Jag fyller inte förrän i december, säger Juha Riihijärvi med eftertryck.

En annan ex-Redhawksspelare är också i rörelse. Mikael Wahlberg placeras i österrikiska Villacher.

Mmm, det är inte utan att det kliar lite i fingrarna när Redhawks isträning drar igång (frivilligt pass under tisdagen och obligatoriskt under onsdagen).
Men är det semester, så är det.
Okej då, några rader kan det väl bli.
Växlade ett par ord med tränaren Göran Karlström, han stod vid spisen hemma i Danmark, jag låg i soffan hemma i Malmö.
Karlström myste när Jani Hurme kom på tal. Den finländske målvakten ser tydligen väldigt målinriktad ut.
Han har bara en comeback för ögonen.
Min linje är fast: Hurme blir säsongens följetong. Storyn kan rymma precis allt.
Redhawks får för övrigt några prominenta träningsbesökare, modell gångbara Malmölirare i förskingringen. Nashvilles Andreas Thuresson lär bli en trogen gäst även i år, eventuellt tittar också New York Islanders Frans Nielsen in och kör ett par pass.

Ett kort break från semestern. Det är förstås inte ”breaking news” att Kim Johnsson inte är med i OS-bruttotruppen på 34 spelare som nästa vecka ska lira golf i Mölndal och mingla med pressen.
Inte heller givna killar som Johan Franzén, Nicklas Bäckström, Henrik Sedin och Daniel Sedin ska vara med.
Under semestertider kan det vara svårt att samla alla.
Dessutom tillbringar Kim Johnsson sitt hockeylov i Nordamerika och åker nästa vecka ”hem” till Minneapolis.
Men den stora frågan är om han kommer få en inbjudan till OS-turneringen av Tre Kronors förbundskapten Bengt-Åke Gustafsson.
Den Malmöfostrade backen kanske har tackat nej till landslaget för många gånger. Även om han har haft sina skäl ses det inte alltid med blida ögon.
Borde han vara med?
Absolut! Efter Nicklas Lidström är Kim Johnsson fortfarande bland de svenska backar som har mest istid i NHL.
Vill han vara med i Vancouver i februari?
Vet inte…
I vilket fall som helst kan Kim Johnsson få en renässans kommande säsong. Den defensivorienterade coachen Jacques Lemaire är borta från Minnesota Wild och ersatt med Todd Richards – som förespråkar en fräsch och offensiv hockey.
Det låter som ljuv musik för Kim Johnsson – och i förlängningen möjligen också för Tre Kronor.

Här kommer en skvätt till före semestern. Enligt vad ”Inside” erfar går Redhawks förre J20-back Henrik Blomqvist till danska Rødovre. Den tufft tacklande 25-åringen representerade förra säsongen Bofors och Tingsryd. Tyringeprodukten Martin Arup ska också ha kommit överens med Rødovre. Den 30-årige forwarden har tillbringat nästan fem säsonger i norska Comet

Nu väntar snart min långa semesterperiod på fyra veckor och ”Inside” gör comeback ungefär vid skolstarten. Jag håller det emellertid inte för omöjligt att det blir någon liten reflektion under den här tiden, men frekvensen blir låg.
Här är ett gäng saker att fundera på inför säsongen.
1) Kan Carl Söderberg hålla eller utöka sitt poängsnitt? Förra säsongen var turbulent för laget, men det blev 59 poäng på 45 matcher för honom – vilket skulle betyda 68 poäng på 52 matcher. Det vill nog till. Söderberg måste börja säsongen som han slutade den. Som en ledare.

2) Fredrik Eriksson ska etablera sig i facket ”offensiv back”. Han bör landa på minst 35 poäng. Samtidigt måste han hitta rätt i de defensiva positionerna. Färre chansbrytningar.

3) Målvakten Markus Svensson spelade bara tretton matcher, men hade en räddningsprocent på 93,54 och 1,77 insläppta mål i genomsnitt. Har han förmågan att hålla den statistiken över en majoritet av säsongen, eller vara i närheten, är Redhawks ett givet topplag och Svensson given som nummer ett. Då hjälper det inte om Jani Hurme står på huvudet eller ligger på spikmattor dygnet runt för sin onda rygg.

4) Men i bakfickan har förstås Redhawks Hurme. Ingen vet hur den affären slutar. Han kan vara allt från målvaktsetta till att tvingas ge upp karriären.

5) Teemu Kesä ska vara polisen: de senaste två säsongerna har han snittat fyra och en halv minut per match, vilket är på tok för mycket för allsvenskan. Han måste välja sina strider. Anton Blomqvist blir minipolisen, men han får inte fastna i det facket.

6) Robin Alvarez-Nilsson och Marcus Olsson avslutade som ett turbopar. Båda måste fortsätta i samma stil – även om istiden lär krympa.

7) De danska nyförvärven Morten Green och Kim Staal blir nyckelfigurer. Håller Green VM-formen blir han ett enormt nyttigt tillskott. Staal måste hålla sig frisk och här tror jag det är viktigt att han känner ett obegränsat förtroende.

8) Mer danskt: Jesper Damgaard växte när Göran Karlström tog över. Tryggheten infann sig. Nichlas Hardt har alla möjligheter att utvecklas till en oöm superpest.

9) Patrik Hersley och Robin Weihager har karriärväljaren som fjärrkontroll. Upp eller ner, kapaciteten finns, men åt vilket håll går färden?

10) Sköter Victor Öhman sommarträningen, lägger på sig ett par kilo, hamnar han högre upp i hierarkin än vad vi tror.

11) Jan Urbas och Sacha Treille är två stora hockeykroppar – som kanske bara behöver skruvas upp. Fransmannen har lekt på en större arena, men måste lära sig att utnyttja sina lagkompisar.

12) Tomas Wallgren och Tomas Larsson såg norrländskt truliga ut. Den förstnämnde växte under slutet, men den sistnämnde måste växla upp.

13) Victor Svensson stod för en härlig attityd. Han behöver bara fortsätta på den inslagna vägen.

14) Lucas Sandström och Niklas Arell får säkert dubbelarbeta och även spela J20, men ju bättre framträdanden i A-laget desto mindre av den varan.

15) Calle Steen har några ödesmättade månader framför sig. Håller inte knät kan vi skönja slutet på karriären. Vid motsatsen blir han som ett rutinerat nyförvärv.

16) Daniel Casselståhl då? Ja, vad ska jag säga. Är han vid 37 års ålder fortfarande lagets bäste skottblockerade är alla inblandade nöjda.

Vad som förenar Leksand och Malmö Redhawks är att klubbarna haft stora budgetar och ändå underpresterat.
Annars skiljer sig det mesta åt. Leksand är det folkkära laget som har supportrar i varje byhåla runt landet medan Redhawks betraktas som det kaxiga Skånelaget.
Okej, det var kanske lite överdrivet. Men ni förstår vad jag menar.

Inför kommande säsong tar Leksand och Malmö Redhawks avstamp ifrån olika positioner.
Många tvekar en smula när det gäller Redhawks kapacitet. Klubben själv njuter av smygpositionen och vill till varje pris behålla den. Leksand är en tydlig superfavorit.
– Det är möjligt, men då tar vi det därifrån, säger Leksandstränaren Leif Strömberg tryggt.

Ni kan hans cv: kul raggarhockey med Bofors, sen till storklubben Färjestad där det skar sig och han blev sparkad, vidare till Södertälje, som han tog upp till elitserien, men förra säsongen fick han först kicken och blev sedan återkallad lagom till kvalserien, där han räddade kvar SSK i elitserien.
Därefter kallade klassiska Leksand – som har för vana att skämma bort sina fans i grundserien och sedan vika ner sig i kvalserien.
Leif Strömberg räds inte utmaningen.
– Jag tror inte att det finns några mentala spöken. Det handlar om att planera och förbereda sig. Göra det vanliga vardagsjobbet, säger han.

En kulturkrock mellan det sorglösa och underhållande Leksandsliret och Strömbergs styrda hockey?
Inte enligt huvudpersonen. Leif Strömberg var en liten lirare själv och ser gärna Uffe Sterners skridskofint (pucken från klubban till skridskospetsen och sedan tillbaka), men han tror inte det är ett gångbart koncept i 52 omgångar.
Han vill bygga bakifrån.
Han vill ha vattenbärare som också kan producera. Killar som aldrig gnäller.
Värvningarna av Tomas Kollar och Peter Nordström är ett bevis på detta.
– Kollar kommer till jobbet varje dag och lite till, han gjorde 25 poäng i elitserien. Nordström får med sig alla andra, säger Leif Strömberg.
Och är bra när det gäller?
– Det kan man lugnt säga.

Att nyförvärvet Jamie Johnson är borta innan han kom hetsar inte Leif Strömberg upp sig över. Kanadensaren utnyttjade sin NHL-klausul och skrev på för Florida Panthers.

Leif Strömberg säger att Leksand letar en ersättare.
Och varför skulle han oroa sig? Det finns en uppsjö av hyggliga nordamerikaner lediga.
Erfarenheten av allsvenskan är viktig – Leif Strömberg vet att en bortamatch mot Oskarshamn en regnig onsdagskväll inte går att nonchalera.
– Jag har käkat kalla matlådor under tiden i Bofors, det var en bra utbildning. Och sedan när vi kommer till exempelvis Oskarshamn med Leksand är det julafton för hemmalaget. Men det gäller även när Malmö kommer på besök.

Vad tror du om Malmö då?
– Ett kompetent lag, säger han.

Hmm, det gäller sprida favoritskapet lite grann.
Prognosen är ändå att Leksand surfar genom serien.

AIK:s underskott på åtta miljoner kronor innebär att den sportsliga styrkebalansen i allsvenskan kan ändras radikalt under resans gång. Med all rätt rankas Solnalaget högt i allsvenskan.
De ekonomiska jämförelserna med Malmö Redhawks är oundvikliga. MR hade ett underskott efter säsongen 2007-08 på 38 miljoner. Percy Nilsson fixade merparten, men kvar fanns ändå ett vanligt lån till honom på runt 5 miljoner kronor. Det var den skulden som initialt äventyrade elitlicensen för MR.

Säsongen var som alla vet en ekonomisk berg- och dalbanefärd: först med indragningar på kansliet, sedan inställda betalningar och det hela utmynnade i bolagiseringen som räddade klubben.

Jag inbillar mig att AIK inför kommande säsong inte har den fantasibudget som MR hade, men ett underskott på åtta miljoner är en häftig uppförsbacke.
Kraftiga besparingar plus ökade intäkter brukar vara den rekommenderade kuren. Åtminstone det sistnämnda är inte lätt mitt i finanskrisen.

Personligen blir jag inte ett dugg förvånad om AIK-spelarna någonstans vid årsskiftet får ett förslag som innebär sänkta spelarlöner.
Oron sprids, ett par av spelarna kanske lämnar och de sportsliga resultaten blir lidande.
Den sista april 2010 blir ett viktigt datum för AIK, då ska ekonomin vara i balans.

On the road again – japp, så är det. I skrivande stund sitter jag på tåget med destination Stockholm. I kväll väntar MFF:s simma eller sjunk-match mot BP.
För en som följer Malmö Redhawks och bevakar MFF hyfsat mycket, finns det förstås många gemensamma nämnare.
En sådan är Örebrokopplingen.
I MR:s fall startade den redan sent 80-tal när Patrik Sylvegård värvades just från Örebro, han agerade sambandscentral när de andra köptes över: Håkan Åhlund, Johan Sälle, Peter Andersson och Peter Hasselblad.
MFF har först under de två senaste säsongerna på allvar börjat titta på Örebromarknaden. Unga spelare som Dejan Garaca, Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad har hämtats från Örebroklubben BK Forward – det senaste exemplet är provspelaren Josef Ibrahim.
Det kanske inte är någon slump att BK Forward är Hasse Borgs moderklubb.

Hasse Borg har varit sportchef i MFF i tio år.
Peter Andersson hade den befattningen under tre säsonger i MR.
Likheter och olikheter mellan de två örebroarna? En likhet är definitivt envisheten och hagelsvärmsvärvandet. Många inköp – med en extremt blandad träffprocent – för att uttrycka sig milt.
Hasse Borg är en driven affärsman som är SM-vinnare i grenen att sälja spelare dyrt. Att han har varit med och lyft klubben från att vara hopplöst mossig till att bli mer i takt med tiden är oomtvistat. Men i mina ögon är han en begränsad lagbyggare.

Peter Andersson gick från att vara spelare i MR till att bli sportchef över en natt. Steget blev alldeles för stort. Fast inledningen var en succé. Under första säsongen kändes det som om han litade på sin intuition och gjorde flera inspirerade värvningar som Corey Hirsch, André Savage, Lubomir Sekeras och Martin Stepanek.
Säsong två och tre kom verkligheten i kapp honom. Det klumpvisa värvandet av först tjecker/slovaker och sedan finländare slog inte väl ut.

Peter Anderssons fortsatta turer i MR var ögonbrynshöjande. Under våren 2008 blev han först talangscout och någon månad senare utsedd till assisterande tränare för att få sparken mitt under säsongen och sedan dyka upp i samma roll i Örebro.
Eftersom Örebro numera återfinns i allsvenskan kan vi utgå från att Peter Andersson eldar på i matcherna mot Malmö Redhawks.

XXX

On the road again – naturligtvis kommer man osökt in på Canned Heat. Den kanske mest originella av de vita bluesgrupper (möjligen i konkurrens med Peter Greens Fleetwood Mac) som poppade upp på 60-talet. När de brittiska motsvarigheterna i stor utsträckning grävde bland Chessplattor från 50-talet, borrade Canned Heat ner sig till stenkakor från 20-talet.

XXX

(Halv)Kändisspotting på tåget. Bluesmannen Mats Ronander sitter ett par rader fram på tåget. Var är han ifrån? Örebro, så klart!

XXX

Ödets nyck. Den gamle MFF-ordföranden Hans Cavalli-Björkman köpte kvällstidningarna i morse på Malmö C.

Carl Söderberg till Boston Bruins träningsläger i september – trots allt?
Det är uppgifter jag tar med en nypa salt.
En stor sådan.
Fast Boston Bruins GM Peter Chiarelli är  tämligen övertygad om att Carl Söderberg tar tillfället i akt och försöker slå sig in i laget.
– Det är en chans för honom att komma över och göra något, säger Peter Chiarelli till tidningen Boston Herald.

Peter Chiarelli poängterar att de skadade spelarna Phil Kessel and David Krejci troligen inte hinner komma i form till säsongsstarten. Det är här Carl Söderberg kommer in i bilden.
Hur var det egentligen med Redhawkscenterns NHL-kontrakt?
Nej, just det. Det gick ut. Men Boston äger fortfarande rättigheterna till honom och kan skicka en inbjudan till träningslägret.

Skulle sedan Carl Söderberg åka över och göra succé kan parterna skriva ett nytt kontrakt.
I så fall lär inte avtalet med Malmö Redhawks vara så mycket värt.
Klubben skulle förlora affischnamnet. Och för all del frigöra mycket kapital, men marknadsföringsmässigt hade det varit ett stort bakslag.

Agenten Claes Elefalk håller alltid alla dörrar öppna, men har tidigare sagt att det är mindre troligt att Carl Söderberg åker över på träningslägret.
Under torsdagseftermiddagen uttrycker sig Elefalk väldigt diplomatiskt.
– Vi ska först prata med Boston, inga beslut ska tas i dag. Det är ändå ett par månader till träningslägret, säger Claes Elefalk.

Personligen skulle jag bli väldigt förvånad om Carl Söderberg ens åker över på träningslägret.
Redhawks har byggt upp mycket kring honom och räknat med att han ska vara en av ledarna på isen.
Så länge Boston inte har kontrakt med Söderberg kan NHL-klubben inte kräva något.
Sportchefen Peo Larsson är optimistisk.
– Jag tror att Carl stannar hos oss, säger han,

XXX

Rättelse (se förra inlägget) Andreas Hadelöv var mycket riktigt på François Allaires målvaktsskola. Men i Stockholm – inte i Verbier.

Bara det bästa är gott nog. Redhawks Markus Svensson är på François Allaires målvaktsskola i schweiziska Verbier. Kanadensaren anses vara mannen bakom butterflystilen.
– När jag var i Skellefteå skickade vi Andreas Hadelöv till Verbier och han utvecklades otroligt mycket där, säger sportchefen Peo Larsson.
Markus Svensson har en intressant säsong framför sig. Han ska tampas med Jani Hurme om förstaplatsen. Finländaren spelade en match förra säsongen, men är på väg tillbaka efter ryggskadan och lär ligga i hårdträning – även under semestern.
Frågan är hur snabbt Jani Hurme kan hitta formen.
– Ja, det undrar jag också. Hurme väger väl dessutom fem sex kilo för mycket, säger Peo Larsson.
Under tiden finslipas Markus Svensson av François Allaire, som för övrigt är Toronto Maple Leafs nye målvaktstränare – han var säkert en bidragande orsak till att Jonas Gustavsson valde att flytta dit.