Peo Larsson sa för någon vecka sedan att han har en grundregel när det gäller värvningar av transatlanter. En AHL-spelare som har gjort över 75 poäng behöver aldrig scoutas.
Det finns ett gäng killar som år efter år slår den noteringen.
Men aldrig når NHL.
Antingen uppfattas de som för dåliga skridskoåkare, för små eller rentav för fega.
Eller så är det något annat.
Darren Haydar är ett exempel på en evig bubblare. Den 29-årige kanadensaren har vunnit allt och fått alla utmärkelser som går att få på farmarlagsnivå.
Senaste säsongen gjorde han 80 poäng för Detroit Red Wings farmarlag Grand Rapids Griffins, men fick han chansen i NHL?
Nej, så klart inte.
Detroit flyttade istället upp Darren Helm, Justin Abdelkader och Ville Leino.
AHL-lagen är i mångt och mycket en kopia av NHL-lagen. Filialen ska fylla behoven och luckorna som uppstår.
Behövs det en rollspelare eller tuffing? Ring farmarlaget! Och en kille som är beredd att köra genom sargen sätter sig på planet. Följden blir att finesspelarna blir över.
För om Pavel Datsiuk är skadad – inte får Darren Haydar chansen.
Då flyttar man istället upp en kille från andrakedjan.
Inför den här säsongen var det många som trodde att Darren Haydar skulle välja Europa.
Istället valde Haydar att skriva på för Colorado Avalanches organisation.
Nu när Haydar genomlider samma process som tidigare och är nedflyttad till farmarlaget – då har det europeiska intresset vaknat igen.
Haydar verkar emellertid vara inställd på Nordamerika.
Till tidningen The Hockey News har han sagt att det här är sista försöket. Lyckas han inte nu blir det definitivt Europa nästa höst.
Under karriären har det blivit 536 poäng på 490 AHL-matcher och 8 poäng på 22 NHL-matcher.
Men det finns typiska farmarlagsspelare som kan producera överallt. Min favorit i den kategorin är Rob Brown.
Det var alltid lika roligt att kolla in hans statistikrad i den kompletta NHL-boken (lite nördigt, jag vet).
Han kom in som en stormvind i NHL 1987 efter att ha gjort över 200 poäng i juniorligan.
Första säsongen med Pittsburgh Penguins gick så där.
Andra året fick han spela med Mario Lemieux och vips så hade Rob Brown producerat 115 poäng.
Därefter blev det tre fyra säsonger med en starkt dalande NHL-produktion och helt plötsligt föll han utanför systemet.
Rob Brown poppade upp i IHL (den avsomnade varianten som var som AHL, fast med lite äldre spelare).
Där blev det fyra säsonger med sanslös poängutdelning.
Under den perioden tog Barry Smith över som coach för Malmö Redhawks när Peo Larsson sparkades.
Jag visste att amerikanen hade haft Rob Brown som spelare och undrade försynt om han inte kunde vara något för Malmö Redhawks.
Barry Smith hånade nästan Rob Brown och menade med sitt kroppsspråk att han var en vekling.
Ett halvår senare var emellertid Brown tillbaka i NHL – för tre säsonger med dubbelsiffrigt i båda poängkolumnerna.
Rob Brown avslutades sedan med tre hyggliga säsonger för Chicago Wolves i farmarligan.
Darren Haydar lär aldrig få något Rob Brown-stuk på sin NHL-karriär.
Lösningen heter nog Europa.

Malmö Redhawks tog tre blytunga poäng borta mot Sundsvall (4–2). Så här bra var spelarna:

Markus Svensson
Inledde med en jättegroda och det drar ner betyget. Spelade upp sig rejält. En räddningsprocent på 94,7 smakar förstås mumma. Fortsätter han så här får Jani Hurme det svårt.

Patrik Hersley
Fyllde på bra i offensiven, men lite kantig i vissa situationer i egen zon. Vältamjad en mot en.

Robin Weihager
Problemet för Redhawks är kanske att man har ett par högerfattade backar som är för lika. Kanske en anledning till att det inte fungerade fullt ut tillsammans med Hersley.

Tomas Wallgren
En okej insats med blåkläderna på, han kunde dock ha varit ännu intensivare.

Morten Green
Viktigt kvitteringsmål och visst lyfte dansken sig när han återförenades med Kim Staal i slutakten?

Lucas Sandström
Startade piggt, men föll snart ur handlingen. Bänkades i sista.

Teemu Kesä
Kraftfull i sitt agerande. Det sjöng i sargen. Visade dessutom upp ett utvecklat spelsinne med två assistpoäng.

Fredrik Eriksson
Dilemmat för Eriksson är att han ibland blir för mycket osäker forward när han lämnas ensam med motståndare som kommer i fart. Vi har sett det förut och såg det när Sundsvall tog ledningen med 2–1. Han stirrade på pucken och glömde kroppen. Med pucken under kontroll var backen  inte lika dominant som han kan vara. Spelade dock väldigt uppoffrande och täckte skott i utsatta situationer.

Kim Staal
Frejdig och kämparstark. Drog igång laget, men passade inte ihop med Söderberg. Staal har snart skrapat ihop till ett par mål. Nu fick han i alla fall en assistpoäng.

Carl Söderberg 
Hade det inte varit för det avgörande målet kunde man ha gjort tummen ner utan problem. Söderberg hade utöver målet ett par sekvenser av hög klass, men måste hitta en betydligt jämnare nivå. Fokus, fokus och åter fokus borde vara ledorden. Kraven är höga, men kapaciteten är så hög.

Nichlas Hardt
Grävde fram många matnyttiga puckar. Gjorde ett gott dagsverke och lite till.

Daniel Casselståhl
Agerade andremålvakt och hjälpte Markus Svensson med ett par svettiga räddningar.

Anton Blomqvist
Måste hitta tillbaka till grunderna. Hamnade ofta på vingel och bänkades.

Robin Nilsson–Alvarez
Bänkades under slutspurten. Lite oförtjänt, var en av få som vann sargdueller under de två första perioderna.

Marcus Olsson
Tog ansvar bakåt, men inte vän med pucken.

Thomas Larsson
Försökte och försökte, men fick inte ut så mycket.

Jesper Damgaard
Kom in när Blomqvist bänkades och gjorde vad som krävdes. Stabil utan att glänsa.

Sacha Treille
Blek. Kunde aldrig utnyttja sin kropp och för sin storlek fina skridskoåkning.

Victor Svensson
Steg i graderna när tränaren Göran Karlström gick ner på folk. Växte också under slutet.

Jan Urbas
Stod för ett påpassligt mål. Ett steg i rätt riktning.

Förändringarnas vindar blåser i Malmö Redhawks.
Tränaren Göran Karlström skakar om i laget inför tisdagens bortamöte med Sundsvall.
Kim Staal får en ny roll, Jesper Damgaard och Jani Hurme bänkas.
– Det var bestämt sedan tidigare att Markus skulle stå. Vi hade redan gjort upp vem av målvakterna som skulle spela de fyra första matcherna, säger Göran Karlström.

Det innebär att Markus Svensson även spelar mot Troja på fredag?
– Ja, det gör det.

Kim Staal tillsammans med Carl Söderberg, hur tänker du där?
– Vi måste få igång produktionen, säger Karlström.

Så här ser laget ut mot Sundsvall:

Markus Svensson (Jani Hurme)

Backpar:
Teemu Kesä och Fredrik Eriksson.
Patrik Hersley och Robin Weihager.
Daniel Casselståhl och Anton Blomqvist.

Kedjor:
Nichlas Hardt, Carl Söderberg, Kim Staal.
Tomas Wallgren, Morten Green, Lucas Sandström.
Robin Nilsson–Alvarez, Marcus Olsson, Thomas Larsson.
Sacha Treille, Victor Svensson, Jan Urbas.

MINIANALYS. Tre stora förändringar som var på sin plats. Med Moramatchen i bakhuvudet var det givet att Markus Svensson skulle få chansen från start. Även om Karlström säger att det hade skett i vilket fall som helst, är det ett utmärkt tillfälle för Svensson att bygga en plattform. Det är tryggare att ha en målvakt som visar kontinuitet och håller hygglig allsvensk klass än en som pendlar mellan vara av hög elitserieklass och risig division 1-nivå. Känns som om Hurme har en del att arbeta med.
Kim Staal tillsammans med Carl Söderberg har jag efterlyst tidigare. Nu får vi se om kemin finns där.
Morten Green och Kim Staal har säkert sett framemot att få spela klubblagshockey tillsammans. Hittills har det inte fungerat lika bra som det har gjort med Danmark i VM. Inte på långa vägar. Därför är det lika bra att spräcka det danska paret.
Jesper Damgaard har inte stått att känna igen under inledningen av serien. Han behöver hitta tillbaka till tryggheten och det enkla utförandet.

Gubbastämpeln är väl i det närmaste borta från Malmö Redhawks. Det är statistiskt bevisat…

Redhawks har det femte yngsta laget i allsvenskan. Vad det någon som sa Babyhawks.? Se här:

1) Borås: 22,96.

2) Mora: 23,30.

3) Oskarshamn: 23,36.

4) Bofors: 23,87.

5) Malmö: 24,00.

6) Troja: 24,17.

7) AIK: 24,48.

8 )  Växjö: 24,56.

9) Västerås: 24,71.

10) Sundsvall: 24,88.

11) Björklöven: 25,13.

12) Leksand: 25,30.

13) Örebro: 25,83.

14) Almtuna: 25,92.

Källa: eliteprospects.com

MINIANALYS: Den här listan är baserad på de allsvenska truppernas genomsnittsålder. Dessa är inte alltid lika med manskapen som finns på isen. De yngsta spelarna pendlar i många fall mellan J20-laget och A-laget. Exempelvis har Redhawks Niklas Arell, 18, hittills inte varit med de stora grabbarna medan Victor Öhman, 17, var ombytt mot Mora, men spelade ej.

Inte överraskande har Leksand ett av de äldsta lagen, fet plånbok verkar gå hand i hand med prestigevärvningar av spelare som har sett sina bästa dagar. Få yngre statusspelare från elitserien väljer allsvenskan.

Samtidigt har Leksand en artonåring – Oliver Ekman-Larsson – som verkligen gör avtryck.

Inte heller blir jag överraskad att Örebro hamnar långt ner på listan. Dels verkar klubben ha ett ekonomiskt manöverutrymme, dels har tränaren Peter Andersson inget emot äldre spelare.

Minns när han själv poppade upp som 35-åring i Tysklands-VM 2001 och jag försynt ställde en fråga om ålder och Andersson blev en smula förnärmad.

Han gjorde sedan fyra raka säsonger med Redhawks i elitserien.

Örebro har värvat transatlanter som alla är 30 eller över. Och plockat hem två utlandssvenskar som också är ”trettionånting”.

Hög medelålder behöva inte vara något negativt. Se bara på Detroit Red Wings.

Men ungdomlig fräschör är ofta att föredra.

När Per Bäckman var tränare i Malmö hade han åsikten att det inte gick att uttala sig om tendenser förrän man hade mött alla lagen i serien.
Jag tror att vi får ett snabbare svar när det gäller den här upplagan av Malmö Redhawks.
Den nästkommande fyrlingen: Sundsvall borta, Troja och Björklöven hemma samt Västerås borta – bör ge ett tydligt kvitto på Redhawks verkliga kapacitet.
De här matcherna kan vara en vägvisare till resten av säsongen och påverka publiksnittet och därmed det ekonomiska resultatet, som förstås intimt hänger samman med den sportsliga tabellutvecklingen.

UPPSIDAN HITTILLS: I kategorierna kamp och intensitet har spelarna levererat vad man kan kräva. Det här laget består av många jobbare och arbetsmoralen är hög, vilket är ett gott tecken och rimligen bör innebära att poängen trillar in. Om inte i en strid ström så alla fall i en maklig takt som innebär att de värsta bottennappen undviks.
Det har funnits sekvenser i de båda matcherna som har varit riktigt hyggliga. Till och med bra. Det finns en grund att bygga vidare på.

NEDSIDAN HITTILLS: De individuella misstagen har varit många och några har snubblande nära varit av freakkaraktär – exempelvis när Jesper Damgaard gjorde ett magplask i Stockholm. Allsvenskan är trots allt en så pass bra serie att de bättre motståndarna straffar tabbarna.
Försvarsspelet har på många händer och fötter saknat skärpa och enkelhet. En varningens lampa bör alltid brinna för övermod.
Matchbilden vi såg mot Mora kommer åtskilliga motståndare försöka reprisera i Arenan. Möter man en het målvakt och ett försvar som backar upp, krävs det tålamod, konstruktivt uppträdande och effektivitet. Carl Söderberg och Morten Green är på den här nivån kreativa centrar, men finns det tillräckligt många ”scoring wingers” – forwards som kan förvalta passningarna? Söderberg har i båda matcherna sammanlagt säkert lagt en åtta tio passningar med potential. Än så länge har han noll poäng i assistkolumnen.
Med risk för att vara långrandig – hur skulle det fungera med Kim Staal och Carl Söderberg i samma formation?

MÅLVAKTSSITUATIONEN är ett delikat dilemma. Jani Hurme gick från att vara bra till att vara, tja inte usel, men inte i närheten av att vara godkänd. Hans räddningsprocent hittills är 84, det krävs minst sex procentenheter ytterligare för att man ska fundera på att göra tummen upp.
Min känsla var att det var farligt varje gång Moraspelarna tog sig in i zonen. Motståndarna har lärt sig att det ger bra betalt att skjuta från distans. Fråga Röglekillarna i kvalserien 2008 och fråga Moraspelarna i fredags.
Markus Svensson har alla möjligheter att greppa målvaktspaden och etablera sig som nummer ett.

TEEMU KESÄ. Övertrampet mot Mora med efterföljande matchstraff var förstås mindre begåvat. I Stockholm slogs han för att markera sitt missnöje med Dick Tärnströms behandling av Carl Söderberg. Och sådant beteende älskar både coacherna och lagkamraterna (även om de kanske inte skulle erkänna det). Mot Mora var det mer av kortslutningskaraktär och det gagnar ingen. Nu har säkert domarna fått upp ögonen för Teemu Kesä. Men det här är trots allt en sport, som alla andra kollektiva lagsporter, med vissa grundläggande grottfolksmänskliga mekanismer inbyggda. Ett rykte som våldsman på isen behöver inte bara vara negativt. Det kan också innebära att motståndarna väjer undan och håller sig i skinnet (se Lance Ward i HV 71). Följden kan också bli att provokationerna ökar och Kesä går i fällan med en massa onödiga utvisningar som följd.

Here we go again – så stod det i ett sms jag fick från en person i Karlstad som har en viss relation till Redhawks. Meddelandet kom 19.55. Sedan följde visserligen uppryckningen, men inga poäng blev det.
Ett kraftigt kollektivt minus för alla grodorna.
Ett plus för viljan att komma tillbaka.
Så här klarade sig Redhawksspelarna.

Jani Hurme
Såg skakig ut från start. Slarvig i puckhanterandet med klubban. Skott utifrån har hela tiden varit finländarens akilleshäl i Malmö. Nu släppte han in två som såg tagbara ut. För att vara krass: moderna målvakter släpper in få skott från distans. Även om det är trafik framför kassen. Räddningsprocenten på cirka 67 gör ingen människa glad.

Markus Svensson
Kom in inför tredje perioden. Hade förvisso inte mycket att göra, men agerade med pondus. Borde vara stenklar till nästa match. All in?

Patrik Hersley
Ett mål och mycket känslor. Bästa backen med råge.

Robin Weihager
En förbättring jämfört med senast. Mer resolut i närkampsspelet.

Jan Urbas
Står inte att känna igen. Har inte kommit tillbaka efter hjärnskakningen. Bänkades.

Morten Green
Snyggt straffmål (hans första mål i Redhawkströjan). En okej afton, men inte mer. Förväntar mig mer playmakertakter.

Kim Staal
En typisk Staalinsats. Mycket energi och spelglädje. Han har verkligen höjt sig jämfört med träningsmatcherna. Målen saknas dock

Fredrik Eriksson
Gick och köpte korv vid andra Moramålet. Han gick på världens äldsta (och effektivaste) fint. Snygg framspelning till Nichlas Hardts mål.

Teemu Kesä
Nu förstår vi alla varför Kesä var mest utvisad i den tyska andraligan och den danska ligan. Det gäller att välja sina fajter med omsorg. Crosscheckingar i huvudhöjd är bara dåligt omdöme.

Tomas Wallgren
Föll tillbaka och bänkades mot slutet. Kan bättre.

Carl Söderberg
Händer alltid offensiva saker när han är på isen, men borde kunna prestera mer ändå. Saknar en riktig sniper vid sin sida. Dags att para ihop honom med Staal?

Nichlas Hardt
Ett gott dagsverke, men lite för trubbig framåt trots ett mål.

Jesper Damgaard
Har verkligen inte nått formtoppen, men led lite av att Blomqvist inte hittade rätt i positionsspelet.

Anton Blomqvist
En friskus som kom helt fel. Gick bort sig så att Damgaard tvingade ta en utvisning. Dribblade sedan övermodigt vid offensiv blå med mål i baken som följd.

Robin Nilsson–Alvarez
Dominerade vissa byten mot AIK, betydligt blekare mot Mora.

Marcus Olsson
”Klyddade” före Moras fjärde mål, men ändå en av få som kunde föra in pucken i anfallszonen.

Thomas Larsson
Ingen högoktanig bensin i tanken. Bänkades.

Daniel Casselståhl
Kom in när Kesä fick gå och duscha. Alltid laglojal.

Lucas Sandström
Fick primetime mot slutet och låg bakom Hersleys mål.

Sacha Treille
Också fransmannen fick mer istid i sista perioden. Comme ci, comme ça.

Victor Svensson
Rörde runt lite mot slutet utan att lämna något större avtryck.

Malmö Redhawks drar ner medelåldern med någon decimal i kvällens möte med Mora.
– Anton Blomqvist (19) spelar istället för Daniel Casselståhl (37), säger tränaren Göran Karlström.
En babyhawk istället för oldhawk, alltså.
Och det blir Jani Hurme i mål?
– Ja, han fortsätter.
Göran Karlström vet att han kan förvänta sig en tät defensivhockey från Moras sida. Och supersnabba kontringar.
– För oss gäller det inte att tappa puckar i mittzon. Samtidigt måste vi vara intensiva och komma in på mål, säger han.
MINIANALYS: Ska Redhawks vara med och surra kring de tre direktplatserna till kvalserien gäller det att snitta två poäng per match. En mot AIK och tre mot Mora ger fyra på två matcher och hade varit en drömstart för laget. Kvällens match blir nog tuffare än vad många har förväntat sig. Mora har en skicklig taktiker och coach i Harald Lückner. Dalkarlarna geggar säkert igen mittzonen och hugger vid minsta misstag, det kan vara en övermodig pucktransport eller en svag passning. Redhawks måste få in pucken djupt och arbeta från sarghörnen och in mot kassen.

Samtalsämnet efter AIK-matchen var Dick Tärnströms nedklubbning av Carl Söderberg.
Malmö Redhawks har bestämt sig för att inte anmäla Dick Tärnström till hockeyförbundets disciplinnämnd.
Men det har privatpersoner redan gjort.
– Vem som helst får göra en anmälan och det har inkommit några i det här fallet. Men det är väldigt sällsynt förekommande att vi tar upp det om anmälan kommer från en privatperson, säger Cecilia Hager, ordförande i Svenska Ishockeyförbundets disciplinnämnd.
Malmö Redhawks sportchef Peo Larsson var upprörd efter matchen. Arg för att Dick Tärnström inte fick matchstraff. Dagen efter har han lugnat ner sig.
– Vi gör ingen anmälan från klubbens sida. Det finns en tyst överenskommelse om att inte göra det. Såvida det inte rör sig om rena mordförsök. Skulle vi göra en anmälan kan det utveckla sig till en pajkastning längre fram under säsongen, säger Peo Larsson.
Han har emellertid fått ett antal mejl från privatpersoner som vill anmäla Tärnström.
Och några har uppenbarligen redan gjort det.

Oavgjort och en pinne till Redhawks, men bonuspoängen till AIK.
Här kommer en inventering av spelarna

MÅLVAKT
Jani Hurme
En god insats, tycker inte att han kan lastas för något av målen. En comeback som smakade mer. Men som jag har skrivit en miljard gånger, han kan aldrig leva upp till sin lönecheck, men det är inte hans problem. Förresten – finns det någon annan nu aktiv målvakt som använder sin plockhandske lika mycket?

FÖRSTAFEMMAN
Jesper Damgaard
Hade ”Faxe” som godkänd (2:a) i papperstidningen, umgicks med planerna på att underkänna honom, men friade i stressens hetta. AIK:s andra mål är så klart hans. Även det tredje har han viss del i.

Robin Weihager
Såg inte lika stabil ut som i träningsmatcherna, drogs säkert ner av Damgaards lite halvosäkra uppträdande. Eller så drog de ner varandra? Passiv vid AIK:s tredje mål. Kanske dags att fundera på att spräcka backparet?

Jan Urbas
Sviterna efter hjärnskakningen verkade sitta i. Såg inte ut att trivas i det danska sällskapet.

Morten Green
Ett klart fall framåt, men det finns betydligt mer att plocka ut.

Kim Staal
Tappade sin gubbe vid tekningen som föranledde AIK:s första mål. Annars var det lite av den gamle Kim. Rivig och entusiastisk. Behöver få göra mål, det närmaste han kom var en styrning i stolpen.

ANDRAFEMMAN
Fredrik Eriksson
Ett mål och en emotionellt stark insats. Visade varför han är lagkapten.

Teemu Kesä
Stod upp för Söderberg och snygg framspelning till Erikssons mål.

Tomas Wallgren
Gjorde sitt jobb och verkade trivas i en kreativ miljö.

Carl Söderberg
Svårtstoppad och skapade situationer, gjorde ett mål och skulle ha haft ett matchstraff med sig.

Nichlas Hardt
Kedjans torped som proppade två AIK:are när Redhawks åt sig in i matchen. Trubbig framför kassen.

TREDJEFEMMAN
Daniel Casselståhl
Täckte skott och fick ett mål bortdömt. Kämpade med näbbar och klar för att visa att gammal är äldst. Har Anton Blomqvist flåsandes i nacken.

Patrik Hersley
Imponerade med sitt lugn, riktigt bra puckkontroll i power play. I min bok är han, efter Fredrik Eriksson, den vassaste backen i numerära överlägen

Robin Nilsson–Alvarez
Väldigt stark i sargarbetet, krönte kvällen med ett mål

Marcus Olsson
Stort defensivt slit i en formation som verkligen jobbade ner motståndet.

Thomas Larsson
Är en klass bättre nu jämfört med i vintras. Passar ihop med Alvarez och Olsson.

Ser att sportbladet.se rör om i Redhawksgrytan.
Kocken är Örebros sportchef Mikael Fahlander.
I sin blogg anger han Jani Hurmes månadslön till 304 000 kronor plus sociala utgifter.
Själva basingrediensen är egentligen den sparkade Peter Anderssons gamla lönekrav.
Redhawksordföranden Christian Rasmusson svarar i artikeln. Han bestrider den nuvarande Örebrotränaren Peter Anderssons krav.
Jag hoppar över själva pingpongspelet och koncentrerar mig på de två huvudspåren.

HURMES LÖN: 304 000 kronor i månadslön plus sociala avgifter? Nja. Jag är i alla fall säker på att Redhawks totalkostnad för Hurmes årslön hamnar på över 4 miljoner kronor (sedan beror det också på den svenska kronans styrka – se längre ner). Samtidigt måste man komma ihåg att ”bara” ungefär hälften belastar Redhawks nuvarande budget. Detta eftersom kontraktet går ut den siste april och Hurme inte lär bli friskskriven förrän tidigast den 1 oktober. Dessutom, som jag tidigare skrivit vid ett par tillfällen, försöker klubben förhandla om lönen till ett mer prestationsbaserat avtal.
Fahlander vill säkert Andersson väl och resonerar så här: om Redhawks har råd att betala ut Hurmes lön kan klubben också ersätta Andersson. Speciellt om den finländske målvaktens lön förhandlas ner.
Som jag ser det är Fahlanders utspel ett tveeggat svärd. Visst, Hurmes monsterkontrakt hamnar i strålkastarljuset. Men det gör en annan persons gärning också. Vem var sportchef i Redhawks när kontraktet undertecknades? Fahlanders nuvarande tränare i Örebro. Peter Andersson skrev ett obrytbart treårskontrakt med Jani Hurme. Ett avtal som dessutom är tecknat i euro.

PETER ANDERSSONS LÖNEKRAV. Fahlander hävdar att Andersson har rätt till sex månadslöner från Redhawks. Peter Andersson fick sparken från klubben i januari och dök snart upp Örebros bås.
Fahlander menar att Andersson endast arbetade ideellt under resten av säsongen för sin moderklubb. Motparten hävdar förstås att Andersson var anställd av Örebro. Och att det aldrig kan handla om sex månader, eftersom avtalet löpte ut den siste april.
Vad jag vet är Redhawksledningen beredd att driva frågan hur långt som helst om det blir en rättssak.
Men det kanske Peter Andersson också är.

Den 1 november möts Malmö Redhawks och Örebro på isen. Jag längtar redan.

EDIT: Jag skrev att Mikael Fahlander är ordförande. Fel av mig. Han är sportchef. Beklagar missen och har korrigerat felet.