Vad händer? Man kan inte åka iväg förrän Malmö Redhawks faller ihop som ett korthus. Tre matcher och endast en poäng blev utdelningen under min Barcelonavecka. Det senaste nederlaget är rykande färskt: 3–6 mot Troja imponerar inte
Jag vill inte skrämma klubben och alla dess fans, men jag kommer att göra fler Redhawksavbrott under säsongen.

Hur säker hade Kim Johnsson varit i OS-laget om han hade velat tillbringa ett par februariveckor Vancouver?
Väldigt säker.
Ex-Malmöspelaren hade 33.21 minuter i istid när Minnesota Wild besegrade Colorado Avalanche med 3–2.
Hittills har han snittat 24.12 minuter. Endast Nicklas Lidström och Mattis Öhlund har spelat mer: 24.44 respektive 24.33.
Det var lite hockeynörderi. Nu väntar snart FC Barcelona mot Real Madrid. Jag sitter med utsikt över La Rambla, som är tjock av folk. Söndagsflanerare, vilsna turister, fifflare (tre tomma tändsticksaskar och en liten kula), FCB-fans som har kommit in till stan och alla performanceartister.

Från min spanska synvinkel ser jag så här på Redhawks kollaps mot Björklöven, 3–0-ledningen som förvandlades till en förlust med 3–4: det är efter ett sådant tapp som styrkan i ett kollektiv på allvar prövas.
Ta bara förra säsongens störtdykning i november, december och januari, då var det uppenbart att laget inte var rustat för stordåd och de spelare som skulle leda inte var några ledare. Och killarna som skulle avgöra matcherna fastnade i en egoloop.
För den här upplagan av Redhawks gäller det att studsa tillbaka i de kommande hemmamatcherna mot Troja och Sundsvall.
Jag tror att de inneboende kvaliteterna i den här upplagan av Redhawks klara att bromsa upp en vikande trend.
Prövningens tid är här – och det en lämplig utmaning under resans gång.
Vädret i Barcelona? Sjutton arton grader.

Seriefinal mot Växjö för Redhawks i morgon kväll, men inte för mig.
Allt talar för att det blir en lågaktivitetsvecka på Inside. Fotbollen kallar igen.
Platsen är Barcelona och i kväll väntar Champions League mot Inter och på söndag är det El Clasico.
Sånt är livet.

Tabelltvåan Malmö Redhawks har för närvarande en direktplats till kvalserien med sex poängs marginal.
Målsättningen är att vara bättre än förra säsongen, det vill säga sämst sjua och därmed knipa sista biljetten till playoff.
Avståndet ner till åttan Mora är elva poäng.
Redhawks har gått in i den här säsongen med en klädsam blygsamhet. Det är trots allt bara lite mer än en handfull år sedan Percy Nilsson hade en stående beställning på SM-guld.
Med tanke på vad som har hänt de senaste säsongerna är positionen som underdog både tacksam och rätt naturlig. Även om den retar en del.
Göran Karlström ruckar inte på de uppsatta målen. Planen ligger fast. Det är sämst sjua som gäller.
– Vi kan inte ändra målsättningen efter tjugo matcher. Det är skönt att ha mer luft nedåt i tabellen, men vi måste vara ödmjuka och veta att vi är jagade i varje match, säger Göran Karlström.

Så här ser frånvarolistan ut: Jan Urbas och Jesper Damgaard är fortfarande på skadelistan, Tomas Wallgren på väg tillbaka.
– Jag räknar inte med Marcus Olsson på onsdag mot Växjö. Fredrik Eriksson var sjuk på dagens träning. Jag hoppas att han kan träna i morgon, säger Göran Karlström.

Andreas Thuresson var petad i natt när Nashville Predators slog Columbus Blue Jackets med 4–3.
Orsaken var att tuffingen Wade Belak var tillbaka i laguppställningen efter skada. Misstänker att det snart kan bli en returbiljett till AHL för Thuresson. Inte minst eftersom den förre Redhawksforwarden har ett tvåvägskontrakt – där kostnaden för organisationen sjunker om han spelar i farmarligan.

 Veteranen Mathias Johansson, som var i Malmö halva förra säsongen, har fått ett förmodligen efterlängtat utlandskontrakt. Han har skrivit på för italienska Ritten/Renon. Därmed lämnar han division 1-laget Skåre.
Som äventyr betraktat kittlar det förstås mer.

Två gånger vinst mot serieledaren HV 71 på två dagar.
Redhawks J20-lag ligger tvåa i serien – före elitserieklubbar som Frölunda, Rögle, Linköping och Södertälje.
– Jag hoppas att de ansvariga i klubben är medvetna om vilken oerhörd kapacitet som finns i de här killarna. Om ett till två år kan många vara mogna för A-laget, säger J20-tränaren Roger Öhman.
I torsdag vann Redhawks med 7–6 mot HV 71 och under lördagen med 5–3.
Noterat från den senaste matchen är att sextonårige Sebastian Ehlers gjorde J20-debut. Yes, Sebastian är son till Heinz Ehlers, före detta centerelegant i bland annat Leksand, AIK och Rögle – och dessutom kompis med Robert Burakovsky.
Den unge dansken fick chansen sedan Max Görtz hade råkat ut för en ”freak accident”, han bröt lilltån under skoltid.
I J20 finns också Emil Sylvegård, 16, – son till Patrik Sylvegård.
Det finns folk som säger att J20-serien egentligen är en bra J18-serie…
– Då har de inte sett serien så mycket i år, de flesta lagen har endast en till tre spelare med galler. Men vi har ett ungt lag med runt tio gallerspelare, säger Roger Öhman.
Han är positivt överraskad av slagstyrkan.
– Man blir förvånad varje dag.
När Roger Öhman ska plocka fram de spelare som närmast knackar på dörren till A-laget, är det de här tre han först nämner: Sebastian Dyk, Roger Olsson och Pathrik Vesterholm.
Den sistnämndes tvillingbrorsa Ponthus följer med som bonus.

Istid förtjänar man. Det är ett populärt uttryck i hockeykretsar. Hur viktig är då Kim Johnsson för Minnesota Wild? I segermatchen mot New York Islanders (3–2) klockades den förre Redhawksbacken för hysteriska 31 minuter och 48 sekunder. Islanders Malmöbekanting Frans Nielsen hade 20.07, vilket är ganska mycket för en forward.

När Malmö Redhawks väl hade klarat av femminutersutvisningen i samband med Anton Blomqvists matchstraff (en sekvens som också omfattade tre mot fem i 1.15), kändes det som om Bofors var ett slaget lag, trots att ställningen var 0–0.
Ett aggressivt, starkt kämpande och hyfsat kreativt hemmakollektiv malde sedan ner värmlänningarna. 6–2 var inte i överkant.
Och, faktiskt, matchen innehöll fler tacklingar än vanligt.
Jag tror inte att det var en synvilla.
Om det var tacklingsprisets förtjänst eller Bofors raggarhockeystämpel som gjorde Redhawksspelarna mer benägna att ta fysisk kontakt låter jag vara osagt.
Segern förde Redhawks upp i serieledning.
Poängsnittet är 2,10 per match och ett sådant snitt ger alltid toppkänning. I alla ligor.

Så här klarade sig Redhawksspelarna:

Markus Svensson
En klippa under inledningen, men tappade fokus när Redhawks drog ifrån. Bofors första mål, ett vinkelskott var tagbart. Även solen har sina fläckar.

Patrik Hersley
Gjorde det viktiga 2–0-målet i fem mot tre. Ingen väntar sig ett handledsskott i det läget. Allra minst en målvakt. Hersley har vuxit ut till en riktig ledare på isen, han imponerade återigen i duellspelet. Utnyttjade sargerna och rundeln snyggt i ett par uppspel.

Anton Blomqvist
Tretton var olycksminuten. Då fick han gå och duscha efter en spearing som gav matchstraff. Det kunde ha kostat Redhawks matchen. Nu blev utfallet ett annat. Blomqvist var inne i en positiv trend, men riskerar att hamna ur synk.

Lucas Sandström
Svår att kontrollera med pucken, vänder, vrider och har kullager i höfterna. Assist igen, men väntar på första målet.

Morten Green
Gjorde det tredje målet som också blev det avgörande. Nyttig som finurlig puckhållare.

Kim Staal
Visade ett stort hjärta från start och fortsatte att pumpa på. Stod upp för lagkamraterna i alla lägen. I min bok gjorde han det bästa hockeymålet: vann pucken längs sargen, spelade bak till Eriksson och tog position framför kassen, det blev en perfekt styrning upp i krysset.

Fredrik Eriksson
Bestämde mycket av tempot och vågade satsa på den långa touchdownpassningen vid ett par tillfällen. Plockade upp två assists. Spelade med något för små marginaler ett par gånger. Är förtjust i snygga flippassningar.

Teemu Kesä
Resolut (mitt favoritord när det gäller hans insatser) och inga utvisningar. Tittar i statistiken igen. INGA UTVISNINGAR.

Victor Öhman
Smart med pucken, men kan våga lite mer. Allt bättre i kampmomenten. Fortsätter han så här är han snart flygfärdig. Assisterade till Weihagers mål.

Carl Söderberg
Hände något varje gång han var inne. Matchens passning när han friställde Hardt. Gjorde många grejer med hög svårighetsgrad. Fick spela mycket i boxplay när Tomas Wallgren saknades och Marcus Olsson fick utgå. Det gjorde honom gott. På det stora hela tar han oändligt större ansvar än vid djupdykningar före uppehållet.

Nichlas Hardt
Het som en AGA-spis. Ett mål, en minifajt och pris för Matchens tackling.

Daniel Casselståhl
Hade del i Bofors andra mål. Annars var han utan plumpar. Växte i takt med ökad istid – som tilldelades alla fem backar när Blomqvist fick matchstraff.

Robin Weihager
Gjorde sitt första mål för säsongen. Ett bevis för att alla skott från blålinjen inte behöver vara med 100-procentig kraft. Weihager har hittat in i trygghetszonen. Alla växer med självförtroende. Så funkar det.

Don MacLean
Bästa matchen för säsongen. Gjorde det förlösande första målet. En känslig backhand som letade sig in. Satte också upp Greens mål.

Marcus Olsson
Tvingades utgå efter en smäll i början av andra. Hade annars inlett klart godkänt.

Robin Nilsson-Alvarez
Svårstoppad runt kassen och har dessutom fått upp farten på rören. Två assists.

Victor Svensson
När Olsson tvingades utgå blev han center, samtidigt som man gick ner på tre kedjor. En nätt passning till MacLeans mål. Svensson tänker hockey.

Sacha Treille
Presenterades som Matchens profil på jumbotronen, men fick bara ett par byten mot slutet. Redhawks har haft otur med sina profiler. I förra hemmamatchen var det Öhman, som då inte ens var ombytt.

Thomas Larsson
Började matchen, men bänkades när laget gick ner på tre kedjor. Tillbaka under slutminuterna när allt var avgjort.

”Matchens tackling” – Magnus Sallbrings första offentliga skapelse som blivande klubbdirektör, har blivit debatterat och diskuterat av våra läsare.
Att dela ut pris till den bästa Malmötacklingen visade sig vara en vattendelare. Över tvåtusen personer tyckte till i vår omröstning och 58 procent var positiva.
Det är viktigt att understryka att regelrätta tacklingar, precis som Sallbring själv säger, är en del av hockeyn.
Fast jag tror kanske inte att den svenska hockeypubliken är fullt mogen att snegla på NHL för att få mer pang för pengarna.
Åtminstone inte fullt ut.
Det finns ett par avgörande kulturskillnader.
Och vi ser likartade skillnader om vi kollar fem Premier League-matcher i fotboll under en helg.
Jag skulle lätt kunna plocka ut tio tacklingar som hade varit barnförbjudna i Sverige, men som de engelska domarna inte ens blåser frispark för.
I Sverige hade det blivit frispark på alla tio, åtta gula kort och två röda.
För återknyta till NHL – det är en helt annan värld när det gäller fysiskt spel. Tacklar du inte som ungdomsspelare får du inte spela. Såvida du inte är extremt begåvad på isen
Det lever kvar under hela karriären.
Det är ingen tillfällighet att nordamerikaner kallar elitserien för konståkningsliga, vilket förstås är en aning missvisande.
Domarna i Nordamerika tillåter hårdare tag, många ”normala” NHL-tacklingar hade fått svenska domare att agera och blåsa för charging eller boarding.
Dessutom tillåter man slagsmål i NHL – det blir inte per automatik matchstraff och avstängning som i Sverige för kastade handskar och en boxningsmatch.
Många betraktar dessa handgemäng som löjliga och ett spel för galleriet. Vi kan tycka det är primitivt och barbariskt, men slagsmålen tjänar ibland ett syfte.
Tacklar du oschysst för du också vara beredd på att få stryk eller backa upp din handling med knytnävarna. Det är öga för öga, tand för tand, i dess mest ursprungliga form. Och det lär aldrig bli accepterat här hemma.
Vad vinner Magnus Sallbring på att instifta ett tacklingspris?
Han får i gång en debatt.
Han testar reaktionerna och gränserna.
Han får gratis pausunderhållning på jumbotronen med repriserade tacklingssammandrag.
Han får kanske fler tacklingar under matchen, men det håller jag inte för säkert.
Han får ut budskapet att fysiskt spel är en viktig del av Redhawks image.
Samtidigt tror jag att två rejäla och regelrätta tacklingar som leder till hjärnskakningar kan vara slutet för det här priset.
Men som experiment är det intressant att följa.