Sidney Crosby och Don MacLean har åtminstone en sak gemensamt. De är från Nova Scotia, Kanada.
MacLean och Crosby har träffats och småpratats vid.
De gemensamma beröringspunkterna tar nog slut där.
Okej, de är båda hockeyspelare. Fast inte riktigt på samma nivå, noterar dock att MacLean gjorde två mål och avgjorde mot Troja.
Därmed har han gjort sitt pensum.
Crosby spelar OS-final på söndag.

Den förre Redhawskspelaren Petri Limatainen har all anledning att fira. Fyller veteranbacken 40? Nej, det gjorde han i somras. När Hvidovre möter Fredrikshavn gör han sin 1000:e grundseriematch som senior. En sann milstolpe och möjligen en indikation på att karriären håller på att rundas av.
Och visst är det så.
När jag träffade Petri för någon månad sedan var ganska klar över att det här blir den sista säsongen.

Målvaktstränaren Kristoffer Martins måndag går inte av för hackor. Här snackar vi två sammandrabbningar som överlappar.
Redhawks borta mot Växjö klockan 19.00
Damkronorna i semifinal mot USA klockan 21.00, svensk tid.
I Vancouver måste hans lillsyrra stå på huvudet för att Sverige överhuvudtaget ska ha skuggan av en chans.
I Växjö är det annorlunda.
– Vinner vi där är vi verkligen med.
När vi träffas efter Damkronornas träning, ställer jag frågan om vinsten mot Leksand var skön.
Han svarar med en segergest.
– Hoppas nu bara att Leksand kan slå Almtuna, säger han.

Kravlar sig Malmö Redhawks bara till kvalserien blir det ingen kul motståndare i en fullsatt Malmö arena.
Det är jag tämligen övertygad om.
En indikation är segern mot Leksand (4–1).
Efter två bottennapp studsar Redhawks tillbaka.

Vad det inte Tommy Sandlin som lät Brynässpelarna fira jul mitt i sommaren med skinka, brunkål och annat smått och gott.
Syftet var att bryta en negativ trend.
Den upplagan av Brynäs brukade alltid vara bättre efter jul.
Sandlins sinnrika idén var att ”lura” spelarna att julen hade varit när höstsäsongen startade.
Jag minns inte om det gav resultat.
Det är inte mitt jobb att bryta Redhawks negativa-trend-när-Kent Jönsson-är-borta, men jag är en snäll människa.
Leksandsmatchen sänds på Viasat och går inte att streama, men det gör mötet med Växjö.
Hinner jag ska jag försöka.
Tror ni det hjälper?

Kusligt.
Megascary.
Något för er vidskepliga Redhawksfans där ute i natten att fundera på.
Så fort jag lämnar Sverige störtdyker Malmö Redhawks.
Det var så under min Zlatanvecka i Barcelona och semestern på Teneriffa.
Vi kan vi kalla dem för Redhawks svarta veckor.
Är det här starten på en ny negativ trend?
En förlust med 0–5 mot Borås är svår att förklara bort för ett lag som har (?) hugg på en kvalserieplats.
OS har nästan precis startat.
Det kan bli kämpigt för Redhawks.

My kind of town, Chicago is.
Undrar om Kim Johnsson nynnar på Frank Sinatras gamla slagdänga.
Ur en strikt lokalpatriotisk synvinkel hade jag gärna sett den förre Malmöbacken här i OS.
Men istället vill han koncentrera sig på familjen och NHL.
Och nu får han chansen att vinna Stanley Cup.
Över en natt har han blivit bortbytt – från Minnesota Wild till Chicago Blackhawks i utbyte mot Cam Barker.
Kim Johnsson är inne på sitt sista år på kontraktet och tjänar 5,3 miljoner dollar.
Till sommaren är han free agent.
Det är en av orsakerna till att han skickades iväg av Minnesotas general manager Cliff Fletcher – som inte var optimistisk när det gällde chanserna att förlänga kontraktet.
Kim Johnsson har inte varit en storproducent under sina drygt tre år i Minnesota. Fjorton poäng på 52 matcher den här säsongen är magert med tanke på kapaciteten. Hans +3 i plusminusstatistiken imponerar avgjort mer i ett lag som är enda stor minusvariant.
Kan då Chicago Blackhawks vinna Stanley Cup?
Ja, faktiskt.
Endast Washington Capitals och San Jose Sharks har tagit mer poäng under grundserien.
My kind of town, Chicago is.

(Det här inlägget är även publicerat på: http://blogg.sydsvenskan.se/is/)

Tur att jag är morgonpigg. Klockan har inte ens slagit fem på morgonen i Vancouver när jag börjar skriva, men kroppen finns i en annan tidszon. Vad göra? Jag tinar upp Inside Redhawks. Jesper Mattsson klar för Redhawks är det första mejlet jag läser.
Och i inkorgen finns det redan frågor om Jesper Mattsson är för gammal.
Nej, 35 är ingen ålder på en specialist i power play.
Han tillför kvaliteter som inte finns i ett och samma paket i dagens lag: en suverän speluppfattning, ett utmärkt skott och fortfarande är klubbhanteringen sanslöst snabb.
Tidigt hörde jag klara signaler om att Jesper skulle flytta hem när sonen Oliver skulle börja skolan, men den passningen parerade Jesper snyggt när vi senast pratades vid och deklarerade att det inte var någon ko på isen eftersom det handlade om förskoleklassen.
Men det är bättre att komma in i det från start, eller hur?
Samma sak när det gäller Redhawks elitseriebygge.
Jesper Mattsson debuterade själv som sextonåring i elitserien och har gjort en lång resa baserad på en enorm talang.
I de rapporter jag har fått från Karlstad finns det skrivit i sten att han har vuxit ut till en riktig ledare, på och utanför isen.
En ledare som kan sätta nivån i ett relativt ungt lag.
Dessutom finns det få hockeyspelare som har ett större Mif-hjärta än Jesper Mattsson.

Inside Redhawks placerar sig själv i kylskåpet under de närmaste veckorna. Aktiviteten här blir på permafrostnivå.
Jag ska nämligen till OS och skriva – hockey, inte enbart, men ganska mycket.
Kolla in Isbloggen: blogg.sydsvenskan.se/is/.
Eller twitter.com/OlympicsKent.
Allt ska vara ”up and running” från och med torsdag.

Du kan aldrig räkna ut den här versionen av Redhawks.
I min lilla bok är det en av de bästa kvaliteterna som ett hockeylag kan ha.
Trots underlägen med 0–2 och 2–3 blev det ändå tre poäng mot Västerås, 4–3.
AIK:s bogeyteam är Almtuna. Solnalaget föll igen och kampen om två (!) direktplatser till kvalserien är vidöppen.
Redhawks är i högsta grad med i kapplöpningen.

Andreas Valdix gav Västerås ledningen med 1–0. Om vi tar en tur på minnenas svindlande stig och går tillbaka till slutet av det förra seklet, då hade vi en serie i Sydsvenskan som hette Stjärna på 2000-talet, eller något i den stilen. Valdix var omslagspojken för Redhawks vassa 84-årgång. Mycket riktigt nådde han elitserien snabbt i Malmö, men Redhawks föll ur ramen, precis Valdix. Han har gjort ett par omstarter. Först var han utlånad till Halmstad, sedan en säsong i Nybro, tre i Oskarshamn och nu i Västerås.
Talangen var oomtvistad, eller jag kanske borde skriva är, men det är svårt när det gäller en 25-åring. Säg så här: han har fortfarande verktygen för att bli en elitseriespelare på permanent basis. En läcker skridskoåkning, hyfsad speluppfattning och bra klubbteknik, men i unga år verkade han inte vilja betala det fysiska priset som krävs.
Och de senaste säsongerna har skadorna avlöst varandra.
Ska bli intressant att följa om Valdix kan få fart på karriären. Eller har tiden runnit ut?

Det finns som bekant en handfull från klass 84:a i högre sammanhang: Cristopher Nihlstorp i Rögle, Jens Olsson i Södertälje, Johan Björk i HV 71 och Frans Nielsen i New York Islanders.