Att vara topp 3 – det är Redhawks uttalade målsättning.
Låt oss se vad som krävs. På förlustsidan har vi tunga pjäser som Teemu Kesä, Fredrik Eriksson och även i viss mån Kim Staal och Daniel Casselståhl.
Jesper Mattsson är förstås det stora nyförvärvet. Patrik Nevalainen har också fyllt på. Henrik Sandmark är uppflyttad från junioravdelningen.
På förhand ser allsvenskan ut att bli jämnare, en mer ihoptryckt tabell än förra såret.
Eftersom Redhawks gör få förändringar behöver alla som är kvar ta ett kliv framåt eller i sämsta fall stanna kvar på samma nivå.
Annars känns det som en svårlöst ekvation.
MÅLVAKTERNA
Markus Svensson: Fortsätter han på den inslagna vägen finns ingen anledning till oro för Redhawks.
Jonatan Bjurö: Meriter från juniorlandslag, men helt oprövad på den här nivån. Måste vara redo att avlasta, så Svensson inte blir sönderspelad.
BACKARNA
Anton Blomqvist: Ska vara aggressiv, men vid rätt tillfälle. Detroitbacken Jonathan Ericsson är en god förebild. Resolut, bestämd och med koncentrerade förstapass. Hittar Blomqvist rätt i sina beslut klättrar han på karriärstegen.
Jesper Damgaard: Skadefri – då är mycket vunnet. Gjorde en bra VM-turnering och det kan vara ett avstamp. Positionsbedömningen är A och O, hamnar han fel blir det lätt en hakning med två minuter i straffboxen som följd. Uppträder han säkrare ökar också hans ledarskap. Och det behöver Redhawks.
Patrik Hersley: Säsongen som gick hittade han rätt i sin utvecklingskurva. Vad som behövs nu är en jämnare prestationsnivå. Annars har han många goda sidor, duktig en mot en, kan hoppa in ett offensivt hål såväl som vara ett vapen från blålinjen med sitt tunga skott.
Patrik Nevalainen: Är 179 cm och bör agera större än sin storlek. Rapporterna talar om fin skridskoåkning och det behövs.
Henrik Sandmark: Är tänkt som sjunde back, men kan se framemot hyfsat med speltid.
Robin Weihager: Utvecklades enormt förra säsongen och kan ha något stort på gång. Hamnar fortfarande ibland i stressfällan, den bör undvikas.
KOMMENTAR, BACKARNA: Skrev häromdagen om Dustin VanBallegooie är på gång – han ska vara en back som kan göra lite av varje. Hyfsad spelskicklighet parat med fysik, är aldrig fel. VanBallegooie kan vara ett fullgott alternativ till en hyfsad peng. Hur som helst: minst en back ytterligare behövs för absolut toppstrid. Mattsson kan vara en av två på blålinjen i power play, det avlastar något.
FORWARDS
Morten Green
Hade varje allsvensk match varit som en VM-kamp, då hade Green vunnit poängligan. Ingen tvekan om det. Han har mycket i sig – det måste bara komma ut varje kväll. Och det kan finnas en lösning (läs längre ner).
Nichlas Hardt: Plöjer fram och skapar ytor för andra. 19 mål borde kunna bli 25. Viktigt att han håller intensiteten uppe.
Tomas Larsson: Ska man vara en fysisk och verbal resticka måste svetslågan brinna. Gör alltid ett hyggligt jobb: men två riktiga tacklingar per match kan bli fyra eller fem.
Jesper Mattsson: Oboy, han ska vara allt den här säsongen. Leda trupperna och producera. Vara kurator och dunka in slagskott från blå. Få om ens någon är på Mattssons kunskapsnivå i allsvenskan, men han behöver nog göra runt 50 poäng och jag tippar han kan göra minst hälften av dem i power play.
Robin Nilsson Alvarez: Först och främst måste han vara skadefri. Har en spelstil där han ger och tar. Och för vara bra måste han vara fysisk. Som bäst är han en effektiv powerforward. Och det krävs.
Marcus Olsson: Alltid på jobbet med blåkläderna på. Kan axla alla centerroller från andrakedjan och neråt. Idealisk i tredje eller fjärdekedjan. Ett föredöme med sin arbetsmoral
Lucas Sandström: Var extremt ojämn förra säsongen. Det fanns kvällar när han var en puckmagnet, men bottennappen var fler än de magiska aftnarna. I grund och botten en energispelare med bättre puckkontroll än genomsnittet för den rollen. Strömbrytaren ska vara på.
Victor Svensson: Behöver fylla ut kostymen. Mer muskler. Skulle kanske må bra av ett par sjok med Pantern.
Carl Söderberg: Ytterforward med Mattsson som center känns kittlande. Jag tror att den här säsongen avgörs det var vi kan sortera in Söderberg. Är han en utmärkt allsvensk spelare som vissa kvällar kan vara superbra, eller är han kille som i sämsta fall håller hygglig elitseriestandard och när andan faller på är av landslagsklass?
Jan Urbas: Kraftfull och genombrottsfarlig, men har en tendens försvinna ur matcherna. Med en större närvaro kan han bli ett riktigt vasst vapen.
Victor Öhman: En oerhört viktig säsong väntar. Ska han leva upp till sin potential och vara på rätt väg krävs nog ett kvitto i form tvåsiffrigt i både mål- och assistkolumnen. Sommarträningen är högprioriterad. Ska han konkurrera måste han kunna gå för fullt flera matcher i rad.
KOMMENTAR, FORWARDS: Frågan är om Redhawks har råd att inte plocka in ytterligare en forward. Det kanske skulle behövas två. Mikael Wahlberg vill, men klubben tvekar och snart kan chansen vara förbi. Wahlberg gör 25-30 poäng, arbetar i båda riktningarna och vinner en majoritet av tekningarna. Dessutom får man en högerfattad center och en annan möjlighet öppnar sig. Green kan spela ytterforward med Wahlberg centralt. Och en av svagheterna i lagbygget undanröjs delvis. Redhawks har få renodlade ytterforwards som är konstruktiva och har god puckkontroll. Med Söderberg som ytterforward löser man problemet för förstalinan och med Green för andralinan. Öhman kan vara svaret för tredjelinan.
Wahlberg kan bli en viktig pusselbit. Alternativet är förstås att hitta någon med liknande kapacitet som går rakt in på sex forwards.
TRÄNARNA
Robert Olsson har ingen erfarenhet av att vara huvudcoach på allsvensk nivå. Marcus Magnertoft hade en lång elitkarriär, men som tränare kommer han direkt från J18.
Därför gäller det snabbt att sälja in spelidén till spelarna och få trygghet i processen.
Redhawks behöver snitta två poäng per match för att uppfylla målsättningen. Risken finns att oron sprider sig om inte laget är med från start.