Inside Redhawks sträcker ut och lägger sig på hängmattan ett tag. Under tiden kan ni fundera på ett par saker.
Grejerna som bör fungera om Redhawks ska leva upp till målsättningen: topp-3.
Nåja, målsättningen var betydligt högre satt under elitserietiden. Percy Nilssons mantra vara SM-guld och han sa det magiska ordet nästan alltid som om han verkligen trodde på det. Även när de flesta funderade över om Redhawks skulle klara sig undan kvalserien.
Här är sakerna som måste vara i harmoni för att nå topp-3.

TRÄNARPARET Robert Olsson och Marcus Magnertoft behöver sälja in sin spelidé till samtliga i laget. Och framförallt inte börja tvivla, utan konsekvent köra sin linje. Jag har yrkesmässigt bevakat det här laget sedan mitten av 1990-talet och tongångarna som sipprat ut har alltid haft samma klang på försäsongen: vi tränar bättre än någonsin och stämningen är på topp.
I år är inget undantag från regeln.
Men det under serien som allt prövas, efter ett par motgångar testas gruppdynamiken fullt ut. Vad som kan ligga Olsson i fatet är att han aldrig varit ansvarig för ett A-lag. Därför är en god start extremt viktig för att finna arbetsro och skänka trygghet åt hela processen.

LEDARNA PÅ ISEN måste peka med hela handen. Jesper Mattsson (C), Mikael Wahlberg (A) och Marcus Olsson (A), har ett stort ansvar.
På den här resan finns det egentligen inte någon plats för fripassagerare. Alla måste ösa båten om den läcker, alla måste ro åt samma håll. Ja, ni vet: allt det där. Mattsson har sett inifrån hur Färjestad arbetar, men nu ska han vara själv vara den som tar tag i saker och ting. Han ska gå i bräschen och visa Redhawks yngre spelare att det inte finns några genvägar till framgång.
Jesper Mattsson har redan varit målarmästare och lättat upp väggarna i omklädningsrummet med ny färg (ja, faktiskt). Redhawks får hoppas att förlorarstämpeln som hängde med från Isstadion är bortskrapad.
Han har också andra uppgifter. En av de mest spännande är att sporra Carl Söderberg till att prestera i paritet med sin kapacitet. Faller det väl ut är mycket vunnet.
Det gäller att även få informellt ledarskap av veteraner som Jesper Damgaard och Morten Green.

SOMMARTRÄNINGEN, sist men inte minst, är alltid viktig, men laget måste också våga träna hårt under säsongen. På näthinnan finns de två avslutande matcherna i Uppsala, där Almtunaspelarna var oerhört mycket bättre i alla fysiska moment, från skridskoåkning till tacklingar.
Anmärkningsvärt med tanke på att majoriteten i Uppsalalaget hade dagjobb att sköta.

Inside Redhawks trycker nu in sommarpausknappen och mjukstartar igen om tio tolv dagar.
Glad sommar!

Världen är bra liten och Malmö är ännu mindre. Under en snabb tur till stan och vidare ner i Limhamn, stötte jag på Marcus Olsson, Morten Green (vid två tillfällen, nej, som dansk firar han inte midsommar) och Pehr Malmström. Den sistnämnde är evigt ung. Även om pensionären Malmström har lämnat över direktörsstolen i Redhawks till Magnus Sallbring, sköter han fortfarande en hel del i klubben.
Han har hand om försäsongsturneringen European Trophy plus NHL-matchen och ska även ansvara för presservicen i samband med seriematcherna under säsongen.
Ideella krafter behövs även i en bolagiserad klubb.

Redhawks samarbetsklubb Pantern ska testa två danskar: backen Martin Oldenow-Larsen och forwarden Nicholas Phillips.
– Oldenow var i vintras på väg in i danska landslaget när han råkade ut för en ryggskada, säger Panterntränaren Göran Karlström.
Martin Oldenow-Larsen har spelat i Redhawks J18-lag. Senaste säsongen representerade han Hvidovre. Martin Oldenow-Larsen är född 1986. Nicholas Phillips är ett år yngre.
– Phillips gick tre år på Moras hockeygymnasium. Förra säsongen var han i Rungsted, säger Karlström.
Tanken är att Oldenow-Larsen och Phillips ska få tryoutkontrakt.
– Men jag tror att båda håller division 1-klass, säger Göran Karlström.

Mikael Wahlberg och Jesper Mattsson var relativt lätta värvningar. Sportchefen Peo Larsson har sin viktigaste värvning kvar: toppbacken. Och det är här han ligger krutet.
– Vi har hyggligt med pengar kvar, Men vi måste se till att det blir rätt. Vi har en så himla bra grupp och ingen får sabotera stämningen som finns, säger Peo Larsson
Redhawks satsar sina resurser på en toppback, det som blir över får gå till en komplementback. Hur mycket kan finnas kvar? Svårt att sia om, men vd:n Magnus Sallbring sa nyligen i en intervju med Sydsvenskan att nettobudgeten var densamma som förra året. Kom ihåg att en hel del som kostade en slant har lämnat: Eriksson, Kesä, Staal, MacLean, Wallgren och Treille. Wahlberg, Mattsson, Nevalainen och Bjurö har kommit in. Nog borde det finnas höjd för en back som kostar 60-70 000 kronor i månaden.
Och hur viktigt är det att hitta rätt toppback? Väldigt viktigt – backbesättningen är på papperet sämre än förra säsongen.
Det surras lite om att Björklövens Alexander Eriksson, född 1989, skulle kunna vara komplementbacken.
– Hade han varit en 91:a hade vi tagit honom. För tillfället är han inte aktuell.
Det säger Peo Larsson och koncentrerar sig på toppbacken som ska in.
– Vi måste börja i rätt ände.

När jag i förra veckan intervjuade Redhawks vd Magnus Sallbring och diskuterade klubbens ansträngda ekonomi, kastade han ur sig frågan vad som skulle hända om jumbotronen släcktes. Om vi inte längre fick våra rörliga bilder under matchen. Målrepriserna. Höjdpunkterna.
Mitt svar gick ut på att det hade inneburit en avsevärd kvalitetsförsämring av hela underhållningsprodukten.
Att den där teknikkuben innebär ett mervärde för åskådarna.
Sallbring, som försöker vända och vrida på saker och ting, kontrade och sa att Redhawks skulle spara mellan 500 000 och 1 miljon kronor per säsong med svart ruta på jumbotronen.
Mycket pengar – javisst, men ett par steg tillbaka i utvecklingen.
Det ska tilläggas att Magnus Sallbring diskuterade frågan ur ett totalekonomiskt perspektiv. Och kanske försökte skapa en minidebatt.  Hans jobb är att ifrågasätta alla kostnader. Tänka utanför boxen. Särskilt när ekonomin inte är i balans.

Men har vi inte vant oss vid jumbotronen?

Utan den hade det känts en smula som Isstadion tidigt 1980-tal, Krister ”Nippe” Bergström väggar pucken i sargen i samma rörelse som han gör tittfinten.
En annan tid, ett annat spel.
Kraften i Percy Nilssons anläggning är inte bara själva arenaskålen utan också teknikmöjligheter. Annars blir det som Sweden Rock med Beatles högtalarsystem från 1963 (hela anläggningen fick plats på ett par pinnstolar).

Det är lite av köparens marknad för sportchefer med en hygglig plånbok. Finanskrisen har slagit ganska hårt mot den tyska hockeymarknaden.
Där det brukar vimla av transatlanter.
Tydligen har lönerna sjunkit rejält för AHL-spelare på medelnivå i Tyskland, från runt 80-85 000 euro netto per säsong till så lågt som 50-55 000.

Så här mycket kostar transatlanter som spelar i Europa.
Hög ECHL-klass/låg AHL-klass: 30-40 000 euro netto per säsong.

Hygglig till god AHL-klass: 50-70 000 euro netto per säsong.

Hög AHL-klass: 80-100 000 euro netto per säsong.

Hygglig NHL-erfarenhet: 110-125 000 euro netto per säsong.

Låt oss säga att Redhawks tänker lågbudget och tar en nordamerikan på sex månader för 40 000 euro netto. Med artistskatt, arbetsgivaravgift, flygbiljetter och lägenhet, hamnar man ändå på en bra bit över 600 000 kronor i totalkostnad.
Å andra sidan kan klubben med tur och god scouting hitta någon som håller rätt hög elitserieklass. Att köpa transatlanter är ett sanslöst lotteri. Killar av god ECHL-klass kan visa sig fungera bättre i Europa än spelare som har gjort 300 NHL-matcher.

Sportchefen Peo Larsson har nästan gett upp tanken på att hitta en svensk back.
– Jag kan få en 91:a eller 92:a, men det är en kille som skulle vara femte eller sjätte back hos oss, säger han.
Inte heller på AHL-marknaden har Peo Larsson fått napp.
– Känslan är att många ogärna vill spela i allsvenskan. Tror att jag får ändra policy och tänka lite bredare.
Peo Larsson vet att nordamerikanska backar längre ner i näringskedjan kan bli desperata i augusti, men samtidigt vill han ha namnteckningen på kontrakt tidigare.
Lediga backar finns, under samtalets gång berättar Peo Larsson om en lista på femton namn som han precis har fått.
Det svåra är att få tillförlitlig information om kapaciteten.
Sønderjyskes Dustin VanBallegooie, poppar han upp igen?
– Jag pratade med Per Bäckman (dansk förbundskapten) om honom. VanBallegooie är en väldigt pucksäker back och offensiv, men vi söker en defensiv back.

MINIANALYS: Transatlantiska backar som är prövade i Europa och klarar stora rinkar brukar gå före i kön. Dustin VanBallegooie är en sådan.
Minus är att han är högerfattad och beskrivs som offensiv. När behovet är vänsterfattad och defensiv. Men det finns en hel del som hävdar att VanBallegooie är en duktig allroundback, tillräckligt tuff och defensivorienterad för att klara allsvensk toppstrid. Hellre en fågel i handen i tio i skogen? Kanske. VanBallegooie har en hyfsat dokumenterad kapacitet.

Under krissäsongen 2008-09, som utmynnade i Babyhawkshysterin, hade Malmö Redhawks ett publiksnitt på 5916 åskådare.
Stärkta av hajpen budgeterade klubben förra säsongen med ett publiksnitt på 6800 åskådare. Under resans gång fick man revidera målet till 5500 åskådare. Till slut landade man på 5592.
Någonstans runt 5600 blir målet för kommande säsong
– Vi jobbar på och efter att hålla förra säsongens publiksnitt, säger vd:n Magnus Sallbring.

DITTEN OCH DATTEN…
… Marcus Hurtig, 19-årig forward från Luleå och son till Lars, har fått ett tryoutkontrakt med Redhawks. Det skriver mrmadhawk.se

Redhawks backjakt avstannar inte. Intresse finns för Björklövens veteran Per-Anton Lundström, 32.
– Han har fått en förfrågan, men det blir nog för dyrt. Annars hade han varit bra för oss. Det är en kille med nära 400 elitseriematcher (398), säger Peo Larsson, sportchef i Malmö Redhawks.
Har ni fått ett definitivt besked?
– Nej, men vi arbetar också parallellt med andra spår. Vi har ett par AHL-killar som vi håller på att undersöka.