Allt har ett pris
Publicerad den 21 juni 2010 klockan 08:26 av Kent JönssonNär jag i förra veckan intervjuade Redhawks vd Magnus Sallbring och diskuterade klubbens ansträngda ekonomi, kastade han ur sig frågan vad som skulle hända om jumbotronen släcktes. Om vi inte längre fick våra rörliga bilder under matchen. Målrepriserna. Höjdpunkterna.
Mitt svar gick ut på att det hade inneburit en avsevärd kvalitetsförsämring av hela underhållningsprodukten.
Att den där teknikkuben innebär ett mervärde för åskådarna.
Sallbring, som försöker vända och vrida på saker och ting, kontrade och sa att Redhawks skulle spara mellan 500 000 och 1 miljon kronor per säsong med svart ruta på jumbotronen.
Mycket pengar – javisst, men ett par steg tillbaka i utvecklingen.
Det ska tilläggas att Magnus Sallbring diskuterade frågan ur ett totalekonomiskt perspektiv. Och kanske försökte skapa en minidebatt. Hans jobb är att ifrågasätta alla kostnader. Tänka utanför boxen. Särskilt när ekonomin inte är i balans.
Men har vi inte vant oss vid jumbotronen?
Utan den hade det känts en smula som Isstadion tidigt 1980-tal, Krister ”Nippe” Bergström väggar pucken i sargen i samma rörelse som han gör tittfinten.
En annan tid, ett annat spel.
Kraften i Percy Nilssons anläggning är inte bara själva arenaskålen utan också teknikmöjligheter. Annars blir det som Sweden Rock med Beatles högtalarsystem från 1963 (hela anläggningen fick plats på ett par pinnstolar).

