insideny

Arkiv för juli, 2010

Tvingas ut på backjakt?

Publicerad den 31 juli 2010 klockan 13:16 av Kent Jönsson

Nackdelen med en smal backbesättning kom i ljuset direkt för Redhawks. 19-åringen Henrik Sandmark är handskadad. Sportchefen Peo Larsson vill inte måla fan på väggen, men det kan bli så att Redhawks behöver ge sig ut på marknaden.
– Det här är maximal otur med tanke på att vi har sju backar (i A-lagstruppen). Sandmark ska till doktorn igen på måndag och då får vi se hur allvarligt det är. Tills vidare flyttar vi upp andra juniorer för att fylla ut när vi går på is på måndag, säger Peo Larsson.
Henrik Sandmark skadade sig när J20 hade en internmatch. Till mrmadhawk.se säger J20-coachen Roger Öhman att Sandmark har brutit två ben i ena handen och operation väntar.
Peo Larsson fick förra säsongen uppleva vad en svår handskada kan betyda.
– Visar det sig att Sandmarks skada är lika allvarlig som den som Teemu Kesä hade, då måste vi agera, säger Peo Larsson.

Omstart med kickstart

Publicerad den 30 juli 2010 klockan 14:13 av Kent Jönsson

Jan Öberg började förra säsongen i Pantern. Andreas Valdix ser ut att göra något liknande i år. Indikationerna har pekat åt det hållet en längre tid.
– Jag räknar med att han går på is med oss den 9 augusti, säger Panterntränaren Göran Karlström.
Agenten Gunnar Svensson är inne på samma linje, men påpekar också att sökandet efter ett allsvenskt jobb pågår.

MINIANALYS: Andreas Valdix skulle allra helst vilja spela i Redhawks, men den dörren är stängd för tillfället. Men att börja säsongen i Redhawks samarbetsklubb Pantern är alltid en start. Jan Öberg blev förra säsongen ratad av Redhawks, men spelade sig i form i Pantern (tio seriematcher i ettan) och fick sedan ett kontrakt i Norge. Nu återfinns han i den allsvenska nykomlingen Tingsryd. Det förra superlöftet Valdix fyller 26 i december och en trygg omstart i Pantern kan vara precis vad hans karriär behöver.
Succé och dörrspringan till Redhawks kanske skymtas.

Potentiella poängmakare

Publicerad den 28 juli 2010 klockan 22:29 av Kent Jönsson

Poängproducenter av format behövs i alla lag som har toppambitioner. Eller? Carl Söderberg var sjua i förra säsongens poängliga i allsvenskan. Och det blev bara en femteplats i serien. Å andra sidan hade Örebro tre gubbar bland de nio främsta i poängligan och hamnade först på tiondeplats i allsvenskan. Hur vi än vrider och vänder på det behöver Redhawks producera mer offensivt och ha en defensiv som är fyra fem klasser bättre än vad Örebro hade förra säsongen, då blir en topp 3-placering fullt nåbar.
Här är Redhawks potentiella poängplockare. Just nu. I skrivande stund.

Morten Green
Bästa säsong, Leksand (allsvenskan) 2006-07: 50 (20+30).
41 poäng (19+22) förra säsongen. En klart godkänd målproduktion. Färre målgivande passningar än vad man kunde räkna med. Green kommer säkert att ingå i power play-formationerna och har där som sitt främsta vapen ett snabbt skott från högra tekningscirkeln. Är tillräckligt skicklig för att få upp assistkvoten, men är förstås beroende av omgivningen. Det vimlar inte av spelande ytterforwards i Redhawks. Tror egentligen att Redhawks skulle tjäna mer på om Green är lite noggrannare i sitt defensiva arbete, än höjer sin poängskörd. Runt 35 poäng lär han göra.

Nichlas Hardt
Bästa säsong, Redhawks (allsvenskan) 2009-10: 42 (19+23) på 52 matcher.
Känns som han har spelförståelsen, men kanske inte världens bästa händer. Han är slitstark, sällan skadad och tillräckligt duktig allroundforward för att få bra kedjekompisar. Det borgar för poäng.

Patrik Hersley
Bästa säsong, Redhawks 2009-10: 31 (16+15) på 48 matcher
Efter Fredrik Erikssons flytt till Tyskland är poängtrycket ännu större på Hersley. Han kan göra mål på många sätt. Har ett bra skott från blålinjen och är duktig på att komma i andra anfallsvågen och trycka in puckar. Storlek parad med hyfsat känsliga handleder. Är väldigt trygg med pucken, men mer koncentration i uppspelsfasen hade gett många fler andraassister. Hel och frisk är 40 poäng ingen omöjlighet.

Jesper Mattsson
Bästa säsong, Färjestad (elitserien) 2008-09: 38 (17+21) på 45 matcher.
Sju gånger har Mattsson varit över 30 poängstrecket i elitserien. Förra säsongens 27 poäng var ingen större missräkning. Däremot var endast tre mål kanske ett oroande tecken och hans sämsta notering sedan han etablerade sig som elitspelare. En del hävdar att skottet försämras snabbare än skridskoåkningen när det gäller spelare som har nått en viss ålder. 35-årigen kan peka på sin statistik: Under Färjestadstiden har han haft en säsong med fem mål och en med fyra. Säsongerna därefter har han sprutat in mål, nitton respektive sjutton. Redhawks har knutit många av sina förhoppningar till Mattsson och i allsvenskan bör han rimligen ha få övermän. Skottet från den vänstra tekningscirkeln brukar vara välriktat och hårt. Spelskickligheten är oomtvistad. En poäng per match är inte en för tuff målsättning.

Patrik Nevalainen
Bästa säsong, Lukko (SM-liiga) 2008-09: 8 (1+7) på 56 matcher.
Det finns inget statistiskt belägg för att 23-åringen ska kunna vara en större poängproducent. Två säsonger med runt dussinet allsvenska poäng för Björklöven säger inte mycket. De åtta poängen i den finska toppligan väger tyngre. Men han är värvad som en rörlig offensiv back och ska inte vara som Daniel Casselståhl, alltså en rörlig defensiv back. Nevalainen befinner sig vid ett vägskäl. Talangen ska omsätta sina färdigheter på seniornivå. Fullt ut.

Carl Söderberg
Bästa säsong, Redhawks (elitserien) 2006-07: 30 (12+18) på 31 matcher.
51 poäng på 51 matcher är godkänt för de flesta, men inte för en kille som har lirat i Tre Kronor och har ett monsterkontrakt. Sagt det förut och säger det igen: Mattsson och Wahlberg kan lyfta Söderberg ett snäpp ytterligare. Minst.

Jan Urbas
Bästa säsong, Redhawks (allsvenskan) 2009-10: 27 (17+10) på 42 matcher.
En powerforward som behöver vara mer närvarande. Hela tiden. Då är 25 mål fullt rimligt.

Mikael Wahlberg
Bästa säsong: Redhawks (elitserien) 2006-07: 32 (15+17) på 53 matcher.
Inte värvad för att först och främst producera, men poängen kommer, kanske inte av sig själv, men de kommer. Wahlberg får stort förtroende. Han ska teka när Redhawks jagar mål i utsatta situationer och han ska vara på isen när ledningar ska försvaras. Klart att poängen trillar in.

Robin Weihager
Bästa säsong, Redhawks 2009-10: 16 (4+12) på 52 matcher.
Weihager har ett skott av boom-boomklass. Problemet är att det sällan träffar mål. Lägre fart ger större träffsäkerhet, något jag brukar tjata om. Weihager borde specialstudera Nicklas Lidströms skotteknik. Titta och lär – och tio mål känns som en självklarhet för en spelare som har mognat och vuxit väldigt mycket.

Lilja blickar framåt

Publicerad den 27 juli 2010 klockan 09:45 av Kent Jönsson

Fem snabba frågor till den förre Redhawksbacken Andreas Lilja.

1) Varför tar du inte kontraktsförslaget från Detroit Red Wings?

– Förslaget var inte som jag hade tänkt mig. Det handlar inte så mycket om pengar, jag och familjen älskar allt med Detroit och gillar att vara där. Men om jag skriver på för Detroit och hamnar i samma situation som förra säsongen, då jag inte fick spela så mycket, är det frustrerande efter ett tag. Det är svårt att flytta på topp4-backarna. Sedan har klubben ett otroligt förtroende för ”Jonte” Ericsson. Det kvittar nästan hur jag spelar, jag kommer inte få mer istid ändå. Dessutom vill klubben säkert ge Jakub Kindl matcher. Antagligen flyttar de då på mig. Bara jag får fler minuter vet jag att jag har så mycket, mycket mer att ge. Det är lättare att spela hockey med mer istid.

2) Vad finns det för alternativ?

– Det händer inte så mycket där borta, men det är många klubbar som har visat intresse. Om man kollar vilka som fortfarande är ”free agents” är det ofantligt många bra spelare.

3) Annars har jag alltid tyckt att Schweiz känns om ett perfekt hockeyland. Korta resor, mysiga städer och hyggligt med pengar. Eller?

– Hockeyn i Schweiz är skitrolig. Jag har spelat ett slutspel där (med Ambri-Piotta under lockoutsäsongen), men jag känner mig inte redo för Schweiz än. Fast dyker det inte upp något som är bättre, så är det förstås ett alternativ. Jag hade fått spela i alla situationer. Men som det känns nu är jag inte färdig med NHL än.

4) Den 2 augusti startar Redhawks sin isträning. Förra säsongen gjorde du ett par träningar i Malmö. Är det bara Rögle som gäller i år?

– Ja, så är det nog. Men det beror på vad som händer när Rögle ska iväg på resor och så. Jag har tolv minuter till ishallen i Ängelholm och det tar minst 30 minuter till Malmö. Sedan känner jag, i alla fall just nu, att jag har mer kontakt med Ängelholm – med Kenny Jönsson och Roger Hansson. Känner helt enkelt fler personer där.

5) Aja, Jesper Mattsson och Jesper Damgaard finns I Malmö. Och du har också spelat med både Robert Olsson och Marcus Magnertoft. Hur tror du att Olsson och Magnertoft funkar som tränare?

– Hoppas att det blir bra. Verkligen! Olsson visade väl förra säsongen att han kan göra ett bra jobb. Även om jag tror att ”Kalis” (Göran Karlström) tog de flesta besluten. Det var väldigt konstigt att ”Kalis” fick gå, jag tycker att han är en riktigt, riktigt bra tränare. Samtidigt är det roligt för Olsson att han får fullt ansvar.

Kompisklubben värvar

Publicerad den 26 juli 2010 klockan 10:13 av Kent Jönsson

Redhawks samarbetsklubb Pantern hittar spelare med utbildning i elitserieklubbar. Centern Pontus Gunberg, 22, är i princip klar för Kirsebergsklubben.
– Vi är muntligen överens om ett kontrakt på ett år, säger Panterntränaren Göran Karlström.
Pontus Gunberg spelade i Frölunda som junior. Förra säsongen gjorde han 25 poäng för Kungälv i ettan och dessutom tio matcher för allsvenska Borås.
Pantern är också intresserad av en back från Djurgårdens J20-lag: Martin Pütsep.
19-åringen har Lidingö som moderklubb, men har estniskt pass och flyttar söderut för studiernas skull.
– Han ska läsa i Lund, säger Göran Karlström.

Thuresson hänger på

Publicerad den 23 juli 2010 klockan 17:18 av Kent Jönsson

Fem snabba frågor till Redhawkstränaren Robert Olsson.
1) Saknar du någon pusselbit i lagbygget?
– Nej, vi känner oss nöjda med den truppen vi har och har stor tilltro till den.

2) Ni har i princip bytt Fredrik Eriksson och Teemu Kesä mot Patrik Nevalainen och Per-Anton Lundström. Jag säger minus, vad säger du?
– Vi får koncentrera oss på de spelare som vi har. Efter säsongen får vi summera. Men jag är övertygad om att Lundström och Nevalainen överraskar. Lundström har fått en hel del dumma kommentarer, men han är lojal mot sina lagkompisar i alla lägen och sådan kille älskar man. Nevalainen kommer producera en hel del från blålinjen.
3) Mikael Wahlberg är en värvning som du måste vara nöjd med. Hur har han sett ut på barmarksträningen?
– Han har motsvarat alla förväntningar, som hur han beter sig gentemot gruppen och agerar på träningarna. Han får en jättestor roll både offensivt och defensivt, han ska axla ett stort ansvar med stora krav.
4) Ge mig en tänkbar power play-uppställning, tack.
– Nej, det kan jag inte göra. Vi har sex till åtta forwards som aktuella och tre fyra backar. Självfallet får Jesper Mattsson en viktig roll, han ska inte bara koka ihop sitt eget power play, utan kan säkert hjälpa den andra formationen också.

5) Finns det någon utifrån som ska träna med er när semestern är över och ni går på is den 2 augusti?
– Ja, Andreas Thuresson (Nashville Predators).

Numero Uno

Publicerad den 22 juli 2010 klockan 16:26 av Kent Jönsson

Patrik Sylvegård är aktuell som andretränare i Pantern och Uno Permin är klar som materialförvaltare.
– Uno är en perfekt lösning för oss. Han brinner för det här och har erfarenhet, säger Panterntränaren Göran Karlström.
Uno Permin har under många år varit anställd som materialförvaltare på juniorsidan i Redhawks, men gick i pension förra året.
Så gissningsvis känner han redan åtminstone hälften av Panternlirarna.

Sylvegård till Pantern?

Publicerad den 22 juli 2010 klockan 11:00 av Kent Jönsson

Patrik Sylvegård har varit det mesta i Malmö Redhawks: forward med tolv A-lagssäsonger, styrelseledamot och sportchef vid sidan av sitt ordinarie jobb under lockoutsäsongen. Nu är han aktuell för rollen som andretränare i Redhawks samarbetsklubb Pantern.
– Jag har varit ifrån hockeyn ett tag och det kittlar lite att komma tillbaka. Det hänger på om jag kan få ihop det med mitt företag och jag måste lyssna på familjen.  Men jag har snackat med ”Kalis” (Göran Karlström) om att jag inte skulle behöva vara på alla träningar. Tror att jag skulle kunna vara en länk mellan Redhawks och Pantern, säger Patrik Sylvegård.
Panterns trupp börjar ta form.
KLARA
Målvakter: Calle Brattenberger, Sebastian Johansson
Backar: Hampus Jönsson, Henrik Nilsson, Patrik Lindfors, Martin Persson, André Schultz och Marcus Rosenqvist.
Forwards: Mikael Berg, Jacob Gustafsson, Isaac Haag, Kim Johansson, Linus Karlsson, Erik Larsson, Samuli Riikonen, Kim Runermark, Emil Turesson.

Tränaren Göran Karlström tror att veteranen Patrik Boij förlänger kontraktet.
– Vi förhandlar, säger Karlström.
Markus Matthiasson och Andreas Valdix?
– Jag hoppas på båda.
Men det finns andra i röret. Karlström har sedan tidigare dansken Nicholas Phillips på tryout, men också Timothy Avegård, en 21-årig Almtunaforward, som den senaste säsongen spelade i USA.

Pantern vill ha Matthiasson

Publicerad den 20 juli 2010 klockan 18:14 av Kent Jönsson

Malmö Redhawks samarbetsklubb Pantern har krokarna ute efter en gammal bekant: Markus Matthiasson, 34.
– Vi träffades privat, han bor också här nere i Höllviken. Markus sa att han skulle sluta spela. Istället vill han vara hemma hos familjen och skaffa sig ett civilt jobb, som han kan utvecklas i. Då sa jag: varför spelar du inte för Pantern? Han är ju inte aktuell för Malmö.
Det berättar Peter Imhäuser i Pantern.
– Jag tog upp frågan på vårt senaste styrelsemöte och bad alla där att se sig omkring efter ett jobb till Markus. Jag ska snart ta kontakt med honom och höra var han står i frågan, fortsätter Peter Imhäuser.
Markus Matthiasson har spelat tre raka säsonger i den österrikiska ligan. Dessförinnan var han tre år i Malmö Redhawks. I division 1 hade den tunge forwarden varit en stor tillgång.

Ungt möter gammalt

Publicerad den 18 juli 2010 klockan 10:51 av Kent Jönsson

Örebro håller den inslagna linjen och har föga överraskande äldst spelartrupp i allsvenskan, men få tror väl att gammal är äldst i det här fallet och att närkingarna går och tar en topp 3-plats?
Nästan alla lag har så gott som klart med sina trupper, ett stort undantag är av förklarliga skäl Sundsvall, annars är det enstaka pusselbitar som saknas.
Redhawks har kvar delar av sin Babyhawksimage. De unga talangerna har blivit ett år äldre. Rögle har genomgått en märkbar föryngring och sänkt medelåldern med tre år jämfört med den senaste säsongen i elitserien.

YNGST TILL ÄLDST
1) Mora
Snittålder: 22,70.

2) Rögle
Snittålder: 23,08.

3) Västerås
Snittålder: 23,27.

4) Troja/Ljungby
Snittålder: 23,70.

5) Malmö Redhawks
Snittålder: 24,00.

6) Bofors
Snittålder: 24,22.

7) Sundsvall
Snittålder: 24,23.

8 Leksand
Snittålder: 24,32.

9) Borås
Snittålder: 24,35.

10) Oskarshamn
Snittålder: 24,44.

11) Växjö
Snittålder: 24,50.

12) Tingsryd
Snittålder: 24,90.

13) Almtuna
Snittålder: 25,62.

14) Örebro
Snittålder: 26,33
(Källa eliteprospects.com)

KOMMENTAR: Som ni ser är det marginella skillnader, om vi bortser från toppen och botten av listan. Har snittåldern någon betydelse? Tveksamt. Men det är indikation på vilken färdriktning klubben väljer. Den perfekta mixen mellan gammal och ungt är att föredra och svår att hitta. Rutin väger oftast tungt i avgörande sammanhang. Det viktigaste är kanske att ha äldre spelare som fortfarande vill och kan. Och är beredda att få skit under naglarna, samtidigt som de är goda ledare och drar med de yngre. I Redhawks fall är det betydelsefullt att lagets kategori ”thirtysomething”: Jesper Damgaard, Per-Anton Lundström, Jesper Mattsson och Mikael Wahlberg styr med fast hand.

Bloggar
Läsarpulsen