Många ”förstan” för Redhawks mot Sundsvall: Lukas Ericssons första mål, Ivan Cierniks första assist och Linus Klasens första mål. Till slut vinst på bortaplan med 3–2. En förlust i Medelpad hade varit no-no med det här laget. Med den här satsningen. Fem trepoängare på sex matcher är så klart godkänt. Förmågan att finna en vinnande väg i slutskedet är en enorm tillgång.
Ser vi hela bilden finns det en del att putsa på.
X Snabbare och rakare uppspel från backarna, vilket förutsätter rörelse och avlastning från forwards.
X Begränsa pucktransporterna, både från backar och från forwards.
X Färre puckhämtningar i egen zon av forwards.
Och tittar vi framåt mot den troliga dagen när Redhawks ställs mot elitseriemotståndare i kvalserien känns det som ett par spelartyper saknas.
X Fart är inte allt, men väldigt mycket i modern hockey. En eller två speedy wingers hade inte skadat.
X Storleken är inte allt, men vad som behövs är en defensiv muskelkraft som kan bromsa motståndarna och som har säkerheten i positionsspelet – och kan få ut pucken till varje pris.

Robert Burakovskys fortsättning av karriären är en liten god snackis. Här snackar han.
//Fingrarna och tårna räcker inte längre till för att räkna alla hockeyklubbar som Robert Burakovsky har representerat. Limhamn Limeburners blir den 21:a klubben för 44-åringen.
– Jag kände suget igen, jag fick inte avsluta på rätt sätt förra säsongen, säger Robert ”Burra” Burakovsky.
Då spelade han för Kallinge/Ronneby, men drabbades av en svår ljumskskada.
Nu är han frisk igen och division 2-laget Limhamn behövde folk. På den vägen är det.
– Jag var med när vi mötte Tyringe i helgen i en träningsmatch. Dessförinnan hade jag bara tränat fyra gånger med Limhamn och inte spelat en match på sju och en halv månad. Men jag hängde med bra. Efter en rusch sa killarna att jag såg ut som en 27-åring, säger Robert Burakovsky.
Vad säger folk i din omgivning?
– Många kompisar tycker att jag ska sluta och min fru Pernilla undrar när vi ska träffas, säger han.
Det är mycket hockey nu. Han har precis börjat ett jobb i en stor sportbutik som snart ska öppna i Malmös utkanter. Där ska han ha hand om hockeyavdelningen – så klart.
Tanken är att Robert Burakovsky ska träna två kvällar i veckan med Limhamn och spela matcher när han hinner. Eftersom han bor i Bunkeflostrand har han i alla fall nära till träningarna.
Fokus ligger emellertid på tränarrollen för Malmö Redhawks U15-lag. I framtiden vill han bli tränare på heltid.
Men kärleken till klubban och pucken är fortfarande stark, precis som lyckan över att själv kunna spela. Robert Burakovsky lovar att stiga av om han är i vägen, men samtidigt är han en av de naturligaste talangerna svensk hockey har upplevt. Förra säsongen gjorde han 24 poäng på 15 matcher för Kallinge/Ronneby i tvåan.
Den forne poängkungen är i dag omskolad från forward till back.
– Det innebär att jag kan spela många år till, säger ”Burra” och skrattar.//

21 är oslagbart.  44-årige Robert Burakovsky spelade match för division 2-laget Limhamn Limeburners i helgen. ”Burras” tjugoförsta klubb i karriären. Jo, det stämmer och det blir en fortsättning. Jag har sökt huvudpersonen själv utan resultat, men har pratat med hans hustru Pernilla. Som bekräftar:

– Han ska träna två gånger i veckan med Limhamn och spela matcher när han hinner.

Hockeymässigt ligger dock ”Burras” fokus på tränarrollen för Malmö Redhawks U15-lag

Här hela hockeyfärden: Malmö Redhawks, Leksand, AIK, Malmö Redhawks, Ottawa Senators, Prince Edward Islands Senators, Klagenfurt, Malmö Redhawks, Kassel, JYP, Ilves, Säntis, Gotteron, Leksand, Düsseldorf, Malmö Redhawks, Rødovre, Merano, Aalborg, Herlev, Pantern, Biel, Trelleborg, Kallinge-Ronneby, Limhamn.

PÅ SOLSIDAN: Powerplay var väl enda glädjeämnet för Redhawks mot Tingsryd (4–1), förutom själva vinsten. Tre mål i numerärt överläge.
PÅ SKUGGSIDAN: Smällen på Jesper Mattsson kan vålla problem. Inte omöjligt att det rör sig om en lindrig hjärnskakning. Veteranen har startat vasst och är en av nycklarna i powerplay. Mattsson följer förmodligen inte med till Sundsvall.
Å ANDRA SIDAN: Skulle Alex Barta kunna vikariera för Mattsson vid den vänstra tekningscirkeln, han har vanan från PP-uppställning nummer zwei.
Å ANDRA SIDAN IGEN: Det här känns väldigt mycket som Mattssons PP-modell och originalmotorn behövs.
PÅ SKUGGSIDAN: Linus Klasen gick, som många andra, på halvfart. För första gången i Redhawkströjan missade han att komma med i poängprotokollet. Han står alltjämt på 0+9. Men fem matcher och inget mål, det svider nog och ett uttalande från Klasen i en seriebubbla skulle nog ha sett ut så här: %#&!!?X*?. Eller som kapten Haddock hade uttryckt det: Bomber, granater och krevader. I det här fallet är jag en smula konservativ: En lagkapten måste brinna varje dag. I den avdelningen har han en del att bevisa.

PÅ SOLSIDAN: Pontus Sjögrens statistik mot finländska målvakter. Hittills i Redhawks: 96,88 i räddningsprocent, Hannu Toivonen har 83,93. Förra säsongen i Södertälje hade Sjögren 89,98 och Riku Helenius: 88,41. Finländska målvakter har en rätt dyster historia i Redhawks. Varken Pasi Nurminen, Markus Korhonen eller Jani Hurme kunde lyfta klubben.
Å ANDRA SIDAN: Konkurrens sporrar, men Hannu Toivonen har säkert inte kommit för att agera båsdörröppnare. Även om lönen är furstlig vill han vara nummer ett. Det ligger i sakens natur. Här gäller det att hitta den optimala balansen. Båda målvakterna måste känna förtroende, inom rimliga gränser, förstås. I längden tror jag att Sjögren skulle kunna hantera en undanskymd roll bättre. Men hur tänker Toivonen om Sjögren bara seglar iväg?

PÅ (RADIO)SKUGGSIDAN: Fortfarande är jag stum av förvåning. Ingen mobiltelefontäckning i Lindab arena. 2011? Ge mig en bakelittelefon och en lina.
Å ANDRA SIDAN: Har man ett trådlöst nätverk som fungerar bättre än i Malmö arena.
PÅ SOLSIDAN: Tingsryd hemma under onsdagskvällen. En småländsk klassiker som har fått en trög start. Det känns som om klubben har försökt att kopiera Växjös framgångsrecept med nordamerikaner. Värvningen av Dustin Johner från just Växjö var bullseye. Men Joe Pereira och Chris Higgins har redan lämnat. In har Mark Santorelli kommit. Att hitta nordamerikaner som passar plånboken, trivs och presterar är en svår konst.

Sjung med i refrängen: Do the Bartman!. Det borde vara ledmotivet i nästa match i Arenan. Alexander Bartas solonummer mot Rögle var old school-hockey. Vansinnigt vackert. 5–2 mot Rögle och återtåget tillbaka på rätt spår igen. Stefan Nyman ville att Redhawks skulle studsa tillbaka igen efter Västeråsförlusten. Och allt studsade rätt, ungefär som i bortamatchen mot Mora.
Och jag tror inte att det handlar om enbart tur och tillfälligheter. Bra lag skaffar sig alltid extra marginaler.

Förlust på hemmais i lördags. Blixtsnabb chans till revansch för Redhawks under måndagskvällen. Rögle i Ängelholm – med en av Sveriges röststarkaste klackar. Redhawks sportchef Stefan Nyman är full av tillförsikt. Han har upplevt publiktrycket med Södertälje.
– Det är bara inspirerande. Vi brukar få tyst på dem och det ska vi få nu också, säger Stefan Nyman.
Matcherna kommer tätt och Nyman vill titta framåt. Inte fästa för mycket vikt vid Västeråsförlusten.
– Det är ingen idé att älta det som har varit. Vi ska studsa tillbaka, säger han.
Redhawks värmer under måndagen och Stefan Nyman utesluter inte några ändringar.

Käftsmällen lämnade få tänder kvar i överkäken. 2–6 mot Västerås var en orgie i dålig reklam för produkten Malmö Redhawks och det skedde inför en publik på 5342 (sålda biljetter). Lördagseftermiddag och festsugna människor. Inställda på att se den nya skapelsen.
Det hade varit ohyggligt enkelt att plocka fram motorsågen, men det här var omgång 3 av 52 och jag har aldrig trott på en värld utan gråtoner. Innerst inne trodde jag emellertid att det här laget var impregnerat mot så urusla insatser. Att attityden och moralen låg på en högre nivå. Redhawks får se den närmaste veckan som ett karaktärsprov. Skånederby på måndag mot Rögle, Tingsryd hemma på onsdag och Sundsvall borta på fredag. Allt annat än sju poäng orsakar sprickor i trovärdigheten. Snacket om överbetalda och orkeslösa är väl redan igång efter Västeråsmatchen.
PÅ SOLSIDAN: Redhawks maskot Hawkan fick ett passande namn, dessutom tonsäker musik: The Trashmens Surfin Bird, filtrerad genom Family Guys Peter. Ovanligt för Arenans hockeyarrangemang, som verkligen inte har förmått att utnyttja musikens kraft och energi.
Å ANDRA SIDAN: Är väl musiksmaken som baken? Sant. Men för att skapa sin egen musikprofil i ett tempel som Arenan behövs kärlek. Massor av kärlek.
PÅ SKUGGSIDAN: Där hittar vi större delen av Redhawks modell 24 september 2011. Förstakedjan med Linus Klasen, Robert Carlsson och Miroslav Lazo känns alltmer felkomponerad. Lazo är en plugger för fjärdekedjan. Ingenting annat.
PÅ SOLSIDAN: Jesper Mattsson fick blommor och blad, han tangerade Marcus Magnertofts mest-matcher-i-Redhawks-rekord (479 stycken om jag tolkar informationen korrekt).
PÅ SOLSIDAN: Hittar vi tvillingarna Westerholm. Pathrik fick göra sitt första mål för säsongen, Ponthus hade stor del i fjärde baklängesmålet. Bröderna var bland de piggaste spelarna framåt. Lätt topp sex på forwardssidan, men matchades längst ner i näringskedjan.
Å ANDRA SIDAN: Är det ingen överraskning att Leif Strömberg och Stefan Nyman matchar sina handplockade spelare. Så funkar det, men när det inte funkar får man tänka om. Ja, ja, jag vet att westerholmarna kan vara suspekta i försvarszonen, men över blålinjen och framåt är de ett ständigt hot.
PÅ SKUGGSIDAN: Linus Klasen hade några hyfsade attacker och intentioner, men överarbetade de flesta av situationerna. För mycket duttande. Han överglänstes av Västerås Broc Little, en spelare som kommer från den amerikanska universitetsvärlden och hade en galen eftermiddag i Malmö (3+1). Linus Klasen är lagkapten och då ska han också vara Redhawks spjutspets. Det håller inte att dra på sig en tiominuterare. Visserligen i ett läge där matchen var avgjord, men det sänder ut helt fel signaler.
PÅ SOLSIDAN: Finns det något mer? Ja, Ivan Ciernik såg rätt sugen ut. Och i ett par byten i tredje perioden fick han chansen tillsammans med Carlsson och Klasen (innan den sistnämnde fick sitt straff). Den trion borde få chansen ihop.
PÅ SKUGGSIDAN: Kedjan med Morten Green, Lukas Ericsson och Tomas Kollar var seg som ett tuggummi fastlimmat på en parkbänk. Green hamnade också ofrivilligt som back i en en-mot-två-sekvens, direkt efter Västerås blev fulltaligt. Smack och det var 0-1. Dessförinnan hade Robin Nilsson Alvarez strulat på offensiv blå.
PÅ SKUGGSIDAN: Hannu Toivonen var godkänd så länge matchen stod och vägde.
Å ANDRA SIDAN: Släpper man in sex mål kan man nästan aldrig vara godkänd som målvakt.
PÅ SKUGGSIDAN: Försvarsspelet var långt över par. Tim Heed övertygade inte, Alexander Ribbenstrand hamnade i tveksamma situationer och JD Forrest hade det tufft. Stundtals såg det faktiskt ut som förra säsongen

Naturligtvis är det alla tränares drömscenario. Ingen spelare på skadelistan, inte ens en bläckplump på frånvarolistan. Redhawkstränaren Leif Strömberg myser inför lördagens hemmamöte med Västerås.
Men det är inte säkert att Tero Konttinen får göra sin seriedebut.
– Vi har åtta backar i pipelinen, säger Leif Strömberg.
Han förklarar sig också vara nöjd med backarnas uppträdande senast.
Målvaktsfrågan är knappt lönt att vidröra. Pontus Sjögren eller Hannu Toivonen? Än så länge är det mycket hysch-hysch. Det handlar om strategi och typer av motstånd. Förr eller senare lär emellertid någon av målvakterna få ett sjok av matcher i rad.
Leif Strömberg nöjer sig med att konstatera följande:
– Våra målvakter är i god form, det understryker också ”Kribba” (Kristoffer Martin, målvaktstränare).
För Leif Strömberg är Boforsmatchen glömd. Vinst, javisst, men han lever i nuet.
– Jag hoppas att vi tar ett nytt steg mot Västerås, vi ser fräscha ut. Pigga i benen. Jag vill se ännu mer av oss själva, säger han Leif Strömberg.
Redhawks riktiga identitet ska alltså fram. På allvar. Naturligtvis har alla tränare en bild av vad laget kan prestera. Ligger man väldigt nära idealbilden lär också poängen trillar in.