Inte en dag för sent. Peter ”Pekka” Lindmarks ska hissas upp i taket i samband med Leksandsmatchen nästa tisdag.
Så här skrev jag den 16 mars 2009:
//… Malmö Redhawks materialförvaltare Håkan Karlsson kan stoppa undan tröjorna med nummer 1, 10 och 19. Istället borde dessa nummer ”pensioneras” och hissas upp i Malmö arenas tak…//
Läs mer här.

Delade rinksideplats i träningsarenan med två medlemmar från Rihannas crew. Killarna från Toronto var förstås hockeytokiga och hade lite tid över. Dimman hade försenat de 22 långtradarna från Oslo, där Rihanna spelade senast.
Killarna hade missat att Ottawa slog Toronto i söndagens slag om Ontario. Jag uppdaterade dem och beskedet mottags med djupa suckar.
Ni har förstås redan listat ut att Rihanna ska äntra scenen i Malmö arena – i kväll.
Torontokillarna förbannade sina öden. De får se väldigt många hockeyarenor, men sällan några matcher under Rihannas turnéer.
Nu fick de trösta sig med femton minuter av Redhawks träning.
Bra fart, löd omdömet.
Undrar om de upptäckte att Redhawkstränaren Leif Strömberg hade skakat om i laguppställningen.
Så här såg kedjorna ut:
Dragan Umicevic, Jesper Mattsson, Tomas Kollar.
Linus Klasen, Morten Green, Robert Carlsson.
Ivan Ciernik, Alexander Barta, Robin Nilsson Alvarez.
Linus Ericsson, Roger Ohlsson, Miroslav Lazo

Pathrik Westerholm är fortfarande skadad, han satt i civilkläder i båset. Ponthus Westerholm lirade i en juniorkedja.

Hockey i fantasivärlden är alltid intressant. I mitten av juni skrev jag (läs här) om ett alternativt Redhawks. Ett lag med en annorlunda struktur. Frågan är hur det lagbygget hade klarat sig i konkurrensen. Fyra platser var då obesatta. Jag har varit ganska blygsam i mina önskemål och tagit in Pontus Sjögren, Martin Johansson, Simon Karlsson, Marcus Olsson och Sebastian Dyk.

MÅLVAKTER:
Pontus Sjögren (Redhawks) och Alexander Bengtsson (Oskarshamn).

BACKPAR:
Patrik Hersley (Modo) – Jens Olsson
(München).
Johan Björk (Jesenice) – Tim Heed
(Redhawks).
Robin Weihager (Redhawks)–Tero Konttinen (Herning).
Emil Carnestad(Redhawks) – Simon Karlsson (Redhawks).

KEDJOR
Mattias Persson (Luleå), Martin Johansson (Brynäs), Björn Svensson (Sierre).
Ponthus Westerholm (Redhawks), Jesper Mattsson (Redhawks), Pathrik Westerholm (Redhawks).
Robin Nilsson Alvarez (Redhawks), Morten Green (Redhawks), Lucas Sandström (Leksand).
Hampus Gustafsson (Stjernen), Roger Ohlsson (Redhawks), Lukas Ericsson (Redhawks).
Extra forwards: Marcus Olsson (Jesenice) och Sebastian Dyk (HV71).

KOMMENTAR: En sak är säker: det här laget hade varit otroligt mycket billigare. Uppskattningsvis mellan tolv och femton miljoner kronor. Men hade det varit bättre än det nuvarande? En effektivare poängsamlare i allsvenskan och en större utmanare i en eventuell kvalserie? Det får vi aldrig svaret på, men häng med.
MÅLVAKTSSIDAN: Sjögren och Bengtsson hade haft svårt att konkurrera med Toivonen och Sjögren. Det förstnämnda paret hade varit ett fullgott alternativt, men sårbarare än det nuvarande.

BACKSIDAN: Hersley har inte gjort någon succé i Modo, men spelar trots allt i elitserien. Både han och Olsson hade gått in högt i dagens Redhawkshierarki. Det gäller också för Björk. Stefan Nymans backbesättning är förmodligen rörligare och har ett större djup, men min mix har kanske en annan fysisk flexibilitet. Konttinen är förstås en kantboll. Med Heed i laget hade nyckeln i powerplay varit kvar.

FORWARDSSIDAN: Känner att mitt lag är speedigare. Definitivt rätt många km/h snabbare. Mer ungdomar och killar med rötter i klubben, hade gett en annan entusiasm. Tvillingarna Westerholm hade fått en betydligt mer upphöjd roll och det hade inte varit negativt. Persson har inte haft någon större lycka i elitserien, delvis på grund av att en hjärnskakning ställt till med problem, men han hade fungerat väl som en lågbudget-Klasen. Lite tyngd och rutin hade saknats, jämfört med dagens upplaga. Kanske också skicklighet. Sandström har körtelfeber och hade fått ersättas.
SANNOLIKHETEN för att man skulle kunna värva ihop mitt alternativlag hade varit hög. Exempelvis Olsson och Johansson var Redhawks initialt intresserade av och det fanns en ömsesidig nyfikenhet, men buden var förhållandevis väldigt låga.
UTFALLET: Redhawks av i dag har 29 poäng och en fjärdeplats. Alternativ-Redhawks tror jag åtminstone hade varit i paritet med Södertälje, det vill säga 23 poäng och en sjätteplats. Men över 25 poäng hade inte varit någon orimlighet.
VEM HADE JAG VELAT PLOCKA IN mer från dagens lag till mitt fantasialternativ? Det handlar lite om priset, men Daniel Josefsson hade jag gärna tagit. Linus Klasen? Absolut, fast aldrig för den kostnaden. Alex Barta hade också varit intressant, men jag tror att Martin Johansson bara kostar hälften så mycket och är i värsta fall bara marginellt sämre.

VARFÖR? Se det som ett tankeexperiment. Alla vägar till framgång ser inte likadana ut.

Redhawks J20-landslagsman Pathrik Westerholm missar även fredagens bortamatch mot Bofors.
– Han fick en smäll i J20-matchen mot Frölunda, säger Stefan Nyman, sportchef i Malmö Redhawks.
Nyman har som princip att inte berätta karaktären på spelarskadorna.
Miroslav Lazo bänkades i slutet av mötet med Almtuna.
– Han har en infektion i kroppen och var inte heller med och tränade i dag, säger Stefan Nyman.
Har du några planer när det gäller truppen, någon som är på väg ut eller in?
– Nej, inte just nu, säger Stefan Nyman.
Och så har Tero Konttinen hittad en ny arbetsgivare, danska Herning.
– Ja, han ville ha mer speltid. En bra lösning för alla, vi har inte längre några ekonomiska åtaganden gentemot Tero, säger Stefan Nyman.

MINIANALYS: Att Tero Konttinen skulle försvinna var bestämt sedan tidigare. Han värvades tidigt – innan Hugo Stenbecks pengar satt på kontot. Förmodligen hade Nyman inte gjort affären med facit i hand. Med vetskapen om vilka spelare han kunde plocka in. För Konttinen fick ingen istid i serien. Inte en nanosekund.

PÅ SOLSIDAN: Malmö Redhawks levde farligt mot Almtuna (3–0) och räddades till stor del av målvakten Hannu Toivonen. Redhawks är som en liten poängmaskin. Dominerar sällan matcherna, men har en grundtrygghet i sitt agerande. Det syns i tabellen.
PÅ SKUGGSIDAN: Inte mycket till glitter och glamour, mer snickarbyxorna på. En ordinär kväll på jobbet. Förstakedjan med Linus Klasen, Jesper Mattsson och Robert Carlsson hade kopplat in autopiloten och lyfte inte till några svindlande höjder.
Å ANDRA SIDAN: Klasens framspelning till Morten Greens 2–0 var vacker som en altartavla.
Å ANDRA SIDAN 2: Den andra hyfsat namnkunniga kedjan: Dragan Umicevic, Alex Barta och Ivan Ciernik försökte. Och försökte. Ciernik hade större ambitioner än tidigare och fick ett mål bortdömt för spark (?) efter en osedvanligt lång domarkonferens med videogranskning. Slovaken hade behövt att få det målet.
Å ANDRA SIDAN 3: Ett välbehövligt mål fick däremot Umicevic göra – i tom bur, hans första för Redhawks.
PÅ SOLSIDAN: Secondary scoring är ett begrepp i Nordamerika. Det vill säga: målproduktion av spelare som inte alltid finns med i protokollet. Något som alla klubbar vill ha. Förstås. Redhawks första mål var ett backskott från Stefan Lassen (hans andra mål), på passning från Jean-Luc Grand-Pierre (hans första poäng).
HMM: Miroslav Lazo spelade (återigen) inte mot slutet. Som sagt: Cierniks kvaliteter som importspelare går inte att ta miste på, även om dessa inte ofta kommer fram i ljuset. Men Lazo… Börjar tålamodet tryta?

Pratade med Redhawks målvaktstränare Kristoffer Martin på träningen. Han hade läst min artikel om Roger Neilsons statistiksystem (se här). En statistik som går ut på att registrera kvalificerade målchanser, oftast från området mellan tekningscirklarna. En yta som Redhawks kallar för Sektor 3. Den officiella skottstatistiken mot Borås slutade 28–45. Men Neilson-statistiken gav en helt annan bild, betydligt närmare slutresultatet (4–2).
– 7–5 till oss i heta chanser, säger Kristoffer Martin.

Nya tag för Redhawks mot Almtuna under onsdagen. JD Forrest är ett osäkert kort, han missade tisdagens träning.
– Han är sjuk, säger Leif Strömberg, tränare i Malmö Redhawks.

Robert Burakovsky kollade också in träningen. 44-åringen råkade ut för en otäck smäll när Limhamn mötte Tyringe i tvåan.
– Jag täckte ett skott och sedan vaknade jag upp i omklädningsrummet. Luften gick ur mig totalt, det svartnade för ögonen, säger ”Burra”.
Skottet träffade i mellangärdet, vid revbenen, på en oskyddad punkt. Robert Burakovsky får vila från hockeyn ett tag.
Täckte skott…?
– Ja, det har man gjort de tio senaste åren. Man är med i matchen fortfarande.

Redhawks har nära nog avverkat första fjärdedelen av allsvenskan. Laget håller det magiska nyckeltalet. I en serie som delar ut tre poäng för seger ger ett poängsnitt på 2,0 per automatik en topplacering. Redhawks har spelat tolv matcher och har 26 poäng: ett snitt på 2,16 och man innehar en parkeringsruta bland de tre lagen som får en direktplats till kvalserien.
Sportchefen Stefan Nyman fick i våras en närmast unik möjlighet i svensk elithockey, att få en stor påse med pengar och bygga ett lag från grunden där han inte behövde ta hänsyn till så värst många gällande kontrakt.
När det gäller tabellplacering och inhämtade poäng är det ungefär som förväntat. Det tar tid att forma ett lag. Men Redhawks tuffar på och vinner matcher där man de senaste åren hade fått nöja sig med en hedersam förlust.
Det är en styrka.

Delar av Nymans värvningsstrategi har jag mycket svårt att förstå, men det vet ni redan som läser den här kolumnen regelbundet.
När det gäller själva hockeyjobbet har Stefan Nyman inte lämnat något åt slumpen. Han dubbelarbetar. Och brinner. Han är verkligen 24/7. Är både sportchef och en del av tränartrojkan tillsammans med huvudtränaren Leif Strömberg och andretränaren Ulf Taavola. Nyman får väl anses som en operativ general manager i båset och/eller en andretränare med stort inflytande.
Vad som har imponerat på mig är Redhawks powerplay, som hade platsat i elitserien alla dagar i veckan, samt förmågan att krångliga sig ur svåra situationer i slutet på matcherna.
Sedan har förstås kvalitetsnivån höjts överlag, vilket är helt naturligt med en så stor satsning.
Med skicklighet kommer mycket gratis.
Anledningar till oro för Redhawks? Japp, det finns en liten lista. Nu får du utgå ifrån att det här laget inte är designat för att gå till kvalserien och ta tio poäng. Och vara happy campers. Nej, Redhawks version 2.11/2.12 ska vara en seriös utmanare om en elitserieplats ända in på mållinjen och helst ta steget upp.
Så ser förmodligen kravbilden ut.
I skenet av detta finns ett gäng frågetecken.

FÖRSVARSSPELET: Redhawks är känsligt för tryck långt ner i försvarszonen, har svårt att få stopp på motståndarna. Storlek saknades från start. Nyman har försökt att åtgärda det med de sena värvningarna av Stefan Lassen och Jean-Luc Grand-Pierre.

UPPSPELSFASEN: Back till back och sedan ett pass till en felvänd forward i mittzon, så kan det se ut. Eller pucktransporter à la tidigt 90-tal. Linus Klasen är nere mellan tekningscirklarna och hämtar. Visst ska man utnyttja att man har individuellt skickliga spelare, men det tar tid och motståndarna hinner ställa upp.

SPEED KILLS: Så är det. Farten är ett av de bästa vapnen. I går, i dag och i morgon. Och har Redhawks tillräckligt med speediga forwards? Big question mark på den.

ÖDMJUKHET: Delar av överstående problem tror jag hänger samman med ett visst övermod. Det är fullt möjlighet att man söker den snabba och enkla vägen ur egen zon när motståndet blir bättre och insatsernas höjs. Att man då i ren självbevarelsedrift undviker att spela fast sig själva. Men det kan vara en ytterst farlig väg att vandra, känna att vardagsinsatserna kryddat med ett vasst powerplay räcker för en hyfsat bekväm charterresa till kvalserien. Väl där blir det aldrig semester med paraplydrinkar. Utan mer ett överlevnadsläger i Navy Seals anda.

Nog om detta, så här tycker jag om spelarinsatserna hittills:
MÅLVAKTER:
Pontus Sjögren
Har alltjämt en bättre räddningsprocent än kollegan, 92,86 jämfört med 90,41. Sjögren har visat att han kan utmana.

Hannu Toivonen
Tanken är att Toivonen ska vara förstemålvakt och det känns som om han varvar upp. Börjar få kläm på de stora rinkarna igen.

BACKAR:
Emil Carnestad
Har förpassats ner till J20, gjorde absolut inte bort sig. Snarare tvärtom. Borde snart knacka på dörren igen.

Jean-Luc Grand-Pierre
Redhawks var nog enda elitklubben i Sverige som skulle kunna tänka sig att signa JLGP. Ett kaxigt statement i linje med att vi-skiter-i-vad-alla-andra-tycker eller bara dumdristigt? Tja, välj själv. Själv är jag kluven. Är prisbilden så fördelaktigt som Nyman säger samtidigt som JLGP kan stå för ledarskap och fysik, så varför inte? För sin storlek är han dessutom en hygglig skridskoåkare. Misstänker att han behöver trygga ramar för att prestera. Spelar han som sin sista säsong i Leksand är en belastning för alla lag. I ett längre strategiskt perspektiv är det förstås en tveksam värvning.

JD Forrest
Amerikanen spelar med entusiasm, pigg att stöta framåt och är rörlig. Offensivt helt okej, defensivt är han ingen hit. Mycket på grund av att han inte kan stå emot rent fysiskt.

Tim Heed
Fruktansvärt spelskicklig i powerplay. Så bra att han hade varit värd åtta till tio poäng extra för Redhawks förra säsongen. Fem mot fem är det en helt annan historia. Tycker ändå att försvarsspelet börjar bli mer stringent. Fotarbetet måste upp och han lider av att han ibland ska vara översmart, när sarg ut är den bästa lösningen.

Daniel Josefsson
Utan tvekan den bästa backen så här långt. En fröjd att kolla in åkningen. Är egentligen medelmåttig på allt annat annat, men eftersom han inte har några direkt svagheter räcker det långt. En sak skulle jag vilja se: att han använder kroppen mer. För han ser ut som värsta mini-Hulken. Egentligen illustrerar just Josefsson lite av dilemmat inför en eventuell kvalserie, han var inte given i Modo förra säsongen. Men är främste allroundbacken i Redhawks.

Tero Konttinen
Har fortfarande inte lirat i serien. Lär vara på väg ut. När som helst.

Stefan Lassen
Inte alltid klockren i rusningstrafiken, men det finns en utvecklingspotential. Behöver fylla ut med mer muskler.

Alexander Ribbenstrand
Den ende utespelaren som har lirat alla tolv matcher och är poänglös. Inget ont i det, hans styrka ligger i att vara intensiv och ettrig, utrustad med en hygglig skridskoåkning. Har en tendens att tappa positionen. När han spelar enkelt är han till sin fördel.

Robin Weihager
Fick en märklig roll förra säsongen som problemlösaren i backbesättningen. För mycket istid då, för lite nu. En av de bästa i duellspelet.
FORWARDS:
Robin Nilsson Alvarez
Alltjämt mållös. Förra säsongens poängmässiga vulkanutbrott (13+24) kanske var en engångsföreteelse. Var högt i hierarkin från start, men har tappat mark. PP-tiden har försvunnit, dock tid i BP. Behöver utnyttja sin spetsegenskaper: skridskoåkning, närkampsstyrka och sargarbete. Ska man vara en powerforward är det först och främst ”power” som man ska koncentrera sig på. Resten får vara bonus.

Alexander Barta
Stark i åkningen, en god puckbärare och jobbar hårt i båda riktningar. Begränsad som playmaker.

Robert Carlsson
En lagspelare som fyller ganska många funktioner och kan användas till det mesta. En nyttig sort.

Ivan Ciernik
Största missräkningen hittills. Petri Liimatainen har väldigt höga tankar om honom, men tryckte på att rätt humör var en viktig faktor. Så sant som det var sagt. Ciernik är i första hand en producerande spelare och 2+1 är svagt. Riktigt svagt. Kvaliteterna är tydliga: oerhört stark och täcker pucken briljant. Tar med lätthet sig in i områden där det luktar målchans. Problemet är att hans uppsidor bara syns några gånger per match. I övrigt verkar han ganska ointresserad. Inte heller får han mycket tid i PP, eftersom den första PP-uppställningen närmast är klanderfri och Ciernik ingår i den andra. Vad göra? Han kanske skulle behöva en bättre omgivning, men de senaste matcherna har han lirat med Barta, som står för fart, och Umicevic som är rätt kreativ. Tveksamt om det kan lossna. Bensinen kan vara slut.

Lucas Ericsson
Har fått begränsat med möjligheter, troligen en allsvensk spelare för ett lag med lite lägre ambitionsnivå.

Morten Green
Känns mer som hela paketet den här säsongen. Står för hårt jobb i båda riktningarna, men hans finessegenskaper borde kanske utnyttjats lite mer.

Linus Klasen
I NHL brukar man värdera spelare i förhållande till inkomst. I sådana fall kan Redhawks endast motivera lönesättningen om laget tar steget upp redan till våren. Men det är inte Klasens fel. Han kan bara gå ut och spela maximalt. För närvarande håller han ett poängsnitt på 1,5 och där någonstans måste han ligga. Han excellerar mest i powerplay med sin speluppfattning och sina ”moves”. Underhållningsvärdet är högt, men som kapten och lagets verkliga go-to-guy kommer kvalserien vara helt avgörande för helhetsbedömningen. Vad han kan undvika på vägen dit är alltför små marginaler i egen zon och för långa pucktransporter. Han kan utnyttja sin lagkompisar bättre. Och vara tydligare i sitt ledarskap på isen.

Tomas Kollar
Kan aldrig förväxlas med en skridskoprins, är  trög och skickar aldrig ut en wow-känsla, men på en god dag står han för attityd. Nyttig i powerplay och en av hörnstenarna i Nymans lagbygge.

Miroslav Lazo
Här finns åtminstone lite fart, men jag förstår värvningen av Ciernik mer, även om den senare på sätt och vis hittills är en större flopp. Lazo är en hockeyjobbare som kan mucka lite vid avblåsningar, men ingen som kör igenom sargen. Om man till äventyrs vill ut på den internationella marknaden för att leta efter den här typen av spelare, borde en nordamerikan vara en bättre lösning.

Jesper Mattsson
Otroligt skarp i powerplay, hans spetsegenskaper får fritt spelrum och han har hittat likasinnade lekkamrater. Bättre i fem mot fem den här säsongen, förmodligen av samma orsaker.

Roger Ohlsson
Jättelungan arbetar upp och ner – och har gjort några påpassliga mål, där han visat stort självförtroende. Tappar ibland puckar på fel ställen. Under utveckling.

Dragan Umicevic
Är förstås en Nyman- och Strömbergfavorit och det var säkert bestämt på ett tidigt stadium att han skulle hamna i Malmö. Umicevic har förtjänster, speciellt förmågan att se oväntade passningsmöjligheter. Men är ingen raket på isen, vilket Redhawks hade behövt.

Pathrik Westerholm
En källa till oro för motståndarna varje gång han har varit inne på isen. Produktionen kunde ha varit bättre, men inget powerplay och plats en bit ner i näringskedjan drar ner statistiken. I mina ögon en spelare för den andra linan och den i andra powerplayuppställningen. Det hade skickat ut några sköna signaler. Barta med tvillingarna hade varit en kedja för i dag och i morgon.

Ponthus Westerholm
Helt petad i de två senaste matcherna. Inte lika vass som tvillingbrorsan, men inte långt efter. I mina ögon en spelare för den andra linan och den i andra powerplayuppställningen. Det hade skickat ut några sköna signaler. Barta med tvillingarna hade varit en kedja för i dag och i morgon.

PÅ SOLSIDAN: Redhawkstränaren Leif Strömberg konstaterade nog så riktigt på presskonferensen att powerplay ingår i spelet. Redhawks powerplay var hundraprocentigt i vinsten med 4–2 mot Borås. Totalt har man gjort 20 av sina 44 mål i pp. Redhawks är PowerPlaystation nummer 1. Linus Klasen hade en stor eftermiddag och levererade högoktanigt. Tre mål, varav två i numerärt överläge.
PÅ SKUGGSIDAN: Borås var minst lika bra i fem mot fem.
Å ANDRA SIDAN: Som sagt: powerplay ingår…
PÅ SKUGGSIDAN: Redhawks spel i fem mot fem sett över säsongen har inte stämt fullt ut i någon match. Nästan aldrig får man snabba spelvändningar på motståndarna. Tyckte dock jag såg tendenser till att dumpa in pucken, bara för att bryta pucktransportmönstret. Till och med Klasen dumpade en gång.
PÅ SOLSIDAN: Jean-Luc Grand-Pierre var till sin fördel, även Alexander Ribbenstrand höjde sig och i duellspelet var Robin Weihager en av de främsta igen. Han var placerad som sjunde back – igen. Men i egen zon är han lätt topp-4.
PÅ SKUGGSIDAN: Ponthus Westerholm på läktaren för andra matchen i rad. Fyra mediokra byten mot Örebro stod honom dyrt. Hur många mediokra byten är Ivan Ciernik uppe i? Låt oss se. Han gjorde ungefär femton byten mot Borås. Inte något skulle jag vilja beteckna som bra. Faktum var att majoriteten inte ens var mediokra.
Å ANDRA SIDAN: Visst, jag kan förstå och inser att Ciernik besitter en hög kapacitet.
PÅ SKUGGSIDAN: Men fungerar det inte, fungerar det inte. Det måste finnas gränser även för dyra importspelare. Att låta Ciernik underprestera gång på gång. Och ändå vara kvar när man går ner på folk. Kan det främja lagkemin?
Å ANDRA SIDAN: Svårt att argumentera mot vinnande coacher.
PÅ SKUGGSIDAN: Roger Ohlsson och Miroslav Lazo bänkades mot slutet. Lazo tillhörde en av få med fart, men hans felpass och efterföljande förseelse gav Borås straffen som man kvitterade på.
PÅ SOLSIDAN: Hannu Toivonens 95,56 i räddningsprocent var ett stabilt fundament att bygga segern på.

Borås hemma under lördagen. Inga större ändringar i truppen för Malmö Redhawks. Tanken är att Redhawks ska upp några snäpp. Sportchefen Stefan Nyman vill att laget hittar ett flyt. Att passningsspelet fungerar.
– Många detaljer kan göras bättre och några kan göras mycket bättre. När det gäller noggrannheten är det mycket som kan göras bättre, säger Stefan Nyman, och fortsätter:
– ”Flowet” bygger bland annat på skridskoåkning och intensitet, men det bygger också på passningsspelet. Att man kuggar i varandra rätt. Gör man inte det, drabbar det allt i spelet. Vi har en klar bild över vad vi behöver rikta till. Ska man äga spelet fullt ut behöver man passningsspel och tajming. Passningsspelet måste därför bli mycket bättre.

PÅ SOLSIDAN: En blek insats, för att uttrycka sig milt, och ändå straffvinst med 3–2 mot Södertälje, det är förstås ett styrkebesked av Malmö Redhawks.
Å ANDRA SIDAN: Med över 8000 sålda biljetter hade Malmö Redhawks förmodligen velat bjuda på show. Lite grannlåt blev det, men överlag låg fart, nära nog noll tacklingar och ett jäkla klyddande (för att använda ett Malmöuttryck).
FORT KNOX: Ryktet säger att tv-stjärnan Anne Lundberg (som gjorde det symboliska nedsläppet) och Hugo Stenbeck (majoritetsägaren av hockeylaget) hade svårt att ta sig in i Arenan. Vaktstyrkan var nitisk och kände uppenbarligen inte igen kändisarna. Ta med leg nästa gång, typ.
PÅ SKUGGSIDAN: Försvarsspelet var stundtals helsnurrigt, få av backarna kan få broms på motståndarna. Daniel Josefsson stack ut positivt – stabil som vanligt och ultraskön skridskoåkning. Jean-Luc Grand-Pierre är stor, men visade inte mycket mer, blev till och med nästan omkulltacklad. Stefan Lassen verkar ha tappat självförtroendet. Alexander Ribbenstrand har förlorat den frejdigheten han inledde säsongen med. JD Forrest är hygglig offensivt, men defensivt. Suck. I egen zon är det rätt ofta låg allsvensk klass. Det visade amerikanen återigen. Tim Heed var som vanligt spetsig i PP, men också okej fem mot fem. Robin Weihager uppsatt som sjunde back, fick speltid och var godkänd.
PÅ SKUGGSIDAN: Energin var fanns den? Linus Klasen var faktiskt en av få som tog ett extra skär bland forwards. Han ville avgöra. Det syntes lång väg. Kedjan med Roger Ohlsson, Robin Nilsson Alvarez och Pathrik Westerholm sprakade det också om. I alla fall då och då. Men trion matchades försiktigt mot slutet.
PÅ SKUGGSIDAN: Aningen tröttsamt att prestigevärvningarna får chans på chans. Är det inte snart dags att markera? Sätta ner foten? En sån som Ivan Ciernik skapade två bra möjligheter i ett av sina första byten. Sedan knappt godkänd. Förtjänsterna finns där, men visas allt för sällan. Situationerna när han går runt kassen, håller ut vänsterarmen och så gott som spelar hem pucken till backen på blå med enbart högerarmen, är starkt och snyggt. Hockeygodis i det lilla formatet. Det vittnar om en annan värld. Miroslav Lazo har åkningen, ett defensivt tänk och gör många små saker bra. Det medger jag. Men vad mer? Räcker det här verkligen för att vara importspelare? Tycker att det ska smälla mer kring en grindertyp. Det är möjligt att Lazo ingår i ett större pussel och är tänkt för att vara skillnaden i en kvalserie. Tillåt mig att tvivla.
Skulle också vilja se mer energi av Tomas Kollar och Robert Carlsson. Lite därför de är här. Jesper Mattsson tillför nödvändig spetskvalitet. Alexander Barta har fart, tänker tvåvägs hela tiden och är stark med pucken, men har inte den riktiga blicken och är en begränsad passningsspelare. Morten Green ska bära checkinglinan med Kollar och Lazo. Det kan vara ett slöseri. Som playmaker är han tvåa efter Mattsson på centersidan, i alla fall så länge man envisas med att spela Pathrik Westerholm som winger.
PÅ SOLSIDAN: Hannu Toivonen borde förmodligen ha tagit Södertäljes andra mål. Spikade sedan igen på straffarna. Vinnarinstinkt.
Å ANDRA SIDAN. Södertäljes tre straffar går inte till historien som de vassaste.
PÅ SKUGGSIDAN: Ponthus Westerholm på läktaren. Känns ytterst tveksamt Han har gjort en blek insats, Örebro borta. Ponthus inte med och Pathrik blir per automatik lite sämre. Tvillingmagin, ni vet. Och skulle den här bänkningslogiken föras över på de etablerade spelarna, det vill säga en dålig insats betyder läktaren, då hade vi fått se ett rotationssystem värdigt MFF.
PÅ SOLSIDAN: Det finns onekligen potential i Redhawks, men det är dags att släppa handbromsen och övertron på vissa spelare. In med 92:orna igen. Fullt ut, låt tvillingarna Westerholm och Ohlsson få prime time, det hade satt fart på många av de etablerade. Låt de äldre känna flåset i nacken. Det behövs.
PÅ SKUGGSIDAN: Motståndarna hinner gröta igen mittzonen på nolltid. Allt tar sådan tid för Redhawks. Klart att motståndarna älskar när Redhawkskillarna kör sina långa pucktransporter, tråcklar och försöker spela snyggt. Ibland känns det som om det här laget skriker efter en dump à la Al Macinnis. Det vill säga ett slagskott i rundeln och två som går på den andra långsidan.