Tabellpositionen och den goda inledningen borde väl täppa igen truten på mig. Men jag kippar efter andan och tar sats ändå: Dragan Umicevic blir den sjunde spelaren i Redhawks med Södertäljeanknytning. Om jag räknat rätt är han dessutom den åttonde spelaren med kopplingar till agenten Thomas Sjögren, direkt eller indirekt. Sjögren är anställd på en av Europas största agentfirmor Acme Sports, men han har också varit assisterande tränare i Södertälje under tiden Stefan Nyman och Leif Strömberg var där.
Nyman följer ett trygghetsspår. Det känns kortsiktigt.
De två senaste Redhawksvärvningarna är Thomas Sjögrens klienter. Jean-Luc Grand-Pierre och Dragan Umicevic har suttit på stora kontrakt i Leksand respektive Frölunda, men har inte platsat och blivit lösta från sina avtal.
Sportchefen Stefan Nyman och huvudtränaren Leif Strömberg har kvalitetsmässigt uppgraderat mycket i Redhawks. Dels på grund av att kunskapsnivån har höjts, dels tack vare en större budget än tidigare.
Dragan Umicevic har säkert många kvaliteter, han är dock inte speedig, vilket Redhawks hade behövt. Folk jag pratat med vittnar om att Umicevic är en väldigt bra kille och en god hockeyspelare, lite samma typ som Fredrik ”Linkan” Bremberg, men inte samma skicklighetsgrad.
Vad som bekymrar mig mest är att satsningen är här och nu. Elitserien är i morgon. Men i övermorgon – finns det verkligen någon plan?
Tvivlar inte ett ögonblick på att Redhawks kan gå upp, men ska man då etablera sig med så kallade stora namn och spelare som passerat bäst-före-datum med Södertäljetouch? Alla värvningar får förtur i systemet. De unga talangerna får smulor. Så fungerar det på många ställen. Det tog tvillingarna Westerholm, Ponthus och Pathrik, åtta matcher för att avancera från fjärde- till tredjekedjan. Trots att de var heta nästan hela tiden. Och de är säkert bara något misstag ifrån att bli nerknuffade ett pinnhål igen. Emil Carnestad, en annan 92:a, lär väl inte få många fler chanser.
Återigen: ursprungstanken med att släppa in Hugo Stenbeck och miljardärens pengar var att satsa på ungdomarna och stommen som fanns. Och värva en toppfemma. Bygga på sikt. Sett i backspegeln var det utomordentligt naivt tänkt. Så snart pengarna satt på kontot gick den nya ledningen för the quick fix. En kapprustningsspiral som säkert leder till elitserien snabbare, men som riskerar att inte ha någon stabil grund att stå på.Dessutom är man på väg att sudda bort Malmöidentiteten som ändå fanns i laget. Möjligheten fanns också att plocka in ett gäng bra spelare med tydlig lokalkoppling.