4–1 borta mot Almtuna. Påstår inte att det var livsviktiga poäng för Redhawks, men vi kan väl enas om att det var en betydelsefull vinst? Det sprakade och gnistrade inte om Malmö Redhawks. Möjligen de första inledande i sista perioden. Men laget var i extremt behov av en match där allt studsade och hoppade rätt.
En sådan kväll var det också.

PÅ SOLSIDAN: Robin Nilsson Alvarez var tillbaka och gjorde ett stort avtryck. Två mål och en assist var poängskörden. Tillsammans med Alexander Barta och Ivan Ciernik bildade han den överlägset bästa kedja. Tysken var också drivande, Ciernik utmärkte sig inte extremt mycket, ett mål dock.

Å ANDRA SIDAN: Konkurrensen från de andra formationerna var inte mördade. Morten Green centrade mellan Linus Klasen och Dragan Umicevic. Den sistnämnde hade sina ljusa stunder, men mest när han hamnade i andra sammanhang (PP och i spräckta byten). Klasen verkade inte vara överdrivet intresserad. Några små nummer här och där. Han balanserade på gränsen till underkänt. Det krävs oändligt mycket mer.

PÅ SKUGGSIDAN: Ponthus och Pathrik Westerholm hade ett par byten i otakt där de spred puckarna omkring sig. Något som de inte har råd med. Följaktligen väntade bänken när det tog emot för laget. Nya tag mot Bofors. Emil Carnestad hade en skadekänning. Robert Carlsson kom inte alls till spel (en liten nackskada?). Han var i alla fall hos kiropraktor under tisdagen.

PÅ SOLSIDAN: Pontus Sjögren var nära årets fräckis i slutsekunderna. En lyftning mot kassen när Almtuna tagit ut målvakten – men någon meter utanför.

UNDER PARASOLLET: Daniel Josefsson tillbaka, han höjde med sin skridskoåkning och sitt pucksamlande försvarsspelet med ett par kvalitetsgrader. Dessvärre tror jag att Redhawks får leva med den nivån som JD Forrest levererar. Synd – eftersom han sitter på ett transferkort i transatlantkategorin. Eftersom han tillhör Stefan Nymans prestigevärvningar lär han vara orörbar. Eller? Visst, Forrest är okej framåt, men ändå inte tillräckligt vass för att motivera all den istiden. Bakåt är det svajigt och minimåtten hjälper inte honom. Tycker ändå att han sökte fler enkla lösningar: bland annat genom försöka använda rundeln mer. Stefan Lassen finns det mer hopp för. Eller? Här handlar det mer om positioneringen, inte fara runt över hela försvarszonen. Jean-Luc Grand Pierre har faktiskt varit ganska stabil. Inte tillräckligt duktig för att sitta på det andra transferkortet för icke EU-medborgare. Bortser vi från den måttstocken är han en rätt nyttig sort. Mot Almtuna var han emellertid allt för mycket på efterkälken. Efter smällen mot Mora skulle han kanske ha vilat.

Skadeläget klarnar för Malmö Redhawks. Vilket behövs. Almtuna borta under onsdagen och sedan fredagsrysaren: Bofors i Karlskoga. Brrr. En tuff match oavsett tabellsituationen. Ännu mer respektingivande för närvarande. Avståndet upp för Redhawks är sanslösa tolv poäng. Just nu. Nåja, först Almtuna.
– Det är frågetecken med hopp för Daniel Josefsson och Jean-Luc Grand-Pierre. Ett litet större frågetecken för Robert Carlsson, som ska träffa en kiropraktor under eftermiddagen, säger Leif Strömberg.

Redhawkstränaren verkar nästintill helt säker på att Josefsson spelar.

Robin Nilsson Alvarez gör comeback. Troligen blir det några rockader, exempelvis Morten Green som winger i samma kedja som Alexander Barta. Mycket beror på om Robert Carlsson kan spela eller inte.
Emil Carnestad fick avbryta träningen, men det ska inte vara några större problem.

Redhawks ber om tålamod, men det är inte så enkelt. Där har man ett pedagogiskt problem. Hade klubben valt en långsammare och mer hemvävd linje med fler egna produkter och verkligen sålt in den tanken, då hade förmodligen ingen knorrat. Men Redhawks har gått all-in och vräkt ut pengar på nyförvärv. Ganska naturligt att folk vill se toppresultat direkt i allsvenskan. Pumpas ballongen upp måste den stiga mot himlen.

Här kommer min text på samma tema, hämtad från papperstidningen och publicerad där under vinjetten Rapport Hockey.

//Bokslutet kan vi inte göra förrän framåt vårkanten, men halva serien är snart spelad och varningsklockorna ringer för Malmö Redhawks. Det är en signaturmelodi för klubben, men Hugo Stenbecks jättesatsning borde leda till toppstrid direkt i den svenska andraligan. Med Stenbecks pengar som bas har Redhawks fått en elitseriebudget av hög klass att leka med. För miljardären är det sannolikt inte en större avbränning än när familjen Medelsvensson åker på en dyr charterresa. Det svider en stund, men man överlever.
Värre är det förmodligen med stoltheten. Hugo Stenbeck är uppfostrad i en amerikansk vinnarmiljö.
Därför lever sportchefen Stefan Nyman under hård press. Laget är Nymans skapelse och det är skapat för succé direkt.
Ingen tillfällighet att han står i båset tillsammans med huvudtränaren Leif Strömberg och andretränaren Ulf Taavola. Det skulle förvåna mig oerhört om inte Nyman har vetorätt när det gäller taktik och matchning.
Han har plockat samman laget och vill styra det på isen.
Någonstans där blir det fel.
Pressen och prestationsångesten överförs på spelarna. För mycket styrning och kontroll gör att allt blir krampaktigt. Samtidigt ska laget spela en improviserad finhockey, när det enkla och raka vore det bästa och hade löst nervknutarna.
Kanske dags för Nyman att släppa de andra krafterna fria?

Linus Klasen måste få chansen att vara artist med ett starkt kollektiv som stöttar. Här handlar det om relationen mellan jaget och laget. Hela idén från start är ytterst märklig: klubben höjer en i Malmö marginellt känd spelare till superstjärnestatus, ger honom det bästa hockeykontraktet som har skrivits i Sverige och gör dessutom finliraren till lagkapten. Klasen har haft några briljanta stunder och producerat bra men inte fantastiskt. Framförallt går det inte att bygga stora delar av spelet kring Linus Klasens individuella förmåga och dagsform. Bjudgodis för motståndarna. Inget säger att den bäste lagkaptenen är den som tjänar mest och är snabbast med klubban. Tyngderna på Klasens axlar väger redan en hel del. C:et på tröjan kan vara en del av bördan.

Stefan Nyman har värvat sexton spelare och en stor del av dem har inte motsvarat förväntningarna. Här måste något göras. Dels får några av prestigevärvningarna oförtjänt mycket istid som felbelastar laget, dels borde klubben lägga in om skilsmässa i något fall. Vissa av importspelarna tjänar kring 200 000 kronor i månaden. Aningen tokigt. Finns killar som hade gjort ungefär samma jobb för en nolla mindre i lönekuvertet. Att skiljas som vänner kostar, men orsakar nog inga tårar.

Stefan Nyman var helt osentimental när han klippte många av trådarna till den lokala identiteten i staden som han verkar i. Han hade chansen att skapa Babyhawks de luxe. Många av killarna med Malmökoppling spelar nu i klubbar som är på en högre nivå än Redhawks.//

Patrik Hersley gillar läget. Den Malmöfostrade backen hade svårt att få fäste i Modo och Leksand ser han som ett gott alternativ.
– Kul att få komma till en klubb där man får chansen att bidra, säger 25-åringen.
Patrik Hersley får med all säkerhet en roll betydligt högre upp i näringskedjan.
– Leksand känns som en bra mix av gammalt och ungt, där alla drar åt samma håll.
En återkomst till Redhawks verkar inte alls ha varit på tapeten. Men den 19 december kommer Leksand på besök till Arenan.
Känslorna är blandade.
– Det är första gången jag är på motståndarsidan. Å andra sidan är det inte så många Malmökillar kvar: Robin Alvarez, Jesper Mattsson och Emil Carnestad, säger Patrik Hersley.

På sätt och vis måste Redhawks vara ett av de lättaste laget i serien. Håll huvudet kallt, hamna inte i utvisningsbåset under inledningen, korka igen mittzonen och vänta ut tillfällena, ty dessa dyker upp. Ungefär så gör Mora och vinner med 5–2. Många av hemmalagets baklängesmål är frukterna av individuella misstag.
Tendenserna måste vara extremt oroande för Redhawks. Alltför många av de ledande spelarna glider bredvid i försvarsarbetet, karaktärskillarna hänger inte med eller har inte den nödvändiga glöden.
Farten på det stora hela är låg.
Och allt är omständligt, så himla omständligt. Linus Klasen ska hämta pucken djupt i egen zon och åka mot ett samlat försvar. En signifikativ situation är när Dragan Umicevic står vid offensiv blå precis vid sargkanten och får en långpassning. Istället för att bara skarva den vidare slår han den längs med blålinjen.
Allt ska vara så himla fint och snyggt.

Det är bara att inse: Redhawks har inte tillräckligt med skickliga spelare för att lira improvisationshockeyn som åtminstone de två första kedjorna försöker.

Oerhört svårt att se att det här spelet håller i en kvalserie.
Om nu Redhawks tar sig dit.
Med tanke på klubbens elitseriebudget av toppklass skulle en missad kvalserie vara ett gigantiskt fiasko. Ett av de största i idrotts-Sverige de senaste åren.

Vad göra?
Hierarkin i laget måste förändras. Många av Stefan Nymans prestigevärvningar får obegränsat med speltid och många uträttar ytterst lite. Varför börja varje match med finesspelare som Umicevic och Klasen? Kunde vara smart att starta med en lina av hårt jobbande kuggar. Då hade man samtidigt skickat signalen att grovarbete lönar sig.

Sportchefen pratade för en tio omgångar sedan om att det är en lång process. Nu har laget spelat runt 35 matcher, inklusive träningskamperna, och mycket går på kryckor. Visst, laget finns fortfarande med i kampen om en kvalserieplats och ligger på playoffposition.
Men det enda som har fungerat fullt tillfredsställande under säsongen är powerplay, dock ej mot Mora.

Jag har vidrört det här ämnet tidigare: Nyman i båset. Varför? Kan spelarna skilja på sportchefsrollen och hans coachroll? Tror att det både är förvirrande och hämmande.

Ett annat ämne som jag tidigare tjatat om är de utländska nyförvärven. Efter en sådan kväll är det svårt att undvika. Ingen av dem har höjt laget mot skyarna I ett par av fallen skulle jag vilja sätta betyget låg allsvensk klass. Om allt hade stått rätt till skulle den sämste importen ha haft betyget hög allsvensk klass. För att gå till elitserien krävs spelare av elitserieklass.

En referensram: Jag såg Pantern mot Olofström i onsdags. Blekingelaget hade ett par spelare som inte hade gjort bort sig i Redhawks. Tänker närmast på Sean-Michel Sunnqvist och Eric Przepiorka.

Stefan Nyman har haft åtskilliga chanser att göra laget bättre på sistone: Björn Svensson och Johan Björk har varit lediga. Patrik Hersley är precis klar för Leksand.

Men Nyman kör vidare i sitt spår – som leder…?

Redhawkstränaren Leif Strömberg är hoppfull när det gäller Robin Nilsson Alvarez. Chansen finns att Alvarez är med mot Mora under lördagen. Möjligheten är hyfsat stor.
– Robin har full styrka, sedan får vi se hur det är med smärtan. Men han ska vara 100 procent om han ska spela, säger Leif Strömberg.
Daniel Josefsson?
– Han spelar inte.
Alexander Ribbenstrand är fortfarande på skadelistan.

En förlust borta mot Borås hade kunnat utlösa saker och ting. Till slut Redhawksvinst med 3–1. Länge kändes matchen inte som botten mot ett tilltänkt topplag. Mål är dock alltid den bästa medicinen.

Efter en skakig och ganska jämn inledning styrde Robert Carlsson in en puck i en sekvens som påminde om powerplay, men var fem mot fem. Carlsson följde upp med ett stök och bök-mål, som verkligen var numerärt överläge. Han framstod än en gång som ett av klubbens bästa nyförvärv. Ser vi till value for money är han klockrent topp-3, där de andra kandidaterna är Pontus Sjögren och Tim Heed (mest för PP).

Sjögren ser ut som… vad? Jo, Redhawks nummer 1-målvakt och den situationen är inte helt lycklig med tanke på att Hannu Toivonen har kostat en hel del. I hockeyvärlden råder det konkurrens, då hjälper det inte att Toivonen är en trevlig prick – som dessutom har utvecklat sina kunskaper i det svenska språket i en rasande takt.

Roger Ohlsson känns alltmer som en av Redhawks viktigaste kuggar. Nu i en omgivning med Alexander Barta och Ivan Ciernik.

Johan Björk till finländska Lukko Rauma. Ur konkurrenssynpunkt för Redhawks räkning var det bättre än alternativen: Örebro och Leksand. Närkingarna var närmast.

Malmöfostrade Johan Björk är klubblös, men inte så länge till. Backen kan dyka upp i en av Malmö Redhawks konkurrenter, vilket förstås hade varit ödets ironi. För närvarande finns två allsvenska toppklubbar med i bilden samt ett lag från den finländska förstaligan.

Borås borta i morgon och Jesper Mattsson tillbaka som center mellan tvillingarna Westerholm.
– Ja, det kan bli så, säger Redhawkstränaren Leif Strömberg.
Roger Ohlsson går in en kedja med Tomas Kollar och Morten Green.
En överraskning på träningen var Victor Mångs. Från Redhawks J20 till danska Odense och tillbaka förra veckan.
– Jag blev sjuk och skadad, sedan fick jag inte spela så mycket. Både jag och Odense var överens om att gå skilda vägar.
Mångs har fysiken för ett tufft backspel. Chansen kan uppenbara sig. Snart.