Björk och Olsson 2
Når Johan Björk på hans väg hem från Jesenice till Skåne. Han är trött på alla löften om löneutbetalningar, besviken över klubbens oprofessionella stil, där inte ens leveransen av klubbor och skridskor fungerade, men ganska nöjd med att det är ett avslutat kapitel. Fast ändå lite missnöjd. Johan Björk trivdes med själva hockeyn och österrikiska ligan.
Den obligatoriska frågan: Malmö Redhawks?
– Jag vill jättegärna spela i Malmö. Min situation är som den är, säger Johan Björk.
Har du en stor rabattlapp runt halsen?
– Absolut inte, men samtidigt måste pengarna rulla in, säger Johan Björk.
Marcus Olsson är i samma båt, han har dessutom blivit bränd en gång tidigare under säsongen – med Frisk Asker. Olssons ambition är att stanna kvar utomlands.
– Jag är nära en klubb, säger han hemlighetsfullt.
MINIANALYS: Jag tror ungefär som i går: Johan Björk nobbade Redhawks och valde provspel i Hannover. Förmodligen lite besviken över det svala intresset från start. I sportchefen Stefan Nymans lagbygge har inga Malmökillar någon gräddfil till Redhawks. I ärlighetens namn fick Björk ett ganska bra bud senast, inte ett skambud som exempelvis Jens Olsson fick. Men skulle Björk tillföra något? Sköt Bobby Hull hårt? Rökte Pekka Lindmark i omklädningsrummet? Från dag ett har jag tyckt att Johan Björk hade gått in på fyra backar i det här laget. Med höstens facit i hand – i första backparet. Björk är ingen världsartist, men jag tror att han håller väldigt hög allsvensk klass.
Och det är en Malmökille, men det är kanske inte ett plus?
Sväljer då Nyman stoltheten? Tveksamt. I grund och botten tror jag att han resonerar ungefär så här: ville inte Björk innan, varför ska då Redhawks vilja nu?
It takes two to tango-konceptet.

