Gustav Nyquist fick inte oceaner med istid i sin andra NHL-match. Sex minuter och trettiofem sekunder blev det för Malmökillen. Inga poäng och dessutom torskade Detroit Red Wings. Chicago Blackhawks vann med 3–2. Hur som helst: Gustav Nyquist fick spela och det är alltid en start. I Detroit tar det tid att slå sig in.

Gustav Nyquist ser ut att få en ny chans i NHL. Malmökillen har blivit uppkallad till Detroit Red Wings från farmarlaget Grand Rapids Griffins. På 30 matcher i AHL har det blivit 30 poäng (9+21). NHL-debuten gjorde han mot Minnesota Wild den 1 november. Därefter blev han direkt nerskickad till farmarligan igen. NHL-match nummer 2 förväntas komma mot Chicago Blackhawks under fredagskvällen.

Inget ont om Alexander Bengtsson, som har fått stora delar av sin hockeyuppfostran i Malmö, men om hade lagen bytt målvakt tror jag Oskarshamn hade vunnit. Hannu Toivonen var tillbaka i Redhawkskassen. Han gjorde ingen perfekt match, men var mer än godkänd. Bengtsson hade däremot ingen lyckad afton.
Nåja, Redhawks har verkligen inte skämt bort sin publik genom långa vinstsviter och var i desperat behov av en trea och efter 5–2 knappade man in på Oskarshamn. Avståndet är bara två poäng, men vi pratar om ett lag som ligger sexa i allsvenskan. Och vi pratar om ett lag som Redhawks borde ha bakom sig 365 dagar om året.
Visst kunde man spåra några positiva tendenser, det var mer spel på längden än på tvären. Linus Klasen låg högre upp i banan, det gynnade farthållningen och sände ut vettiga signaler till omgivningen.
Less is more – borde vara Klasens motto.
Det här är trots allt en lagsport och sina bästa stunder är han strålande, men i sina värsta är han som en övermodig spelare med tricks som inte går hem.
Den dagen Linus Klasen värderar lägena och använder sina lagkamrater fullt ut, då skulle han kunna var en väldigt dominerande spelare i allsvenskan.
Oskarshamnsmatchen var ett stort fall framåt för Klasen.
Daniel Josefsson fortsatte på den inslagna vägen och sätter en ära i att vara först på dumpade puckar.
Dragan Umicevic skrapade ihop tre poäng (1+2) och hade precis som mot Troja en rungande ramträff.
Sedan fick Redhawks rätt hyggligt jobb från många fötter och händer.
Nästa vecka blir högintressant. Örebro borta på fredagen och Södertälje hemma på söndagen. Veckoavslutningen gäller förmodligen striden om den sista playoffplatsen.
Det säger allt om Redhawks insats så här långt.

Inte helt lätt att ta in, men vid förlust mot Oskarshamn på torsdagskvällen är Redhawks åtta poäng efter tabellfemman. Åtta poäng! Efter Oskarshamn. Inget ont om smålänningarna, de har gjort det ruggigt bra hittills. Svårt att säga detsamma om Malmö Redhawks. Utan att ta till övertoner kan vi konstatera att uppgörelsen mot Oskarshamn går in i kategorin simma eller sjunk.
Inte så att golfsäsongen börjar vid ett nederlag, men för Redhawks blir det ett obehagligt glapp i tabellen.
Och då snackar vi om avståndet till tabellfemman.
För laget med den största budgeten någonsin i allsvenskan.
Patrik Sylvegård har kastats rätt in i hetluften som assisterande coach. Första matchen mot Troja i tisdags, andra mot Oskarshamn.
När vi pratas vid trycker han på fyra saker.
Ett rakare spel.
Mer fart.
Hårdare jobb.
Vikten av att vara bra i triangeln som bildas av tekningscirklarna och kassen. Det så kallade slottet.

Elementära saker, javisst, men faktorer som Redhawks har saknat. Att gå tillbaka till det grundläggande kan vara rätt väg att vandra, men om det räcker för att vända en Atlantångare på fel kurs återstår att se. Finns åtskilliga fler isberg i sikte än trygga hamnar.

En direktplats till kvalserien? Tror inte det. Efter bortaförlusten mot Troja, 3–1 till smålänningarna, har Malmö Redhawks möjligen råd att förlora tre av de nitton matcherna som återstår av allsvenskan. Egentligen var Trojamatchen ett idealläge för ett trendbrott och början på en lång segersvit.
Julvila, en ny röst i båset (Patrik Sylvegård) och chans till en omstart.
Men icke.
Sanningen är gammal som gatan. Jobbar motståndarna nästan alltid mer är det svårt att vinna hockeymatcher.
Jag har sagt det tusen gånger förut: strukturen behöver förändras, annars lyfter inte laget.
Spelarna som arbetar hårdast måste få spela mest, annars står laget kvar och stampar på samma fläck. En form av självbedrägeri där de ledande spelarna tror att flippass, solonummer och finesser är vägen till framgång.

Efter sju sorger och åtta bedrövelser kan Malmö Redhawks ha träffat rätt. Patrik Sylvegård blir assisterande coach till Ulf Taavola och kanadensaren Dean Fedorchuk blir en extra resurs i båset. Vad jag förstår tar sportchefen Stefan Nyman steget upp till läktaren.
Det kan vara hattrick i rätt beslut.
Sylvegård har visserligen ingen stor tränarerfarenhet, han har i första hand satsat på en civil karriär efter tiden som spelare, men han har ett hjärta för klubben, talar spelarnas språk och kan elda på.
Dessutom har han haft olika funktioner i klubben: sportchef på halvtid 2004-05, varit styrelseledamot och suttit i sportkommittén.
Plus att Sylvegårds tröja hänger i Arenans tak.
Dean Fedorchuk har under hösten fungerat som halvtidsscout för Winnipeg Jets, haft Malmö som sin bas och har säkert sett minst hälften av Redhawks hemmamatcher. Fedorchuk lirade som aktiv mest i den tyska tvåan och i Danmark.
Att Stefan Nyman tar steget ut ur båset tror jag kan lösa många knutar. Vem vill ha högste chefen hängande över axeln?
Vägen är emellertid lång från en sjundeplats till topp tre.
Åtgärderna kommer kvart i tolv, men bättre sent än aldrig. Tiden håller på att rinna ut för Stefan Nymans lagbygge och sportchefen var tvungen att agera.

Julmaten har sjunkit undan och allt kan väl egentligen bara gå uppåt för Malmö Redhawks. Efter 49 poäng på 32 omgångar krävs det sannolikt runt 50 poäng på de avslutande 20 matcherna för att nå den eftertraktade tredjeplatsen.
Redhawks måste snitta 2,30 poäng per match för att nå 95 poäng. Trean Västerås poängsnitt efter 32 omgångar är 1,87. Med den farthållningen hamnar man på 97 poäng.
Ett annat dilemma för Redhawks är att det finns tre lag mellan sjundeplatsen och tredjeplatsen. Visserligen slår man varandra inbördes och alla stjäl poäng, men det blir alltid jobbigare att avancera för laget som har halkat efter. De så kallade sexpoängsmatcherna lär avlösa varandra.
Fjorton trepoängare och två tvåpoängare ger 46 poäng för Redhawks, vilket totalt blir 95 poäng. Och det kanske inte ens räcker. Men för att den här bräckliga kalkylen ska hålla krävs det att Redhawks endast går helt bom i fyra av de återstående tjugo matcherna.
Mission Impossible?
Ja, troligen. Redhawks har för närvarande ett poängsnitt på 1,53 och behöver alltså hamna kring 2,30. Minst.
Laget behöver snitta poäng ungefär som tabellettan Örebro hittills har gjort: 75 poäng på 32 matcher ger ett snitt på 2,34. Där någonstans ska Redhawks ligga under de återstående 20 matcherna.
Väldigt lite talar för att Redhawks kan genomgå en sådan förvandling.
En förlust borta mot Troja på tisdagskvällen är inte att tänka på om Redhawks fortfarande har några planer på en direktplats till kvalserien.

Svåra julnötter? Här är svaren:
1. Pappan vann SM-guld med MFF och sonen spelade i Mif på 1970-talet. Vad heter den här far-och sonkombinationen?
Svar: Ingvar Rydell ( fyra SM-guld) och Lars-Erik Rydell.

2. Förra säsongen hade Redhawksforwarden Ivan Ciernik två tränare som både har ett förflutet i Malmö Redhawks. Namnen, tack…
Svar: Niklas Sundblad och Petri Liimatainen.

3. Pantern- och Malmöfostrade målvakten Oscar Alsenfelt är numera en solid andremålvakt i Växjö. Vem spelade han ungdomsfotboll för?
Svar: Lommaklubben Nike.

4. Mike Walsh, den mytomspunne 80-talsikonen, hade under sin första säsong i Mif sällskap av annan nordamerikan. Ledtråd: namnet klingar både tv-serie och öl.
Svar: Phil Falcone.

5. Den förre Redhawkstränaren Stephan Lundh spelade ungdomshockey tillsammans med en kille som senare fick en upphöjd position i Malmö FF. Vad heter den mannen?
Svar: Michael Andersson (MFF-tränare 2000 och 2001).

Nu har vi klarat av julmusiken. Här kommer fem julnötter som varar över helgen. Så gnugga geniknölarna.

1) Pappan vann SM-guld med MFF och sonen spelade i Mif på 1970-talet. Vad heter den här far-och sonkombinationen?

2) Förra säsongen hade Redhawksforwarden Ivan Ciernik två tränare som både har ett förflutet i Malmö Redhawks. Namnen, tack…

3) Pantern- och Malmöfostrade målvakten Oscar Alsenfelt är numera en solid andremålvakt i Växjö. Vem spelade han ungdomsfotboll för?

4) Mike Walsh, den mytomspunne 80-talsikonen, hade under sin första säsong i Mif sällskap av annan nordamerikan. Ledtråd: namnet klingar både tv-serie och öl.

5) Den förre Redhawkstränaren Stephan Lundh spelade ungdomshockey tillsammans med en kille som senare fick en upphöjd position i Malmö FF. Vad heter den mannen?

Trött på puckar, pengar och plottrigt spel? Lugn, här kommer frälsning för julsjälen. Tre omistliga låtar till knäcken, äggtoddyn eller skinkan.

I Want to Come Home for Christmas – Marvin Gaye.
Krigsfångeperspektivet, våldsamt amerikanskt, en text som balanserar på pekoralets rand, men Marvin räddar allt. Känsla. Gud, vilken känsla. En tår i ögonvrån.

Little Saint Nick – Beach Boys
Snöfeeling från ett soligt Kalifornien. Fantastiskt driv på Hal Blaines trummor och stämmorna sitter som kepsen på Babe Ruth.

O Holy Night – Jackie Wilson
Sångarnas sångare överträffar Jussi Björlings version av O Helga Natt. Ett rätt hyfsat betyg.

A Christmas Hardt from Helsinki. Oj, det var fyndigt. Nej, kanske inte. Hur som helst. Den lille pansarvagnen Nichlas Hardt har gått hem bland Jokerits klubbledning och fans. Julklappen blev en kontraktsförlängning på två år. Han älskar den finländska huvudstaden.
– Jag gillar den jättemycket, det är en fin stad och jag bor mitt i, säger han mitt i julstöket – på väg hem till Köpenhamn.
Tre år i Malmö, men dansk och mitt i delvis svenskspråkiga Helsingfors, där finskan förstås dominerar kraftigt. Det känns som det är många språk som ska talas.
– Jag pratar mest svenska hemma i bostaden. Min flickvän Sandra är från Malmö.
– Annars är det danska med föräldrarna via Skype och engelska i laget.
Finska?
– Nej, inte riktigt än. Jag har börjat lite, men det är svårt.
Finländsk hockey är mindre rinkar och mer nord-syd. Som klippt och skuret för 23-åringen.
– Det är mer rakt på sak, mer av den nordamerikanska stilen. Man står inte och väntar så mycket som man gör hemma i Sverige.
Nu sa du hemma om Sverige…
– Jag har ju bott där hela min vuxentid, säger Nichlas Hardt.
Längst uppe på karriärstegen hägrar något större.
– NHL är den ultimata drömmen, vi får se vad som händer efter de här två åren. Jag tror och hoppas att jag utvecklas. Då får man se om det är realistiskt. Just nu är det mitt mål, säger Nichlas Hardt.
Följer du Malmö Redhawks?
–Ja, på nära håll. Kan tänka mig att det inte är så roligt att spela för tillfället, men de får hitta det vinnande mönstret. Jag vet inte hur, men jag vet att det finns där. Man vet hur snabbt det kan vända.
Nichlas Hardt är på väg hem för att fira jul. Ända hem. Till Köpenhamn. Det vattnas redan i munnen.
– Anka, fläskstek, rödkål och potatis, säger han och målar upp en liten bild av ett danskt julbord.